Sommarresa till Thailand och lite till

Så var det då dax att logga ut, stänga locket på datorn, diska kaffemuggen och stämpla ut för att börja semestern och årets sommarresa. Vi började med att ta tåget till Göteborg och flygbussen till Landvetter dagen innan avresa. Rejält kaos på bussterminalen, saknades en buss och två avgångar skulle därför trängas in på den buss som kom. Avstod och väntade in nästa. Vårt första flyget gick 06.05 så blev en natt på Scandic Landvetter. Relativt nybyggt och helt ok. Några hundralappar dyrare än BW men mycket smidigt att komma direkt in i avgångshallen, speciellt tidigt på morgonen. Så lite bubbel på hotellet innan sänggåendet.

 

Upp i ottan för att hinna med LH821 till Frankfurt. Incheckning kl 05.00 gick smidigt, ingen som köade. Vidare till fast track som numera inte ligger på andra våningen utan borta vid Scandic, så bara att knata tillbaka och vidare in i säkerhetskontrollen. Ingen kö här heller så var igenom på några minuter. Vidare med hiss upp till avgångshallen. Vi hade tur, flygplanet stod parkerat vid gate 12, precis bredvid hissen.

 

 

Utrop om priority boarding, ingen gick fram så vi klev på först. Gott och slippa trängsel.

 

 

 

Ombord

 

Pre-flight preparation

 

Frulle på planet, något att knapra på men inget att skriva hem om.

 

 

Landning och parkering på uppställningsplats. Då blir det att åka buss, trist. Men vänta, där står ju en svart VW buss bara för oss! Blir guidade ner till bilen där chauffören tar vårt handbagage och lastar det.

 

 

Trodde inte vi skulle få limoservice då kaptenen strax innan landning var ute och sa att de inte kunde erbjuda detta pga. Euro 2024 då Tyskland temporärt hade återinfört gränskontroll från vissa EU länder, däribland Sverige. Det stämde dock inte, eller rättare sagt, det innebar att limon var tvungna att släppa av oss längst ut på flygel A för att gå igenom en extra id kontroll som polisen satt upp i andra änden och att vi fick gå till loungen.

 

 

Kul att komma nära flygplanen och kunna ta bilder utan att trängas med andra.

 

Ok, nu kanske ni har listat ut att vi inte flyger Bizz utan F på nästa sträcka, där av limoservicen. Så vi knatade genom flygel A utan att behöva visa id för polisen och gick mot F loungen. Dock gick vi förbi den och istället ut från flygplatsen mot denna oansenliga byggnad.

 

 

Lufthansa har den goda smaken att erbjuda en separat terminal för F och HON vilket betyder att man inte behöver beblanda sig med pöbeln om resan startar i Frankfurt.

 

Nåväl, låt oss gå in och titta hur det ser ut. När man kommer in i byggnaden så tar man hissen en våning upp och möts av en loungevärd (eller vad de nu kallas för). De tar pass och biljett samt leder en igenom säkerhetskontrollen (eftersom vi gick ut från terminalen så får vi gå igenom en sådan igen). Nåväl, flyter på och vi kommer igenom. Vår värdinna berättar vad vi kan förvänta oss, säger att vi kan koppla av och att hon säger till när det är dax att boarda flygplanet. Och så vad erbjuder F terminalen. Jo detta…

Entrén sedd från loungen, säkerhetskontrollen på andra sidan (det enda foto jag har av den).

 

Baren, relativt välfylld.

 

 

Sittytor.

 

 

Restaurang med beställningsmeny.

 

 

Buffé.

 

Cigar lounge, fint namn för rökrum då Lufthansa inte erbjuder några cigarrer längre.

Vi hade lite drygt 5 timmar att slå ihjäl så började med lite frukost från buffén och en jordgubbssmoothie som tyvärr var lite tunn i smaken, hade gärna fått vara mer jordgubbssmak. Men den såg väldigt lyxig ut.

 

Efter surfande, filmtittande och läsning så kurrade det i magen och jag beställde en burgare och sambon grillat lamm. Burgaren var riktigt bra, lammet sisådär.

 

 

Provade även St Kilian whisky, men 56,8% tycker jag är för starkt.

 

 

Värdinnan erbjöd oss de klassiska ankorna, tog en silver och en Euro 2024.

 

 

Historien bakom dessa är att det finns möjlighet att ta ett bad i F terminalen. Och till detta kom en obligatorisk gul badanka. Var jag har hört så var dessa väldigt populära och gästerna tog dem med sig. Så istället för att alla skulle behöva bada för att komma över ett exemplar så började Lufthansa istället att dela ute dem till gästerna. Med tiden kom flera olika färger och varianter. Vissa är ovanliga och har blivit samlarobjekt som säljs ”dyrt”.

När vi ätit färdigt och slappat ytterligare en stund kom vår värdinna och bad oss förbereda för boarding. Vi tog hissen ner en våning där passkontroll utfördes och vi blev eskorterade till vår väntande bil, en Porsche Cayenne, för vidare transport direkt till det väntande flygplanet.

