Det med 30 år har han rätt i. Leasing på 30 år som är gjort på land-office kan inte brytas om bolaget går i konkurs. Går inte heller att bryta om det är en privat Thailändare som man leasar av och den skulle råka dö. Går endast att bryta om ägaren av marken och den som leasar går till land-office och stryker det för att farangen vill överlåta på någon annan. [size=5]Den som skriver något annat har fel.[/size]
Jaså?
När ett leasingavtal upprättas mellan två parter så är avtalet just ett avtal mellan dessa två parter.
Om det blir några förändringar i detta avtal under den registrerade avtalsperioden kan båda parter gå till rätten och begära t.e.x. andring av hyresvillkor, andra avgifter eller t.o.m uppsägning av befintligt avtal p.g.a. ändrade förhållande.
I April 2011 gick ett av Eakmongkolbolagen i Pattaya o konkurs. Eftersom just detta projekt var klart sisådär 2005/2006, just när Thaksin bestämt sig för att stoppa möjligheten att via bolag köpa sin mark som farang, så var det några norrbaggar samt en svensk som ville flytta in snabbt och då valde att leasa marken från byggaren, Eakmongkol.
30 år leasing, registrerat vid landoffice, stämplat och klart.
Vid konkursen begärde berörda banker att samtliga leasingavtal skulle sägas upp hos landoffice, den 4/8 2011 beslutade Pattaya citycourt att avtalen var att anse som ogiltiga.
Några norrbaggar samt en svensk som 2005 ville flytta in snabbt och därför leasade sin mark av byggföretaget, en leasing som registrerades i Shannoden via landoffice har i höst fått köpa sin mark igen.
Nu i bolag, för numera är det möjligt att göra detta igen, även om det är olagligt, men just nu skiter man i just detta faktum.
Så ännu en gång, de mäklare som säljer hus till faranger säger nästan alltid att avtalen skall vara giltiga.
De som köper hus och sedan känner sig lite osäkra säger också ofta att avtalen skall vara giltiga.
Men de som vill ha livrem och hängslen samt vill vara säkra på att avtalen skall vara giltiga, de skall inte lyssna på varken mäklare eller säljare.
[size=2]Och nej, detta handlar inte om mig, min Fru är Thai och markägare, mina barn är också Thai, så de äger det vi har i fastighetsväg i Thailand.[/size]
[size=2]Blir jag lämnad så är förlusten av hus, mark och annan fast egendom inte viktigt, de jag älskar är värda varenda krona, så jag skiter nåt leasingavtal, har lärt mig att man inte äger något förevigt i allafall, man lånar allt och får sedan hoppas att man mår bra medan man får chansen att nyttja det.[/size]