Härligt, blir en skötsam resa då det blir en semesteri Dubai, bra för din hälsa Changèn
Mvh.Dolle
Om du menar långa stärkande promenader på stranden med sandaler utan sockor och alkofria paraplydrinkar så.. ehhhh. låt mig tvivla lite på det. fast man vet ju aldrig? 
Härligt Changen!!!
Changen du äter väldigt mycket på planet. Det är bra för dig
Changen du äter väldigt mycket på planet. Det är bra för dig
Jag äter mycket om det smakar så bra!
Min utflykt till öknen blev riktigt bra, återkommer om det så småningom.
Herr Chang har talat.
Härligt Changen,en riktig glidarresa som du är väl värd.Finns många bunkrar där för träning. 
My dear Son,
Tack för ett mycket roligt referat. Du har verkligen en humoristisk syn på tillvaron och även om jag är partisk tror jag säkert du kan tina upp eventuella frostiga arabkänslor gentemot Sverige. Lycka till med upptäcktsresan i öknen!
Mor Chang
Så har vi då anlänt Doha. Även här är tiden för byte lite snålt tilltagen, 50 minuter precis som på Arlanda. När jag kliver av möts jag lite oväntat av en dam från Qatar som håller upp en skylt som det står Herr Chang på. (Naturligtvis inte, men jag vill inte avslöja mitt riktiga namn på detta forum.) Hon är mycket angelägen att vi omedelbart ska gå till gate för flyget till Dubai. Har det kanske kommit information från Arlanda att den där figuren HC anlände planet i sista sekunden
Ja, så då går vi med raska steg ut på ännu en LÅNG promenad. Jag kan nätt och jämt hänga på damen hit och dit på alla kringelikrokar. Låt oss säga att min fysiska kondition är snällt sagt blygsam Men vi når fram till planet i tid, och allt är väl då frid och fröjd i första klass. Det är alltså Qatar som av någon anledning uppgraderat mig från business class. Det kostade mig ingenting.
Det är avgång 06.00 från Doha, och ankomst 08.10 Dubai. Det låter ju som två timmar, men det är det inte. Dubai ligger en tidszon framför Qatar. Så en timma och tio minuter blir det. Lite frukost ska väl hinnas med.
Så här börjar det. Vatten, kaffe och en chokladbit.
Så trevligt att få möjlighet att slinka förbi långa köer vid immigration! Det visade sig (tyvärr ) ej vara nödvändigt. Det var just ingen kö när jag kom dit.
Nu en rejäl frukost.
Det här var riktigt gott.
Efter frukost försökte jag få in en GT, men se det gick inte av någon anledning. Jag misstänker att personalen var rädd att det skulle kanske väcka anstöt hos den arab som satt bredvid mig. Så tidigt på morgonen… Håhåjaja, jag överlever. Dock inte utan att ha yttrat vissa spydigheter till flygvärdinnan om huruvida jag sitter i första klass eller ekonomiklass.
Anländer Dubai 08.10 lokal tid, och nu är jag ganska trött efter att ej sovit på flygen. Ytterligare en LÅNG promenad mot utgången. Ja, motion fick jag väl Ungefär halvvägs ser jag affären för taxfree. Nu är det så att man vid ankomst Dubai får köpa bland annat fyra liter sprit och fyra limpor cigaretter, så det inhandlar jag givetvis. Även om det blir väl tungt att bära till utgången. Jag har som sagt inget incheckat bagage, så den biten skippar jag.
Nu har slav under nikotinet HC inte fått röka på nästan elva timmar, så det känns angeläget at hitta en gaskammare. Finns dock inte, men vid första utgången får man röka.
Och här andra trötta resenärer som väntar på något?
Annars inte mycket folk utanför så här niotiden på onsdag morgon.
Innan jag börjar berätta om priser så ska jag förtydliga mig lite grann. Valutan i Dubai heter dirham (AED), och en dirham kostade 2,34 kronor senast jag kollade. För enkelhets skull kommer jag i denna berättelse ge alla belopp i svenska kronor, fast då dirhambeloppet multiplicerat med två. Det är alltså egentligen något dyrare än jag skriver, men det blir lättare huvudräkning Å andra sidan kan ju den noggranne läsaren dividera med två för att få beloppet i dirham, och sedan multiplicera med korrekt kurs.
