:rotfl: "saknar kontakt med verkligheten..." :rotfl:
det skall komma från den mest världsfrånvände personen här :rotfl:
Nu skall jag lära dig något som du kan ha nytta av resten av livet: det är..verkligheten är subjektiv!
Jag skall förtydliga så du hänger med:
För en risbonde uppe i norra Thailand så är det som han lever i hans verklighet. Det han aldrig har upplevt eller det som ligger utanför hans referensram ligger ofta utanför hans verklighet.
Jämför detta med din jesus Thaksin. Hans verklighet består mest av shopping i Paris och Hongkong. Det är hans verklighet.
Båda säger att den andre inte lever i verkligheten.
Hängde du med så långt?
Nu; du vet inte ett smack om min verklighet så därför blir ditt påstående lika enfaldigt som så ofta.
Mer behövs nog inte sägas i denna fråga.
Hej
Med ditt påstående om att det inte finns något förakt för fattiga, lågutbildade och etniska minoriteter i Thailand visar tyvärr på total avsaknad av kontakt med verkligheten, trodde själv inte att det fanns någon enda person som hade besökt landet mer än en gång som inte skulle ha observerat detta alldeles uppenbara förakt ifrån överklass, medelklass och mer välutbildade mot landets befolkning i fram för allt Isaan.
Barnen i Issan lär sig tidigt att dom är födda som andra klassens medborgare och att dom ska hålla sig där, det liv som väntar dom är traditionellt ett hårt liv som bonde under en stekande sol, städa, transportera, servera, passa upp och vara älskarinnor åt dom bättre utbildade och bemedlade i landet, för bara 10-20 år sedan var undernäring, bortrövande av barn och slavliknande villkor inte alls ovanligt och till viss del finns det fortfarande kvar.
För dom barn som ex.vis min fru som är född och uppväxt i skjul med jordgolv utan vare sig vatten, el eller en toalett ute bland risfälten där ris och fisksås ibland var det enda man hade råd att äta framstod detta liv som mer eller mindre outhärdligt och orättvist så hon gjorde något som då bara en enda person i byn hade klarat hon studerade vidare mot alla odds, hon var duktig och fick stipendium ifrån ett Japanskt företag, hennes lärare så hennes talang och tyckte synd om henne och hjälpte henne söka dessa.
Men när hon lämnade byns skola så möttes hon av just det förakt som du påstår inte finns, nämligen utfrysning som gränsade till mobbing p.g.a sin härstammning, dialekt och fattiga uppväxt, hon hade nästan inga pengar så när dom andra gick på cafe eller bio fick hon stanna kvar i skolan och tvätta lärarnas kläder mot struntsummor, hon hade inte råd med samma mat och kläder o.s.v.
Både barnen ifrån dom rikare och mer välutbildade familjerna och vissa av lärarna visade öppet ett förakt för henne p.g.a sin enkla härstammning och sitt ursprung, man behandlade barnen ifrån finare och rikare familjer annorlunda och dom fick betyg som dom inte förtjänade o.s.v, men hon visste att utbildning var det enda som kunde hjälpa både henne och familjen så hon stod ut och det blev faktiskt lite bättre när hon kom till universutetet i Udon Thani, där fanns det fler ifrån enkla förhållanden och hon fick riktiga vänner som hon umgås med ännu.
Att växa upp som barn ifrån Isaan och tidigt få klart för sig att man inte betraktas som dom andra och bli kallad "buffel" och att särbehandlas negativt av myndigheter, lärare, polis, domstolar, militär, dom rikare och mer välutbildade är nog hämmande, lägger man till att man dessutom kommer att matas via media att folk ifrån Isaan är dumma, lata och obildbara i t.ex TV serier, komedier, revyer och tidningar och inte minst av politiska grupper som PAD, Pitak Siam, Peoples Army, m.fl och delvis t.o.m det demokratiska partiet som anser att dom inte ens klarar av att ta ställning till vilket parti dom ska rösta på så är väl föraktet fullbordat i alla plan.
Mvh isan lover
??
:ahh: 
