Ansvar för thai barn vid separation

Bidraget är på 1273 sek.(kallas bidragsförskott)Mvh Måne

Bidraget är på 1273 sek.(kallas bidragsförskott)Mvh Måne

var 1173:- på min tid (min son växte upp hos mig)!

(Har de "hemska" borgarna höjt ett av bidragen?).

Det är mycket spekulationer hit och dit.

Inga problem med att träffa barnet i Thailand, det har gjorts tidigare.

Funderar mer och mer om det kan vara hans nya som sätter press på mannen om att skicka så lite som möjligt?

Men ett svenskt underhåll om 1257SEK verkar vara i minsta laget för att sätta barnet i skolan samt betala delar av löpande levnadsomkostnader.

Jag har för mej att underhållet uppgår till 1273:-/mån, sedan har jag för mej(obs har för mej!) att det finns inget avtal mellan Swe/Thai om den saken så då måste det vara helt frivilligt att skicka något!

Ahh någon hade redan svarat på summan

Hej! Herr Chang,vad skulle du säja om din trevliga fru Chang skulle säja att min mens är försenad,du kanske ska bli farsa i december. Vad säger du då?.Jag har en kompis som har råkat ut för det. Obs,han var med på det och han tog sitt föräldraskap på ett ansvarsfullt sätt.Hur skulle du göra?

Ett intressant fall angående kulturskillnader.

Jag tror inte att de flesta thailändskor har så höga förväntningar om att en man med en ny fru (speciellt thai fru) och nya barn skulle betala underhåll.

Det finns fall då man avtalar om det vid skilsmässan och skriver upp det hos myndigheten.

Men jag vet inte hur det går i praktiken.

Men jag kanske har fel där.

:::

Men ur ett svenskt perspektiv så bör pappan ta ansvar för sina barn för han har satt barnen i världen.

:::

Tror att man i Thailand ser det mer som att barn ska vara tacksamma för sina föräldrar att de fick födas och tas hand om av föräldrarna.

Medan man i Sverige ser det som om det är föräldrarnas yttersta ansvar att ta hand om barnen - nästan som att man ska vara tacksam att man får dem som barn.

:::

Ur barnets perspektiv.

Om pappan inte bryr sig, inte tar kontakt, inte hjälper till när han förmodligen kan det bättre än mamman med tanke på penningsvärdet osv så vet jag inte på vilket sätt "bandet" skulle kunna existeras/bevaras.

Kärleken och relation handlar ändå om att man arbetar för att det ska bli någonting även om det är kärlek mellan barn och föräldrar.

Jag tror inte att Liam skulle älska mig bara för att jag är hans mamma om jag inte tar min mammaroll.

Jag tror inte att jag skulle älska Liam som jag gör nu om jag aldrig har tagit hand om honom.

--- Men här tänker jag nog västerländskt ---

För hittills har jag inte riktigt kommit på det riktiga svaret om hur relation/kärlek mellan thailändska mammor och deras barn som de inte har tagit hand om på så länge kan existeras när de efter många år återförenas igen i Sverige.

Kanske för att man lär sig det hela tiden av samhället att barn ska älska sina föräldrar.

Eller kanske för att mammorna skickar pengar för skola och uppehåll för barnen trots att de inte bor tillsammans.

:::

Mvh

Magrood

- det var inte så mycket hjälp till trådskaparen -

Hej! Herr Chang,vad skulle du säja om din trevliga fru Chang skulle säja att min mens är försenad,du kanske ska bli farsa i december. Vad säger du då?.Jag har en kompis som har råkat ut för det. Obs,han var med på det och han tog sitt föräldraskap på ett ansvarsfullt sätt.Hur skulle du göra?

Jag skulle förstås bli jätteglad! Och ta mitt föräldraskap på fullt allvar.

Men om hon i nästa mening säger att "nu åker jag till Thailand, vill inte se dig mer, skicka pengar till barnet och mig!", skulle jag inte vara så road.

Herr Chang har talat.

Jag skulle förstås bli jätteglad! Och ta mitt föräldraskap på fullt allvar.

Men om hon i nästa mening säger att "nu åker jag till Thailand, vill inte se dig mer, skicka pengar till barnet och mig!", skulle jag inte vara så road.

Herr Chang har talat.

Fast den nästa mening är mera intressant och säkert den som efterfrågas:

Vilket ansvar tar du då för ditt barn, eller upphör barnet att vara ditt den stund det inte längre genererar barnbidrag?

-Ibland kanske det inte blev den drömtillvaron tjejen tänkt sig i farang land.-Det kanske

ställs krav, på gå i skola, arbeta, handla eller hämta på dagis.

