Sagan om en utbytesstudent

När man läst din sista berättelse ,så framstår dom invandrarbarn som blir apatiska inte så förvånande.

Tyvärr hakade dom svenska sensationsmedierna på och skyllde på svenska staten och migrationsverket.

Born41

Mycket intressant att följa dina tankar och känslor från tiden i Thailand, måste vara guld värt att ha skrivit dagbok då.

När man läst din sista berättelse ,så framstår dom invandrarbarn som blir apatiska inte så förvånande.

Tyvärr hakade dom svenska sensationsmedierna på och skyllde på svenska staten och migrationsverket.

 

Born41

 

Du har onekligen en poäng där och vissa likheter finns säkert även om de apatiska barnens upplevelser spelar i en helt annan liga. Att vara utbytesstudent är ett frivilligt val och de tunga bitarna jag skrev om ingår i spelet som syftar till att man skall växa som person. Att det finns ett datum för resan tillbaka till sin trygga hemmiljö gör att man ser en ände på "eländet". För dem som både givit upp framtidshoppet och tycker sig sakna reträttväg är det något helt annorlunda. 

 

Det var nog ett gott råd att skriva dagbok. Förmodligen får dagens utbytesstudenter samma råd. Dom kanske inte idag ser poängen i att plita ner allt, men om 27 år gör dom det definitivt

wow ! vilket äventyr ! mycket intressant, spännande, rolig läsning och min eftermiddag bakom kontorsbordet har flugit fram ! =D 

tack för att du delar med dig av detta ! väntar med spänning på fortsättningen ! 

wow ! vilket äventyr ! mycket intressant, spännande, rolig läsning och min eftermiddag bakom kontorsbordet har flugit fram ! =D 

 

tack för att du delar med dig av detta ! väntar med spänning på fortsättningen ! 

Kul att du gillar berättelsen. Har haft rätt mycket att göra på sistone och har inte hunnit uppdatera så ofta som jag planerat. Bäst att inte ge löften, men jag hoppas att jag kan uppdatera en gång i veckan en tid framöver. 

PERSONPORTRÄTT  - Adjarn Sangob 

1987 hade skolan Banglen Witaya omkring 1600 elever, c:a 40 lärare och en ensam svensk student. Eftersom svensken var skolans första utbytesstudent rönte han en viss uppmärksamhet och många ville bli kompis med honom. En del för att dom var nyfikna på honom som person, andra för att dom ville lära mer om utlandet eller vad en utlänning tyckte om deras land medan ytterligare andra endast ville få komma nära för att få känna på det fjunigt mjuka och ljusa hår som växte på utbytesstudentens underarmar.

En som till fullo använde samtliga dessa skäl för att vara nära studenten var Ajarn Sangob. 

Ajarn Sangob var välväxt karl med en rejäl kagge på magen och en kal fläck som skymtade fram i hans vågiga kalufs. Med en ålder runt 55 år hade han inte långt kvar till pensionen men hans hälsoläge var inte det bästa. Diabetes, övervikt, knäont och en del andra åkommor gjorde honom trött. Han hade därtill lite svårt att röra sig och hade därför förkortad arbetstid. 

Vilket ämne Ajarn Sangob undervisade i minns varken utbytesstudenten eller hans gamla klasskompisar, men det rörde sig om något yrkesinriktat ämne. Det dom minns väl är att han hade en tendens att lägga sig i överallt och bland eleverna gick ett rykte om att han vara homosexuell. Att säga att Ajarn Sangob var en populär figur vore att kraftigt överdriva sakernas tillstånd. 

Trots att han inte var engelsklärare kunde Ajarn Sangob däremot en del engelska. Han pratade sakta och fick tänka efter när han skulle säga något, men det var absolut möjligt att konversera med honom om annat än besvara frågor av typen ”where you come from?” och ”you like somtam?”

Detta hade kunnat göra Ajarn Sangob och utbytesstudenten till bästa vänner, men så blev nu inte fallet. Eller rättare sagt, kanske blev utbytesstudenten Ajarn Sangobs bästa vän, men Ajarn Sangob var definitivt inte den unge svenskens bästa kompis. Trots sin långt ifrån tunna lekamen hade Ajarn Sangob nämligen vissa egenskaper som var slående lika dem hos ett frimärke.

