Tuppjäklar och kärringtjatter

Bra där clas391!

Och en bild på en Beer Chang är aldrig fel

Herr Chang har talat.

5

Fast en Leo är inte fel heller, eller hur "Changen"?

mvh GD

Vi kör väl vidare. Känns som det kan bli spännande för mej längre fram, när jag sitter här och bläddrar i boken, ser jag att jag har ännu inte satt knorr på slutet. Blir till att slå upp en liten virre och skriva vidare på utkastet,,, så fort jag har fixat dagens avsnitt.

Det har gått ett par veckor av ren rutin här i kåken, kompletterat möbler

köpt ny tv, den gamla hade äntligen sagt upp sig, lite målning och diverse underhåll samt naturligtvis frugans syskon och kompisar som har en förmåga att samlas och tjattra utanför sovrums fönstret om morgonen, dom kan till och med överrösta tupparna. Den här morgonen, när svågerns båda tuppar

stod och gapa för full hals, satte kärri.hrm hrm... nåväl... gänget igång sitt tjatter, tuppstakarna bara tittade på varandra, sen skakade dom på huvet och gav upp, finns ingen tupp i världen som kan överrösta det gänget, t.o.m knatte, fnatte och tjatte brukar dra iväg när de sätter igång.

De stackarna blev nog chockade, men jag är van så bara vända sig om och somna in på nytt, klockan är bara sju och jag stiger inte upp före nio

Påminner om livet i "min" by,mera

Alltid lika trevligt att läsa berättelser från andras resor.

Fortsätt!

Alltid lika trevligt att läsa berättelser från andras resor. Tyckte Pontus, det tycker jag med, det behövs inte så mycket, lite bilder, lite text och någon kan slå ijhäl en stund fram för skärmen.

Chayjaphum har fått en ny "turistattraktion",,,jo det är säkert. Någon har, i ett milt anfall av storhetsvansinne, döpt det till "Stonehenge of Thailand". Man åker till Tadtone men svänger vänster strax före infarten, följer sedan asfaltvägen tills det enligt skylt är dags att svänga in på en grusväg som övergår i något som mest påminner om en kostig och så är man där

Visst har man intresse av geologiska formationer (jag har även intresse av naturliga fomationer) är det helt klart värt att lägga en hel eller halv dag här och med lite fanasi så kan det bli riktigt intressant att studera dessa raukar som gottlänningen skulle kallat dem.

På väg hem igen kan man naturligtvis också besöka Tadtone fallet som visserligen har lite taskigt med vatten under torrsäsongen

Men igengälld finns här nu mängder av dessa, som faktiskt även används.

Thailänska scoutrörelsen städar insjöar, stränder och parker och tv har ideliga inslag om landskap och miljö. Dagens ungdom 0-15/16, åtminstånde i större samhälle och städer, börjar bli medvetna, vilket kanske bådar gott för framtiden.

Sitter här ensam i natten, frugan sover, passade på att läsa Kennets resedagbok, det var dumt gjort, nej det är inget fel på hans tråd, men jag har bara varit tillbaks elva dar och redan nu sprack det, jag vill HEM bort från den här förbaskade snön och ner till värmen i byn igen. Jag har ställt undan arbetsskorna för gott och väntar nu bara på våren så man kan vara ute utan raggsockor, långkalsingar, hellyhansen och vinterkängor. Jag mår bäst i sandaler, luftiga linnebyxor och en piketröja året runt.

Sitter en dag ute på altanen med kameran och försöker fånga några matafajer och småfåglar.

För de som eventuellt inte vet, så betyder, enligt ännu ej bekräftade källor, ordet "matafaj" fjäril, på en unik pattya dialekt. Lyckades få några hyfsade bilder

men de vägrar att sitta still en endaste sekund, då var den här lilla fågeln betydligt villigare som modell.

fina utvecklade kokonger

Vi har nu också varit nertill Bangkok för att, så att säga legalisera vårt förhållande. Upp på ambassaden med alla papper och sen ner till skandinaviska för översättning, upp igen för att få alla stämplar, det gick snabbt och smidigt, därefter till Laksi och dagens första problem. Ett stort anslag, att från 1:e oktober 2009 är expresshantering indragen och 2 dagars normal handläggningstid gäller tills vidare.

Ett problem för frugan att lösa. Med nästan gråtmild röst förklarar hon att vi skall åka tillbaka till sverige imorron och måste få papperna färdiga innan dess. Ibland undrar jag om inte världen har förlorat en stor skådespelerska i henne. En timme senare var det stämplat och klart. Det här går ju bra, nästan för bra. Iväg till amphur också och sen är det klart.

Verkar det för bra så är det för bra.

Inne på amphur dök det upp en allt annat än magerlagd matrona som utan att ens titta på våra papper, sprätter iväg dem med bakänden på en blyerts med kommentaren att "det är fel papper". Omöjligt svarar Jai dom är godkännda både på svenska ambassaden och laksi så det är visst rätt, varpå surtunnan bläddrar lite förstött bland paperna sen säger hon att "det här förstår inte jag". Då tyckte jag, på svenska, att kärringen kanske skulle hämta någon som förstår sitt jobb bättre än hon.