 

Och där stod det, Queen of the sky B747-8, LH716 till Haneda.

 

 

Hiss upp till jetbridge och boarding!

F kabinen har 8 platser, 2 på rad 1, 2 på rad 2 och 4 på rad 3 (två fönsterplatser och två i mitten). Vi satt på varsin fönsterplats på rad 3.

 

 

Som synes så är den hårda produkten inte längre konkurrenskraftig jmf med många andra F. Privacy skärmar saknas (även om det går att höja en vägg bakom/vid sidan av stolen. Är till och med så att en del Bizz produkter har mer privacy, t.ex. Qatars Q suite. Här föredrar jag syskonet Swiss med sina helt avskärmade platser. Lufthansa har dock visat sin nya F som ser riktigt trevlig ut. Dock kommer väl priserna sticka rejält för flygningar med den nya F. Nåväl, F är F så detta är ett i-landsproblem.

 

Gott om benutrymme i alla fall. Ottomanen kan justeras bakåt för att få fotstöd även i sittande ställning om man vill. Ovanpå den från vänster, amenity kit, pyjamas, tofflor och filt.

 

 

Pre-flight champagne, Laurent Perrier Alexandra Rosé. Notera även den röda rosen, ett signum för Lufthansa F vid sidan av badankorna.

 

 

Och där bak sitter ”stackarna” i Bizz. Eller som en flygvärdinna sa till mig, ”flygplanet slutar här” och pekade på draperiet in till Bizz…

 

 

Till vänster i bild syns de förvaringsfack som tillhör respektive plats, stora nog för både handbagage och kläder på galgar.

En och en halv timma efter start så var det dax för mat. Här kan jag direkt säga att jag blev besviken, men mer om det längre fram. Vill dock framhålla att det gällde maten och inte servicen som sådan, den var top notch. Vi blev uppassade konstant av två flygvärdinnor och en tredje som hjälpte till när det var mycket att göra.

 

Enligt meny skulle det bjudas på mozzarella och tomat, caviar, hummer och snökrabba, kalv, sallad mm till förrätt, oxfilé till huvudrätt och cheese cake, chockadkaka och ost till efterrätt.

 

 

Utöver detta så fanns en helt japansk meny tillgänglig.

 

 

Strulet började vid beställning av huvudrätt och Lufthansa borde kunnat räkna ut det med röven genom att bara titta på namnen som bokat F på denna resa, 7 västerlänningar och en Thai. Dvs. att de flesta skulle välja från den västerländska menyn. Beställningar tas framifrån och bak, så när de nåde min plats så var oxfilén slut, de hade bara lastat 5 portioner. Ursäkta Lufthansa, men i F så måste man lasta 8 st av alla rätter, det är oacceptabelt att maten inte räcker till alla då en F biljett ändå kostar flera gånger en Bizz. Gör om gör rätt! Flygvärdinnan lovade att jag ändå skulle få kossa genom att montera en köttbit från bizz med tillbehör från F…

Mozzarella och tomat, smakade mozzarella och tomas dvs. klarat av att laga den själv minst lika bra.

 

 

Caviar är alltid caviar men inget vi brukar köpa själva. Gott!

 

Ville sen prova hummer och snökrabban, återigen slut. Även min sambo blev utan. Kom igen nu Lufthansa!!

 

Huvudrätt med kött från Bizz, borde tagit något från japanska menyn istället. Köttet var inte ens värdigt Bizz, åt inte upp…

 

 

Efterrätt, chokladkaka med frukt. Godaste rätten.

Efter maten lite filmtittande. Återigen, den hårda produkten är föråldrad, liten skärm utan pekmöjlighet dvs var hänvisad till handkontrollen. Mycket långsamt system, hann ibland trycka flera gånger på samma knapp då inget hände men bara var fördröjning. So so. Dax att slinka i pyjamasen och knyta sig. Toaletten såg ut så här (ursäkta för tjockisen i spegeln).

 

 

Fanns en del bra amenities som man kunde använda, krämer, spray, tandborstar, rakhyvlar, borstar mm. Sambon gillade en ansiktsspray och fick en av flygvärdinnan att ta med. Toaletten hade även fönster samt en yta ovanpå toastolen att sitta på när man byter kläder, var ett plus.

 

 

 

Stolen gjordes om till säng men blev inte mycket sömn pga omfattande turbulens under större del av flygningen. Så gav upp och beställde frukost. Te, frukt och bär, yoghurt, müsli samt färskpressad apelsinjuice.

 

 

Tog även äggröra och bacon. Man kunde även få stekta ägg då dessa stektes på en slags eluppvärmd stekpanna. Frukost var god.

 

Under frukosten så passerade vi Incheon och Seoul.

 

 

Nu började vi närma oss, korsade Japan och såg kustlinjen på östra sidan.

 

 

På väg norr ut mot Tokyo så fick vi en glimt av Mt Fuji-san mellan molnen. Så är inte alltid fallet enligt en av flygvärdinnorna.

 

 

Nu är vi nära, inflygning över havet mot Haneda.

