Om jag nu skulle hamna i en liknande situation som HC´s hypotetiska faderskap, så skulle jag nog inte heller vara pigg på att skicka pengar för skolgång i ett annat land. Det är väl inte bara mannen och hans plånbok som ska ha ett samvete, mamman då?
Vill hon barnets bästa så är nog Sverige ett bättre utgångsland vad gäller utbildningsmöjligheter och liknande.. Och utbildningen i Sverige har ju fadern i fråga betalat genom skattsedeln under sina yrkesverksamma år..
Ingen tvekan om att mammans ansvar är lika stort. Men om hon nu inte tar ansvaret eller inte har ekonomiska mojligheter att ge barnet den uppväxt alla svenska barn får med automatik, ska du då bara säga "va fan, thailändska barn klarar sig på ett par tusen Baht så det är inte mitt problem"? Än en gång, det är dit eget barn du ska hjälpa, ex-frun får klara sig själv.
Om ex-frun inte varit så länge i Sverige, kanske inte lärt sig så bra svenska, inte byggt upp något kontaktnät etc är det heller inte så konstigt om hon inte vill vara kvar i Sverige. Dessutom kan man ju som man hävda sin rätt om ex-frun verkligen tagit barnet från Sverige mot ens vilja, forutsatt att man fått delad vårdnad vilket alla som vill mer eller mindre får, framforallt om ex-frun är en outbildad thailändska. Vill du ta hand om barnet på egen hand i Sverige tror jag de flesta thailändska ex-fruar med glädje skulle acceptera det.
Lite intressant att flera personer som står till hoger politiskt inte är intresserade av att hjälpa sina barn med skolavgifter mm. Personer som i andra trådar tycker att det inte ska vara statens ansvar att ta hand människor som inte klarar sig själva borde ju vara de forsta att nu rycka ut och säga att de tar sitt personliga ansvar. Det blir ju märkligt om man varken vill betala skatt eller betala for vad man själv är ansvarig for. En eloge dock till min trätobroder och hogerytter Baboo.