När jag var yngre (80-talet och 90-talet gjorde min mor vad som hon kallade "surmjölk" eller fil. När den höll på att ta slut tog hon ifrån kankse 2-3 dl hällde på ny mjölk och den fick stå i rumstemperatur kanske 2-3 dagar. sen fanns det mer surmjölk/filmjölk. Någon gång var eller vart annat år skulle helt ny "bas" göras, dock minns jag inte hur det gjordes.
Kul. Det där med att göra en helt ny filmjölk från grunden är ju ingen lek. Man måste ju få tag i bakterien "Lactobacillus" och den kommer ju inte när man ropar direkt.
Som tur är så verkar varje husmor ha ett eget litet hemligt lager.
"Lactobacillus acidophilus - används vid framställning av olika typer av kulturmjölk, främst i acidophilus mjölk (A-fil)[7]. L. acidophilus kan också påträffas i munhålan hos personer med mycket karies[1], och de finns även i slidans vägg hos kvinnor genom att östrogen framkallar glykogenbildning i slidan. L. acidophilus använder sockerarten glykogen som näring och producerar mjölksyra i syfte att balansera surhetsgradens i slidan[8].
Lactobacillus plantarum - den art av Lactobacillus som är aktiv vid grönsaksinläggningar och har därmed konserverande egenskaper. Surkål, oliver, peperoni och pickles är några exempel på produkter där L. plantarum varit och är verksam.
Lactobacillus bulgaricus - bakterien bidrar med smaken i yoghurt, samtidigt som den omvandlar laktos till mjölksyra.
Lactobacillus casei - bakterien går att finna i människans tarm, där den binder till tarmluddet samt har förmågan att föröka antalet andra nyttiga bakterier inklusive sig själv, och förekommer naturligt i vissa sorters bär och vin. L. casei används främst vid framställning av ost, men kombineras även med andra mjölksyrabakterier i diverse yoghurts "
http://sv.wikipedia.i/Lactobacillus
Bara gud vet hur den första filmjölken egentligen syrades genom att tillföra bakterien. 