Sagan om en utbytesstudent

Tackar för ytterligare en trevlig stund framför datorn. Bock å bug!

Hej

Jag vet inte om det passar att skriva om detta här i din tråd men jag gör ett försök.

Känner igen mycket av det du beskriver t.ex klassens buse och clown, i mitt fall var det frugans storasysters son, han var 3 år första gången jag träffade honom, ovanligt pigg och framåt, klättrade, hoppade och ställde ofta till det lite för sig. 

Det var han som frös så att han ofta sov i min armhåla på vintern i vad som kunde beskrivas som en sovsal, där vi alla låg på golvet, han var nyfiken, inte rädd för utlänningar och ville gärna försöka leka och  prata med mig, gillade att fånga ödlor och fisk, älskade att bada i floder och dammar.

När barnen stod uppställda och flaggan hissades på morgonen gick en lärare runt med en käpp och kollade att barnen stod still, var tysta och inte retade någon annan, han kunde naturligtvis inte hålla sig och var en av dom som nästan alltid fick några rapp med käppen över benen eller i baken, men så fort läraren vände sig om log han eller gjorde någon grimas för att roa dom andra.  

Åren gick och han visade allt mindre intresse för skolarbetet, när dom skulle sjunga och dansa på skolavslutningarna så var han inte med och tränade innan, när man väl skulle uppträda på skolavslutningen kunde inte texten och stegen riktigt men apade sig på scenen ändå. 

På idrottsdagarna vann hann dom flesta löpgrenarna både i egna skolan och senare mot dom 6 andra skolorna i området, han var även med i fotbollslaget år efter år, precis som med den kompis du beskrev så älskade tjejerna denne tuffe, atletiske, våghalsige och pajasaktige kille.

Så med tjejer, idrott och fiske gick det bra, men skolarbetet, läxorna och alla måsten hemma som att tvätta, hämta ved, laga mat och städa missköttes och han passade aldrig tider. men att springa ute på natten och fånga råttor, orm och ål älskade han. 

Jag och han kom väldigt bra överens och han började skolka ifrån skolan, han ville vara med mig och arbeta på farmen, snickra, fiska eller köra Thai Traktor (rod thai), jag förstod att det inte var bra men han ville absolut inte till skolan, fick han inte vara med mig och göra något vettigt så tjuvrökte han eller gjorde hyss istället till svärfars ilska.

Både jag och frugan var oroliga över vad det skulle bli av honom när grundskolan var över, pojkens föräldrar började tappa gummi och meningen var att han skulle göra detta också, ibland gjorde han det men kompisarna och tjejer lockade och tog en hel del av hans tid, så föräldrarna var inte nöjda, han stal lite pengar hemma o.s.v. 

Till slut jagade föräldrarna ut honom och han drog iväg till släkt söder om Hua Hin, han jobbade lite då och då, vi skaffade ju sedan ett hus där nere och passade på att besöka honom där två år i rad, han var glad att se oss men hade inget ordnat arbete, fick han lön så stal äldre släktingar pengar av honom o.s.v, han tillbringade mycket tid med ungdomsgäng, det såg inte bra ut.

Året efter greps han av polis för narkotika försäljning som 17-18 åring, han fick ett lindrigt straff p.g.a sin ålder och att han tidigare var ostraffad, nu jobbar han på en fabrik i Bangkok tillsammans med familjen.

Nu för tiden är det vår egen son som står uppställd på byns skolgård när flaggan hissas (3 månader om året) och han är också lite busig, en manlig eller kvinnlig lärare går där med käppen ännu men vår son har sluppit smaka på den ännu, om det är för att han sköter sig eller att han är ifrån utlandet vet jag inte riktigt.

Med vänlig hälsning isan lover

Hej

 

Jag vet inte om det passar att skriva om detta här i din tråd men jag gör ett försök.

 

Känner igen mycket av det du beskriver t.ex klassens buse och clown, i mitt fall var det frugans storasysters son, han var 3 år första gången jag träffade honom, ovanligt pigg och framåt, klättrade, hoppade och ställde ofta till det lite för sig. 

 

Det var han som frös så att han ofta sov i min armhåla på vintern i vad som kunde beskrivas som en sovsal, där vi alla låg på golvet, han var nyfiken, inte rädd för utlänningar och ville gärna försöka leka och  prata med mig, gillade att fånga ödlor och fisk, älskade att bada i floder och dammar.

 

När barnen stod uppställda och flaggan hissades på morgonen gick en lärare runt med en käpp och kollade att barnen stod still, var tysta och inte retade någon annan, han kunde naturligtvis inte hålla sig och var en av dom som nästan alltid fick några rapp med käppen över benen eller i baken, men så fort läraren vände sig om log han eller gjorde någon grimas för att roa dom andra.  

