Mycket skriverier nu om vad som är rätt och fel med olika låneformer.
Jag har aldrig tagit ett sms-lån, men jag utgår från att låntagaren och skattemyndigheten vid ett sådant lån också får var sin kontrolluppgift. Det har jag aldrig hört talas om att någon fått vid lån i share eller från procentaren. Redan där står det väl klart vilket som är lagligt och vad som är ljusskyggt (svart / olagligt), så några fler sådana jämförelser behöver inte göras.
Vi lever fortfarande i ett rättssamhälle. Så om några av ivrarna för ocker och svartutlåning (de håller väl på med det – annars förstår jag inte varför de försvarar fenomenen) ställer upp och berättar för myndigheterna vad de håller på med, så kan vi få det avgjort en gång för alla.
Någon har ju dessutom postat ett domstolsutslag i ett sådant här ärende – så utgången blir ju inte så spännande.
Det enda som retar mig mer än thaidamer som utnyttjar sina landsmaninnor är deras svenska bihang som stöttar detta beteende. Heder åt Honken, Lappen, Wuthai m.fl. (tyvärr har jag inte fattat hur man ger karma) som ger uttryck för en högre moral, som man tycker att alla svenskar genom skolgång har haft möjlighet att skaffa sig.
Manut skrev ett inlägg med, som jag uppfattar det, en fråga till mig där jag förväntas förklara hur en thaidam ska klara sig om maken tar hennes (barnens - får man förmoda) barnbidrag och hennes övriga inkomster.
Det kan jag inte förklara – för det går givetvis inte. Men om man vänder lite på det och antar att maken ”snokat” (bett att få se bankutdragen – som jag förespråkat) och sett att barnbidraget, och inkomsterna, går direkt till en procentare i stället för till barnen, så kan jag förstå det. Så skulle jag nog också gjort om det var barn med i bilden.
Sedan var det också något om ”mansgrisar och kontrollbehov” om man ”snokar” (ber att få se bankutdragen). Det beror väl på syftet med snokandet/förfrågan. Är syftet att få fram ett problem i dagen så att man kan hjälpa till med det, ser jag ”snokandet” som en välgärning.
Griat