Jag minns en gång när jag gick på andra året på universitet.
Jag och mina kompisar tittade på nyheterna. Kungen var sjuk.
Jag tänkte och sa det högt - att jag skulle kunna dö om han fick leva istället.
Mitt liv var värt för min familj - ja.
Men hans liv var värt för folket, landet.
:::
Jag vet inte hur det kom sig att jag tänkte så då.
:::
Kungen har deltagit i många projekt för att hjälpa dem som ingen annan har brytt sig om/hunnit att hjälpa.
Hans jobb var ett bra komplement till statens projekt.
Ibland gjorde han inte arbete själv - men med honom som initiativtagare/PR/figur/ osv osv så blev de projekten av.
Det var nog lättare att få sponsorer som vill stödja hans projekt.
Tror att fler vill stödja hans projekt än regeringens projekt ... kanske för att man kan känna sig lugnare att det inte råder korruption där ... eller kanske för att man kan vara med på 20-tidens nyheterna. Det vet jag inte. Men det är lättare att samla in pengar till olika projekt när kungahuset är inblandade i alla fall.
(När man skänker pengar till någon i kungahuset kan man bestämma som man vill ge till dem för "privata" saker eller för "välgörenhet".)
Jag tror inte att många andra skulle kunna lyckas samla in så mycket pengar från de "rika" till de "fattiga" som kungahuset har lyckats.
:::
Det kan handla om duktigt PR-team som en del uttrycker sig här.
Men då undrar jag varför är inte alla i kungahuset lika populära då?
Jag tror att kungen verkligen förtjänar den respekt han får av folket.
Det finns en och annan i kungahuset som inte alls är populära.
Har han/hon sämre PR-team eller har han/hon förtjänat det själv, som kungen förtjänar respekt och kärlek?
:::
Angående Fon Luang - Kungliga regn så trollar han inte fram det utan det var en enkel naturvetenskaplig idé (enkel när man har fått reda på hur det går till).
Samla ihop moln så de blir tunga till dem behövande ställen - och blir regndroppar.
Det är många andra projekt/idéer som har drivits av kungen.
På grund av tidsbrist väljer jag en av dem.
Detta är Setthakit porpiang (Sufficiency Economy).
Det är en mycket god filosofi - lyckas man med det så kan man nog leva ett lyckligt liv utan så mycket materiella ting.
Visserligen så har jag lärt mig den "tanken" inte bara av kungen utan av många svenskar och invandrare som jag har mött under mina tio år i Sverige.
Men tanken var god och behövs verkligen på den ändrande mentaliteten i Thailand - där pengar blir mer och mer viktigt.
Tanken kanske inte gör så att folk ändra sig från svart till vitt.
Men åtminstone så kan man ta till det som en "ursäkt" med lite stolthet istället för att skämmas som man annars skulle ha gjort i ett samhället där "det är fint att ha råd - mentaliteten" börjar ha tagit över.
:::
Mvh
Magrood
- som fortfarande har mycket begär -
Ps - många teorier här är intressanta.