Eftersom många tydligen inte känner till, eller har fått förhållandena på thailands landsbygd om bakfoten så skulle jag vilja nämna att 90% av all risodling i Isaan sker enbart för eget bruk. Dom allra flesta säljer inget eller bara mindre delar av sin produktion. Tidigare var det så, och även nu för en del, att bara man fick sitt årsbehov av ris så överlevde man. Proteinkällor och grönsaker/ätliga växter kan hämtas i omgivningarna. T ex så fiskas det väldigt mycket på dom vattendränkta fälten/bäckarna under regnperioden, man samlar musslor ur dammar, gräver fram krabbor och sniglar ur fälten, plockar grodor efter regnväder, fångar insekter i ljusfällor och snarar risråttor under viss tid av året mm mm. Ätliga växter/svamp mm finns det en hel del vilt att hämta. Man odlar egna egna grönsaker, frukter och kryddor. Till det har man ett antal höns, några kor, bufflar eller gris.
Så hade man bara årsbehovet av ris så klarade man sig förr. Och en del fåtaliga gamlingar lever fortfarande så enkelt.
Nu, med det moderna samhällets krav så räcker det dessvärre inte med enbart mat på bordet utan man ska ha råd med en massa annat också. Och för att kunna ha moped, bil och fint hus samt låta sina barn få en bättre utbildning krävs tusentals rai fält att odla grödor på. Dom kanske 10-50 rai en vanlig familj har att bruka räcker i princip ingenstans. Därför har dom allra flesta, även i byarna, andra huvudsakliga inkomstkällor i dagsläget. Ingen lever enbart, eller ens till stor del av jordbruket, det ger fortfarande bara årsbehovet av basmaten riset till familjerna.
Och visst är utvecklingen Sverige såg på 50-70 talet, då dom tidigare småjordbrukande människorna flyttade in till städerna för jobb redan i full gång sedan länge. I våran Isaanby blir nästan inga unga vuxna kvar efter skolan, och dom som blir det har helt andra huvudsakliga inkomstkällor än jordbruk. Jordbruket är bara en bisyssla för dom allra flesta, en bisyssla som inte går att leva på med dagens moderna krav.
Utvecklingen har rusat och jordbruket kommer med all sannolikhet att förändras oerhört fort framöver. Mekanisering, effektivisering och storskalighet är ledorden. Bönderna kommer att bli färre och färre dom närmaste 10-20 åren och några få kvarvarande kommer bruka all jord i byn medan dom allra flesta unga ställer sig i en fabrik inne i stan istället.
Kvar i byn blir bara gamlingarna och fabriksarbetarnas barn (som tas om hand av mor- farföräldrar mot lite fabrikspengar i utbyte).
En höjning av rispriserna blir egentligen bara konstgjord andning eftersom dom flesta ändå inte har nog med areal för att kunna leva modernt på avkastningen. Själv tror jag snarare rispriserna kommer att sjunka naturligt i takt med industrialiseringen av jordbruket för att till slut vara på en så låg nivå att det för dom flesta inte är någon idé att odla för eget bruk längre. Istället säljer eller arrenderar man ut sin mark till dom få som har dom maskinella musklerna att bedriva ett effektivt industriellt jordbruk och köper sitt ris för fabrikspengarna man tjänar.
Men som sagt, den utvecklingen har redan kommit en bit på väg, i vår Isaanby finns inga unga vuxna kvar som lever på jordbruk och det är numer vanligare med skördemaskiner på fälten än en hop människor med skäror. Tror själv att jag kanske för sista ggn fick vara med om att svärfar skördade för hand i höstas. Ca 20% av hans fält fick han ragga ihop arbetare till att skörda och jag tog dit sonen och var med och tog lite bilder. Dom övriga 80% tog han ned maskinellt.
Tusan, nu måste jag springa till dagis med grabben, hinner inte skriva ner fler tankar. 
