Mina synpunkter till detta inlägg är skrivit i texten här ovan markerat med röd färg.
Jag kontrar med svart farg igen 
Ja det ar ju nackdelen med ett skattesystem som bygger pa solidaritetsprincipen - det finns alltid lata och egoistiska personer som gor vad de kan for att utnyttja systemet for maximal personlig vinning. Folk som resonerar som dig ar ocksa det storsta argumentet mot systemet, men sager aven en hel del om dig som person. Det är fritt fram att spekulera om mig, och hur jag är som person med mitt inlägg som underlag.
Ja, det kan te sig ganska meningslost forvisso men just nu enda indikatorn att ga pa.
Det ar latt att vanda sig mot en skattesubventionerad valfard for utsatta och behovande manniskor som av olika skal inte klarar att forsorja sig sjalva. Det ar till och med ganska tacksamt da skatter ofta ses som ett allmant ont och det ar latt for folk att se vad man forlorar men inte sa tydligt vad man vinner. Dessvarre sa ges det aldrig nagra alternativa forslag. Ingen ar modig nog att stalla sig upp och saga - "Lite spill far vi rakna med. Vi har inte rad att betala for andras valfard och de som faller utanfor systemet far skylla sig sjalva". Det hade iaf varit lite rakare och lite arligare eftersom de faktiskt tenderar att bli konsekvensen da inga andra alternativ presenteras. Du "tror inte ett skit" pa IL's ideer vilket jag har den fullaste respekt for men istallet for att raljera over hur dalig hans ide ar vore det kanske lampligt att komma med alternativa forslag pa losningar till den mycket svara problematiken istallet. Vissa tycks ju tro att ett högt skattetryck är lösningen på de flesta problem. Vissa tycks också acceptera att förhållandevis stora delar av skatteintäckterna administreras bort och når aldrig avsedda mål. Detta tycks också en stor del av befolkningen acceptera eftersom skattetrycket även har en löneutjämnande effekt och det är ju ett behjärtansvärt mål att uppnå. När det gäller Thailand så tror jag inte att en ensidig strängare skattepolitik skulle flytta fram landets välfärd för allmänheten. Däremot tror jag på en naturlig tillväxt/utveckling av egen kraft. Och lösningen på detta heter utbildning. Denna process är ju igång och i takt med att utbildningsnivån höjs i landet så kommer förmodligen utvecklingen också gå framåt.
Sjalvklart ar naturlig tillvaxt bra rent generellt och okar valstandet hos befolkningen. Men detta besvarar knappast fragan eftersom det finns otaliga exempel pa lander med deciennier av tillvaxt men andock okade klasskillnader och dar stora delar av befolkningen lever i fattigdom och inte har rad med grundlaggande sjukvard. Utbildning ar ocksa en annan sjalvklarhet men hur skall den finansieras? Eftersom du verkar vardera den som samhallsnyttig borde den inte rimligtvis da ocksa vara skattefinansierad? Nagot mer konkreta alternativa forslag till skattefinansierad subventionering skulle uppskattas.
Jag tror absolut inte pa nagon socialistisk losning utan inkomstskillnader men det ar min starka overtygelse att en stat skall varna alla sina medborgares valfard i storsta mojliga man. Om det innebar ett helt skattefinansierat sjukvardssytem eller ett betalsystem med behovsprovade subventionering osv. ar for mig faktiskt en mindre intressant fraga sa lange ingen blir exkluderad. Oavsett vilket alternativ man foresprakar sa betalar de som kan alltid relativt mer en de som inte kan. Antingen via skattesedeln eller via avgiften. När det gäller sjukvården i Thailand så är jag inte så insatt. Men vad jag förstått så finns det väl 30 Bahtsreformen. Men det saknas tydligen resurser andå. 30-baht reformen var en mycket god tanke men fick ett mkt tveksamt utfall da den inte var finansierad.