En dryg månad efter skolstart skrev vår student hem och berättade följande:

”En av lärarna förföljer mig vart jag än går. Ibland kommer han till min klass och ska sitta och snacka med mig när jag har lektion. Han kan lite engelska och hänger efter mig nästan barnsligt mycket. Sitter det någon bredvid mig får dom maka på sig eftersom han tror sig vara min bästa vän. Dessutom lär han vara bög och ingen gillar honom. Gammal och fet är han också så han har bara sex lektioner i veckan. Följaktligen har han mycket tid att förfölja mig” 

Vår student var stundtals trött på Ajarn Sangob, men uppskattade honom samtidigt för hans genuina intresse av världen utanför och det var nog denna nyfikenhet som fått honom att, till skillnad från de flesta av engelsklärarna, behärska engelska tillräckligt väl för att kunna ha någorlunda meningsfulla konversationer. Troligtvis var det nyfikenheten på hur saker och ting fungerade på annat håll i världen som drev honom till att limma på utbytesstudenten. Ett bra exempel på denna nyfikenhet dök upp i slutet av utbytesåret då vår student börjat förbereda sig för att åka hem. I sin dagbok skrev han.

”Lovat Ajarn Sangob att ta kort på värmeelementen och pannan hemma för att han var väldigt intresserad av hur vi håller oss varma på vintern.”

Ajarn Sangobs intresse för hur sådana saker som t.ex. uppvärmning i kalla länder fungerar kan förvisso anses vara små petitesser, men där och då uppskattades det av den unge svensken när någon lyfte blicken och intresserade sig för världen utanför Thailand, dvs. den värld utbytesstudenten kom från. Vår student arbetade nämligen ganska snart upp en aversion mot sina jämnåriga skolkamraters ointresse för hans egen bakgrund och ideliga  bombardemang av ytliga frågor om vad han tyckte om thailändsk mat, musik osv. 

Med Ajarn Sangob var det annorlunda, hans påflugenhet vägdes mer än väl upp av hans intresse för hur saker och ting fungerar i utbytesstudentens hemland. När vår student berättade något för Ajarn Sangob kunde han alltid räkna med relevanta följdfrågor.

Av dagbok och brev att döma framgår också att Ajarn Sangob även försökte väcka de andra studenternas intresse för världen utanför. Om utbytesstudenten satt med sina kompisar på bänkarna under skolbyggnaden trängde sig Ajarn Sangob ofta in i gruppen och började intervjua studenten på engelska om livet i Sverige och sedan översätta detta till studenterna. 

Inte för att någon översättning egentligen behövdes, vår student kunde ju ganska snart bättre thai än Ajarn Sangob kunde engelska, men kanske gjorde Ajarn Sangob detta för att stimulera de thailändska studenterna att lyfta blicken och intressera sig för vad som fanns i världen bortom de omgivande risfälten. Kanske ville han helt enkelt tvinga dem, att när chansen fanns, skaffa sig ett lite mer internationellt perspektiv på tillvaron.

Det minne som den nu medelålders f.d. studenten har av Ajarn Sangob var att han var ganska jobbig, men genomläsningen av brev och dagböcker har givit den gamle magistern upprättelse. Han var nog trots allt en vettig person, om än med ett lite påträngande sätt. 

Tyvärr sågs Ajarn Sangob och utbytesstudenten aldrig efter att utbytesåret var över och några år senare kom nyheten att han avlidit. 

Sä underbar berättelse, häftigt att någom brydde sig om ditt hemland och uppvärmninng dessa hem!!!!

Den här berättelsen ger mig så mycket mer än många av dom andra trådarna man ramlar på här på mpr, så fortstt gärna med denna underbara berättelse!

