IL,
frågan är om rättsäkerheten ska gälla för alla eller bara utvalda.
MC-gäng? Knarkligor? Korrupta politiker? Pedofiler? Sexköpare?
ALLA och jag menar ALLA ska ha rätt att bli hörda i en domstol oavsett vilket brott de MISSTÄNKS för.
Thaksin åsidosatte rättssäkerhetn å de grövsta under sitt krig mot drogerna och han hör hemma på världstribunalens bänk i Haag tillsammans med Radovan Karadzic för sina brott mot mänskligheten.
Thaksin åsidosatte rättssäkerhetn å de grövsta under sitt krig mot drogerna och han hör hemma på världstribunalens bänk i Haag tillsammans med Radovan Karadzic för sina brott mot mänskligheten.
Kom igen nu Mai Chai. Det ar saval lojligt som osmakligt att jamfora Thaksin med tex. Karadzic. Du har spenderat atskilliga inlagg med att hana andra medlemmar som gjort idi*tiska jamforelser mellan Thaksin och andra "frihetskampar" - da verkar det rimligt att du inte jobbar sa hart for att sanka ribban for diskussionen hela tiden. Eller anser du pa allvar att Thaksins brott ar i proportion med den etniska resning som skedde i forna Jugoslavien?
Knackfragan ligger val i exakt vad Thaksin sade och hur det kan tankas ha uppfattats som Carte Blanche for att "skjuta forst och fraga sen". Nar det galler bristen pa uppfoljning sa ar det nog lika mkt en institutionell som politisk fraga. Det ligger inte i nagons intresse att satta dit de polisman som begick mord och overgrepp. Militarjuntan och sedemera Demokraterna har varit minst lika handlingsforlamade som Thaksin var. Kriget mot knarket och de dodspatruller som gick losa var sjalvklart fruktansvart och ett tydligt brott. Dock ar det lojligt att enbart skuldbelagga Thaksin da han knappast sjalv kunde genomfora denna massiva kampanj. Vilka andra viktiga spelare sag till att detta hande och vilket ansvar hade lokala polischefer, aklagare, domare, politiker osv. Vilken roll har/hade dessa i sjalva knarkhandeln? osv.
Wille,
det har i tidigare trådar citerats vad Thaksin sade inför inledningen av kriget mot drogerna, npågot som inte kunde missuppfattats. Tror NoBuzz hade länkarna?
Sen ska polisen i Thailand utreda polisen i Thailand, därför sitter Thakisn säkert från att åtalas för detta brott mot mänskligheten. Det totala förakt som han visade upp för medmännikors liv och rättigheter hör inte hemma hos en statsman.
Japp, jag anser att han hör hemma i Haag. Har vi riktig tur så överklagar han konfiskeringen av de 46 miljarderna dit och då hoppas jag Amnesty eller HRW kan få honom åtalad.
Men eftersom han bara är uppsatt som misstänkt för brott kan man ju helt enkelt skjuta honom direkt istället...
frågan är om rättsäkerheten ska gälla för alla eller bara utvalda.
den är ju obefintlig i sverige med tyvär måste jag säga.
för sverige verkar resonera som så att är man kriminell av något slag så kan man få tilldelat en advokat (även en miljon kronors advokat) men är du sjuk å måste slåss mot en myndighet så då jävlar ska du minnsan betalla allt själv även om det finns medecinsk underlag som säger att du inte är i stånd att driva en prosess mot en myndighet men då ska det vara fult tillåtet att sparka på dig (OBS om man är sjuk då är det inte synd om en) har tyvär själv råkat ut för den byråkratin själv.
Visserliggen tänker jag inte utalla mig om thaksin ä andra då jag är för lite insatt i detta område.
IL,
frågan är om rättsäkerheten ska gälla för alla eller bara utvalda.
MC-gäng? Knarkligor? Korrupta politiker? Pedofiler? Sexköpare?
ALLA och jag menar ALLA ska ha rätt att bli hörda i en domstol oavsett vilket brott de MISSTÄNKS för.
