Jag vill börja denna resetråd med denna tänkvärdhet:
Den som inte väntar sig något blir aldrig besviken.
Min destination denna gång kanske förvånar en del, men nu är det så att jag söker nya platser och nya upplevelser. Thailand duger då tyvärr inte för mig. Så av diverse skäl får jag plötsligt för mig att boka en resa till Dubai. Jag bokar flyg och hotell 16 nätter.
Många bekanta undrar vad jag ska göra där så länge? Ja, säg det. Man ser Dubai som ett max en veckas mål…. varför det?
Tisdag 3 mars 2015 infinner sig, och det är dags. Av en någon kanske irrationell anledning föredrar jag att resa endast med handbagage. Jag hatar att stå vid bagagekarusellen och vänta på något som… kanske, kanske inte kommer.
Denna gång introducerar jag en liten ryggsäck som komplement till min kabinväska. Delvis för att eventuellt behöva finta bort gnällspikar vid inchecknngsdisken som insisterar på 8 kg. Provvägning hemma visar att min kabinväsla väger 6,7 kg och den lilla ryggsäcken väger 2,7 kg. Alltför lite för min enkla våg, så jag blir tvungen att först väga mig själv utan ryggsäck och sedan med ryggsäck. Och då kommer jag fram till 2,7 kg 
Det bör också sägas att jag så här på sjunde dagen i Dubai kan konstatera att jag inte varit så flitig med kameran. Ej heller vad gäller så kallade turistsevärdheter. Däremot har jag en hel del att förmedla i skrift!
Jag räknar kallt med att vikten på det jag har med mig kommer att accepteras, så då blir det taxi till Landvetter 16.15. Min första flight till Arlanda avgår 19.20, så det är gott om tid. Framme på Landvetter 16.40 ser jag att det är önskvärt att jag checkar in med hjälp av SAS jämrans automater. Jaha. Nu är det så att jag redan checkat in på flyg ARN-DOH och DOH-DBX via internet hemma. SAS kan man checka in på det sättet om man åker från Arlanda.
Jag hittar automaten och ska nu skriva in mitt bokningsnummer. Lyckas hitta min bokningsbekräftelse i ryggsäcken. Ett smärre problem är dock att när jag tar av mig ryggsäcken känner jag en viss smärta i höger ringfinger. Pappret kan jag förstås inte läsa utan glasögon, så jag får gräva fram dom också. Det fungerar inte alls med den fina touchterminalen, bokningsnumret känns icke igen.
Och då märker jag att det är blod på skärmen. WTF? Jag har alltså lyckats skära mig på ryggsäcken när jag tog av mig den (jag är inte precis någon rutinerad backpacker). Ett försök till att checka in med mer blod på skärmen… misslyckas även denna gång. Nu börjar jag känna mig ganska frustrerad och allmänt hopplös. Ingen bra början på resan.
Jag kliver med raska steg till den närliggande SAS-disken och förklarar att mitt bokningsnummer icke accepteras. Den mycket vänliga SAS-damen verkar inte vara förvånad, hon uppmanar mig att gå till baggage drop-off. Där kan dom faktiskt checka in mig om det kniper. SAS-damen är faktiskt så hjälpsam att hon eskorterar mig till rätt disk och uppmanar personalen där att checka in mig.
Där går det bra, och jag får faktiskt ett fint litet boarding card för de tre flyg som är aktuella för mig. Man påpekar att nu kan kan jag slänga min löjliga A4-utskrift på bokningsbekräftelse via email från Qatar Airways.
“Är det något mer vi kan hjälpa till med?”
“Ja, jag skulle behöva ett plåster till mitt finger som blöder.”
“Jaha, det fixar vi!”
Så jag blir omplåstrad snabbt och smidigt. Jag passar också på att fråga lite försynt om jag kan tänkas vara välkommen i loungen. Jag åker visserligen business class ARN-DOH och första klass DOH-DBQ, men status på min SAS-flight GOT-ARN är lite oklar. Spontan respons från check-in-damen:
“Är du go eller? Du åker ju första klass! Det är bara att gå in där! Du kan säkert få lite alkohol att dricka!”
“Dessutom kan du gå in på internationella avdelningen om du ska till loungen. Även om du ska åka inrikes. Missa inte att du kan gå till höger vid säkerhetskontrollen och slippa stå i kö med pöbeln! Visa bara upp det här boardingkortet.”
