Jag vet, överdriver lite bara, men jag har lite dåligt med tid såhär under sommaren, cashen måste ju in så att man slipper hösten/vintern här hemma
Måste jag välja mellan att vara ledig sommar i sverige eller vintern i Thailand så blir det ett enkelt val.
//från ett regnigt Oslo
Du har ett i-landsproblem.
Du befinner dig förbövelen på østlandet.
Vestlandets väder, DET är bedrövligt.
I mer än 6 år har jag gått ut på min terrass på morgnarna och varit tacksam för att jag kunnat vistas i detta landet. Kanon väder, billigt leverne och underbart varma människor runt om mig, vad mer kan jag önska? Att den första passionen försvinner är nog riktigt, det är som med kärleken man måste tillföra något för att hålla den vid liv. Var i Sverige i våras (2a gången på 6 år), när jag kom tillbaks hem till mitt Thailand fick jag på nytt en enorm tacksamhets känsla över att jag fått förmånen att bo här. Nu blir livet inte roligare än man gör sig vare sig jag bor i Thailand eller någon annan stans, jag tror det hela beror till stor del på att finna en trivsel med sig själv. Ständigt ha drömmar som man försöker uppfylla (skit samma om man inte hinner fylla alla innan man dör).
Problem finns det ju med livet i Thailand också precis som i Sverige men dessa är till för att lösas och tänk vad tråkigt det varit om vi inte haft problem som behövt sin lösning.
Jag har drömmar som jag försöker uppfylla, både långsiktigt och kortsiktigt det ger mening åt mitt liv vare sig jag skulle befinna mig i Sverige eller här i Thailand, det är mitt sätt att hålla passionen vid liv.
Ja utan drömmar vore livet torftigt men det är inte alltid de måste uppfyllas. Själv drömmer jag ibland om att flytta till ett varmare land. Men vet inte om jag kommer eller vill förverkliga den drömmen trots att jag har en situation som skulle kunna möjliggöra detta. Däremot vill jag gärna resa till varmare och trevligare breddgrader då Sverige visar upp sig från sin allra sämsta sida och för mig är det framförallt vintertid.
Men nu är det sommar och semestern har börjat med ett idogt regnande. Då är det trevligt med en liten dagdröm om att dra iväg någonstans 
Appropå att gula febern försvann. Det är väl helt naturligt att känslor mattas av med åren, tyvärr. En del kan hålla i det där lite barnsliga, naiva och känna samma lyckorus och glädje år efter år för samma upplevelser men det är nog inte allt för vanligt. Jag har en vän som beter sig exakt likadant idag som han och vi andra gjorde i ungdomen (vi är idag mellan 40-50). Vi kallar honom ett unikum då han får enorma lyckorus över ett nytt prylinköp, ett besökt evenemeng eller en ny belägring. Kul för honom måste man väl säga
Tja, mitt riktiga liv är tillräckligt bra för att jag inte skall behöva drömma mig iväg till det som varit eller drömma att jag hade någonting annat, uppåt, nedåt eller var som helst. Mitt NU är jag fullständigt nöjd med och att leva i drömmarnas värld och drömma mig iväg är ingenting för mig. Så för mig är det inte tråkigt. Men jag beklagar om ditt riktiga liv är så tråkigt att du måste drömma dig iväg åt alla de håll du säger.Som sagt, bara att beklaga...
MVH Nonki
Skönt för dig att du är så nöjd med ditt liv att du inte har några drömmar!
Jag är också nöjd med mitt liv, men den dagen jag slutar ha drömmar, den dagen har jag verkligen problem.
Verkar dock som att folk som inte har några drömmar eller vågar drömma sig bakåt eller framåt riskerar att bli bittra, så Nonki, läs gärna detta.
Jag läste en del i början, men sedan har jag inte brytt mig om tråden, fast jag har tänkt på hur jag själv förändrats.
Speciellt sista åren har jag sett mindre och mindre fram mot den dag man skulle kunna flytta ner för gott. Att så ändra sig, något som jag inte trodde var möjligt för en par år sedan, då var det att flytta ner och bo fullt ut som gällde. De senaste två åren har jag tänkt om och funderar om det inte räcker med att bo i Thailand under vintern och i Sverige under sommarn.
Jag har nu varit nere i LOS drygt tre veckor och under tiden har jag försökt analysera vad som gör att jag ändrat uppfattning. Ärligt talat kan jag inte riktigt sätta någon riktigt utlösande sak på pränt. En massa små intryck av försämringar men ingen direkt nyhet. Korruptionen, polisen, att livet i byn inte verkar gå framåt, alla saker som krånglar i samhället, tycker inte riktigt maten är lika god som förrut, som tur är håller frukten ställningarna fortfarande. Allt detta visste man förut redan, så det är egentligen inte något att direkt hänga upp sig på.
Vi var ute och åkte första veckan och passerade Jomtien och tog in på ett hotell. Där stötte jag på en sak som jag reagerade starkt över. Vi gick ut från hotellet på kvällen efter att vi checkat in, överallt krylliska bokstäver och ryssar var man än gick. Nu är det inte något som jag basserar något beslut på, men otrevligt var det, trots att man hört om det flera år!
Nu har jag några år att fundera på kvar så man får se var man hamnar till slut. Konstigt nog så frågade frugan häromdan om vi inte skulle sälja huset och flytta till Bangkok. Jag tyckte frågan var konstig så jag frågade vad hon ville med frågan egentligen, om det var seriöst. Svaret jag fick var att hon tänkte. Jag tolkar det som om hon också börjar vara lite trött på Thailand, framförallt då byn. Där hon känner att fler och fler faller ifrån och det förändras med det till det sämre.
Time will tell!
Har klart för mig hur det ligger till men inte hur det blev som det blev.
