Sommarresa till Thailand och lite till

För att komma till Itsukushima Shrine måste man först passera genom en port som vaktas av två Komainu eller lejonhundar. Dessa representerar evigheten eller allt och heter Ah och Un. Det är första och sista bokstaven i japanska alfabetet dvs allt från början till slutet. Man kan se vem som är vem genom att titta på deras munnar där en har munnen öppen för att forma ”Ah” och en stängd för ”Un”.

Lite längre bort ser man själva helgedomen som är byggd på pålar så att det ska se ut som den flyter på vattnet, skild från själva ön. Första byggnaderna uppfördes på 500-talet men har förstörts i omgångar, dagens helgedom är från 1500-talet.

För att få närmas sig ön och helgedomen var man tvungen att segla in genom toriin som också är byggd på långa pålar och som är nerstuckna i havsbottnen för att få effekten av att porten flyter. Ursprunget byggdes på 1100-talet men dagens konstruktion är från slutet av 1800-talet. För att få en bra vy av toriin måste man först gå igenom helgedommen för att komma ut på den brygga där flest foton och selfies tas.

Huruvida dessa byggnader skadades av bomben lyckades jag aldrig reda ut.

18 minuter sedan, skrev Marlon:

För att komma till Itsukushima Shrine måste man först passera genom en port som vaktas av två Komainu eller lejonhundar. Dessa representerar evigheten eller allt och heter Ah och Un. Det är första och sista bokstaven i japanska alfabetet dvs allt från början till slutet. Man kan se vem som är vem genom att titta på deras munnar där en har munnen öppen för att forma ”Ah” och en stängd för ”Un”.

 

 

Lite längre bort ser man själva helgedomen som är byggd på pålar så att det ska se ut som den flyter på vattnet, skild från själva ön. Första byggnaderna uppfördes på 500-talet men har förstörts i omgångar, dagens helgedom är från 1500-talet.

 

För att få närmas sig ön och helgedomen var man tvungen att segla in genom toriin som också är byggd på långa pålar och som är nerstuckna i havsbottnen för att få effekten av att porten flyter. Ursprunget byggdes på 1100-talet men dagens konstruktion är från slutet av 1800-talet. För att få en bra vy av toriin måste man först gå igenom helgedommen för att komma ut på den brygg där flest foton och selfies tas.

 

 

Huruvida dessa byggnader skadades av bomben lyckades jag aldrig reda ut.

Tack för en trevlig och intressant resetråd! 🙏

För att komma in i helgedomen så får man betala inträde, samma summa 300 yen för alla besökare oavsett nation. Själva helgedomen är sparsamt utsmyckat och många av rummen var tomma. Lite foton.

Och där ute toriin.

Då lågvattnet slagit till så ser man från denna plats tydligt den utgrävda rännan för båtarna som ska passera porten för att nå helgedomen. Fotot är taget från bryggan och är mycket populär för selfies, så vi fick vänta en stund för att komma fram och ta foto.

Nu är detta en utzoomad mobilbild, men notera den vita byggnaden mitt i porten, helt i linje med toriin och helgedomen, från denna plats. Enligt guiden har en koreansk grupp köpt marken på fastlandet och byggt ett överdådigt tempel så att det ska synas genom porten på detta sätt (visa makt och pengar). Japanerna är inte glada, men någon har ju gett bygglov antar jag.
 

Jag har nånstans sett dom här korgarna med olika monogram på och att det är från olika fabrikörer, i nåt program om japan.
Kommer inte ihåg men nånstans i bakhuvudet finns det, är det ris/te i dom eller vad är det för nåt kommer inte ihåg

9 minuter sedan, skrev Nerike:

Jag har nånstans sett dom här korgarna med olika monogram på och att det är från olika fabrikörer, i nåt program om japan.
Kommer inte ihåg men nånstans i bakhuvudet finns det, är det ris/te i dom eller vad är det för nåt kommer inte ihåg

Du har helt rätt, det är saké från lokala leverantörer.

Efter Itsukushima Shrine som är shinto så fortsatte vi att gå en bit upp för bergssidan till Daishoin som är ett buddistiskt tempel som självaste Dalai Lama har besökt. Templet är lite unikt då där finns en liggande buddha, något som är ovanligt i japanska tempel. Porten in och en lång trappa upp till templet.

Men innan man går upp så finns precis till vänster en samling statyer med mössor. 500 st (räknade inte så vet inte om det stämmer) och alla med olika utseende och egenskaper. Lägga en slant i handen på den som representerar rikedom och kanske blir du framgångsrik.

Liggande buddha.

Själva templet.

Och där inne den obligatoriska buddha statyn.

I templet finns också två mandalas som skapades av munkar som kom tillsammans med Dalai Lama. Detta är sandkonst som normalt skapas för ett visst tillfälle och sen återställs. Dessa hade dock bevarats. Jädra vad tid och tålamod som krävts. Imponerande!

Efter en halvdag ute på Itsukushima så begav vi oss tillbaka till färjeterminalen då lågvattnet gjorde att det inte gick att åka med den båt vi kom med. Och rejält lågt vatten var det, nu gick det att gå ut till toriin. Vi gjorde dock inte det utan tog första bästa färja tillbaka till fastlandet.

