Skriver du som du talar eller talar du som du skriver?

Jag skriver nog ungefär som jag pratar.

Visst, det blir väl lite mer anpassat till situationen och sammanhanget. Ungefär som talesättet "tala med bönder på bönders vis".

Inga haranger, med ingående förklaringar i SKÅL tråden kanske, men ibland lite mer sådant om man skall beskriva juridiska dilemman eller vad det nu månde vara.

Jag tror, fast jag vet inte säkert, att man skulle bli betraktad som en första klassens idi*t och outsider, om man här utmärkte sig genom att ständigt använda krångliga synonymer till annars enkla ord. Jag menar, varför krångla till det?

Njaaäää, håller med Jive om situationer som kräver "Italienskt språkbruk",( semafor på  sveneska) är rätt svårt att förmedla i text om man inte vill riskera ett flersidigt alster där majoriteten slutat läsa efter halva första sidan, därför inbillar jag mig att det lite mer "kärnfriska" språkbruket på ett forum typ MPR ger en liten, men dock fingervisning om vad man vill förmedla i förhållandevis få ord!

Ok, ja du säger som de flesta att det är lathet, men det är en lathet som jag inte heller köper. Det är ju inte alla ord som har R-ljud där man fuskar..

 

För övrigt har jag märkt att det uppskattas av thailändare när jag använder tydligt R i krap till exempel.

Det är lite pinsam också... 

Det känns som om man gör sig till...

känns som om man gör sig märkvärdig och vill göra sig överlägsen om man uttalar R tydligt medan ingen annan gör, tror jag.

Det är det jag sa att om vi bara lyckas ändra på vår uppfattning om att man ska vara stolt av att göra rätt så skulle många problem kunna lösas ganska lätt.

:::

Sen så vet man ju vad som är rätt och fel.

Så när utlänningar lär sig det thailändska språket så vill man gärna att de lär sig rätt... he  he he...

När Svarten kallade mitt namn utan R och påstod att min mamma inte heller sa R så blev jag lite småsur...

:::

Nu när jag märker att Liam är helt kass på att säga R så börjar jag titta mer på mig själv och vill gärna förbättra mig - för hans skull.

:::

Ska försöka bli bättre och tydligare...

Mvh

Magrood

Det är lite pinsam också... 

Det känns som om man gör sig till...

känns som om man gör sig märkvärdig och vill göra sig överlägsen om man uttalar R tydligt medan ingen annan gör, tror jag.

 

Det är det jag sa att om vi bara lyckas ändra på vår uppfattning om att man ska vara stolt av att göra rätt så skulle många problem kunna lösas ganska lätt.

:::

Sen så vet man ju vad som är rätt och fel.

Så när utlänningar lär sig det thailändska språket så vill man gärna att de lär sig rätt... he  he he...

 

När Svarten kallade mitt namn utan R och påstod att min mamma inte heller sa R så blev jag lite småsur...

:::

 

Nu när jag märker att Liam är helt kass på att säga R så börjar jag titta mer på mig själv och vill gärna förbättra mig - för hans skull.

:::

 

Ska försöka bli bättre och tydligare...

 

Mvh

Magrood

De gånger jag har hört en thailändare klart uttrycka "r" i t ex "krap", så har jag uppfattat detta som ett jovialisk sätt att säga Krap - positivt och gladlynt.

 Man får verkligen hoppas att folk skiljer på skriftspråk på forumet och talspråk i vardagliga livet.

Sitter man gömd bakom ett nick så verkar det som vissa helt oblygt kan utrycka i princip vad som helst, då man upplever sig själv anonym gömd bakom ett nick.

 

Så ur den bemärkelsen så är det nog mera eftersträvansvärt att använda sig av dom sociala koder man normalt använder i dagligt tal med andra människor. Framför allt skulle forumet få mindre jobb för moderatorerna om det var så.

 

För jag tror knappast att många skulle gå fram till en person man känner flyktigt genom en annan bekant på stan. Och utrycka sig typ "Du är tydligen för dum att fatta" eller "Hur är det ställt med talförståelsen"  och så vidare.

Joho då, i trafiken så e det hela tiden:e du dum din din jävla f''''a, flytta på DIG!

Språk är under ständig förändring. Inget nytt med det och för att svara på HCs fråga så kanske jag anstränger mig lite mer i skrift och det borde smitta av sig på talspråket. Övning ger färdighet som någon sade

"Nä ja föshöker skriva såm ja prata, annaa ä dä ju ingen som föstå"

Jag är så gammal, så jag fick lära mig svenska i skolan och det sitter i.

Man anstränger sig mer när man skriver.

Talspråket beror till stor del på vem man talar med och i vilket sammanhang

Som någon skrev har man ju mer tid för att formulera sig när man skriver något. Dessutom kan man ändra i sitt inlägg om något blev fel.

Inte så lätt när något redan är sagt

Fast då är kanske toleransen lite högre än när man skrivit något.

