Hej
Själv har den väckt mitt intresse sedan ganska många år, man började ju fundera varför så många var glada, generösa, och vänliga.
Detta trots att dom flesta inte har så mycket pengar eller status prylar (åtminstone inte på landet).
När man började läsa lite om buddismen t.ex böcker av Dalai Lama och fråga folk man mötte i Thailand, så ökade intresset ändå mer.
Och jag började undra om vi i väst verkligen blev så lyckliga av prylar och pengar som vi inbillar oss, eller finns det andra och bättre sätt?
Jag gillar dom liknelser som man använder i Buddismen, och tror att dom är rätt ute.
T.ex om att livet är som en spegel och allt som du strålar ut, får du tillbaka. Så går du runt och utstrålar positivitet kommer folk att bemöta dig positivt.
Går du runt och är negativ och hatisk kommer du själv att bli bemött med det, och genom dina egna val och handlingar skada dig själv.
Att man hela livet ska odla dom goda tankarna och handlingarna och bekämpa dom onda, detta genom dagliga val i livet.
Låter enkelt men är något som enligt Dalai Lama kan ta många liv att lära sig fullt ut.
En annan liknelse som jag använde tidigare idag i en annan tråd är den om livets flod (den finns i många olika varianter).
Livet är som en flod och man kan välja att hoppa i och bara nyfiket följa med, flytandes lugn och avslappnad, med tid att se allt som händer runt omkring och man har tid för gemenskap och att upptäcka nya saker.
Eller simma motsröms och slita så mycket man kan utan att ha tid att se vad som händer runt omkring och utan att hinna umgås och ha vänner.
Men hur mycket man än simmar så kommer man ändå ingenstans utan är kvar på samma plats, bara tröttare och ensammare.
Jag har blivit mer och mer övertygad om att vårt sätt att jaga prylar och status är vårat största hinder för lycka, man springer på i ekorrhjulet men det behövs ständigt nya och dyrare saker, så man blir aldrig lycklig innan livet är slut.
Dom som nöjer sig med lite mindre och har tid för varandra har mycket större chans att bli lyckliga tror jag.
Människans habegär är det största hotet mot lyckan sa Budda, och det stämmer nog än idag.
Det skulle vara roligt att höra om fler har fått liknande tankar och funderingar under sina besök i Thailand.
Själv försöker jag tänka på sånt här i mina dagliga val, och jag tycker att livet är ännu bättre nu, är det lite knäppt? eller vad tycker ni andra?
Mvh Isan Lover