Om vi bortser från dom unga thaiare som vill göra affärer och tjäna pengar så är min upplevelse att dom unga ( 15 till 25 år) som kan prata lite engelska inte vill komunisera på det språket.

efter 4 månader i obygden så var det sista veckan dom öppnade munnen och ville att jag skulle bekosta vissa projekt.

Gissa om jag hade lätt att säga nej till deras önskningar då dom inte velat vara lite sociala tidigare.

Born41

Tack för att du delar med dej av dina upplevelser. Jag blir grymt avis på dom erfarenheter du har fått.

Så pass mycket att om det hade varit möjligt att vrida tillbaka klockan önskar jag att jag hade varit lite mer modig och gjort något liknande. Under dom åren gjorde vi istället tvåveckors charter med grabbgänget. Roligt då, minnen nu, men inget man kan se tillbaka på som du kan göra.

Snälla! MER!

Senhösten har varit hysterisk och Sagan om en utbytesstudent har fått hamnat i väntläge. Jag har knappt hunnit vara inne och läsa och än mindre skriva på MPR.  Era glada tillrop värmer, men ger lite dåligt samvete över den oregelbundna uppdateringen. Jag kan bara säga håll ut, det kommer strax mer

BAMBI i Bangkok

De tre sängkamraterna, dvs. vår student, den jämnårige brorsan och den två år äldre systern, började efter ett halvår att smida hemliga planer på skolk från skolor och universitet. Planerna var top secret och hade pappan, mamman eller den äldsta brorsan fått reda på vad som var i görningen, hade det blivit andra bullar. Detta skrämmer väl iofs ingen då det aldrig serverats några bullar i Banglen.

Bakgrunden till skolkplanerna var en resa över dagen till Bangkok. Systern pluggade i Ramkhamhaeng University och sov ibland över hos släktingar så för hennes del var Bangkok inget spännande i sig. Brorsan hade varit där massvis med gånger och Krungthep kan inte ha varit så lockande för honom heller. Och utbytesstudenten hade varit där ett antal gånger så han var inte heller så spänd inför en dag på rymmen i the Big Mango. 

Nej, det var inte Bangkok som lockade, det var något helt annat och mycket exotiskt som måste upplevas nu när man hade ett proffs i huset. 

Vad kan det ha varit?

Äta pizza på restaurang?  Nej!

Gå på bio och se senaste bondfilmen?  Nej!

Gå på NASA discot?  Nej

Hmmmm - vad kan det då ha varit…..?

Utbytesstudenten och hans brorsa gick i olika skolor brukade gå hemifrån vid olika tider, men just denna morgon smög dom sig iväg tillsammans. Varken brev eller dagböcker förtäljer hur dom förklarade att skulle gå hemifrån samtidigt. Men det finns i alla fall en anteckning om att dom ”råkade” gå på fel buss som tog dom i en helt annan riktning än dom vanligtvis brukade åka. Från Morchits busstation i norra Bangkok åkte dom vidare till släktingarnas hus där dom fick börja med att väcka den morgontrötta systern.

Mat kan man ju aldrig få nog av, så en andrafrukost bestående av nudlar intogs tillsammans med den nypurrade systern. Mätta och belåtna fortsatte trion sitt äventyr. En buss bordades som tog sällskapet mot Bangkoks östra delar och efter ett par ytterligare byten var gänget framme vid Ramkhamhaeng-universitetet. 

Systern hade ett ärende inne på universitetet och passade på att visa runt sin svenske bror på området. Utbytesstudenten kände delvis igen sig - det ankomstläger han var på de första dagarna hölls i sportkomplexet alldeles intill universitetet. 

Äntligen var det dags att komma till skott och få genomfört det som planerats i lönndom. En ny buss tog dom vidare längs Ramkhamhaeng-gatan och ett efter ett par hållplatser klev trion av utanför The Mall.  

Va, skolkade dom för att gå på varuhus?  tänker ni säkert nu.

Visst stod dom utanför ett varuhus, men här skulle varken shoppas eller ätas. Här skulle rollerna omfördelas. Äntligen skulle utbytesstudenten för några timmar slippa vara nollan som inte begrep något. Nu var tiden kommen för honom att briljera och visa var skåpet skall stå. Nu skulle det nämligen åkas skridskor.