När jag står och röker min efterlängtade cigarett så dyker det förstås upp en och annan sysslolös chaufför. Taxi sir? Jag avböjer de flestas anbud, men det är en speciellt envis person. Så för skojs skull tänder jag ytterligare en cigarett och gaggar lite med honom.
Jag visar min hotellvoucher så han vet var jag vill åka, och frågar sen vad det skulle kosta att åka med honom. Det kostar endast 240 kronor säger han. Jaså säger jag, jag har läst att det ska kosta ungefär 140 kronor? Nja… hmm… kanske… men jag har ju en riktigt fin limo! Det är värt pengarna!
Nja, jag tror jag avstår. Jag har nämligen sett skyltar mot den officiella taxikön, och meddelar att jag tänker gå dit. Jamen… ööh… du får ju en fin resa… jag kan gå ner till 200 kronor om det ska vara så! Nej tack och hej då!
Jag måste först ta ut pengar, och det finns ATM där inne. Mitt Eurocard accepteras men jag får bara ta ut två tusen kronor. Sen vidare till taxi som bekräftar ungefärligt pris 140 kronor för resan till mitt hotell Golden Sands 5. Så då åker vi iväg.
Det känns ungefär som att åka in till Bangkok. Bitar av motorvägen är sex filer åt båda hållen, och så alla dessa skyskrapor blandat med betydligt mindre byggnader. Och solen skiner, fast bilen har förstås AC! Vid denna tid var det rätt extrema köer, så taxiresan tar sin tid. Chauffören ber så mycket om ursäkt att kostnaden blev 154 kronor istället för 140 kronor, men jag säger inget om det.
Nu är väl klockan cirka 10.30, och rent formellt så får man inte checka in förrän 14.00. Jag ombeds vänta medan personalen kollar läget.
Ett arabiskt par checkar ut.
Jag får till slut mitt rum vid 11.00, och det är till belåtenhet! Wi-Fi fungerar fint, min inköpta vodka kan blandas med vatten och rökning är tillåten
En bild på mitt hotell, Golden Sands 5. Det ligger i stadsdelen Bur Dubai, och kostar mig 900 kronor natten. Sexton nätter ska jag bo här.
Det är i regel mycket lugnt på gatan utanför hotellet, oavsett tid på dygnet. Vilket passar mig fint.
Måste väl åka till åttonde våningen och kolla takpoolen som hastigast. Det är inte riktigt “my cup of tea” att ligga och steka sig vid poolen. Dessutom serveras det ingen alkohol där
Här byggs det, och många paraboler har man satt upp.
Det är mycket vanligt med dessa infarter till underjordiska garage.
Här kan jag sitta och vänta på hissen på sjätte våningen där jag bor. Men det är knappt värt besväret att sätta sig då hissen i regel anländer ganska omgående.
Hissen har kommit, och jag tar en av mina fåtaliga selfies.
Det finns även pool och restaurang på våning 1. Jag beställer in någon mat som jag inte riktigt vet vad det är. Tydligen anser man att denna rätt kräver en speciell ketchup… jag väntar med spänning
Min mat tillagas denna tid på eftermiddagen utomhus.
Maten anländer, och det är någon slags lammkebab med diverse grönsaker inlindat i ett bröd. Undrar om bifogad pommes frites är skalad så att jag kan använda den speciella ketchupen?
Min pommes frites var oskalad och inte särskilt god, så jag vågade inte använda den speciella ketchupen. Däremot smakade lammkebaben utmärkt!
Jag har tagit del av diverse reseguider om Dubai, och det påpekas alltid gravallvarigt att rökning på offentlig plats är minsann förbjuden. Bullshit från rökhatare säger jag. Kolla exempelvis fimparna här.
Och här en askkopp… på offentlig plats!
Jag har väl inte vandrat runt i hela Dubai, men en hel del i stadsdelen Bur Dubai. Det finns ett antal obebyggda tomtar här och där, och de får faktiskt betraktas som lokal öken Just denna tomt var lite jobbig att passera då sanden var så mjuk. Andra tomter kan ha betydligt mer hårdpackad sand. Men vet man vart man vill gå så kan man spara några steg genom att ta denna väg. Den rakaste vägen mellan två punkter är en kort linje… eller hur var det nu
Det är alltså på det viset att man har lite ambivalen inställning till alkohol i Dubai. Det är absolut förbjudet för alla butiker och även restauranger att sälja alkohol. Med undantag då för taxfree på flyglatsen. Men så finns det många barer i anslutning till hotell som lyckats få tillstånd att sälja alkohol. Det är också vanligt att rökning är tillåten på dessa barer.
