För exakt en vecka sedan, den åttonde mars,efter tre o en halv månad hemma, satt frugan o jag i en bil på väg till suvvan, för återresan hit. det var nog den längsta och tyngsta resa jag gjort, vill inte göra om den, så nästa gång stannar vi för gott.
Har läst många och bra reseberättelser både här och på gamla tt, tycker att det är dags att betala tillbaks så gott jag nu kan. Har ni lust att hänga med på en tripp till en helt vanlig vardag i los och issan så kör vi nu.
Tuppjäklar och kärringtjatter började bli ganska mycket efter en månad här hemma.
Det var alltså dags för lite omväxling, dags att börja på en reseskildring till MPR.
Det började som det brukar
efter tio minuter är mina väskor packade, hon är fortfarande på funderingsstadiet.
Efter en timma ser hallgolvet ut som ett mindre slagfält, grejor över hela golvet och väskan är överfull, c:a 32kg, då inträder thailänsk logik som säger att min våg måste slå fel, det gör den inte, bara ta bort några helt onödiga grejor, stuva över lite i min väska, där jag av erfarenhet brukar ha lite plats över, så kom hon ned till 22kg. "Stäng nu locket och så rör du inte den väskan förrns vi är framme! Och gå nu och lägg dej, det blir en lång resa i morgon"tyckte jag. Och faktiskt det gjorde hon!?!

.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
