Det ligger mycket i det du säger men det faktum att dom inte ens får sälja riset till bästa möjliga pris, t.ex genom att korta mellanleden, gör ju inte deras situation bättre. Det första man omgående skulle kunna göra är att skära bort fettet, dvs. de uppköpare som lever på att köpa riset alldeles för billigt och därefter sälja vidare med mycket god marginal. Risbonden borde själv åtnjuta de subventioner Thailands regering har kring riset. Det skall inga feta, lata uppköpare ha!
Jag såg en dokumentär om kaffeodlare någonstans som gjorde det. De organiserade sig och kapade bort så många mellanled de kunde. De fick det bättre överlag och utsåg några som fick föra deras talan.
Det de var upprörda över var att man i städerna i de länderna som köpte deras kaffe fick betala 25 kronor för en kopp kaffe medan de själva endast fick 2 kronor per kilo. (Siffrorna är tagna ur luften men jag tror att det är en hyfsad uppskattning.)
Det kan man ha förståelse för men eftersom de tidigare endast fått 25-30 öre (återigen siffror tagna ut luften) var de tillfälligt nöjda.
Hur risköpen går till idag har jag ingen aning om men troligtvis finns det alldeles för många som vill vara med och dela på kakan. Det är inte lätt att som ensam bonde stå upp mot uppköpare men den dagen de organiserar sig blir det med största sannolikhet bättre villkor för dem. Då kanske det inte är lika intressant för sönerna att åka till storstäderna för att försöka få jobb när de ser att det faktiskt går att tjäna hyggligt på att odla ris.
Att jämföra det thailändska jordbruket med det vi har här går inte. Vi har alldeles för många lagar och paragrafer som måste åtföljas och för att klara av det så krävs det ofta så stora investeringar att småskaligt jordbruk blir olönsamt. Tidigare kunde man köpa en traktor för omkring 50000 men idag skulle jag tro att det börjar närma sig halvmiljonen, om det räcker?