-Då kanske det är lätt att längta tillbaka till hembyn, till

en nästan kravlös tillvaro, där morföräldrarna passar barnet.

-Finns det då en farang som backar upp med pengar, så blir

det inte många knop per dag.

U-C

Jag tvivlar inte på att det är en stor glädje att få ett barn, men du får väl medge att det är en hel del besvär också? Något man kan begrunda om man är bekväm av sig och överväger barnalstrande? Är man självisk om man avstår från att skaffa barn? Är det ett axiom att barn ska man ha, annars är man självisk?

Att avstå från att skaffa barn är absolut inte själviskt, fler barn är knappast något världen behover, och fler borde nog ta en ordentlig funderare på om de verkligen ska skaffa barn. Är man inte helt säker på att man kommer gora sitt bästa for barnets bästa så är det helt klart bättre att inte skaffa några. Vi var gifta i sex år innan vi skaffade barn pga att vi tyckte att det skulle inskränka for mycket på våra liv samt den osäkerhet, främst ekonomiskt, det innebär att bo i ett land utan ordentligt socialt skyddsnät. Brorsan och hans fru kommer formodligen inte skaffa alls och jag ser inget konstigt med det (våra foräldrar håller dock givetvis inte med).

Vad som är själviskt dock är att resonera att man ska "tjäna något" på att betala for barnet, annars får det kvitta. Har man tagit steget att flytta ihop och skaffa barn med en utländsk kvinna så finns givetvis alltid risken att man vid en separation hamnar långt från barnet, geografiskt sett. Jag skulle for det forsta till varje pris undvika att vi bodde i olika länder men om det inte gick att undvika så vore det självklart att bidra med så mycket pengar det bara går. 2010 är det inte särskilt svårt att gora inbetalningar till skolor mm från utlandet så ursäkten att ex-frun skulle shoppa upp pengarna håller inte. Ju latare ex-frun är ju mer måste du skicka, det är ju ditt barn du hjälper och inte henne.

Än mer Off-Topic: Jag blir väldigt fundersam over alla berättelser om lata, korkade och illvilliga thaikvinnor. Vad är det for fel på alla dessa män som gifter sig och kanske skaffar barn med dem? Saknar de helt personkännedom eller är de så socialt handikappade att de inte hade några andra aternativ? Om de bara ville ha sex kunde de väl gjort som BTT och betalat for losnummer istället?

Har en god vän som för några veckor sen så tog kärringen barnen och drog, barnen har svensk medborgarskap de har delad vårdnad.

Enligt ambassaden var det att åka hem och dra igång cirkusen, här nere fick han ingen hjälp av myndigheterna.

Har inte Thailand skrevet på barnkovetionen? (FN)

Mvh Maitan.

Har inte Thailand skrevet på barnkovetionen? (FN)

Mvh Maitan.

Jo de har de - 1992!

"Article 3

1. In all actions concerning children, whether undertaken by public or private social welfare institutions, courts of law, administrative authorities or legislative bodies, the best interests of the child shall be a primary consideration.

2. States Parties undertake to ensure the child such protection and care as is necessary for his or her well-being, taking into account the rights and duties of his or her parents, legal guardians, or other individuals legally responsible for him or her, and, to this end, shall take all appropriate legislative and administrative measures. "

Maitan, har din vän försökt med Advokat?

Det är rätt vanligt att Ambassaden inte ger rätt svar...

MVH Tommy

Hej Tommy, nej endast ambassaden. Jag bad honom att kontakta min advokat men han hade ej tid.

Nu kommer han ner igen runt den 28e denna månad, då skall ja be honom igen. Tack Tommy.

Mvh Maitan.

Fast den nästa mening är mera intressant och säkert den som efterfrågas:

Vilket ansvar tar du då för ditt barn, eller upphör barnet att vara ditt den stund det inte längre genererar barnbidrag?

Generera barnbidrag?

Trodde att barn kostade mer än vad de genererade (i pengar räknat) eller tjänar GammalDansken pengar på sina barn?

Än mer Off-Topic: Jag blir väldigt fundersam over alla berättelser om lata, korkade och illvilliga thaikvinnor. Vad är det for fel på alla dessa män som gifter sig och kanske skaffar barn med dem? Saknar de helt personkännedom eller är de så socialt handikappade att de inte hade några andra aternativ? Om de bara ville ha sex kunde de väl gjort som BTT och betalat for losnummer istället?

Håller med dig och har funderat över samma sak, var fan hittar de alla dessa dåliga tjejer, och inte bara en gång utan vissa lyckas tydligen om och om igen!