Skriver du som du talar eller talar du som du skriver?

Kanske en något märklig trådtitel... men låt mig förklara.

Jag har alltid på detta forum (och för all del i andra sammanhang) ansträngt mig att skriva rättstavad svenska och med korrekt grammatik. Nu tycker jag mig som ej neutral observatör märka att jag vid verbal kommunikation använder ett större ordförråd och är allmänt mer vältalig.

Beror det på mina inlägg på MPR? Det verkar ju lite långsökt, men jag ser ingen annan förklaring.

Berätta gärna hur ni upplever detta, skriver ni precis som ni skulle konverserat eller gör ni en extra ansträngning när ni ska skriva något? Och missa inte omröstningen jag lägger in ovanför detta inlägg.

Herr Chang har talat.

Jag tror att övning ger färdighet, i vilket ämne det än må vara.

Kanske en något märklig trådtitel... men låt mig förklara.

 

Jag har alltid på detta forum (och för all del i andra sammanhang) ansträngt mig att skriva rättstavad svenska och med korrekt grammatik. Nu tycker jag mig som ej neutral observatör märka att jag vid verbal kommunikation använder ett större ordförråd och är allmänt mer vältalig.

 

Beror det på mina inlägg på MPR? Det verkar ju lite långsökt, men jag ser ingen annan förklaring.

 

Berätta gärna hur ni upplever detta, skriver ni precis som ni skulle konverserat eller gör ni en extra ansträngning när ni ska skriva något? Och missa inte omröstningen jag lägger in ovanför detta inlägg.

 

Herr Chang har talat.

Eftersom man i skriftspråk inte kan använda sej av och komplettera med kroppsspråket, så finns det anledning att anstränga sej lite extra i skrift. En ironi eller annan nyans i språket, som lätt kan tolkas med hjälp av kroppsspråket kan totalt missuppfattas i skrift om det inte läggs fram med stor omsorg.

asså vadårå, om man ba sa nått

Eftersom man i skriftspråk inte kan använda sej av och komplettera med kroppsspråket, så finns det anledning att anstränga sej lite extra i skrift. En ironi eller annan nyans i språket, som lätt kan tolkas med hjälp av kroppsspråket kan totalt missuppfattas i skrift om det inte läggs fram med stor omsorg.

Visst är det så, men min egentliga fråga är om denna ansträngning att uttrycka sig klart i skrift så att säga smittar av sig på ens talspråk?

Herr Chang har talat.

Beror ju lite på vem man talar med också.

Jag skriver oftast mycket bättre än jag talar, i alla fall när jag skriver till kunder och leverantörer.

Dagligt tal och skrift med vänner är det ingen skillnad på.

Så länge folk pratar rikssvenska så gör de sig förstådda i hela Sverige.

Beror ju lite på vem man talar med också.

Jag skriver oftast mycket bättre än jag talar, i alla fall när jag skriver till kunder och leverantörer.

 

Dagligt tal och skrift med vänner är det ingen skillnad på.

Samma här och det får bli mitt svar till HC i inlägg #5, men det kan ju också bero på att man i regel har lite längre tid på sej att formulera sej i skrift än i tal.

Det där med att anstränga sej lite extra i skriftspråk bör ju dock inte överdrivas in absurdum, som en MPR-medlem, enligt egen utsago, brukar göra - skriva utkast till ett foruminlägg ena dagen och posta det efter nattlig mognad nästa dag.

Dagens ungdom skriver och pratar på samma sätt har jag märkt. Dvs tonåringarna. En oerhört låg nivå språkligt sett. Det låter jäkligt lustigt när dottern säger LOL och OMG när hon pratar. När jag sms:ar med henne så är det talspråk i sms:en. Ja blir Aa.. Alltså är tydligen asså. Jag har även noterat att vid hennes uppsatsskrivningar att detta accepteras av hennes lärare, vilket jag tycker är förkastligt. Tydligen så förändras ju språket med tiden så man kanske helt enkelt får acceptera det hela men nog fan var det bättre förr!

På thailändska skriver jag annorlunda än när jag pratar.

Jag tror att isaan-dialekten som jag vuxit upp med har fått mig att känna att det är konstigt att prata som de gör på tv.

Det känns som om det är ett såpoperas språk eller litteraturpråk.

Man säger inte så när man pratar på riktigt. Det är bara i boken eller på tv de säger så.

Tidigare hade jag trott att det skriftliga språket på thailändska och talspråket skiljer sig väldigt mycket.

Det stämmer fortfarande.

Men nu har jag kommit på att min uppväxt med isaan-dialekten har påverkat mitt sätt att tala också, trots att jag talar thai med mamma och kan tala thai utan brytning.

Men mitt aktiva ordförråd i tal är fattigare än en bankkokbos. Inte för att jag inte kan de orden utan mer för att jag är ovan att använda sådana ord i tal.

Man vill ju inte göra sig märkvärdig.

:::

Nu har jag kommit på mig själv att när jag läser böcker för mina barn så läser ganska slarvigt.

Försöker artikulera orden tydligt för barnens skull (och för min egen skulle i mitt jobb också).

