Först och främst och rent generellt:
1. Var och en får välja själva om dom vill kalla sig det ena eller andra - same, svensk, thai, somalier, eller tibetan. För mig är det mindre viktigt. Är jag stolt över att vara svensk? Tja, jag skäms inte direkt, men jag vill helst bedömas som individ, för mina egna meriter. Om en annan svensk begår ett brott så känner inte jag mig det minsta medskyldig eller skamsen för det, oavsett var i världen brottet begås eller om personen har ytterligare medborgarskap.
Till att börja med, tack!
Du missförstår mig nog lite grann. Samer är svenskar, och samer, som dom själva definierar sig, individuellt eller i grupp. Det är varken din, min eller Björn Söders sak att bestämma det.
Självklart missförstår jag dig och med flit, t.o.m.
Tror att jag har skrivit det förr, samma som du skriver.
Det är upp till var och en att känna sig svensk och identifiera sig som svensk.
Det betyder att ett svenskt medborgarskap inte gör dig svensk. Men samtidigt så kan man vara svensk utan att faktiskt vara svensk medborgare.
När du sedan tar upp brott (vilket man bör i denna tråd) så blir det lite galet.
Om en viss grupp begår fler brott än övriga grupper, så bör man kanske finna en gemensam nämnare.
Det är ett samhällsproblem om det visar sig att det jämt och ständigt är en viss typ av brott från en viss grupp av människor.
Att bara kalla dom för kriminella och bunta ihop våldtäktsmän, fyllekörare, ekobrottslingar och sexköpare i en och samma grupp, så blir nog ingen hjälpt.
Vägrar man se att det är ett problem så kommer man aldrig att kunna förbättra situationen eller lösa problemet (det är nämligen inga problem).
Somalier, som är populära att diskutera, är nog kraftigt underrepresenterade vad gäller ekobrott. Jag tror inte att dom behöver en föreläsning om det.
Däremot så finns det säkert andra grupper i samhället som man kanske bör fokusera på vad gäller ekobrott.
Varför det blir som det blir vet jag inte. Hade jag vetat det så hade jag nog även haft lösningen på problemet.
Men man kan bara inte skylla på ekonomiska förhållanden. Pengar gör ju ingen lycklig som bekant och även fattiga människor kan vara lyckliga och harmoniska.