Thaksin åsidosatte rättssäkerhetn å de grövsta under sitt krig mot drogerna och han hör hemma på världstribunalens bänk i Haag tillsammans med Radovan Karadzic för sina brott mot mänskligheten.
Hej
Du svarade aldrig på frågan.
Men jag önskar också att alla skulle kunna behandlas korrekt lagen, men vissa grupper sätter lagen ur spel och då blir det problem.
Jag har inte läst att någon i tråden är emot att domstolar ska dömma brottslingarna,
Frågan är väl om man ska låta dom vara ifred för att dom är farliga och tungt beväpnade, eller om dom ska bekämpas.
Mvh Isan Lover
Hej
Du svarade aldrig på frågan.
Men jag önskar också att alla skulle kunna behandlas korrekt lagen, men vissa grupper sätter lagen ur spel och då blir det problem.
Jag har inte läst att någon i tråden är emot att domstolar ska dömma brottslingarna,
Frågan är väl om man ska låta dom vara ifred för att dom är farliga och tungt beväpnade, eller om dom ska bekämpas.
Mvh Isan Lover
Ingen ifrågasätter väl ATT dom skall bekämpas
Det är snarare om man skall använda lagboken eller maskingevär/bomber/stridsvagnar att bekämpa dom med som är diskussionen
Ingen ifrågasätter väl ATT dom skall bekämpas
Det är snarare om man skall använda lagboken eller maskingevär/bomber/stridsvagnar att bekämpa dom med som är diskussionen
Hej
Och om dom är beväpnade med automatvapen och liknande vilket inte är ovanligt, vad gör man då?
Mvh Isan Lover
Hej
Och om dom är beväpnade med automatvapen och liknande vilket inte är ovanligt, vad gör man då?
Mvh Isan Lover
Som i alla andra liknande situationer använder man proportionerligt våld och gör situationsanpassad taktik för att uppnå målet utan att använda övervåld och orsaka onödigt lidande hos oskyldiga och ej inblandade
Sådant får de flesta polisiära och militära myndigheter lägga ganska stor vikt vid att lära sig och när sådana åtgärder misslyckas med ödesdigra följder hos oskyldiga och ej inblandade blir det ofta rättsliga följder mot de som då anses begått tjänstefel
Ta till exempel en enkel biljakt där man avbryter om det finns en överhängande risk för att oskyldiga drabbas. Eller man väljer att inte skjuta hej vilt vid ett tillslag om en massa oskyldiga människor riskerar att drabbas
Är den thailändska landsortsbefolkningen inte mer värd än att myndighetspersonerna från polis/militär etc skall ta sådana hänsyn till dom ?
Hej
Och om dom är beväpnade med automatvapen och liknande vilket inte är ovanligt, vad gör man då?
Mvh Isan Lover
Det har nu gått sju år och du har fortfarande inte förstått någonting av kritiken mot War on drugs, inte någonting. Eller spelar du bara dum för att provocera? Här kommer en liten text från den här rapporten. Läs den om du vågar.
At a meeting of government officials in mid-January, Thaksin spoke of the necessity
of eradicating drug traffickers as matters of national security. Provincial governors
would be responsible for coordinating the effort and failure to do so would result in
removal from office. Nicholas Cheesman (2003: 30), from the Asian Legal Resource
Centre, noted that financial incentives for the capture of drug suspects included
rights to a proportion of seized property of drug traffickers by arresting officers, and
this applied even if suspects were killed. Operating agencies were required to
produce lists of suspects (effectively blacklists) to be used to measure efficiency in
reaching targets formulated by the Ministry of Interior (Cheesman 29-31). Provincial
governors were set targets of 25 percent, 50 percent and 75 percent (originally 100
percent) in February, March and April respectively.
Exactly what targets? Officials were to report that action had been taken against suspects listed. Accounts differ,
but it seems that over 70,000 names appeared on competing lists (the police and
government departments had different lists). Actions to be reported included arrest,
warning, communication to users and rehabilitation. But as the war got under way it
became obvious that results were being tallied in grotesque ways, with officials
reporting the number of deaths, not only to the government but to the press.
