Och nu har andan äntligen fallit på igen! Jag har varit hemma i Göteborg ganska exakt en vecka nu, och det är hög tid att försöka avsluta denna reseberättelse. Det har sina fördelar att få lite perspektiv innan man skriver, men förvisso är det ju något speciellt med live & direct. Jaja…
Nu tillbaka på baren i hotellet Four Points by Sheraton, cirka hundra meter från mitt hotell (som icke serverar alkohol). Jag beställer in en LIIT, och bartendern denna kväll har sitt eget unika sätt att blanda den. Den exakta proceduren observerade jag först några kvällar senare, men han börjar med att fylla ett glas med is. Sedan häller han på en liten burk cola, cirka 10 cl. Därefter tar han fram en shaker och fyller den med lämplig mängd av de fem spritsorter som ska ingå. Plus lite lime, sen skakar han ordentligt på blandningen.
Till sist häller han över försiktigt från shakern till glaset, och då blandas det inte så mycket med colan. Första gången såg jag alltså inte hur han blandat, och jag började utan eftertanke suga på drinken som den serverades. Då blev bartendern lite irriterad… “är du go eller? Du måste ju röra om i denna LIIT innan du dricker! Eller gillar du att bara dricka cola?”. Jaja…

Ensam vid bardisken med min LIIT finns det gott om tid att begrunda omgivningen. Mina ögon faller på detta något märkliga budskap, och det är först vid ett senare tillfälle jag fattar vad poängen är. Det är alltså reklam för ett specifikt ölmärke (som inte syns i bild), och jag bjuder den som kan lista ut vad budskapet är på en LIIT vid lämpligt tillfälle!

Jag blir också sugen på Guinness (i brist på mat
), speciellt med tanke på den speciella apparat baren uppenbarligen fått av Guinness. Man har alltså inte Guinness på fat, utan bara i burkar innehållande en pint. Proceduren är att hälla upp burken i ett glas och sen ställer man glaset på maskinen.

Glaset som står på en slags platta blir vibrerat i cirka tio sekunder. Vibrationen i sig är ej märkbar för ögat, däremot ser jag att ölen börjar skumma.

Bartendern förklarar gärna… det ska först vara lite vatten på plattan innan glaset ställs på. Här visar han med vatten men utan glas, och ja, det bubblar lite i vattnet. Bartendern säger att det vibrerar egentligen inte mycket om man ska tro sitt finger, och dumt nog provar jag inte själv.

03.00 stänger alla hotellbarer, och då blir det till att krypa tillbaka till sitt hotellrum
Halvvägs cirka 50 meter från mitt hotell finns dock en supermarket som är öppen dygnet runt, så det är väl läge att fylla på med lie groggvirke och vatten.

Dessa drycker är betydligt billigare än hos motsvarande nattöppna 7/11 i Göteborg. Eller vad sägs om tre kronor för en burk Coke Zero? Det är väl bra pris, eller hur Bibben 

Den vänlige affärsinnehavaren kan tänka sig att bli fotograferad. Han är förstås gästarbetare från Indien. Lite tänkvärt att 90% av befolkningen i Dubai består av gästarbetare.

Efter att ha fyllt min korg med lämpliga drycker finner jag det av någon märklig anledning alltid naturligt att gå vidare in på lagret. Jag lyckas lyckas dock alltid hejda mig själv vid tröskeln. Du ska vidare till kassan!

Nästa dag har jag hamnat på Ramadas hotellbar igen… vanudå, har jag bara bilder från hotellbarer? Inget från omgivningarna? Inget från vägen dit? Och vägen hem? Nähä…
Hur som helst blir jag här serverad en alldeles utmärkt LIIT för 120 kronor.

Jag måste ju gå till shoppingcentrat för att fylla på mitt SIM kontantkort… fast några dagar senare inser jag att det går alldeles utmärkt att tanka upp på min lokala supermarket. Det är att skaffa abonnemanget som är lite speciellt.
När jag ändå är där så får det väl bli lite McDonalds. Som är sig likt världen över.