Wangthongs inlägg ovan fick mig att fundera.
Efter första resan hade man önskemål om att pensionera sig tidigare för att kunna flytta dit.
Efter andra resan gick tankarna mera på att kunna bo där halva året.
Efter 3-4 resor hade en idé växt fram att kanske bo där ett halvår max för att driva något projekt eller studera på distans
Symptomatisk kanske att vi nuförtiden har vi mera svensk mat med oss dit än thailändsk do. med tillbaka 
Har varit sjuk på två resor.
Kan det vara rädslan att bli förgiftat, biten, stucken eller skadat i trafiken som tagit över tjusningen med det som skiljer?
Eller också är det detta
Familjen därnera förstås men även inblicken man fått i mindre lyckligt lottade människors liv
och det lilla man kan göra för att hjälpa, medverkar till att Thailand i överskådlig framtid kommer att vara huvudresmålet.
mvh
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
Denna passar nog här
och även på mig 
Igår kom jag på mig i byn att jag hade redan druckit två Chang i tristessen här i byn före 12 på dan.
Satte på mig mina Joggingsskor och började promenera.
Efterr ett par timmar så såg jag dock att bergen ligger på fel sida om mig och jag promenerade på småvägar.
Dottern ringde och undrade när jag kommer hem och jag svarade ärligt att jag vet inte för jag är lite vilse.
Gumman ringde strax efteråt och undrade också men då hade jag börjat höra trafik och var alltså nära en större väg och skulle ringa tillbaka om det skulle vara problem.
Hittade den stora vägen och började promenera tillbaka men de hade nog satt igång en form av skallgång för jag fick inte promenera många hundra meter innan jag blev upplockad.
Att vara i byn är ingen höjdare men i morgon fredagen den 13 flyger vi till Bangkok.
Att bo i Thailand eller i Sverige?
Jag är hellre fattig i Sverige än i Thailand.
Är hellre rik i Thailand än i Sverige
Som det är idag så kommer vi hit var tredje år och har gott om tid och fundera om framtiden
Efter att ha skummat igenom tråden har jag ett för mig godtyckligt svar.
Generationsskillnad!
Arbetar fortfarande,ålder 30-60, har familj, barn i skola e.t.c.. = Sverige
Pensionerad, vill ha tillgång till fritidssysslor (golf-bowling, trädgård t.ex.) har "bytt" familj (dock inte nödvändigtvis om frun även är pensionär) har ngt begränsad ekonomi (Det ÄR billigare i Thailand) hälsoproblem typ reumatism o.s.v..= Thailand
Det är en lyx att kunna välja.
Lyxen att kunna välja är få förunnat. Många av oss i arbetsför ålder som inte kan välja längtar nog bara efter lyxen "att" kunna välja.
Själv så har jag svårt att tänka mig att arbeta och bo i Thailand pga värmen, även om jag kunde. Men att bo där när om man inte behöver arbeta längre måste vara rena lyxen. Hoppas jag får uppleva det.
Men vill inte påstå att jag lider av gula febern, mer av längtan efter värmen.
Visst fan e suget till Thailand konstant när man som en annan slavar i fabriken, men har ju inte passerat de 40 än så har några år på mig att fundera, men dock redan nu när min dotter är 9 år och säger att hon vill hem till Sverige så kan ju jag även förstå att man har några år kvar att tänka på, skulle man vart bara jag o frugan så skulle jag flyttat på en gång, skulle dock sakna polare och Hammarby IF, men va fan går ju att streama det mesta...
Jag är dödligt trött på jobba men om jag skall kunna leva i Sverige på min pension så behöver jag jobba till åtminstone 65 och det vill jag inte.
Jag är inte 60 ännu men jag kan ju faktiskt falla död ner vilken dag som helst så varför gå kvar och slava istället för att flytta till ett land där det faktiskt går att leva hyfsat på betydligt mindre pengar...
För några vintrar sedan tittade jag ut genom mitt köksfönster och såg en isgata med smältvatten ovanpå, så jag bestämde mig för att jag skiter i att handla mat idag, jag vågar inte gå ut. Sen slog mig tanken: Är det så här det kommer att bli när jag blir pensionär ? Sitta och titta ut genom fönstret hela dagarna för att jag inte vill gå ut och bryta lårbenshalsen. Jag minns faktiskt inte om det var före eller efter det som jag på allvar bestämde mig för att jag inte ville bo kvar i Sverige efter jag slutat arbeta.
Sen träffade jag en tjej på Internet som går utanpå alla andra tjejer som jag bott ihop med och då bestämde jag mig för att det får bli Thailand efter pensionen. Hade hon varit från något annat land i sydostasien så hade jag nog hamnat där istället.
Jag är fullt medveten om att det blir vardag där också, men här är det redan vardag och blåsigt och det kommer att bli November (som jag hatar) och det kommer att bli vinter med isgata och mörker.
Där finns korruption och småaktiga människor, här finns politiker och småaktiga människor.
Där finns mygg och hetta, här finns mörker, snö och kyla.
Om jag fick välja så skulle jag bo på en söderhavsö med 25C året runt, men nu får jag inte välja fritt, så jag väljer det alternativ jag tror blir bäst för mig.
Även om jag upptäcker att jag valt fel så kommer jag knappast att flytta tillbaka eftersom min pension kommer att bli så löjligt låg att jag bara kommer att kunna existera med hjälp av bostadsbidrag (och snälla barn som sticker åt gubben en hundring ibland), så att jag kan sitta i fönstret och titta ut på isgatan och mörkret och inte våga gå ut...
Den har nog bleknat och blivit vit.
Gula febern vart man kåt på för 35 år sedan...nu när man börjar närma sig vägs ände är det ente så relevant längre 
Logga in för att svara.
