Hej
Är nog som du mer inne på det känslomässiga och dom osynliga men ändå starka banden än det materiella, blir precis som du beskriver det lite rörd i vissa situationer och upplever en saknad över den tid som flytt och lider av att se alla hus, gårdar och sjöbodar som numera är sommarhus, tänker på dom strävsamma, ärliga och enkla människor som bodde där förut och hade sina rötter där som fiskare, sjömän, bönder och stenhuggare.
Jag har ju beskrivit mina känslor och anknytning till landsbygden och havet tidigare i andra trådar, blundar jag och tänker mig tillbaka kan jag nästan se dom alla och höra ljuden, rösterna och känna doften av fisk, tjära, gödsel, utedasset och jag minns fortfarande hur det luktade i ladugården trots att korna är borta för mer än 30 år sedan, dom små lanthandlarna där man umgicks och träffade bekanta, historieberättande och socialt umgänge var viktigare än TV och Internet, folk hade det knapert men dom hade rötter och en plats i tillvaron, det fanns ingen stress och saker som "gå in i väggen", "terapi", psykofarmaka, sömnproblem, bullemi och anorexi var ännu något okänt.
Mormor gjorde saker som korv, ost, leverpastej, fiskbullar, bröd, kakor, maskrosvin, lade in sill, saltade fläsk och makrill, m.m, mormor plockade desutom bär och svamp, dom odlade själva potatis, spannmål och grönsaker, hade egna kor som gav mjölk, grisar, får, häst och höns, morfar fiskade torsk, makrill, plattfisk, hummer och krabba, på vårarna plockade man mås och ejder ägg ute på öarna, dessa användes till att baka med och konserverades också i burkar, morfar sköt sjöfågel, rådjur, grävling, duvor och räv, man hade nästan allt man behövde och det var nästan bara salt, socker, fotogen och bensin som köptes förutom öl och brännvin till morfar förstås.
Min numera döde morbror var på sjön, han lämnade hemmet som 14 åring och mönstrade då på mindre segelskutor i kustfart, det var ett hårt liv med dåliga båtar, manuellt lastande och lossande, han började tidigt att dricka och röka, träffade "dåliga fruntimmer" i hamnarna, man fraktade saker som tegelrör, saltpeter, kalk, sten, ved, koks, silltunnor och spannmål, man smugglade saker som radioapparater, nylonstrumpor, klockor m.m till ex,vis Polen och smugglade sprit, cigaretter och liknande tillbaka hem, det var en ständig katt och råttalek med Tullen, men oftast gick det bra, ibland gav smugglingen lika mycket som lasten för skepparen.
Ibland var han med uppe vid Island och Shetlands öarna på fiske, några gånger låg han infrusna och nedisade på kusten och som längst var dom saknade en månad och alla trodde att dom var döda, han upplevde mycket och hade alltid så mycket att berätta, han trodde både på spöken, gud, ödet och var skrockfull.
När han kom hem köpte han mängder av godis till oss barn och han hade nästan alltid med sig någon leksak till oss, när han var hemma var det fest och både sjöömän, fiskare, stenhuggare av det törstigare slaget hade fest i hans lilla stuga så länge han var iland, ibland bara några dagar och som längst en vecka ibland, man drack 80% rom, spädde ut 96% sprit med likörextrakt, spelade dragspel, spelade kort och hade en vevgrammofon som dom spelade stenkakor på, vi barn tyckte att det var jätteroligt när han kom hem, han hade alltid tid för oss och brydde sig verkligen om oss barn.
Han och jag fiskade tillsammans tills han dog för ca 6-7 år sedan och jag tröttnade aldrig på hans sällskap och allt han hade att berätta, en genomsnäll och enkel människa som tyvärr bara blev lite över 70 år, han hade kol av allt rökande och hjärtat var dåligt så han dog hemma hos mig, han kom stapplade mot mig ifrån sin lilla stuga och sa att han inte mådde bra, benen vek sig och han blev stående på knä, jag drog upp honom genom att lägga hans ena arm över min axel och vi gick sakta mot min bil, plötsligt sa han att han ville lägga sig ned och jag lade ner honom, han drog två tre andetag sedan dog han i mina armar, jag blir tårögd när jag skriver detta och jag glömmer det aldrig.
Ambulanshelikopter var ganska snabbt på plats men han var då död sedan ett tag.
Han hade klagat på kvällen innan och sa att vi inte fick köra honom till doktorn eller lasrett om han blev riktigt dålig, behövdes det skulle vi köra honom till närmaste veterinär som han hade förtroende för.
När det gäller Thailand och då speciellt landsbygden där upplever jag mycket av allt detta igen och det är inte det minsta konstigt att jag trivs där och att människorna där verkar gilla mig, det är nästan som att resa tillbaka i tiden, i Isaan och vår by finns allt det gamla kvar, självhuhållningen, det enkla okomplicerade livet, dom enkla men spännande människorna, dom små lanthandlarna, närheten till naturen, djuren och den totala avsaknaden av stress.
Solen är klockan och man vaknar precis som i min barndom av tuppen, man lagar mat på levande eld, har enkla toaletter, tillverkar och odlar själva nästan allt man behöver.
Man har ett socialt umgänge, levande traditioner, har tid för varandra, missar inga tillfällen till fest och dricker gärna alkohol, tror på spöken och är skrockfulla, lever med och nära djuren, hundar är en del av familjen, jakt och fiske är viktigt, saker som "gå in i väggen", "terapi", psykofarmaka, sömnproblem, bullemi och anorexi är ännu lika okänt som det en gång var i Sverige.
Det här blev mycket ur mitt perspektiv, jag får väl återkomma med lite mer ur frugans synvinkel.
Mvh isan lover
).