Första kvällen i Dubai går jag på lite måfå ut och hittar ett hotell cirka 100 meter från mitt hotell. Kan det möjligen finnas en bar där? Ja, det finns det. Four Points by Sheraton har en mycket trevlig bar. Man har trevligt nog även ett biljardbord, mer om det i senare inlägg.
Jag sätter mig med min öl vid biljardbordet i hopp om att någon vill spela med mig… tyvärr en fåfäng förhoppning denna kväll. Jag har senare dagar lärt mig hur jag ska agera. Jag får i vart fall oombett in en skål popcorn.
Inte mycket folk en onsdagskväll, de stora kvällarna är torsdag och fredag kväll. De flesta är nämligen lediga fredag och lördag, medan söndag är vanlig arbetsdag.
Min favoritservitris hittills denna resa, Ann från Filippinerna. Mycket rolig och allmänt trevlig. Dock icke någon slags bardam i thailändsk bemärkelse.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
Underbart Tack för skrattetJag vill börja denna resetråd med denna tänkvärdhet:[/size]
Den som inte väntar sig något blir aldrig besviken.
Min destination denna gång kanske förvånar en del, men nu är det så att jag söker nya platser och nya upplevelser. Thailand duger då tyvärr inte för mig. Så av diverse skäl får jag plötsligt för mig att boka en resa till Dubai. Jag bokar flyg och hotell 16 nätter.
Många bekanta undrar vad jag ska göra där så länge? Ja, säg det. Man ser Dubai som ett max en veckas mål…. varför det?
Tisdag 3 mars 2015 infinner sig, och det är dags. Av en någon kanske irrationell anledning föredrar jag att resa endast med handbagage. Jag hatar att stå vid bagagekarusellen och vänta på något som… kanske, kanske inte kommer.
Denna gång introducerar jag en liten ryggsäck som komplement till min kabinväska. Delvis för att eventuellt behöva finta bort gnällspikar vid inchecknngsdisken som insisterar på 8 kg. Provvägning hemma visar att min kabinväsla väger 6,7 kg och den lilla ryggsäcken väger 2,7 kg. Alltför lite för min enkla våg, så jag blir tvungen att först väga mig själv utan ryggsäck och sedan med ryggsäck. Och då kommer jag fram till 2,7 kg
Det bör också sägas att jag så här på sjunde dagen i Dubai kan konstatera att jag inte varit så flitig med kameran. Ej heller vad gäller så kallade turistsevärdheter. Däremot har jag en hel del att förmedla i skrift!
Jag räknar kallt med att vikten på det jag har med mig kommer att accepteras, så då blir det taxi till Landvetter 16.15. Min första flight till Arlanda avgår 19.20, så det är gott om tid. Framme på Landvetter 16.40 ser jag att det är önskvärt att jag checkar in med hjälp av SAS jämrans automater. Jaha. Nu är det så att jag redan checkat in på flyg ARN-DOH och DOH-DBX via internet hemma. SAS kan man checka in på det sättet om man åker från Arlanda.
Jag hittar automaten och ska nu skriva in mitt bokningsnummer. Lyckas hitta min bokningsbekräftelse i ryggsäcken. Ett smärre problem är dock att när jag tar av mig ryggsäcken känner jag en viss smärta i höger ringfinger. Pappret kan jag förstås inte läsa utan glasögon, så jag får gräva fram dom också. Det fungerar inte alls med den fina touchterminalen, bokningsnumret känns icke igen.
Och då märker jag att det är blod på skärmen. WTF? Jag har alltså lyckats skära mig på ryggsäcken när jag tog av mig den (jag är inte precis någon rutinerad backpacker). Ett försök till att checka in med mer blod på skärmen… misslyckas även denna gång. Nu börjar jag känna mig ganska frustrerad och allmänt hopplös. Ingen bra början på resan.
Jag kliver med raska steg till den närliggande SAS-disken och förklarar att mitt bokningsnummer icke accepteras. Den mycket vänliga SAS-damen verkar inte vara förvånad, hon uppmanar mig att gå till baggage drop-off. Där kan dom faktiskt checka in mig om det kniper. SAS-damen är faktiskt så hjälpsam att hon eskorterar mig till rätt disk och uppmanar personalen där att checka in mig.