Jaha Jo, det gjorde jag ju då, även om det blängdes en del från den andra kön. Jag måste också tillägga att jag tar helt tillbaka tidigare uttalanden om medelålders SAS-häxor… detta var helt fantastiskt oväntad service. Jag får komma in i SAS-loungen, och det var väl som väntat. Ingen sprit, däremot öl och vin. Dessutom väldigt gott bröd och välsmakande ost. Tyvärr L64, inga bilder på det. Men det kommer mer
Finns inte mycket att säga om resan till Stockholm, det var väl inte riktigt business class men jag fick i varje fall en god flaska rött vin utan kostnad. Vid ankomst Arlanda blir det bråttom, även fast planet anlände enligt tidtabell. Genierna på Qatar hade nämligen tyckt att det räcker med 50 minuter för att byta där. Det visade sig inte stämma riktigt, det blev en LÅNG promenad först till utrikes och sen till gate F58. Jag lyckas hasta genom säkerhetskontroll och passkontroll, turligt nog var det vid 20.40 just ingen kö alls där.
Jag kommer till gate F58 20.50, och planet ska gå 21.10. Rulltrappan till gaten är avstängd, och när jag med viss trötthet i benen går upp där dyker det upp en Qatar-personal.
“Ska du med flyget till Doha?”
“Ja.”
“Då får du skynda dig, planet är nästan helt boardat, det är bara dig vi väntar på.”
Jaha. Insinuation om att jag gjort något fel är ju tydlig… jag försöker säga att det var bokat av Qatar med 50 minuter allokerat för byte och jag har gått så fort jag kan. Puckot fattar inte…
“Jaså, planet från Göteborg var försenat eller?”
Gud sig förbarme. Jag håller dock god min även om jag har viss lust att säga ett och annat. Lika bra det, för nu väntar den vad jag måste säga är den bästa flygresa jag någonsin upplevt vad beträffar mat, dryck, service och allmän komfort. Det börjar med Brut innan avgång.
Min speciella flygvärdinna som det visar sig har just mig som sin uppgift är väldigt trevlig. Och ganska ung och vacker. Jag får tyvärr icke fotografera henne, hon säger att det strider mot flygbolagets policy. Däremot kan hon tänka sig att fotografera mig! Så håll till godo
Väl uppe i luften har jag alltså blivit serverad en liten aperitif bestående av räkor och mörkt bröd. Samt en mycket god Chardonnay.
Det är tydligen bråttom att servera mat så här cirka 22.00 svensk tid, så jag ombeds välja vad jag vill ha från menyn som erbjuds. Jag börjar med denna arabiska förrätt.
När jag beställer blir flygvärdinnan av någon anledning lite orolig. Vill du verkligen ha den här arabiska maten? Vill du inte hellre ha något västerländskt? Nej, jag vill faktiskt ha den arabiska maten. Även om jag inte har en susning om hur den kommer att smaka
Det visar sig att det smakar gott. Mycket gott. Här några närbilder.
Jag åt upp allt. Nej, inte riktigt, det blev lite bröd kvar.
Sedan får jag in huvudrätten. Lammkött med oskalad potatis… oj, nu fick jag lite konstiga associationer
Till detta en likaledes mycket god Bordeaux. Och som avslutning en liten ostbricka med välsmakande portvin.
Vi är knappt halvvägs in i flighten, och man förväntas väl sova nu. Men det är jag inte intresserad av Inte när det bjuds fin sprit av trevlig flygvärdinna… Hon propsar på att jag ska ha fin choklad som riktig avslutning på måltiden. Och vad vill jag ha att dricka till det? Jag tänker först kaffe… ja, det har dom! Men sen tänker jag att man kan ju blanda med whisky… vänta lite nu! En Irish Coffee kanske Hmm ja… det kan jag nog ordna säger flygvärdinnan.
Detta tar sin tid, och jag blir lite otålig. En annan flygvärdinna kommer förbi och jag frågar varför jag inte får min Irish Coffee. Ja, det kommer att ta lite tid säger hon. Jaha, kan jag få en Gin och Tonic så länge? Jamen, självklart! Jag får in min GT och smuttar belåtet på den, men undrar ändå vad som händer med min Irish Coffee.
Ogenerad som jag är med viss promillehalt tar jag mig friheten att kika lite bakom skynket som döljer pentryt. Där sitter ju då fem flygvärdinnor och har vad som ser ut som en matpaus. Jag frågar om min IC, och då pekar dom längre inåt pentryt. Där står “min” flygvärdinna med en lite skyldig uppsyn… hon har hällt upp whisky i ett glas, hon har kokat kaffe och hon har receptbok uppslagen angående Irish Coffee. Det är dock så att hon även håller i ett 3 dl mellanmjölkpaket. Äkta svensk Arla mellanmjölk!
Jaha… det blir väl ingen grädde i denna IC. Jag har inte hjärta att kritisera, det får bli vad det blir. Till slut kommer denna drink till min sittplats, och det var inte IC. Snarare Måne Coffee, dock med whisky
Och här har vi den fina chokladen.
Sen sitter jag och glor på en långfilm, just inte mycket att säga om det. Vi landar enligt tidtabell i Doha.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
och whiskey är för amatörer,jag ska ha ren sprit,som den diabetiker jag är 
