Tuppjäklar och kärringtjatter

Härlig reseberättelse clas och fina bilder

Tackar för det klirre. Man hoppas ju kunna roa medlemmarna. Nu blir det lite läsövningar, men det kommer mer bilder längre fram, jag lovar.

I slutet av januari inträffar det som är oundvikligt, trots att jag älskar min lilla issanby drabbas jag av en lättare släng av lappsjuka, något som läkarvetanskapen inte har några piller mot, finns bara en sak att göra, packa väskan och dra en sväng, det är bara en liten sak frugan skall, för vilken gång i ordningen vet jag inte, tillbaks till landoffice och tjafsa om ett markköp hon gjorde när vi hade kommit tillbaks denna gången. Hon blev erbjuden två rai för totalt 60,000 baht av sin syster, mark som ligger perfekt norr om byn och söder om stan och eftersom man bygger på båda hållen så kan den tillsammans med hennes egen tidigare mark kanske vara en bra investering, dessutom så köper hon för egna pengar så då struntar jag i hur hon spendrar dem.

Väskan är packad, tuctuc väntar på gården "hej då" till frugan och blir du färdig och vill komma efter så ring, så du vet vart jag är. Kanske det blir söder ut till någon av öarna, eller flyget norrut till chiangmai, jag bestämmer mej när jag kommer till Bangkok.

Hej Clas391 (L.A)

Det var riktigt trevligt att läsa ditt resereportage och du är flink med kameran.

Verkligen snygga och informativa bilder!

Ser fram emot fler framtida reportage från dig.

Ha de bra,

SiamNilsson

Hej själv Siam. Läser du thai eller har du en tolk i närheten, digital kameran är väl en underbar uppfinning, bara klicka och sortera direkt, förr fick man vänta både en och två veckor innan man kunde se bilderna och då var det redan kört om man ville fixa en bättre vinkel eller ändra fokus eller ändra något annat. Skall vi ta lite mer brödtext, jag fortsätter där jag slutade sist.

Senare på kvällen när jag sitter på stable lodge ute servering och äter middag med ett par från danmark som skall resa hem under natten, stackars människor, så ringer telefonen, då hade frugan fått sina markhandlingar färdigstämplade under dagen. Hon hade frågat tjänstemannen "Nu har jag varit här så ofta så skulle inte jag kunna få en egen nyckel snart"? Varpå han beklagade sig att det hade tagit så lång tid, men det är noga med sådana papper och att det är viktigt att alla får sitt vid sådana affärer. Det gör inget tyckte frugan, jag är kvar två månader till, sen kommer jag i november igen så vi kan fortsätta hela nästa år också, tid har jag gott om.

Alla handlingarna blev godkännda direkt.

Under eftermiddagen nästa dag anländer Jai. Det blev inget chiangmai denna gången heller, men stan lär väl ligga kvar ett tag till, den har ju stått pall för slag stora som små, ett av de, enligt rykte, trevligare lär ha ägt rum så sen som i maj för ett år sedan. Nu blev det istället lite ömson nytt ömsom gammalt.

Ömsom nytt ömsom gammalt, sa jag, det som var gammalt för mej var bla palatset i Bangkok och ännu äldre är yngsta dotterns hemstad ayutthaya. De flesta har väl besökt king palace tidigare och så har även jag några gånger så jag hänger inte kvar här så länge nu, utan in med några enkla bilder sen drar vi vidare till tredje dagen av min mediciniskt betingade utflykt.

För de som eventuellt inte har varit där, det är stort område mycket traskande och hett, men trots det och den, we hate farang, avgiften man tar ut vid entren, så är det väl värt ett besök.

Så var det lördag och ena svärsonen som blir helgens chaufför slutar jobbet kl 12 så när vi fått lite käk och packat väskorna beslutade vi att åka till

nu vare det ganska sent när vi kom fram, så vi checkade in på ett sprillans nytt ställe som en jänkare hade byggt. det var så nytt att man hade ännu inte fått tvålpaket eller kvittoblock med adressen på. Förmodligen var det inte ens officiellt öppet än. Första gästen någonsin hade anlänt under förmiddagen, sen kom vi. Det hade precis mörknat när vi kom

på morgonen dagen efter fick jag syn på poolen

och där stod Jai med lilla noongbest

Det som den lilla har på huvudet är antennen till remotkontrollen, kan tillägga att den funkade inte, utan här är hon på rymmen igen.

Efter frukost bar det av uppför backen och parkerar vid småbutikerna, knallar över gatan tar trappan upp till fallet som var ganska noi

men det ligger inbäddat i en härligt lummig grönska

Inte så långt från själva fallet hittade jag det här

Vad gillar du det spårläget Pigge? Det var mitt i torrperioden så jag hade inte förväntat mej ett stort brusande fall, trodde dock att det skulle vara något större, så efter att ha strövat omkring lite och druckit en läskande dryck från en flaska med en grön etikett och med guldfärgad staniol runt halsen beslutade vi att det var dags att dra vidare.

