Hoppas att mina barn också kan ha överseende med mina brister och kan ta till sig de bra budskap som jag vill förmedla till dem.
(Klart försöker jag vara en bra förebild - men jag vill också kunna leva mitt eget liv som jag själv vill.)
Mvh
Magrood
Man kan ju alltid hoppas att de gör det,
men dessvärre brukar barn oftast göra som föräldrarna själva gör, och inte som de säger.
Kungen har ju sett till att den gyllene triangelns opiumproduktion flyttat över gränsen till Burma genom sina många resor där under 1970-talet då det introducerades nya grödor för bönderna att odla istället för opium. Han såg till att sjukstugor och processfabriker för grödorna byggdes och satte infrastrukturen på plats för att kunna få ut varorna ur de många gånger isolerade dalarna.
Har för mig det var kungen som finansierade bygget av den första vägen mellan Phuket town och Patong någon gång på 1950-talet då han vid ett besök i den pittoreska fiskebyn som Patong faktiskt var under denna tid fick reda på att folk hade dött då de inte kunde komma till sjukhuset i Phuket town på grund av att det saknades en väg över berget.
Angående med att skapa regn så gjorde väl de gamla indianerna det genom "regndans" med en fin liten brasa.
Det var nog inte dansen som fick det att regna men tillräckligt mycket partiklar i luften kan klara av att "knyta" samman molekylerna till större droppar.
Att sedan vidareutvekla iden är jäkligt bra
Man kan ju alltid hoppas att de gör det,
men dessvärre brukar barn oftast göra som föräldrarna själva gör, och inte som de säger.
Då är det kört med att lära Liam att inte äta med fingrarna...
När det gäller andra saker så hoppas jag att Liam och syskonet är lika smarta som "jag" (eller som pappa som Svarten brukar säga) och kan bortse från budskapsgivaren och ta till sig budskapet.
Man kan nog bara hoppas som du säger.
Mvh
Magrood
- en krabbmor som vill lära sina barn att gå rakt -
”att inte kasta sten i glashus”
Alla kan naturligtvis bli bättre i sina gärningar,
och att okritiskt och blint hylla någon är ganska improduktivt.
Vad det gäller den Thailändske kungens eventuella stordåd och välgärningar
för den Thailändska befolkningen, så kan jag väl säga så pass mycket
att han säkert har gjort bra mycket mer än vad jag själv har åstadkommit.
Allt är ju relativt här i världen,
men att väga in sin egen lilla insatts är kanske något att tänka på
innan man hej vilt sågar Bhumibols insatser och arbetsresultat.
Kanske kan betraktas som offtopic men hur mycket av kungens populäritet kommer av de medeltida LM-lagarna?
När det defakto är olagligt och hårt bestraffat att säga ett negativt ord om monarken så är det väl nästan hjärntvätt det handlar om.
Måste vara världens enklaste PR-jobb. Säger någon emot dig åker de i finkan.
Det känns ju som att samhällsutvecklingen står och stampar en del pga monarkin och att militären lyder främst under den och inte regeringen.
Rykande aktuellt från dagens Bkkpost:
If you are in the Thai Facebook social media network, you surely will have seen the most shared video this week – the moving speech of actor Pongpat Wachirabanjong expressing his deep, protective love for His Majesty the King.
Becoming an instant talk of the town, the speech has been circulated on social media networks , re-run on TV and reported in most local papers. When he finished the acceptance speech for his Best Supporting Role at the Nataraj Awards ceremony, the audience was in tears. As they rose up to give him a standing ovation, the same night saw Bangkok burning in the country’s worst political unrest in recent history.
In his speech, he likened Thailand to a house and His Majesty the King to a father who is continuing his forefather’s sacrifices for the country by tirelessly devoting himself to the people.
“If one is burning with anger against someone or feeling frustrated with something but vents that anger on father, hates him, slanders him, and even thinks of chasing him out of the house, then I will walk straight to that person and say this: “If you hate father, if you no longer love him, then leave. Because this house belongs to father. This land belongs to him.
“I love my King,” he declared to rousing cheers. “I believe everyone here loves him too. We belong to the same si (colour). And this srisa (head), I proudly give to His Majesty the King.” I confess. What he said brought tears to my eyes.
Another confession. Although I share Pongpat’s frustrations for the injustice the King has been unfairly receiving from unfounded allegations, slander and downright hate speech, I disagree with his cold “good riddance” solution which seems to have struck a chord with much of the public.
His is the belief that if we dislike anything, the easy solution is just to eliminate it. If anything, this very thinking underlies the violently divisive politics that is destroying our country now.
Violence will not end when we do not believe that violence begets violence.