Lämnar Itsukushima bakom oss.

Färjan går dock inte till Hiroshima utan till Miyajimaguchi. Där hoppade vi på spårvagnen för direkt transport till Peace Memorial Park.

Det går även att åka tåg men då får man byta till spårvagn i Hiroshima. Är charmigt att åka spårvagn, får se mycket. Man betalar när man går av, antingen genom att blippa sitt kollektivtrafikkort/APP (lokalbefolkningen) eller betala med mynt till konduktören (turister). Så ett tips, ha mynt med dig om du vill åka med buss eller spårvagn. Dock lärde vi oss att det finns växlingsautomat på de flesta fordonen, dessa tar dock endast 1000 yen sedlar.

Det tog drygt en timme med spårvagnen så blev lite småsnack med guiden om ditten och datten med jämförelse mellan Japan och Sverige. Utbildning, sjukvård, arbete, skatter. Guiden nämnde även de problem som Japan har med krympande egen befolkning och migration utifrån. Hon beklagade sig över de som kom från Mellanöstern och inte respekterade Japan, japanerna eller sätter att leva i Japan. Jag sa ingenting, men kan tänka mig den friktion som uppstår mellan japaner och mena med tanke på den fundamentala skillnad i kultur, mentalitet och uppträdande.

Vi kom fram till Peace Memorial Park. Precis i änden och alldeles bredvid spårvagnshållplatsen så ligger väl den mest kända bygganen i Hiroshima. Finns massor att läsa på nätet men detta var när bomben släpptes en utställningshall för lokala företag. Byggnaden står nu på UNESCOs världsarvslista och ser mer eller mindre ut som efter bomben släpptes. Dock hävdas ibland felaktigt att det är den enda byggnaden som stod kvar nära hypocenter, snarare att den klarade sig bäst. Hypercentrum är förövrigt 150 meter längre till sydost. Byggnaden kallad idag för Genbaku Dome eller Fredsmonumentet.

Strax nordväst om byggnaden, 150 meter eller så ligger den bro som var själva målet för attacken. Eller målet, det som besättningen fick order att sikta på. Att denna bro valdes var för att den var lätt att känna igen då den ser ut som ett T. Bron på bilden är såklart byggd efter bomben dvs. det är inte DEN bron de siktade på.

Sammanräknat kan man säga att man missade bron med ungefär 300 meter, bomben exploderade i luften sydöst om den. Inte för att det spelade någon roll för slutresultat.

Några fler bilder på Fredsmonument. På vissa ställen kan man se hur betong och sten har smält och omvandlats till glas. För att stötta upp byggnaden och förhindra att den rasar vid minst jordskalv har man på vissa ställen byggt ett invändigt skelett av stål.

Mycket fridfull plats.

Vi fortsatte att gå i parken och nästa stopp var ett monument rest till ära för  Sadako Sasaki och alla andra tusentals barn som föll offer för bomben. Sadako var bara 2 år när bomben fälldes men överlevde med svåra strålningsskador. Hon utvecklade cancer och blev allt sämre. Hon bestämde sig då för att vika papperstranor (origami cranes) då man i Japan säger att tranor lever i 1000 år. Om man viker 1000 st på ett år så kan man bli frisk och stark som en trana. Hon hann vika fler än 1000 st men dog ändå, endast 12 år gammal. Inne i monumentet finns en klocka som man kan ringa i för alla barn i världen och för att ingen fler kärnvapen ska användas.

Bakom monument fanns små glasburar där skolklasser hängde sina egna origamitranor som de vikt till ära åt Sadako och alla andra barn.

Nästa stopp var vid halvbågen där namnen på alla offer finns. Långt där borta i andra änden ligger fredsflamman som kommer att fortsätta brinna tills det inte längre finns några kärnvapen kvar i världen. Och allra längst bort, fredsmonumentet. Är ingen slump att de ligger helt i linje.

Nästa stopp var själva museumet som innehöll foton, brev, kläder, vardagsföremål, livshistorier, mm. Även några av Sadako Sasak origamitranor fanns med i utställningen och så klart berättelsen om henne. Med undantag för några uniformer så är fokus på de civila offren och de militära förlusterna nämns inte. Var väldigt mycket folk så det vara bara att följa strömmen för att ta sig igenom utställningen. Initialt tog alla mycket foton men ju längre in och ju jävligare saker som visades så var det ingen som tog några fler foton. Må vi eller någon annan aldrig drabbas av detta helvete.

Första delen visar hur staden såg ut. Här är utställningshallen, alltså dagens fredsmonument.

Bron som var ”målet”.

Shoppinggatan Hondori med sina bågar.

Tiden för explosionen, kl 8.15 den 6e Augusti 1945.

Effekten av 15 kton uranbomb. Som synes så finns det fler byggnader som ”klarade” sig.

