Det är 21a april 2015 och Thailand är en nation i ekonomisk, materiel och moralisk ruin. Dr T är tillbaka sedan ett par månader och han har deklarerat att inga allmänna val kommer hållas igen då han redan vunnit så många val. Vem som egentligen vann det fiaskoartade valet i januari 2015 kommer vi aldrig med säkerhet få veta men efter en mycket våldsam valkampanj; kantad av mord, mygel och maktmissbruk, underkändes valresultatet redan innan valdagen av internationella organisationer. Dr steg då in under kuppartade former och klargjorde att PT vann valet och att alla andra partier stängs av i 10 år för att ha skadat Thailands rykte.
Tiden 2011 till 2015 framstår så här i efterhand som helt surrealistisk. Påstådda demokratiförespråkare och vänstermänniskor, både i Thailand och på MPR, hyllade urskiljningslöst PT som ett bevis på att demokratin och den lilla människan hade segrat. Att vallöften blev försenade, urvattnade eller helt uteblev eller att kontrollen över all form av media och människors möjlighet att fritt uttrycka sig ständigt begränsades spelade ingen roll för äntligen hade ju Thailands fattiga blivit räddade från militärens, kungahusets och elitisternas grepp. Jag, och de flesta andra hyfsat insatta och logiskt tänkande utlänningar och thailändare, insåg redan tidigt att Dr T och hans eget parti ”were up to no good” men precis som Palestinierna röstade fram Hamas och Iranierna röstade fram Ahmedinejad så måste man ju acceptera att dåligt insatta och orättvist behandlade fattiga och outbildade människor har en tendens att rösta på populistiska gaphalsar som lovar att förvandla uttorkad mark och skitigt vatten till grönskande gummiodlingar och sprudlande champagne.
Kritiken mot PT’s regerande tog ordentlig fart under andra halvan av 2012 då den ena skandalen och misskötseln efter den andra kom till allmänhetens kännedom. När inte längre bara akademiker och Demokrattrogna anhängare klagade på regeringens totala ointresse av att regera och totala fokus på att rentvå Dr T och hans cronies blev PT’s tillslag mot kritisk media allt mer intensifierad. I Isaan och norra Thaland höll regeringen fortfarande befolkningen under full kontroll tack vare sina egna radio och TV-kanaler samt den totala kontrollen över alla lokala maktpersoner. I centrala Thailand och Bangkok blev dock situationen allt mer lik den som rådde 2006 innan militärkuppen och besvikelsen över undermåliga och försenade surfplattor, försenade höjningar av lägstalöner, kraftigt ökade levnadskostnader och en absurt galloperande korruption gjorde att det tidigare ganska starka stödet för PT var nästan helt borta. Dr T och PT’s svar på kritiken var en total censur av media samt tillsättande av cronies inom militär, polis, domstolsväsende och andra civila institutioner och halvvägs in i 2013 var Thailand i praktiken en folkvald diktatur styrd från ett residens i Dubai.
Under 2014 hölls flera större demonstrationer i Bangkok, Phuket och städer i centrala Thailand. Ett flertal gånger slogs protesterna våldsamt ned av specialpolis och även av militären, nu omdöpt till Thai Liberation Army. Kritiken från omvärlden växte sig allt hårdare men Dr. T, fortfarande i Dubai pga ”säkerhetsskäl”, förklarade syrligt att FN minsann inte var hans far och att demokrati ändå inte var hans mål, dessutom var han ju folkvald. Regeringen hade fortfarande svårt att infria många av sina vallöften, delvis pga den svaga världsekonomin, men också pga en enorm korruption och ren inkompetens. Under slutet av 2014 började även många av PT’s trogna väljare att tröttna och bybor runtom Isaan plockade ned sina ”Röd By” skyltar. Dr T och UDD’s svar på denna visade otacksamhet var att sätta in sin hastigt utbildade ungdomsrörelse ”Röd Ungdom för Thailands Befrielse” som med en blandning av våldtäkter, mord och förstörelse snabbt lärde byborna att sluta upp med sitt elitistiska handlande. Dr T själv satt i en svår sits; hur ska han hålla sina pengahungriga feodalherrar, generaler och Bangkokelitister nöjda samtidigt som han håller de smutsiga, korkade och lata lantisarna nöjda? Och framförallt, hur ska han vinna nästa års val när alla, givetvis opublicerade, opinionsundersökningar pekade på en förlust?
Dr T bestämde sig för ett hastigt utlöst nyval precis efter nyår 2015. Med total kontroll av media, valkommissionen samt gardister från ”Röd Ungdom för Thailands Befrielse” utplacerade vid varje vallokal borde det väl ändå gå? Dr T fick även sina vänner Mr. D och Mr. C att tillhandahålla gratis kyckling och öl under en hel månad fram till valet för att visa sin kärlek till det nya röda Thailand. Givetvis föraktar Mr. D och Mr. C, precis som Dr. T och hans cronies, allt som står till vänster om mörkbrunt med vad gör man inte för ett par hundra miljarder till?
Som jag skrev blev valet ett fiasko som PT med all säkerhet förlorade. Dr. T, en psykopat som saknar hjärta men har desto mer hjärna, hade givetvis detta på känn och hade anlitat tiotusentals av sina hjärntvättade och intelligensbefriade Röd Ungdom och klätt ut dem i gula kläder. Under valdagen stormade dessa terrorister in i Bangkok och tände, i vanlig ordning, eld på alla varuhus och statliga byggnader de kom åt. Dr. T kunde därför ignorera omvärldens protester mot det riggade valet och utlysa undantagstillstånd samt en undantagsregering med sig själv som ledare, och nu skulle han själv komma tillbaka och styra på plats i Bangkok.
Som jag skrev framstår tiden 2011-2015 som helt surrealistisk då alla logiskt tänkande personer på det politiska mittfältet och även en bit ut på vänsterkanten anklagades vara militärälskande, kungakramande och demokratihatande Isaanbarnsätande elitister av klart mindre logiskt tänkande personer som gömde sig bakom en fasad av våldsromantik och missförstådda socialistiska tankar. Att en av PT’s största anhängare på MPR inte kunde besöka ”sin by” då den bränts ned efter att de plockat ned ”Röd By” skylten och att den andra tvingats flytta till Kambodja pga en alltmer nationalistisk immigrationspolis spelade ingen som helst roll, de stod fortfarande på ”rätt” sida och det var vi andra som inte förstod att detta bara var ett nödvändigt steg på vägen till ett rättvisare Thailand. Mannen som tvingats lämna Thailand för Kambodja fortsatte för övrigt berätta om hur han levde i den thailändska VERKLIGHETEN även efter att han tvångsdeporterats till Kambodja; jag tror dock inte att han ljög, han märkte nog bara inte att han inte var i Thailand längre då det för honom var precis lika oförståeligt i Kambodja som det tidigare varit i Thailand.
Själv sitter jag, precis som 21a april 2012, i Shanghai och jobbar. Som Socialdemokrat sedan födseln trivs jag bättre här i Folkrepubliken än i Dr Ts totalt odemokratiska, kapitalistiska och elitistiska militärregim.
Fast ibland blir man givetvis lite uttråkade även i en Folkrepublik, men då kan man ju alltid hitta på en liten berättelse.