Jaså, nu är jag tillbaka på Ramadas hotellbar? Nej, så är det faktiskt inte.
Det är så att jag ställt om min kamera till Dubaitid, men glömt att göra samma med min iPhone. Bilderna blir liksom lite huller om buller då… men det åtgärdade jag efter några dagar.
Och jag orkar inte försöka ordna dessa bilder i kronologisk ordning. Det är huvudvärk nog att försöka passa in rätt bild på rätt ställe när jag lägger in denna text på MPR. För att inte tala om den otroliga frustrationen man upplever när det visar sig att bilderna är så att säga off by one. Det vill säga man råkar lägga in en bild två gånger, alternativt missar man att lägga in en bild och då hamnar resten av inläggets bilder fel. Det går ju att rätta till, men jag ska nog inte beskriva exakt vad jag tycker om forumets programvara just då… nog gnällt om det nu!
Hur som helst var det trevligt att spela biljard med diverse andra gäster denna eftermiddag. De flesta hotellbarer har ett biljardrum, och jag gick gärna dit och satte mig med min dryck. Min taktik var att observera spelet, dels för att förstå de lokala reglerna och dels vem man skulle kunna tänka sig att spela mot. Jag avböjde erbjudanden att spela mot uppenbart överlägsna motståndare. Vill liksom inte bli förnedrad
Men avböjer också erbjudanden från underlägsna spelare, det är inget roligt att vinna då. Det bästa är ju att möta en jämnstark spelare där det blir spännande fram till sista bollen.
Dessa biljardbord verkade vara standard i Dubai. Det krävs tio kronor, dvs fem en dirham mynt ska stoppas i för att få spela. Personalen var på hugget vad gäller att få växla till sig önskat antal mynt. Här spelar jag mot en irländare, minns inte vilken boll jag hade men jag vann till slut.

Två biljardbekantskaper. Jag vann och förlorade mot dom också.

Se här en intressant man i biljardsalongen. Han spelade inte själv, men var mycket intresserad av varje match. Till och med så att han ständigt la i mynt för nästa match. Han ville styra och ställa, speciellt vad gäller reglerna. Självutnämnd domare
Men jag klagar inte på det, han var mycket korrekt och hade alltid rätt. Här anser han att det är jag som ska spränga då jag vann föregående match.

Min biljardmotståndare har en attraktiv flickvän som tröstar honom när han förlorat 

Jaha, nu har jag plötsligt hamnat på Four Points med ett antal biljardvänner.

De har beställt in diverse drinkar och shots… huga!

Vad gjorde jag nästa dag, söndag 8 mars? Inte mycket verkar det som. Satt väl på hotellrummet och surfade med diverse vodkadrinkar. Piggnar dock till framåt kvällen, och kravlar mig ut till åtminstone de närmaste kvarteren. Så här 22.22 på söndagskvällen är byggkranen i gång, och jag ska kanske nämna att i Dubai är det fredag och lördag som motsvarar vår lördag och söndag. Söndag är alltså arbetsdag i Dubai.


Kvällen innan har jag haft en konversation med en arab som påstod sig vara äkta Dubaimedborgare. Vi kommer in på resor, och jag säger att detta är min första gång i Dubai, men att jag besökt Thailand många gånger. Det har ju han också visar det sig, främst då Bangkok. Jag kan inte låta bli att säga att, ja det är ju trevliga barer ni har här i Dubai. Men var är sällskapsdamerna? Det kanske inte finns i Dubai som det finns i Thailand?
Jodå! Det finns visst! Hundra meter härifrån finns hotellbaren på Citymax, och där finns det gott om den sortens damer…
Så på söndagskvällen har jag då ambitionen att besöka Citymax. Av rent akademiskt intresse! Jag är ju lite av en amatörantropolog
Här har jag helt klart hittat rätt hotell, men var är ingången?

Jag frågar en annan fotgängare och han pekar lite obestämt. Det kan väl inte vara här?

Chansar och går in där, även om det verkar väl skumt. Se här vad som verkar vara en dörr, kanske in till den hemliga bordellen?