 

 

Välkommen till Tokyo!

 

 

När vi kom så lämnade precis ett annat Lufthansa, tror mot München.

 

 

Killen med stoppklossarna för bakhjul. Notera vit hjälm och vita handskar.

 

 

Tjejen som skulle se till så att vi kunde gå av.

 

 

Killen med stoppklossarna för framhjul plus lite övrig välkomstkommite.

 

 

Dax att gå av. Enligt vad jag läst mig till så ska F passagerare bli mottagna vid dörren och ledsagade genom immigration och till bagaget. Fanns två som mötte upp men de drog iväg med en passagerare var, troligen två HON, så ingen ledsagning av övriga 6 i F. Nåväl, klarar oss igenom både immigration och till bagagehanteringen på egen hand. Värt att notera är att man får 90 dagar stämplat i passet, det du Thailand. Våra väskor kom som etta och tvåa, in your face HON!!

 

Slut på lyxen, vi begav oss till tågstationen och tog tåget till Shinagawa station och därifrån taxi till vårt hotell, Sheraton Miyako Hotel.

 

 

Detta hotell ligger en bit utanför ”centrum” om det nu finns något sådant i Tokyo. Vi valde detta hotell efter som jag dels har medlemsstatus på Marriott samt att de ”bara” kostade 200 EUR per natt. Hotell är dyrt i Tokyo. Rummet var hyfsat stort men inte speciellt modernt. Dock rent och fräscht vilket räcker för oss.

 

 

 

 

 

Notera ”pall” och ”bunke” för traditionellt japanskt badande.

 

 

Välfyllt med amenities!

 

 

 

Utsikten.

 

Så om man ska vara några dagar i Tokyo så rekommenderar jag att man skaffar någon typ av kort för kollektivtrafiken. Vi köpte 72 timmars kort för tunnelbanan som gäller för alla linjer oavsett operatör. Dock gäller de ej för JR lokaltåg, så här får man göra en avvägning beroende på vart man bor och var man ska åka. Tog denna från nätet, som synes finns olika varianter. 72 timmars kostar 1500 yen och man får åka så mycket man vill.

 

Dessutom slipper man räkna ut hur mycket man ska betala utifrån tunnelbanekartorna som finns vid biljettautomaterna och som kan vara lite förvirrande.

 

 

Nåväl, med kortet inhandlat så är det bara att sätta i det i grinden in till stationen och ta det när det spottad ut någon meter längre fram. Tunnelbanan är inte den modernaste men ren och helt utan skräp.

 

 

 

På tal om skräp, finns väldigt få papperskorgar att slänga i. Istället tar man med sig sitt skräp och slänger hemma. Ordning och reda.

 

Första stoppet, Asakusa och Sensoji templet. Buddistiskt, byggt på 600 talet. För att komma dit går man igenom Kaminari gate med sin enorma lanterna där alla ska ta foto när de står framför den.

 

 

 

När man gått igenom porten så kommer man till Nakamise, en shoppinggata med framförallt souvenirer och mat. Mycket folk, men tänk hur det ser ut vid högsäsong. Själva templet skymtar i slutet på gatan.

 

 

Efter att ha trängts med ”miljoner” kinesiska turister så kom vi tillslut fram till Hozo gate.

 

 

Och bakom den själva templet.

 

Lite bilder inifrån.

 

 

 

 

Vy från templet mot Hozo gate

 

 

Vi kände oss nöjda och gick en sidogata tillbaka till tunnelbanan. Kunde ha åkt en sådan här men vi valde att gå.

 

 

Från området runt templet syns förövrigt Tokyo Skytree tydlig.

 

Nästa stopp, Ameyoko market som ligger mitt emot Ueno station. Här trängs färsk fisk, frukt, grönsaker med kläder, restauranger och spelhallar. Sambon köpte konstigt japanskt snacks, jag mer skeptisk.

 

 

Här finns även rejält sliten gränder, älska att utforska sådana smågator.

 

 

Vi gled in på en spelhall för att prova ”lyckan” och kom ut med 5 gula ankor…

 

 

 

Nästa stopp, Akihabara, känt för elektronik, anime och manga. Och även en massa andra konstiga saker som caféer med olika inriktning t.ex unga tjejer i olika kostymer.

 

 

Vi hade dock sett en skylt till ett hundcafé och bestämde oss för att prova. Så mycket café var det inte, snarare ett ställe att umgås med hundar. De såg ut att ha det bra, men konceptet hade nog aldrig varit tillåtet i Sverige. Man betalade för 30 minuters ”umgänge” vilket sen kunde förlängas. Sprita händerna, lägga skor och väskor i ett skåp, på med tofflor och sen in till hundarna. Var bara japanska besökare, främst yngre tjejer. Helt klart en märklig upplevelse.

 

 

 

 

När vi hade umgåtts färdigt så bestämde vi att gå in i ett av alla varuhusen. Otroligt vad prylar och att någon faktiskt lägger stora pengar på, i mina ögon, skräp. Nåväl, kul att se.

 

 

 

 

Och självklart fanns det en spelhall.