Där går det bra, och jag får faktiskt ett fint litet boarding card för de tre flyg som är aktuella för mig. Man påpekar att nu kan kan jag slänga min löjliga A4-utskrift på bokningsbekräftelse via email från Qatar Airways.
“Är det något mer vi kan hjälpa till med?”
“Ja, jag skulle behöva ett plåster till mitt finger som blöder.”
“Jaha, det fixar vi!”
Så jag blir omplåstrad snabbt och smidigt. Jag passar också på att fråga lite försynt om jag kan tänkas vara välkommen i loungen. Jag åker visserligen business class ARN-DOH och första klass DOH-DBQ, men status på min SAS-flight GOT-ARN är lite oklar. Spontan respons från check-in-damen:
“Är du go eller? Du åker ju första klass! Det är bara att gå in där! Du kan säkert få lite alkohol att dricka!”
“Dessutom kan du gå in på internationella avdelningen om du ska till loungen. Även om du ska åka inrikes. Missa inte att du kan gå till höger vid säkerhetskontrollen och slippa stå i kö med pöbeln! Visa bara upp det här boardingkortet.”
Jaha
Finns inte mycket att säga om resan till Stockholm, det var väl inte riktigt business class men jag fick i varje fall en god flaska rött vin utan kostnad. Vid ankomst Arlanda blir det bråttom, även fast planet anlände enligt tidtabell. Genierna på Qatar hade nämligen tyckt att det räcker med 50 minuter för att byta där. Det visade sig inte stämma riktigt, det blev en LÅNG promenad först till utrikes och sen till gate F58. Jag lyckas hasta genom säkerhetskontroll och passkontroll, turligt nog var det vid 20.40 just ingen kö alls där.
Jag kommer till gate F58 20.50, och planet ska gå 21.10. Rulltrappan till gaten är avstängd, och när jag med viss trötthet i benen går upp där dyker det upp en Qatar-personal.
“Ska du med flyget till Doha?”
“Ja.”
“Då får du skynda dig, planet är nästan helt boardat, det är bara dig vi väntar på.”
Jaha. Insinuation om att jag gjort något fel är ju tydlig… jag försöker säga att det var bokat av Qatar med 50 minuter allokerat för byte och jag har gått så fort jag kan. Puckot fattar inte…
“Jaså, planet från Göteborg var försenat eller?”
Gud sig förbarme. Jag håller dock god min även om jag har viss lust att säga ett och annat. Lika bra det, för nu väntar den vad jag måste säga är den bästa flygresa jag någonsin upplevt vad beträffar mat, dryck, service och allmän komfort. Det börjar med Brut innan avgång.
Min speciella flygvärdinna som det visar sig har just mig som sin uppgift är väldigt trevlig. Och ganska ung och vacker. Jag får tyvärr icke fotografera henne, hon säger att det strider mot flygbolagets policy. Däremot kan hon tänka sig att fotografera mig! Så håll till godo
Väl uppe i luften har jag alltså blivit serverad en liten aperitif bestående av räkor och mörkt bröd. Samt en mycket god Chardonnay.
Det är tydligen bråttom att servera mat så här cirka 22.00 svensk tid, så jag ombeds välja vad jag vill ha från menyn som erbjuds. Jag börjar med denna arabiska förrätt.
När jag beställer blir flygvärdinnan av någon anledning lite orolig. Vill du verkligen ha den här arabiska maten? Vill du inte hellre ha något västerländskt? Nej, jag vill faktiskt ha den arabiska maten. Även om jag inte har en susning om hur den kommer att smaka
Det visar sig att det smakar gott. Mycket gott. Här några närbilder.
Jag åt upp allt. Nej, inte riktigt, det blev lite bröd kvar.
Sedan får jag in huvudrätten. Lammkött med oskalad potatis… oj, nu fick jag lite konstiga associationer
Till detta en likaledes mycket god Bordeaux. Och som avslutning en liten ostbricka med välsmakande portvin.
