Sitter inte själv i båten men har hamnat mitt i som bekant där ett par separerat och thai kvinnan flyttat tillbaka till Thailand med barnet.
Bara spontant verkar kostnaden för ett thai barn, tex förskola, skola, gymnasium, universitet vara betydligt högre än ett vanligt underhåll som man här i Sverige betalar. Betalar själv 1257kr/månad om jag minns rätt för svenskt barn.
Det är väldigt synd om kvinnan och barnet som måste tjafsa om underhåll konstant med den svenske mannen.
Skriva avtal, barnet 3-6 år X baht, 7-15 år x baht, 16-18 år x baht, om universitet x baht ?
Dela lika men den svenske mannen borde kanske betala 2/3 med sin bättre betalningsförmåga?
Hur har andra gjort, måste finnas fler i liknande situation?
För att gå tillbaka till ursprungsfrågan så är väl ett avtal mellan mamman och pappan bra även om mamman inte kommar att kunna kräva att det följs med lagens hjälp. Men med ett i förväg genomdiskuterat avtal så vet i alla fall alla parter vad man kommit överens om och det behöver inte tjafsas om det månad för månad. Ett upplägg skulle väl kunna vara att pappan betalar dom räkningar (för skolgång etc) som han kan betala direkt via internetbank vilket minimerar den summa han bör ge åt mamman för barnets underhåll i övrigt. Att pengarna för "övrigt underhåll" till viss del spiller över på de som sköter barnet 24 tim per dygn är nog oundvikligt, men beroende på barnets boendesituation så vill jag nog hävda att även detta kommer barnet till del. Är nog trevligare för ett barn att växa upp i en miljö där pengarna räcker till lite mer än det absolut nödvändigaste.
Har ju ingen aning om barnets thailändska familjs förutsättningar eller var dom bor, men med tanke på att det finns familjer som nästan lever med stenålderslivstandard överallt i landet så skulle ju fallet kunna vara det i olika grad i värsta fall. Och då skadar det nog inte att pappan hjälper till en del för att förbättra boendesituationen genom att ge månatligt bidrag till mamman (eller till mormor, eller vem nu som tar hand om barnet).
Vill han ha mer kontroll över vad pengarna går till så måste han nog åka på plats och inhandla mycket av det ett barn behöver och lämna över det direkt.
Jag gissar dock att praktiska hinder och pappans ekonomiska situation kan utesluta mycket av detta. Har han barn med två mammor till så har han ju det han gör, minst sagt. Så att ge konkreta råd från den knapphändiga beskrivning av läget och personerna som finns här är nog svårt. Men jag tycker som sagt att ett avtal, som du nämner, är en bra ide till att börja med. Summorna i avtalet är ju svårt att säga något om eftersom vi inte vet var dom bor etc.
Det bästa vore dock att göra upp att ta barnet till Sverige när småbarnsåren är över och det riktiga allvaret med utbildning börjar. Om barnet inte redan är i det läget? Som sagt svårt att ge bra råd när man inte känner till förutsättningarna.