Like most people in my generation, I grew up with a deep respect for the King for what he has done all his life for the weak and poor in this country, and for being the pillar of morality and goodness when our society is plagued with corruption and we ourselves are plunging into selfish individualism.
It is maddening to see the person we love get attacked so viciously. But how mature we are is measured by our own reactions. Tolerance is maturity. Efforts to review the lese majeste laws to ensure rational debate within the bounds of cultural sensitivity is maturity. Elimination is not.
For a country is much more than a house. It consists of people of different cultures, beliefs and frustrations. When conflicts in views and ideologies arise, we cannot just kick out the people we don’t like.
If we truly respect the King, we must also respect his inclusive approach.
When the country was rocked by the communist insurgency in the ‘70s, he travelled to dangerous zones to help people, including the communist sympathisers.
When the hilltribe people were vilified as drug traffickers and forest destroyers, he brought them substitute crops, encouraged citizenship, and talked about ancestral land rights.
When the southern violence broke out, his advice was to reach out, understand the people’s grievances and help.
Bara en grej jag såg och tänkte på denna tråden.
En folklig Kung, som gjort vad han kan för Thailand och dess olika folk, är vad jag tror.
egentligen nästan hela artikeln http://www.bangkokpost.com/opinion/opinion/178645/saying-good-riddance-is-no-answer-to-our-problems
MVH Tommy
Kanske kan betraktas som offtopic men hur mycket av kungens populäritet kommer av de medeltida LM-lagarna?
När det defakto är olagligt och hårt bestraffat att säga ett negativt ord om monarken så är det väl nästan hjärntvätt det handlar om.
Måste vara världens enklaste PR-jobb. Säger någon emot dig åker de i finkan.
Det känns ju som att samhällsutvecklingen står och stampar en del pga monarkin och att militären lyder främst under den och inte regeringen.
Lite "off topic" är det - därför att frågan löd:
"vad har kungen egentligen gjort för att förtjäna denna respekt?"
I sina aktiva dagar innan pensionsåldern så jobbade han nog en hel del.
Men självklart kan hans nästan gudalika idolstatus till största delen knytas till de helknäppa LM-lagarna och
den hjärntvättande dagliga propagandan i TV och i skolan.
Men sett i relation till vad många andra Thailändare med stora resurser
har uträttat för landets bästa, så har han nog gjort ett ganska bra jobb ändå.
Att LM-lagarna har behållits och även förstärkts under hans kungamakt beror
nog mer på att skydda de övriga familjemedlemmarna och deras rykte
än att han själv skulle vara i så stort behov av att skyddas av stenhård censur.
Undantaget din beundran för dig själv då.
Hur menar Ni nu?
Självgode Arne
Där är jag nog böjd att hålla med dig.
Han är nog en bra karl den där Bhumibol. Bra mycket bättre än de flesta rika Thailändare som du säger.
Där är jag nog böjd att hålla med dig.
Han är nog en bra karl den där Bhumibol. Bra mycket bättre än de flesta rika Thailändare som du säger.
Det är rätt, man skall ha en positiv människosyn.
Särskilt positivt, trevligt och ömsesidigt respektfullt ser det ut när när ett gäng vuxna karlar i kostym ligger och kryper på golvet framför kungen.
Det är rätt, man skall ha en positiv människosyn.
Särskilt positivt, trevligt och ömsesidigt respektfullt ser det ut när när ett gäng vuxna karlar i kostym ligger och kryper på golvet framför kungen.
Det borde ju vara ganska frustrerande och pinsamt för en normalt funtad människa
att inte kunna veta om folk faktiskt krälar och bugar av respekt eller
om det bara bara beror på att lagen tvingar dem att göra så.
Jag själv skulle få spader på omgivningen om de inte var uppriktiga mot mig.
Det borde ju vara ganska frustrerande och pinsamt för en normalt funtad människa
att inte kunna veta om folk faktiskt krälar och bugar av respekt eller
om det bara bara beror på att lagen tvingar dem att göra så.
Jag själv skulle få spader på omgivningen om de inte var uppriktiga mot mig.
Jag skulle bli spyfärdig om någon vuxen med fullt utvecklat intellekt kröp för mina fötter oavsett.
Jag skulle bli spyfärdig om någon vuxen med fullt utvecklat intellekt kröp för mina fötter oavsett.
Det har hänt mig,
men bara då jag har fått pedikyr av någon tant på Jomtien Beach.
Ovsett vad vi tycker om Kungen och hans gärningar så har han i varjefall lyckats med att ena/hålla ihop folket och landet. Något måste han gjort rätt eftersom han har ett massivt stöd bland Thailändarna.
Men nu efter ockupationen och plundringen av Bkk så är landet splittrat. Det är möjligt att vissa röda grupperingar skaffat sig andra ikoner att se upp till? 
Logga in för att svara.
