Svartlånehajar och share-”spel”
Har följt med på MPR lite dåligt på sista tiden.
Skapade idag en ny användarprofil för att vara lite mindre spårbar (ej ”troll”) och för att skriva om hur våra thailändskor utnyttjar varandra för ekonomisk vinning.
Såg då att det redan finns en tråd om share som dog ut i mitten av oktober. Startar en ny tråd för att också leda in diskussionen på de thailändska, som man sa förr, procentare som blir feta på att ta ut ockerräntor på lån till sina thailändska medsystrar.
Vill först skriva att jag håller med alla dem som i share-tråden skrev att detta är ett otyg.
Någon skrev att om ingen vill vara med och buda så måste man lotta om vem som ska ta potten. Nu är ju dessa sharegrupper betydligt mer cyniskt sammansatta än att man ska riskera att lotta ut de dyra första potterna. Ledaren ser till att få med ett antal damer som de vet är i akut behov av pengar (våra damer vet det mesta om varandra – betydligt mer än de flesta sambor/makar vet om sina damers ekonomiska transaktioner – tro mig, det gäller troligtvis dig som läser detta med, fast du kanske inte vill tro det). Därmed är det ordnat med intressenter som är villiga/tvungna att bjuda högt på de första potterna som övriga deltagare ska tjäna pengar på. Dessutom är det allmänt förekommande att det finns ”deltagare” som bara finns med ”på pappret”. Alla deltagare vet att denna person i själva verket är share-anordnaren som står med på två-tre platser för att i samma ”spelomgång” kunna tjäna pengar två-tre gånger om på sina landsmaninnor som är i en olyckligare situation än de själva.
Det känns som att de svenskar som känner till att deras damer spelar share (dessa damer tillhör då gruppen som kan visa vinst – svenskarna som hör ihop med dem som betalar vinsterna känner oftast inte till share över huvud taget) verkar tycka att share är ett harmlöst spel. Men något spel är det ju inte. De som av olika omständigheter är tvingade att ta första potterna är ju bara med den första månaden / de första månaderna, sedan har de ju bara att betala sina insatser plus den ränta de ”vunnit” budgivningen med för resten av året/spelperioden. Något spel är det då knappast för dem. För dessa är det bara ett sätt att låna snabba pengar. För övriga är det väl en viss mån av spel/taktik i kampen om att komma över så mycket som möjligt av de, i mitt tycke – utnyttjade, landsmaninnornas räntepengar.
Är damerna som hamnar i klorna på share-anordnare och svartlånehajar ”som barn” som någon skrev i share-tråden. Eller kan man säga som en del rättfärdigar sina share-vinster, att ”ingen tvingar dem att låna”?
Jag tycker inte det. Det finns nog många vägar in i detta träsk. Någon till Sverige nyanländ thailändska söker landsmaninnor att umgås med. Blir hembjuden till någon för lite samkväm med andra thailändskor. Efter somtam:en kommer en kortlek fram och den nyanlände vill inte säga nej till sina nya ”vänner” och när kvällen kommer går den nyanlände hem med en spelskuld. Den nyanländes sambo får givetvis inte veta detta. Hur ska han reagera? Skicka hem henne till Thailand igen? Nej, det är bäst att hålla detta hemligt. Några inkomster har den nyanlände givetvis inte. Någon ”vän” tipsar om att det finns en thaikärring med mycket pengar (ofta änka efter en svensk man) och som brukar kunna låna ut pengar. Att avgiften är ”5-10 bath” (5-10 procent ränta per månad = 60-120 procent årsränta) kanske den nyanlände inte begriper eller anser sig inte ha råd att fundera över. Nu när hon ändå ska låna pengar till spelskulden kanske hon lika gärna kan låna lite till så att hon kan vara med i en share och vinna tillbaka lite pengar, tipsar en ”vän”, och så blir det.