Blåmärket på smalbenet där Jai sparka till mej satt kvar ganska länge

Surt blänger kärringen på mej och frågar om jag kan thai. Ja lite kan jag, men inte särskillt bra, svarar jag, helt sanningsenligt. Då kom hon på att hon måste ha en kopia på mitt pass. Finns här och visar henne kopian. Ännu vresigare skulle hon då ha en kopia på Jai:s pass, som naturligtvis också redan fanns. Nu när hon börjar bli ställd frågar hon mej om jag kan engelska, det kan jag, bättre än många engelsmän svarar jag med ett äkta hånleende. Ännu en återvändsgränd för den välgödda, som nu helt plötsligt skulle ha ett papper som förklarar om Jai tidigare titulerades miss eller mrs. "Det står här" svarade en triumpherande Jai och pekar på sin passkopia. Helt knäckt vänder hon sig mot mej och undrar hur mycket jag kan på thai. Och särskillt betonade just detta "hur mycket". Jag kan bla säga ha roi baht, men det tänker jag inte göra, för du har uppfört dej så illa, sa jag, reste mej upp och tog våra papper och säger till Jai att nu går vi. På väg ut känner jag hur flera knivar, stora som sablar, dunkar in mellan skulderbladen på mej.

Den kvällen tillbringades på nana med omnejd,istället för hemresa. Jag har tillstånd att gå dit, visserligen bara muntligt men ändå.

Slutlig registrering fick vi göra på amphur i Chayjaphum, men mer om det i nästa inlägg...

Tack för att du delar med dig.

Det var den 18:e januari i ett svin kallt och blåsigt issan när jag skrev utkast till dagens inlägg.

Vi hade dagen innan kommit hem efter en vecka i laos, jag behövde stämpla upp 60 nya dagar på mitt visum, men innan jag går in på det så skall jag avsluta registreringen på amphur i chayjaphum

Vi knallade in på amphur och fram till en skrivare som satt vid en dator och förklarade vårt ärende, blev därefter skickade till en registrator som läste igenom våra papper och sätter en thailänsk kromelur i högra hörnet på samtliga handlingar, tillbaka till skrivaren som under tiden har passat på att varva upp sin dator. Han tar emot papperna och med dem som underlag skriver ut två nya som skulle undertecknas av oss båda, därefter tillbaks till registratorn som för in oss i en stor bok och sätter en grön stämpel på alla papper. Åter till skrivaren, som för in oss i ett dataregister och sen ger oss bla det här, att rama in, tyckte han.

Allt som allt knappt 40 minuter och ingen surmule som försökte få ett privat lönetillägg . Tackvare att personalen var snabb och trevlig "råkade" vi glömma växeln på den femhundringen som vi betalade med.

Nu är i princip allting klart för ett seniorcitizen multipelentry visa, så fram mot hösten blir det förmodligen av att dra ner för gott.

Som sakt så var vi över till laos några dagar. Djungelbussen från chayjaphum till nongkhai. Sex timmars, om än inte särskilt uppskakande så ivart fall en ganska omskakande resa med en röd buss som åker på småvägarna parallellt med huvudvägen och in i de flesta småsamhällen för att hämta och lämna passagerare och gods. Offentliga kommunikationer fungerar faktiskt bra här, visserligen har man svårt för det där med tidtabeller, men vem har brått i det här landet.

Väl framme i nongkhai var det redan kväll, så det blev till att ligga över på ett hotell. Pantawee hotell, som ligger på haisoke rd, har burk med gratis internet och wifi på rummen

Över gränsen och inne ilaos. Vi strövade runt en dag i vientiane och kunde konstatera att, som jag trodde från de bilder Wille hade lagt upp en gång, det har hänt otroligt mycket här på nio år. Grusvägarna har fått asfalt. Nya stora byggnader har vuxit upp, kineserna satsar hårt här, men framför allt inga thailänska soptippar i rabatter och gathörn.

Den här parken på ena sidan tornet, fanns inte för nio år sedan.

Och detta var en grusväg som gick genom stan och under tornet och längs med vägen är det nästan dubbelt så många byggnader som då

Dag tre åkte vi upp till vangviang. Slingrande serpentin vägar som sakta bär uppför och långt där borta i norr väntar bergen

som blir större och större ju närmare man kommer

Det är ena rejäla stenbumlingar som någon har tippat ut längs flodkanten, här får jag försöka fixa några bilder, men först måste Jai inventera köket och hjälpa till att fixa käk, det är ju mer än tre timmar sedan den lilla stackaren fick något att äta

Efter en välsmakande måltid på grillad nyfångad fisk och ett par beer lao så var det dags för lite kamerajakt runt flodbanken. Medans samhället är fullt med guesthouse och b and b så har man här byggt en resort som passar bra med miljön i övrigt.

Det var sent innan vi var tillbaka igen. Nästa dag åkte vi tillbaks till nongkhai och 60 nya dagar instämplade i passet, tack för det immigration. På väg hem stannade vi till ett par dagar hos hennes bror i nongbualonpho, även här finns en bildskön natur

och att få ligga över i en baan thai är heller inte helt fel

Väldigt trevliga bilder

Vacker och trevlig tråd.

Tack Clas!

Mvh

BBJ

Den 23:e januari och det regnar, det har det gjort ett par dagar nu. det kallas visst lilla regnperioden,,,, inte fasen regnar det mindre för det. Bara som upplysning så vet jag vad som startar dessa tropiska regnskurar. Kanske inte meterologiskt försvarbart, men det räcker att jag fäller upp en solstol, häller upp c:a tre fingerbreddar av den där goda helmalten som jag lyckades få med några extra flaskor utan att tullen upptäckte det, hämtar en bok, så kommer dom, de där tre fyra tunga dropparna som förvarnar, kvick under tak innan virren blir utspädd och så swoooosch sätter det igång

Ingen sol men boken är räddad och virren klarade sig outspädd, tack och lov.

Boken blev utläst och virren smakade lika bra inomhus.