Varken brev eller dagböcker förtäljer hur idén till skolkdagen på hal is knäcktes, men utbytesstudenten hade sett fram emot det i flera dagar. I anteckningarna stod det att det kostade 50 Baht för två timmar plus skridskohyra. Ville man stanna längre kostade varje extra timme 10 Baht.

Med tanke på att utbytesstudentens veckopeng låg på 75 Baht och att en tallrik nudlar på skolan kostade 6 baht var detta ett dyrt äventyr.  

Skridskor provades ut och dagboken förtäljer att systern och brodern tyckte skridskor var luriga tingestar. Syskonen fingrade på de vassa eggarna och undrade det skulle gå att stå på så smala skenor. Vår svenske student försäkrade dom att det skulle bli lätt som en plätt. Det gällde bara att trycka ordentligt med foten så den vassa kanten fick grepp i isen. 

Att åka skridskor är busenkelt, sade utbytesstudenten kaxigt, öppnade dörren i sargen och tog ett skär ut på isen och föll genast som en fura handlöst rakt framåt. Som en Bambi på hal is måste det ha sett ut när enda farangen i ishallen stöp i backen så snart han kom ut på isen. 

Glad över att han befann sig på andra sidan jorden och långt utom synhåll från alla kompisar hemma, kunde han stå ut med syskonens gapskratt bakom honom. Med en kraftigt stukad kaxighet och rejält skrapade händer kravlade han sig upp och gick in i båset igen för att försöka förklara vurpan. 

Ni förstår, sade han, dessa skridskorna har taggar längst fram och dom skall man passa sig för att skrapa mot isen. I Sverige är det bara tjejer som har taggar på sina grillor, vi grabbar kör på hockeyrör utan taggar och då gör det inget om man råka köra spetsen på skridskon i isen, ursäktade sig den unge svensken. Självklart begrep inte syskonen någonting av detta utan flinade bara något om bortförklaringar och misstankar om att deras utbytesstudent i själva verket inte alls kunde åka skridskor. 

Skrattar bäst som skrattar sist, tänkte utbytesstudenten och ledde ut sina thailändska syskon på isen. Den jämnårige brorsan tog tag i sargen, gled några meter för att sedan stanna och berätta att det var svårt att stå stadigt. Utbytesstudentens kaxighet började så sakteliga återuppstå. 

Det tar sig för idrottskillen

Brodern var dock en idrottskille med god kroppskontroll. Efter de första stapplande skären ställde han sig vid sargen och sparkade skridskorna i isen för att känna på bettet och balansen. 10-15 minuter senare körde han ett varv på egen hand och efter 2-3 timmar tränade han stoppsladdar och hur man åker i kurvor. 

Importerat stöd...

Hur gick det då för systern?  Hon var så långt ifrån en sporttjej man kan komma och dagboken anger att svenskens misstankar ganska snart uppfylldes. I anteckningarna står att systern såg ut som ett fyllo som till slut lyckades lära sig åka rakt fram med hjälp av taggarna. Anteckningarna från dagen på isen avslutas föga politiskt korrekt med orden:

Tjejer - dom är likadana överallt!    

Aj då.

Att han många år senare skulle slå sina påsar ihop med en viss ung thailändsk dam som kunde åka både baklänges, framlänges och göra piruetter fick fördomarna att komma på skam.  Om hennes skicklighet på isen berodde på många skolkade lektioner lär man aldrig få veta, men kunskaperna har i alla fall kommit till nytta efter att hon flyttat till Sverige….

På Storsjöns is 

Skönt att du är tillbaka och skriver på denna intressanta resa.

Kul att se de yngre tjejerna, bakom er på isen, iklädda skoluniform på isen.

Underbart, tack! :fan:

Fantastiskt trevlig läsning...

Kul att se de yngre tjejerna, bakom er på isen, iklädda skoluniform på isen.

Vem vet, kanske var en av tjejerna bakom oss min sambo. Hon hade ju uppenbarligen tjuvtränat en hel del... ;-)