Vi är knappt halvvägs in i flighten, och man förväntas väl sova nu. Men det är jag inte intresserad av
Detta tar sin tid, och jag blir lite otålig. En annan flygvärdinna kommer förbi och jag frågar varför jag inte får min Irish Coffee. Ja, det kommer att ta lite tid säger hon. Jaha, kan jag få en Gin och Tonic så länge? Jamen, självklart! Jag får in min GT och smuttar belåtet på den, men undrar ändå vad som händer med min Irish Coffee.
Ogenerad som jag är med viss promillehalt tar jag mig friheten att kika lite bakom skynket som döljer pentryt. Där sitter ju då fem flygvärdinnor och har vad som ser ut som en matpaus. Jag frågar om min IC, och då pekar dom längre inåt pentryt. Där står “min” flygvärdinna med en lite skyldig uppsyn… hon har hällt upp whisky i ett glas, hon har kokat kaffe och hon har receptbok uppslagen angående Irish Coffee. Det är dock så att hon även håller i ett 3 dl mellanmjölkpaket. Äkta svensk Arla mellanmjölk!
Jaha… det blir väl ingen grädde i denna IC. Jag har inte hjärta att kritisera, det får bli vad det blir. Till slut kommer denna drink till min sittplats, och det var inte IC. Snarare Måne Coffee, dock med whisky
Och här har vi den fina chokladen.
Sen sitter jag och glor på en långfilm, just inte mycket att säga om det. Vi landar enligt tidtabell i Doha.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
"Maten anländer, och det är någon slags lammkebab med diverse grönsaker inlindat i ett bröd. Undrar om bifogad pommes frites är skalad så att jag kan använda den speciella ketchupen?"
Schwarma heter det. Mycket gott. Åt massor av detta då jag bodde i Riyadh och Jeddah. Det, med Taboule, Baba ganoush och hummus tillsammans ned en kall öl, gott gott
Du ska hålla dig till resetrådarna HC, här kommer du till rätta och behärskar ämnet fullt ut! 
Fortsatt trevlig resa.
Ja, jag ligger väl drygt en vecka efter med rapporteringen. Nu börjas det från torsdag 5 mars.
Jag tycker mig behöva ett lokalt SIM-kort. Det fungerar för all del med Telia, men med roaming kostar det tio kronor i minuten att ringa till Sverige. Det är ju lite väl saftigt… lite billigare måste det väl finnas? Till Telias försvar kan dock sägas att så fort jag i Dubai stänger av Airplane Mode så kommer det ett SMS från Telia där man talar om vad det kostar att ringa till Sverige, skicka SMS och MMS.
Lite naiv som jag är inbillar jag mig att det är väl bara att gå till den supermarket som finns 50 meter från mitt hotell och köpa lämpligt SIM-kort med tillhörande påfyllningskort. Men se det gick inte alls… det visar sig senare vara en mycket komplicerad procedur. På supermarket tycker personalen efter en del dividerande att jag ska gå till närmaste shoppingcenter. Det är lite oklart exakt var det ligger (namnet minns jag inte), men hotellpersonalen kan ge lite vägbeskrivning.
Så då var det dags för ännu en LÅNG promenad, men motion lär vara bra för hälsan Och så jämrans varmt var det faktiskt inte. Ja, det finns taxi, men jag såg det som en utmaning att hitta dit på egen hand. Min vägbeskrivning består till största del av “gå först rakt fram, sen vänster, sen höger, sen vänster, sen höger” . Och så vidare. Det visar sig stämma rätt bra… märkligt gatsystem man har i stadsdelen Bur Dubai. De flesta gator är bara längs typ tre kvarter, sen måste man gå åt höger eller vänster. Jag har dock en någorlunda klar uppfattning om vilket håll jag ska gå mot, och med en hel del tålamod lyckas jag till slut hitta ett shoppingcenter på en stor gata.
Detta shoppingcenter verkar dock vara lite konstigt… många kontorsverksamheter och annat märkligt som jag inte fattade. Jag snubblar dock på denna lilla butik som verkar lovande.
Affärsinnehavaren var tyvärr strängt upptaget med att gagga i sin mobil, och tydligen inte intresserad av vad jag skulle kunna vilja köpa. Det duger inte. Jag gick vidare. Längre upp längs gatan finns ett annat shoppingcenter (antagligen vad hotell och supermarket menade), och här skyltas det ordentligt med McDonalds och KFC! Ja, nu har jag väl hittat rätt ställe. Först en Cheese Burger med Cola för tjugo kronor på McDonalds.