Resonemanget om att du "kanner" fattiga som inte vill forandra sin livssituation kanns helt verklighetsfranvant. Visst finns det sakert sadana individer men jag tror knappast det ar sarskillt vanligt eller sarskillt relevant for fragan om grundlaggande rattigher sasom tex. sjukvard och utbildning eftersom dessa rattigheter, i sin natur, inte skall vara knutna till individuella skyldigheter. Om landet skall utvecklas så måste väl även de fattiga ta "ett spadtag" för att ge möjlighet till en bättre livssituation? Varför sitta och vänta på att hjälpen skall nå fram? I diskussionen andvänds ofta "dom fattiga" som ett värdeladdat begrepp för att rättfärdiga en omedelbar skattepolitisk fördelningspolitik där lösningen tycks vara att ta pengar från dom rika och ge till dom fattiga. Jag tror detta på sin höjd kan vara en kortsiktig lösning. Sjalvklart behover manniskor aktivt arbeta for att forandra sin situation men jag tycker det ar galet att forutsatta att manniskor inte gor det. Jag tror att vilja ofta finns men mojligheterna ar begransade.
Spetsar man till fragan kring tex just sjukvarden (dar traden startade)sa kan man stalla sig fragan - ar manniskoliv varda olika mycket? I slutandan blir den fragan faktiskt relevant da tillgangen till sjukvard baseras pa mojlighet att betala. Det blir en sorts modifierad darwinistisk princip av typen "survival of the rich" som i mina ogon inte ar forenlig med principen om "manniskors lika varde". Människors värden är inte lika mycket värda! Det finns alltid (och har alltid funnits) människor som anser sig betydligt mera värdefulla än andra. Eller vem tror du är mest värdefull, om en pandomi utbryter av något elakartat virus? Läkaren eller patienten? Vem skall ha vaccin först? Visst bör läkaren få tillgång till vaccinet först. Men efter läkaren då? Vem står nu på tur för att få det värdefulla vaccinet? Kanske våra politiker? För hur skulle det se ut om landet saknade styrning? Efter politikerna är det säkert någon annan grupp som anser sig viktigare och mera värdefull än andra och skall ha förtur...när tror du risbonden får sitt vaccin? Det ar helt klart annorlunda att manniskors allmannytta varderas efter deras capacitet och position och att manniskors kategoriseras i "mer eller mindre varda' fran fodseln baserat pa familjens ekonomiska tillgangar.
Ar jag villig att betala for att alla statens invanare skall ha samma tillgang till de grundlaggande rattigheterna som ar forenligt med ett vardigt liv? - Ja, antingen via skattesedeln eller via en avgift. Dock innebar inte detta att jag pa nagot satt foresprakar nagra skattehojningar i Sverige da jag upplever att den Svenska staten faktiskt erhaller fullgott social skydd under nuvarande ekonomiska premisser. Dock sa handlade diskussionen om Thailand dar det onekligen finns enormt utrymme for alternativa skattepolitiska prioriteringar. Som tidigare nämnts så finns det några bra inbyggda reformer i Thailand. Du måste ex. komma upp i en viss inkomst innan du behöver betala skatt. Jag tror inte lösningen på sjukvårdssystemet eller fattigdommen löses genom en stramare skattepolitik för några få rika. Däremot tror jag att ett bredare uppsving för den relativt stora medelklassen. Detta kommer skapa nya resurser som kan ligga till grund för ett bättre system med ordentlig sjukvård för mindre bemedlade. Som kanske framgår av mina svar så tror jag inte på någon form av system där man försöker brandskatta vissa individer/företag in på bara skinnet och ge sken av att detta är lösningen på problemet. Varje åsikt i denna riktning påminner för mycket om DDR och gamla Sovjet. Där hade alla det lika katastrofalt dåligt, tänk att det finns vissa som tycker detta är bra!!?? Du tar till extremer som exempel vilket knappast gynnar en konstruktiv diskussion. Aterigen sa handlar det inte om att alla skall ha det lika daligt utom att ingen skall ha det helt overdjavligt. Dvs att staten skall garantera manniskors sakerhet, halsa, utbildning osv i storsta rimliga man.
Testa och applicera samma resonemang pa andra statliga funktioner, tex. ratts- och polismakt. Skall ratten till skydd mot vald osv. garanteras alla medborgare och skall denna rattighet vara skattefinansierad? Ar inte ratten till halsa lika grundlaggande som ratten till sakerhet?
Mvh Måne