Pengar i handen! Kanske man skulle skicka lite (eller mycket) till familjen i Thailand för att kunna hjälpa till eller för att upprätthålla deras fantasier om att deras familjemedlem kan plocka pengar från träden i Sverige. En bit in i shareperioden räcker inte lånepengarna till share-avgiften p.g.a. pengaskicket till Thailand. Vad göra? Buda hem share-potten och göra förlust på ”spelet”. Nu räcker inte lånepengarna till avgiften och räntan till sharegänget och räntan till procentaren. Vad göra? Nytt lån och nytt försök med share + skicka lite pengar till Thailand. Så snurrar det på och den nyanlände blir bara mer satt i skuld och samtidigt har hon många ”vänner” som via sharelån och svartlån ”hjälper” henne att hålla sin situation hemlig för sin sambo.
Ingången med kortspel var bara ett exempel. Det finns fler, mera utstuderade, sätt att få den nyanlände i skuld för att sedan kunna utnyttja hennes situation. Snälla "vänner" kan t.ex. erbjuda henne att köpa thailändska matvaror, kläder o.s.v. från ”vännens” senaste thailandsresa. Den nyanlände invänder att hon inte har några pengar. ”Inga problem” säger ”vännen”. Det är ingen brådska att betala. Proceduren kan upprepas ett par gånger innan ”vännen” meddelar att hon har ont om pengar och måste nu ha betalt från den nyanlände. Tips om någon som kan låna – och sedan fortsätter det ungefär som ovan.
Någon gång under den nu relativt nyanländes tid i Sverige kommer hon att få erbjudande från olika mindre nogräknade (men ändå lagliga – med kontrolluppgifter o.s.v.) kreditbolag om att det går att låna pengar till jämförelsevis låga räntor av dem också. Det kan hon se som en utväg att minska sina skulder hos procenterskan. Framåt maj märker hon att det inte var någon bra idé. Då kom nämligen deklarationspappren och sambon upptäckte att hon hade skuldräntor… Därefter är hon enbart hänvisad till sina utnyttjande landsmaninnor om hon vill hålla sina ekonomiska förehavanden hemliga för sambon.
Själv tycker jag mycket illa om detta share-”spel” och tror att de svenskar som vet om denna företeelse inte förstår i vilken situation de thaidamer som de tjänar pengar på, är i.
Tycker jag illa om share så tycker jag dessa thaidamer som lånar ut pengar till ockerräntor är direkt äckliga och borde ställas till svars inför polis och skattemyndighet. Problemet med det är just detta hemlighållandet för sambon/maken som gör att det aldrig är mer än någon enstaka sambo/make som får reda på vilka dessa personer är. Då står bara ord mot ord vad betalningarna till procentaren egentligen har avsett (ockerränta mot avbetalning av räntefritt lån). Detta är vad som gör att dessa cancersvulstar till svartlånehajar kan fortsätta att bli allt fetare på sina landsmaninnors (och deras familjers) bekostnad.
I Östergötland, där jag bor, har jag fått en god inblick i det ”thaisamhälle” jag tidigare varit ovetandes om. Det är mycket få av de thailändskor som bor här som inte ”spelar” share och många är i klorna hos de två procentare jag känner till (MPR:s regler förhindrar att jag skriver deras namn här – men skicka ett mail och fråga, så är det en annan sak).
Jag vill därför starta ett upprop där jag manar dem som vet om vilka procentarna (i Östergötland och annorstädes) är, och känner att de vill hjälpa till att stoppa dem, att kontakta mig på min mailadress som finns anslagen här på MPR. Skulle vi bli några stycken som kan berätta om samma saker så borde det att gå att få myndigheternas hjälp att sätta stopp för dem, och exponera dem som de svin jag anser att de (och deras, om verksamheten vetandes, svenska sambor/makar) är.
Jag vill också uppmana de som lever ihop med en thai att fråga om de får titta i deras kontoutdrag. Finns det direkt efter barnbidrag, lön och/eller studiebidrag större och regelbundna överföringar till andra privatkonton eller större och regelbundna kontantuttag, kan ni utgå från att dessa pengar gått till antingen share eller/och till svartlånehajen.
Får ni inte titta så är det också en god indikation om hur det ligger till.
Så, kom igen nu och hjälp till att få in lite ryggrad i vår svenskkoloni av thailändare…!
//Griat
