Jag kontrar med svart farg igen
Resonemanget om att du "kanner" fattiga som inte vill forandra sin livssituation kanns helt verklighetsfranvant. Visst finns det sakert sadana individer men jag tror knappast det ar sarskillt vanligt eller sarskillt relevant for fragan om grundlaggande rattigher sasom tex. sjukvard och utbildning eftersom dessa rattigheter, i sin natur, inte skall vara knutna till individuella skyldigheter. Om landet skall utvecklas så måste väl även de fattiga ta "ett spadtag" för att ge möjlighet till en bättre livssituation? Varför sitta och vänta på att hjälpen skall nå fram? I diskussionen andvänds ofta "dom fattiga" som ett värdeladdat begrepp för att rättfärdiga en omedelbar skattepolitisk fördelningspolitik där lösningen tycks vara att ta pengar från dom rika och ge till dom fattiga. Jag tror detta på sin höjd kan vara en kortsiktig lösning. Sjalvklart behover manniskor aktivt arbeta for att forandra sin situation men jag tycker det ar galet att forutsatta att manniskor inte gor det. Jag tror att vilja ofta finns men mojligheterna ar begransade.
Tjena Wille,
Du kan inte mena allvar med den sista kommentaren, eller hur? Kalla mig galen men jag maste inflika att det ar otroligt sallan jag traffar nagon thailandare som aktivt arbetar for att forandra sin situation. Viljan att bli forsorjd ar valdigt mycket starkare an viljan att forsorja sig sjalv..