Jag ser att det finns en ATM utanför McDonalds, så mätt och belåten går jag och plockar ut maximala två tusen kronor. Sedan letar jag efter mobilaffärer som det förstås finns gott om. Nu var det ju lite speciellt med nytt abonnemang i Dubai… jag hänvisas till ett annat speciellt ställe. Där är det lång kö med kunder, nummerlappen säger att det är 182 personer före mig. Det kan väl inte vara sant… jag ser dock cirka trettio personer som sitter och väntar.
Jag sätter mig också och väntar, men inser efter några minuter att detta rör sig om att teckna abonnemang på längre tid, typ två år med kanske “gratis” mobil på köpet. Så då går jag vidare. Jag hittar till slut en liten affär som har kontantabonnemang utan bindning, Det är tyvärr en rejäl procedur förknippad med det. Försäljaren plockar fram en intressant apparat, storlek cirka 20 gånger 10 centimeter och 4 cm tjock. En mycket mångsidig apparat, jag har icke sett något liknande tidigare. Vilket för all del inte säger så mycket
Försäljaren börjar med att skanna in OCR från SIM-kortets CD-liknande förpackning, Sen vill han ha mitt pass som jag lyckligtvis har med mig. Inom parentes har jag alltid passet med mig i Dubai. Han skannar den streckkod som finns i mitt pass med hjälp av den fantastiska apparaten. Sedan tar han med hjälp av den fantastiska apparaten kort på de två relevanta sidorna i mitt pass, plus sidan där det syns att jag har ett 30 dagars visum till Dubai. Vilket alla svenska medborgare och 30 länder till får per automatik, utan att fylla i någon löjlig lapp på planet.
Man skulle ju kunna tro att nu räcker det. Men icke. Den fantastiska apparaten har en touchskärm och jag ombeds att med fingret skriva min namnteckning. Exakt vad jag skriver under på framgår inte riktigt. Till min förbluffan vill sedan försäljaren ha mitt fingeravtryck. Den fantastiska apparaten har nämligen även en sensor för det. Jamen nu måste det väl räcka så?
Nej. Nu ska försäljaren även noggrant fylla i en blankett med i huvudsak mina uppgifter i passet plus det mobilnummer jag blivit tilldelad. Jag frågan lite försiktigt om det är mobiloperatören eller myndigheter som kräver denna något omständiga procedur. Myndigheterna säger försäljaren med ett litet leende och rycker på axlarna.
Nåväl, nu var det klart. Jag vill gärna att försäljaren sätter in det nya SIM-kortet i min mobil och får igång det. Det gör han gärna. Nu är det ju så att de senaste Iphone ska ha nano-SIM (hoppsan, nu skrev jag först Nana-SIM ) , så försäljaren måste först knipsa det micro-SIM jag köpt. Även detta tar sin lilla tid, men vem har bråttom
SIM-kortet kostar 160 kronor, och köper minuter för 100 kronor. Försäljaren demonstrerar att det hela fungerar tillfredsställande. Och därmed dedikerar jag hela detta inlägg till Knasen som förhoppningsvis nu kan tro på att olåsta iPhone existerar Den som mot förmodan vill ringa kan nå mig på +971-509872349.
Efter denna pärs är jag ordentligt sugen på en öl, men det finns ju inte på shoppingcenter. Jag noterade dock på vägen att ett någorlunda stort Ramada fanns på andra sidan gatan. Det blir bara en fråga om att kunna gå över gatan. Nu finns det välordnat övergångsställe, så det är bara att vänta på grönt ljus.
Nu kanske en del läsare undrar varför det är så tunt med bilder i detta inlägg. Det undrar jag också Det fanns många fototillfällen, men jag var väl helt enkelt för fokuserad på den aktuella uppgiften, så det föll mig inte in att ta fram kameran. För övrigt känner jag ett visst förakt för läsare som stolt deklarerar att så mycket text utan bilder orkar de inte läsa.
Nåja, jag kommer fram till Ramada och frågar dörrvakten om man har någon bar. Jodå, finns på våning två mumlar han. Jag tar hissen till våning två, men där är det ju bara en vanlig hotellkorridor? En vänlig tysk kliver på hissen, och jag frågar om han möjligen vet var baren finns? Jodå, troligen på våning M2. Tack för det, så då går jag av där på vägen ner! M står sannolikt för mezzanine, en våning som egentligen inte anses vara en våning då det är väldigt högt i tak i receptionen.