In mid-February, the National Center for Combating Drugs, within the Interior
Ministry, specified that in order to delete the name of drug traffickers, users and
producers from lists (that, is reach targets) the following criteria could be taken into
account: “arrest, extrajudicial execution or death (for whatever reason)” (see National
Human Rights Commission 2003: 13).
The Interior Ministry was informing officials in
precise terms that the names of those being murdered could be struck off the list. By
default, death as a measure of efficiency was being given official sanction.
Initially, officials and the government gleefully reported the mounting death toll of
“drug traffickers” it said were being killed by drug networks in order to silence them
the so called cutting the link killings (khaa-tat-ton). Concern about deaths was
casually brushed aside, by various political and bureaucratic spokespersons, with
reprimands not to care about the deaths of anti-social elements (Krungthepthurakit
2003a).
Towards the end of February, in response to critics, the government sought
to limit the publication of death tolls, perhaps fearful that its operational policy of
counting deaths would potentially implicate it in human rights crimes in the future
(Matichon 2003a). But targets remained in use. As the February deadline for targets
approached, one newspaper columnist pithily advised travelers to steer clear of
provinces that had performed poorly, for he expected a killing spree to make up the
shortfall (Krungthepthurakit 2003b).
Estimates of deaths during the war on drugs range between 1200-4000. Ambiguity
and uncertainly continued for several years because the Thaksin government
refused to deliberate and investigate the matter. In early 2008 the Independent
Committee for the Investigation, Study and Analysis of the Formulation and
Implementation of Narcotic Suppression Policy (ICID 2008) issued a Preliminary Report.
It noted the extraordinary rise in murder cases during the war on drugs.
During the three months of the war’s duration, the rate of murder increased by 88
percent. The ICID found that of the 2559 cases totaling 2873 deaths (2559 cases)
from February to April, drug related cases accounted for 1187 totaling 1370 murders.
In 29 cases suspects had been arrested, while 47 suspects were at large. Of the
remaining 1111 cases, no perpetrators had been identified. In the remaining 1372
non-narcotic related cases totaling 1449 deaths, 791 suspects had been identified or
arrested, demonstrating that few resources were allocated to “drug” murders. The
ICID reported that of the extra-judicial executions in this period 41 were drug related
and 11 were as yet for unidentified causes.4
Many observers suspected collusion between corrupt police officers and mafia
elements in the killing spree because “blacklists” were leaked and deaths were often
reported after suspects departed police stations. Even the government recognized
that names on the blacklist may have appeared inappropriately as a result of
defamation, misunderstanding or negligence (Thai Post 2003a). A failure to properly
investigate the deaths was also common. In some instances, ill equipped and trained
doctors with no skills in autopsy were required to certify cause of death with physical
evidence compromised (Thai Post 2003b). As reported by Meryam Dabhoiwala
(2003: 9),
According to Amnesty International, “Authorities are not permitting
pathologists to perform autopsies and bullets are reportedly being removed
from the corpses.” And according to Dr Pornthip Rojanasunan, acting
director of the Forensic Science Institute, in more than half of the cases
seen by her the drugs appeared to have been planted on the victims after
their deaths—jammed in pockets at unnatural angles.
Här är en google-översatt version av ovanstående text för de som har svårt med engelskan:
Vid ett möte mellan regeringstjänstemän i mitten av januari, talade Thaksin av nödvändigheten
utrota narkotikasmugglare som frågor av nationell säkerhet. Provinsguvernörer
skulle vara ansvarig för samordningen av insatser och underlåtenhet att göra detta skulle leda
avsättning från tjänsten. Nicholas Cheesman (2003: 30), från den asiatiska Legal Resource
Centre, konstaterade att ekonomiska incitament för fångst av narkotika misstänkta ingår
rättigheterna till en del av beslagtagen egendom av narkotikasmugglare genom att gripa officerare och
Detta gällde även om misstänkta dödades. Rörelsens byråer var skyldiga att
upprätta förteckningar över misstänkta personer (faktiskt svarta listor) som skall användas för att mäta effektiviteten i
nå målen formulerats av inrikesministeriet (Cheesman 29-31). Provincial
cheferna var uppsatta mål på 25 procent, 50 procent och 75 procent (ursprungligen 100
procent) i februari, mars respektive april.