Jag brukar prata väldigt fort på thailändska.

Resultatet av mitt slarviga tal syns så tydligt via barnen när de pratar.

De gör samma fel som jag - fast värre.

På svenska har jag glömt bort r och istället använda l flera gånger nu.

Upptäckte det nyligen.

Jag tyckte inte att jag hade problem med det förut.

Undrar varför... just nu...

:::

Mvh

MagRRRRRod

 Man får verkligen hoppas att folk skiljer på skriftspråk på forumet och talspråk i vardagliga livet.

Sitter man gömd bakom ett nick så verkar det som vissa helt oblygt kan utrycka i princip vad som helst, då man upplever sig själv anonym gömd bakom ett nick.

Så ur den bemärkelsen så är det nog mera eftersträvansvärt att använda sig av dom sociala koder man normalt använder i dagligt tal med andra människor. Framför allt skulle forumet få mindre jobb för moderatorerna om det var så.

För jag tror knappast att många skulle gå fram till en person man känner flyktigt genom en annan bekant på stan. Och utrycka sig typ "Du är tydligen för dum att fatta" eller "Hur är det ställt med talförståelsen"  och så vidare.

På thailändska skriver jag annorlunda än när jag pratar.

Jag tror att isaan-dialekten som jag vuxit upp med har fått mig att känna att det är konstigt att prata som de gör på tv.

Det känns som om det är ett såpoperas språk eller litteraturpråk.

Man säger inte så när man pratar på riktigt. Det är bara i boken eller på tv de säger så.

 

Tidigare hade jag trott att det skriftliga språket på thailändska och talspråket skiljer sig väldigt mycket.

Det stämmer fortfarande.

Men nu har jag kommit på att min uppväxt med isaan-dialekten har påverkat mitt sätt att tala också, trots att jag talar thai med mamma och kan tala thai utan brytning.

Men mitt aktiva ordförråd i tal är fattigare än en bankkokbos. Inte för att jag inte kan de orden utan mer för att jag är ovan att använda sådana ord i tal.

Man vill ju inte göra sig märkvärdig.

:::

 

Nu har jag kommit på mig själv att när jag läser böcker för mina barn så läser ganska slarvigt.

Försöker artikulera orden tydligt för barnens skull (och för min egen skulle i mitt jobb också).

Jag brukar prata väldigt fort på thailändska.

 

Resultatet av mitt slarviga tal syns så tydligt via barnen när de pratar.

De gör samma fel som jag - fast värre.

 

På svenska har jag glömt bort r och istället använda l flera gånger nu.

Upptäckte det nyligen.

Jag tyckte inte att jag hade problem med det förut.

 

Undrar varför... just nu...

:::

Mvh

MagRRRRRod

Vad är anledningen till att thai slarvar med R? Finns det någon språklig förklaring?

Visst är det så, men min egentliga fråga är om denna ansträngning att uttrycka sig klart i skrift så att säga smittar av sig på ens talspråk?

 

Herr Chang har talat.

Jag önskar att det vore så, men i mitt fall är det en liten "skitunge" , som har fått mej att skärpa mej.

Jag har en väldigt ful ovana att stoppa in en svordom lite här och där för att "förstärka" mitt talspråk och midsommarafton för ett år sedan hos Drivern fick jag en ordentlig "örfil" av Driverns dotter, Olivia - "Varför svär du så mycket? Det är fult att svära."

De orden hänger med mej varje dag och jag tror faktiskt att jag har bättrat mej.

Tack Olivia!

Vad är anledningen till att thai slarvar med R? Finns det någon språklig förklaring?

Jag vet inte.

Jag som kommer från Isaan har inget R i vår dialekt.

:::

Thailändare i övrigt är nog bara lata.

Lärarna pratar utan R, föräldrarna pratar utan R.

Och man pratar utan R också.

:::

Sen så känns det liiite pinsamt att "göra sig märkvärdig" genom att uttala R tydligt.

:::

De som har Khmer-dialekt de kan prata med tydligt R.

Och det verkar som om de har lättare att lära sig svenska också.

:::

Förr i tiden var det ett stort krav på att programledare på TV och Radio måste klara av att prata tydligt R... och även artister.

Men nu verkar alla skita i allt... :-(

Synd...

Jag tycker personligen att om man ska jobba på tv, radio eller jobba som artister - förebild för ungdomar så borde man anstränga sig att använda ett bra språk...

som det var krav förr i tiden.

:::

En sak som vi kan börja med är att få folk att känna sig stolta att göra det rätta istället för tvärtom.

Med den inställningen kan vi komma ganska långt.

Säger jag som själv försöker övertala mig själv - för att vara en bra förebild för mina barn.

(Vad mycket man lär sig genom att ha barn. )

:::

Mvh

MagRRRod

Ok, ja du säger som de flesta att det är lathet, men det är en lathet som jag inte heller köper. Det är ju inte alla ord som har R-ljud där man fuskar..

För övrigt har jag märkt att det uppskattas av thailändare när jag använder tydligt R i krap till exempel.