Herr Chang har talat.

Det är lite pinsam också... 

Det känns som om man gör sig till...

känns som om man gör sig märkvärdig och vill göra sig överlägsen om man uttalar R tydligt medan ingen annan gör, tror jag.

 

Det är det jag sa att om vi bara lyckas ändra på vår uppfattning om att man ska vara stolt av att göra rätt så skulle många problem kunna lösas ganska lätt.

:::

Sen så vet man ju vad som är rätt och fel.

Så när utlänningar lär sig det thailändska språket så vill man gärna att de lär sig rätt... he  he he...

 

När Svarten kallade mitt namn utan R och påstod att min mamma inte heller sa R så blev jag lite småsur...

:::

 

Nu när jag märker att Liam är helt kass på att säga R så börjar jag titta mer på mig själv och vill gärna förbättra mig - för hans skull.

:::

 

Ska försöka bli bättre och tydligare...

 

Mvh

Magrood

Jag är inte helt säker. Men det verkar som thailändare som pratar Kambodjanska har mycket lättare (slarvar inte) med/för R-ljudet. Jag hör på min fru att hon inte har några problem med R-ljudet till skillnad från andra thailändare som inte har Kambodjanska i sitt modersmål. Frugan är från Sisaket, och pratar både Khmer och Lao. Jag vet inte, men jag upplever det så. Är det av rent slarv eller lathet att man inte bemöda sig att använda R-ljudet så är det ju beklagligt. För i vissa fall när thailändare använder "L" istället för "R" så blir det lite bebisspråk över det.

Som någon skrev har man ju mer tid för att formulera sig när man skriver något. Dessutom kan man ändra i sitt inlägg om något blev fel.

 

Inte så lätt när något redan är sagt

 

Fast då är kanske toleransen lite högre än när man skrivit något.

 

Herr Chang har talat.

Språkbru är många gånger rent ut sagt bedrövligt torftigt.Alltså, vadå?Eller vaere mere o.s.v. skriver man ju inte så ofta så det är i alla fall i mina "gamla" värderingr det skrivna som vinner, och för att fortsätta då, det är i alla fall vad jag tycker mig förstå av hur det skrivs respektive sägs enklare att korrigera en felsägning än en felskrivning, en felskrivning kan du få i halsen i flera veckor emedan en felsägning är borta på momanget!

Som någon skrev har man ju mer tid för att formulera sig när man skriver något. Dessutom kan man ändra i sitt inlägg om något blev fel.

 

Inte så lätt när något redan är sagt

 

Fast då är kanske toleransen lite högre än när man skrivit något.

 

Herr Chang har talat.

Ligger mkt i vad du skriver.

Själv har jag nog lätt för att prata för fort utan eftertanke.

När jag skriver så försöker jag göra det så att det helst inte ska missförstås.

Men på ett forum som MPR kan jag kasta in en kommentar utan att vara nogrann i ordval.

Angående TS frågeställning. Så är det självklart annorlunda hur man uttrycker sig i skrift och tal för mig iaf. När man talar så är det ju direkt face to face.. medan i skrift har man all tid i världen att korrigera texten.. inte lätt att göra när pratar med nån. Men när det råder kalsongfylla framför datorn så blir det nog oftast talskrift!

Eftersom man i skriftspråk inte kan använda sej av och komplettera med kroppsspråket, så finns det anledning att anstränga sej lite extra i skrift. En ironi eller annan nyans i språket, som lätt kan tolkas med hjälp av kroppsspråket kan totalt missuppfattas i skrift om det inte läggs fram med stor omsorg.

Frågan är om alla måste skonas från allt.

Hur mycket du än anstränger dig så är det alltid någon som kan missuppfatta.

Alternativet är att skriva så barn förstår och vem vill hålla på med det?

Fick t.ex. häromdan ett pm från någon som titulerade mig jävla svin för att han i sin enfald trodde

att jag ville den Thailändska kungafamiljen illa, fast det förhöll sig förstås precist tvärt om.

En ironiskylt eller en försiktigare formulering kanske kunde sparat honom besväret, men vem bryr sig.

You can't win 'em all.

Jag pratar definitivt inte så uppstyltat som jag skriver. Gud förbjuda det

Visst är det så, men min egentliga fråga är om denna ansträngning att uttrycka sig klart i skrift så att säga smittar av sig på ens talspråk?

 

Herr Chang har talat.

För min del så har det smittat av sig.

Jag har helt klart ändrat talspråk.

Problemet är att det kommer en del norska inblandat, ibland (även i skrift).

Jag använder mig av det som är bekvämast och kortast. Jag får mer sagt med färre ord om jag blandar språken.

Nu kan har jag dock en förmåga att uttrycka mig luddigt, och speciellt då i text. Det kan bero på att jag är oerhört lat.

Jag har tydligt märkt att di som läser mina inlägg har utvecklats och numera nästan kan betraktas som normalbegåvade.