Exakt vilka mål? Tjänstemän skulle rapportera att åtgärder hade vidtagits mot anges misstänkta. Redovisning skiljer sig
men det verkar som över 70.000 namn fanns på konkurrerande listor (polisen och
ministerier hade olika listor). Åtgärder som skall rapporteras ingår arrest,
varning, kommunikation till användarna och rehabilitering. Men när kriget kom igång det
blev uppenbart att resultaten var som stämde i groteska sätt, med tjänstemän
rapportering av antalet dödsfall, inte bara till regeringen utan till pressen.
I mitten av februari, National Center för bekämpning av narkotika, inom inrikesministeriet
Ministerium, anges att för att ta bort namnet narkotikahandlare, användare och
producenter från listor (detta är nå mål) Följande kriterier skulle kunna tas i
konto: "arrest, utomrättslig avrättning eller dödsfall (oavsett orsak)" (se Nationella
Human Rights Commission 2003: 13).
Inrikesministeriets var informera tjänstemän
exakta villkoren att namnen på dem som mördade skulle kunna strykas från listan. Vid
standard, död som ett mått på effektivitet skulle ges officiell sanktion.
Inledningsvis rapporterade tjänstemän och regeringen glatt monterings Dödssiffran stiger
"Narkotikasmugglare" sägs det höll på att dödas av narkotika nätverk för att tysta dem
så kallade styckning länken morden (khaa-tat-ton). Oron för dödsfall var
lättsinnigt avspisas, genom olika politiska och byråkratiska talesmän, med
tillrättavisningar inte bry sig om död asocialt element (Krungthepthurakit
2003a).
Mot slutet av februari, som svar på kritiken, arbetade regeringen
att begränsa offentliggörandet av dödstal, kanske rädd att den operativa politik
counting dödsfall skulle kunna implicerade det i MR-brott i framtiden
(Matichon 2003a). Men målen var i bruk. Som februari tidsfristen för mål
närmade rådde en dagstidningskrönikör pithily resenärer att undvika problem med
provinser som hade utfört illa, för han förväntade sig en Killing Spree att ta igen
underskott (Krungthepthurakit 2003b).
Uppskattningar av dödsfall under kriget mot drogerna intervall mellan 1.200-4.000. Tvetydighet
och osäkert pågått i flera år eftersom Thaksins regering
vägrade att diskutera och undersöka saken. I början av 2008 Independent
Kommitté för utredning, undersöka och analysera utformningen och
Genomförandet av narkotiska Suppression Policy (ICID 2008) utfärdade en preliminär rapport.
Det noterade extraordinära ökningen mordfall under kriget mot droger.
Under de tre månaderna av krigets varaktighet, antalet mord ökat med 88
procent. Den ICID framgår att av de 2559 fall totalt 2873 dödsfall (2559 fall)
från februari till april, stod narkotikarelaterade fall för 1187 totalt 1370 mord.