Vi lämnade Sai Yok Noi bakom oss och här

är vi nu på väg till

Naturligtvis hade även Eravan drabbats av torkan men trots det så var det absolut värt besöket och allt klättrande i dessa jäkla trappor.

Eravan består av olika fall uppdelat på sex nivåer och de måste bli mäkta imponerande när regnen har fått fylla på.

Fjärde nivån är uppdelat i två mindre fall ovanför varandra med, naturligtvis, en trappa emellan, jag kom upp till 4/2 sen ville inte mina knä längre tyvärr. Jag kommer att åka dit igen och då skall jag ända upp, men till dess får jag väl minnas med hjälp av

som är från första nivån. På väg mellan 1:a och 2:a dök det här skogsrået upp och ville prompt bli fotad

Några små rännilar, alldeles lagom för en två åring att plaska fötterna i fanns där också

Efter att barnen hade svalkat fötterna så går vi vidare till 2:an och 3:an

Här har vi tre av mina favorit tjejer som vinkar,

vi hade ett ställe till att besöka innan det blir för sent, dags att dra vidare

Är man här måste man ju naturligtvis gå över bron, men för säkerhets skull låter vi tåget passera inan vi klampar ut på "historisk mark"

så har tåget åkt vidare

och vi kan passera en välkänd vy på väg ut på bron. ( Bara japanskor allihop, inga knästrumpor dock, får väl skylla på värmen. )

En bit ut måste man ju också föreviga vyn över bron .

och sedan det där obligatoriska gruppfotot på en av brons saftyplattform

Nästan hela dagen har gått och hungern sliter i de thailänska magarna och även min, men som väl är så finns det en flytande restaurang precis nedan för vänstra brofästet där vi kunde stilla vår hunger.

Medans magarna fylls, börjar dagen gå mot sitt slut och solen är på väg ner

dags att pröjsa för käket och åka tillbaks till Bangkok för en natts välbehövlig vila, för i morgon väntar nya resor

Hej clas391, tack så mycket för de fantastiskt fina bilderna från Erawan!

Det känns absolut som att man måste åka dit någon gång, inte minst för att ta lite fina bilder.

Bra berättelse!

Kenneth

Bua Yai om du skall åka dit, och det tycker jag visst att du skall, så kom ihåg att det är lååångt att gå och dessa trappor som har mellan 40 och 60 cm höga trappsteg, dessutom är det minst 40/50 trappsteg på varje etage över tredje fallet. Ingen liten söndags promenad med andra ord

Tack för mycket fina bilder

Fina bilder.Det du kallar matafaj är egentligen batafaj.Det är ett exempel på thais försök att prata engelska. Dvs butterfly.Det är också en fin beskrivning på bartjejerna.Dom flyger från blomma till blomma.Mvh

Ny dag nya äventyr. Dagens resa skall gå till ett ställe som , när jag för fjorton år sedan, för första gången besökte, var ett litet ställe där alla kännde alla och när man besökte en bar eller restaurang första gången så var man en gäst, efter andra gången visste alla vem man var och tredje gången var man "my old friend long time". Så är det inte längre.

Jag tyckte att vi kan väl ta tåget ner till hua hin denna gången, varpå Jai ansåg att jag var inte klok. Nu är det inte första gången som hon tycker till om min mentala hälsa så hennes åsikt bekymrade inte mej så särskillt mycket. Det blev som jag önskade!?! Hualamphong till hua hin, sex dammiga timmar med tåg. Det mest upphetsande med denna tågresa var nog att passera det här.

Eastern & oriental express tala om lyxtåg

Det var sent när vi kom fram och tog in på hottelet där vi brukar bo. Efter en skön dusch knallar vi ner till sawasdee för att få middag. Det var fyra år sen sist, men Bee och hennes bror som tillhör den "gamla stammen" tar sig alltid, trots att lokalen var knökafull, lite extra tid för en pratstund med oss.

Nästa dag ängnades åt att besöka en del bekannta och senare stöva omkring i stan, där jag efter ett antal timmar sorgset kunnde konstatera, att av "mitt" hua hin finns inte ett dugg kvar, allt har förvandlats till ett enda stort jävla kiviks marknad.

Nästa dag reste vi vidare. Det hade gått fyra år sedan vi senast var här, det lär nog dröja ännu längre till nästa gång.

Burpan av din register datum kan jag dra slutsatsen att du förmodligen inte känner till käre Brors fruktlösa försök att övertyga forumets medlemmar att han är en gammal thairäv som, inte bara vet att alla thailänskor i sverige och även övriga europa är f d bardamer, som har en thaiman som lurkar i bakrunden, han talar även minst två ord thai, och har förklarat att just ordet "matafaj" betyder fjäril på thai. Det andra ordet är visst seven eleven. Förövrigt om ingen annan tidigare har sakt det, så välkommen i thaitokarnas skara.

Jag hade inte för avsikt att lägga in några värderingar i inlägget.Mvh