Resten besparar jag er. Var mycket känslosamt att gå igenom utställningen och se alla livsöden. Guiden gick inte med utan stannade utanför, hennes pappa överlevde som sagt, allt detta smärtar mycket.

Avslutar med bild på klockan som visar när bomben släpptes i Hiroshima samt senaste atombomben som detonerades. Tyvärr lyckades jag pricka frekvensen på LED displayen men ni får tro på mig när jag säger att det bara var lite dryg 60 dagar tidigare…

Kvällen avslutades på denna restaurang en halvtrappa ner, Danko, där man steker sitt kött på gasolgrillar och doppar i god sås. Vi körde Wagyu biff och det var så obeskrivligt mört och gott, topp 10 bästa måltiden. För detta betalade vi 10000 yen, löjligt billigt. Ägaren pratade hyggglig engelska och jag föreslog att han skulle buteljera sin sås så att man kunde köpa den och dricka. Det tyckte han var kul. Som vanligt när jag är hungrig så glömmer jag att ta foton.

Summa summarum, är ni som jag historieintresserade så är ett besök i Hiroshima en punkt på bucket list!

1 timme sedan, skrev Marlon:

 

 Må vi eller någon annan aldrig drabbas av detta helvete.

 

Måste tacka för en underbar reseberättelse

Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var helt onödiga, japanerna skulle ha kapitulerat ändå.
Alla pratar om atombomberna att dom var avgörande nej det var dom inte, japans generaler samt kejsare var trötta på alla förluster.
Jänkarna bombade sönder större del av stadsbebyggelsen i Japan, och enbart brandbomberna över Tokyo tog mer liv än atombomberna.
 

Sedan var det inte bara jänkarna dom hade bråkat med, Sovjetunionen invaderade det av Japan ockuperade Manchurie och var på väg mot Japan.
Så Truman och Stalin hade kunnat tvingat japan till kapitulation utan atombomber.

Men som ni ser, en idiots beslut kan döda en hel befolkning, vad blir nästa idiots beslut döda hela jorden bara för att dom har makten

3 timmar sedan, skrev Nerike:

Måste tacka för en underbar reseberättelse

2 timmar sedan, skrev apknug:

Stort tack annars @Marlon för en superbra tråd! 

Kul att ni gillar den

Underbar tråd!!

Nästa morgon gjorde vi oss redo för nästa stopp, Kyoto. Många av oss är väl uppväxta med den första Shogun tv-serien från 80-talet. Och eftersom Shogun och maktcentrum fanns i Kyoto innan makten lämnades över till Kejsaren och därmed gjorde Tokyo till huvudstad så finns mycket som lockar. Vi checkade ut och tog taxi till tågstationen för att ta Shinkansen. På stationen fanns ett fint väntrum där man kunde köpa mat.

Då vi ska till Kyoto så ska vi åka mot Tokyo. Lätt som en plätt.

Här kommer vårt tåg, samma modell som tidigare.

Återigen första klass, green car. Två-två konfiguration i dystert brunt. Tog tyvärr inga bra foton på själva sätet, men varje plats har stoppat fotstöd som kan fällas ut och vinklas, läslampa vid axeln, eluttag, bord i stolen framför samt i armstödet (oklart varför), möjlighet till generös lutning samt det fräckast, elvärme. Det ni SJ. Och det med det lilla tillägget att tågen avgår och kommer fram om inte på sekunden så i alla fall på minuten. Vi har mycket att lära om hur tåg ska fungera och man skäms ju lite över det svenska tågsystemet.

Bara för att jämföra så ser andra klass ut så här, tre-två konfiguration i mer färgglatt blått. Provade inte att provsitta men tänker mig att dessa stolar är helt ok även för längre restider. Notera generösa bagagehyllor där väskor kan placeras. Har man stora väskor över ett visst mått så måste plats för dessa bokas. Antingen separata fack som finns i varje ände på vagnen eller bakom stolarna på den rad längst bak i vagnen. Detta är hör och häpnad GRATIS. Detta gäller både första och andra klass. Vi hade stora bagage så jag hade bokat platserna längst bak i vagnen.

Nämnde tidigare att det finns servering ombord i form av en rullvagn men vi hade bunkrat på 7-Eleven. Två mackor med äggsallad och vatten från hotellet fick bli lätt lunch.

Hade fått för mig att Kyoto station var en lite station med hade fel, den var rejält stor. Imponerande takstruktur.

Välkomna till Kyoto!

I Kyoto finns hotell tillhörande både IHG och Marriott som jag normalt föredrar att bo på som medlem. Men eftersom vi skulle med ett tåg snortidigt några dagar senare så valde vi att bo på ett hotell med krypavstånd till stationen. Så hade bokat Daiwa Roynet Hotel Kyoto Ekimae. En japansk hotellkedja(?) med standard som typ Scandic. Hotellet låg en trappa ner från gatuplan med en lång korridor till receptionen. Närmaste granne med samma huvudentré på gatuplan var polisen och kontoret för att förnya körkort. Hotellet hade en Vietnamesisk restaurang där frukosten serverades. Helt ok rum om än i mindre format.

 Trevlig tråd. Nu är man sugen på Japan.