I 29 fall misstänkta hade gripits, medan 47 misstänkta på fri fot. Av
resterande 1111 fall hade inga förövare identifierats. I de återstående 1372
icke-narkotiskt liknande fall sammanlagt 1449 döda, 791 misstänkta hade identifierats eller
arresterades, visar att få resurser tilldelades "drog" mord. Den
ICID rapporterade att av utomrättsliga avrättningar under denna period var 41 narkotikarelaterade
och 11 var ännu för oidentifierade causes.4
Många observatörer misstänker samverkan mellan korrupta poliser och maffian
inslag i Killing Spree eftersom "svarta listor" har läckt och dödsfall var ofta
rapporterats efter misstänkta lämnade polisstationer. Även de som erkänts
som namn på den svarta listan kan ha sett ut felaktigt som en följd av
förtal, missförstånd eller oaktsamhet (Thai Post 2003a). Ett misslyckande med att verkligen
undersöka dödsfallen var också vanligt. I vissa fall dåligt utrustade och utbildade
läkare utan kunskaper i obduktion var tvungna att intyga dödsorsaken med fysiska
bevis äventyras (Thai Post 2003b). Som rapporterades av Meryam Dabhoiwala
(2003: 9),
Enligt Amnesty International är "Myndigheterna tillåter inte
patologer att utföra obduktioner och kulor är enligt uppgift tas bort
från de döda. "Och enligt dr Pornthip Rojanasunan, båda
chef för Forensic Science Institute, i mer än hälften av fallen
såg henne drogerna verkade ha planterats på offren efter
deras död-fastnat i fickor i onaturliga vinklar.
Dessa "planterade bevis"har de naturligtvis lagt dit utan Dr T:s vetskap och hade han vetat om det hade han naturligtvis straffat de icke rättrådiga 
.Så IL,fortsätt du försvara Dr T och hans kamp för demokratin.Mvh Måne
Hej
Och om dom är beväpnade med automatvapen och liknande vilket inte är ovanligt, vad gör man då?
Mvh Isan Lover
Polis över hela världen griper dagligen beväpnade kriminella-utan att för den sakens skull skjuta ihjäl dem.
En annan kreativ lösning på drogproblemet kunde ju vara om Thaksin kom tillbaka till makten så skulle han ju kunna be Pakistan/Kina eller Indien att testa sina kärnvapen i området runt den gyllene trianglen. Visst dör det en hel del oskyldiga men det stryker nog med en hel del beväpnade knarklangare också. En bonuseffekt är ju att det radioaktiva nedfallet gör det i princip omöjligt att odla någonting där igen, voilá Thaksin har löst inte bara Thailand utan stora delar av världens drogproblem i ett nafs.
Ska du eller jag nominera honom till Nobels fredspris?
Det verkar som om IL fått sällskap i sandlådan!
Poffa
Ännu ett land tar tag i sina knark problem vilket är bra, Synd att knarklangare skall försvaras av vissa.
Minst 60 döda i knarkstriderna
De våldsamma striderna mellan säkerhetsstyrkor och kriminella i Jamaica har krävt minst 60 människoliv, enligt AFP.
Tungt beväpnad polis och militär genomsöker den fattiga stadsdelen Tivoli Gardens i huvudstaden Kingston i jakten på knarkkungen Christopher "Dudus" Coke.
Ännu ett land tar tag i sina knark problem vilket är bra, Synd att knarklangare skall försvaras av vissa.
Minst 60 döda i knarkstriderna
De våldsamma striderna mellan säkerhetsstyrkor och kriminella i Jamaica har krävt minst 60 människoliv, enligt AFP.
Tungt beväpnad polis och militär genomsöker den fattiga stadsdelen Tivoli Gardens i huvudstaden Kingston i jakten på knarkkungen Christopher "Dudus" Coke.
http://www.aftonblad...ticle7188161.ab
Du är rolig du !
Du hävdar att om man inte stöder, av presidenten beordrad, ursinnig exempellös jakt på misstänkta knarklangare som medför massor av dödade inkl många oskyldiga döda och skadade som bara råkade befinna sig i närheten av tillslagen, så stöder man knarklangarna ?
Men samtidigt säger du att när presidenten beordrar att militanta demonstranter, som blockerar stora delar av huvudstaden, massor av oskyldiga människor drabbas av demonstrationerna, en del militanta beväpnade demonstrater dör i gatustriderna och tyvärr några andra "fredliga" demonstranter och ditsända journalister mitt inne i demonstrationerna drabbas ockå, då skriker du som en stucken gris: "Massmördare !!! Död åt presidenten och militärjuntan"
Personligt rekord i "Double Standards" ?
Logga in för att svara.