Det var det ju inte… det var inte ens en dörr
Det visar sig att jag befinner mig på hotellets baksida, och bör nog gå runt för att komma in… Här har vi alla fall lobbyn.

Framsidan.

Det är inte svårt att hitta hotellbaren.

Jag kommer att tillbringa ett antal kvällar på denna bar, och oftast har man ett band som spelar. Jag gillar gitarristens val av dator 

Det är lite varierande antal musiker på scen, ibland i huvudsak playback. Men sångerskan är alltid på plats.

I denna sportsbar kan man sätta sig så att man bekvämt kan titta på den stora skärmen. Gissningsvis har man plockat ihop nio stycken 42” skärmar, och HD på det var riktigt bra. Här lite golf från någon turnering i Florida.

Jag börjar med en Kilkenny för 66 kronor.

Sen överskattar jag min hunger och beställer in Calamari och en Shepherd’s Pie. Jaja, jag får väl i mig ungefär hälften av varje, men gott var det.

Nu börjar jag fundera på hur det var med sällskapsdamer. Inga skamliga förslag än så länge… Sköts det väldigt diskret här? Jag ser mig om i lokalen och kan med viss fantasi inbilla mig att där sitter en herre med sin sällskapsdam. Tar några bilder, mycket diskret dock och jag föreställer mig att ingen lägger märke till det.

Till slut tröttnar jag på att sitta och spekulera… jag frågar lite inlindat min trevliga servitris från Kenya (som tyvärr inte vill bli fotograferad) huruvida det kanske finns lite sällskap för en ensam man som jag. Jaså jodå, de sitter längre bak i lokalen!
OK. Nu blir jag lite listig. Jag inser att jag sannolikt ej kommer att få fotografera, men… jag kan ju starta ljudinspelning på min iPhone. Det gör jag, och går sedan bakåt in i lokalen. Mycket riktigt sitter där ett antal damer med samma blick man kan stöta på i Thailand. Det är en blandning av damer från Asien, Indien, Ryssland och antagligen några öststater. De är icke framfusiga på något sätt, jag bjuds små subtila leenden och blickar.
Jag sätter mig hos en mycket tilltalande asiatisk dam. Hon påstår sig vara från Vietnam, men jag tycker inte hon ser ut att vara det, snarare från Kambodja. Vilket hon medger något motvilligt… men hela släkten har nu flyttat till Vietnam! Jag vet att jag inte kommer att få ta något foto, men halar ändå fram min iPhone och frågar. Svaret är förstås nej, och jag lägger då min iPhone på bordet. Ljudinspelning pågår, men det vet inte hon. Visst är jag hemsk 
Det blir en halvtimmes konversation, mycket i form av katten runt het gröt. Jag vill veta mer om hennes bakgrund, men hon glider ständigt in på sina färdigheter som massös. Hon kan minsann ge mig massage i alla former! Allt jag kan önska mig! Vad som helst!
Till slut får jag spela med lite och fråga vad det skulle kosta. Då blir det mer konkret… 1200 kronor för short time och 2400 kronor för long time. Nu har det gått en halvtimme, och jag vill inte slösa bort mer av hennes tid, så jag lämnar. Andra potentiella kunder står på kö. Jag har dock min antropologiska ljudinspelning
Den kommer för övrigt icke att publiceras på MPR eller någon annanstans.
Några fler drinkar, och sen blir det vid 03.00 dags för notan. Till min förvåning får jag två vouchers tillbaka med växeln. Värde totalt 120 kronor att utnyttja vid nästa besök. Detta med vouchers visade sig vara lite stokastiskt vid kommande besök, vissa tillfällen fick jag ingen, ibland fick jag en och det hände att jag fick två. Såg inget samband mellan storlek på notan och antal vouchers jag fick. Personalens dagshumör?

Passera ökentomten och supermarket på väg hem till hotellet. I morgon måndag 9 mars har jag bokat besök 17.00 uppe i världens just nu högsta byggnad.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.