Jag hittar baren och kliver in. Det finns ett ganska stort utbud av öl och jag väljer en Carlsberg 5.0% till att börja med. Sedan är det dags att eskalera lite med en Duvel 7,0%. Och nu kommer det äntligen en bild.
Jag är nu på rätt gott humör och känner att det är läge att eskalera ytterligare. Som anhängare till teorin att det det inte är procenten som nödvändigtvis gäller. För maximal njutning bör man börja på låg alkoholhalt, och sen bara ökar man. Det är liksom derivatan på ens promillehaltkurva som gäller. Ja, jag kan utveckla det resonemanget, men det orkar jag inte just nu
Nu har jag fått in en LIIT som visar sig vara helt perfekt blandad.
Jaså, en GT också? Ser jag på mina bilder
Hungern gör sig påmind. Jag minns också att jag sett en libanesisk restaurang nära Ramada.Kan det vara något?
Full och go studerar jag menyn. Lammhjärna sandwich verkar ju intressant!
Jag får också för mig att dessutom beställa in en Shish Kebab Yogurt.
Ska du beställa det, är du en stolle eller?
Ja, det vill jag ha. Det kommer dock in mer än jag beställt, och nu börjar min mage oroa sig för mängden.
Jag beställer också in en alkoholfri öl. Servitören är mycket skeptisk… jamen… den är ju utan alkohol… vill du verkligen ha det? Precis som om de har något annat med alkohol att erbjuda. Vilket de förstås inte har, Jag vill ju bara ha något att dricka till maten, så det duger med 0,0% öl. Som för övrigt smakar alldeles utmärkt.
Lammhjärna sandwich anländer. Den är ju förpackad på ett sätt jag förknippar med avhämtning. Mycket riktigt kan jag observera ett antal kunder som kommer till stället endast för att hämta beställd sandwich.
Lammhjärnan var faktiskt ganska god. Protein som protein. Som den fårskalle jag är kan jag behöva det för mina långa promenader
De har mycket välsmakande sallader i Dubai.
Denna kebab ser ju rätt bra ut, men den var inte god. Köttet var alltför segt, så det åt jag inte upp.
Nu börjar mardrömmen att ta sig tillbaka till hotellet. Jag ska förstås promenera samma väg jag anlände. Tänkte jag. Men det blir inte så, jag går ganska vilse. Till råga på allt blir jag förföljd av en pajas. Massage sir? Very cheap massage sir! Anything you want sir!
Jag avböjer vänligt men bestämt. Men slöskallen fortsätter försöka och slutar först när jag tar fram min iPhone och tar en bild. Ja, han ska förstås först visa att han minsann också har en mobil som han kan fotografera med.
Till slut hittar jag hem till mitt hotell.
Fortsättning följer.
Herr Chang har talat.
Underbart! Kör på med mycket text. Ger oftast mer än bilder!!
Grym berättelse, fascinerad av herrns matintag!
Massagen?
"Jag har tagit del av diverse reseguider om Dubai, och det påpekas alltid gravallvarigt att rökning på offentlig plats är minsann förbjuden. Bullshit från rökhatare säger jag. Kolla exempelvis fimparna här."
"Och här en askkopp… på offentlig plats!"
Visst är det förj-vligt att inte folk följer lagen
Puman
Här är det ordning på lagarna..
http://www.di.se/artiklar/2015/1/22/3700-kronor-per-cigarett-i-boter-1/
3.700 kronor per cigarett i böter
Mannen har dömts att betala 600 Singaporedollar i böter för varje fimp han kastade ut genom sitt lägenhetsfönster under en fyradagarsperiod, sammanlagt 19.800 dollar (121.000 kronor).
Boten är den högsta som har utdömts för dylika förseelser, uppger miljömyndigheter i stadsstaten. Singapore är känt världen över för sin renlighetsiver.
Mannen kunde fällas med hjälp av bilder från övervakningskameror, som har satts upp delvis just med målet att hitta folk som förorenar genom att kasta skräp från höghusfönster.
Puman
Underbart! Kör på med mycket text. Ger oftast mer än bilder!!
Tack! Roligt att text uppskattas, och mer lär det bli.
Massage har jag inte tagit del av än, och kommer troligen inte att göra det heller.
Herr Chang har talat.
Logga in för att svara.