 

Åren gick och han visade allt mindre intresse för skolarbetet, när dom skulle sjunga och dansa på skolavslutningarna så var han inte med och tränade innan, när man väl skulle uppträda på skolavslutningen kunde inte texten och stegen riktigt men apade sig på scenen ändå. 

 

På idrottsdagarna vann hann dom flesta löpgrenarna både i egna skolan och senare mot dom 6 andra skolorna i området, han var även med i fotbollslaget år efter år, precis som med den kompis du beskrev så älskade tjejerna denne tuffe, atletiske, våghalsige och pajasaktige kille.

 

Så med tjejer, idrott och fiske gick det bra, men skolarbetet, läxorna och alla måsten hemma som att tvätta, hämta ved, laga mat och städa missköttes och han passade aldrig tider. men att springa ute på natten och fånga råttor, orm och ål älskade han. 

 

Jag och han kom väldigt bra överens och han började skolka ifrån skolan, han ville vara med mig och arbeta på farmen, snickra, fiska eller köra Thai Traktor (rod thai), jag förstod att det inte var bra men han ville absolut inte till skolan, fick han inte vara med mig och göra något vettigt så tjuvrökte han eller gjorde hyss istället till svärfars ilska.

 

Både jag och frugan var oroliga över vad det skulle bli av honom när grundskolan var över, pojkens föräldrar började tappa gummi och meningen var att han skulle göra detta också, ibland gjorde han det men kompisarna och tjejer lockade och tog en hel del av hans tid, så föräldrarna var inte nöjda, han stal lite pengar hemma o.s.v. 

 

Till slut jagade föräldrarna ut honom och han drog iväg till släkt söder om Hua Hin, han jobbade lite då och då, vi skaffade ju sedan ett hus där nere och passade på att besöka honom där två år i rad, han var glad att se oss men hade inget ordnat arbete, fick han lön så stal äldre släktingar pengar av honom o.s.v, han tillbringade mycket tid med ungdomsgäng, det såg inte bra ut.

 

Året efter greps han av polis för narkotika försäljning som 17-18 åring, han fick ett lindrigt straff p.g.a sin ålder och att han tidigare var ostraffad, nu jobbar han på en fabrik i Bangkok tillsammans med familjen.

 

Nu för tiden är det vår egen son som står uppställd på byns skolgård när flaggan hissas (3 månader om året) och han är också lite busig, en manlig eller kvinnlig lärare går där med käppen ännu men vår son har sluppit smaka på den ännu, om det är för att han sköter sig eller att han är ifrån utlandet vet jag inte riktigt.

 

Med vänlig hälsning isan lover

Följer ni inte lagen där uppe i dom röda byarna,

Corporal punishment in schools is illegal under the Ministry of Education Regulation on Student Punishment (2005) and the National Committee on Child Protection Regulation on Working Procedures of Child Protection Officers Involved in Promoting Behaviour of Students (2005), pursuant to article 65 of the Child Protection Act.^.

Följer ni inte lagen där uppe i dom röda byarna,

Thailand

Corporal punishment in schools is illegal under the Ministry of Education Regulation on Student Punishment (2005) and the National Committee on Child Protection Regulation on Working Procedures of Child Protection Officers Involved in Promoting Behaviour of Students (2005), pursuant to article 65 of the Child Protection Act.^.

Prygel av studenter förekommer överallt i statliga skolor. Har sett det många gånger med egna ögon. Ska se om jag kan återkomma till det i något annat avsnitt.

För övrigt tycker jag att IL:s beskrivning av hans busiga släkting är intressant. Thailändare är som folk är mest och jag är rätt säker på att om man tittar in i en skolklass i t.ex. Belgien, Chile, Kenya eller som i denna saga Thailand, så hittar man nästan alltid klassens busfrö, klassens ljus, klassens ordningsperson, klassens pajas osv. Personlighetstyperna är not universala och återfinns överallt. Sedan är det trist när tendenserna till bus blir till kriminalitet, men som tur är verkar IL:s släkting ha kommit på en bättre bana i livet. 

JUDO OCH KHADAFFI

Thailand har obligatorisk värnplikt för män. Många tycker att lumpen är ett tilltalande alternativ, men för dem som inte vill finns det ett antal sätt för thailändska ynglingar att undvika att behöva dra på sig grönkläderna. Personliga relationer till någon inflytelserik militär eller en välfylld plånbok kan göra underverk när det handlar om att undvika livet som basse.

Förutom dessa metoder finns det även ett officiellt sätt att enkelt undvika att göra lumpen och det är att delta i Ror Dor under tre år i gymnasiet. Ror Dor är en förkortning för ”raksa din daeng” vilket i fri översättning blir något i stil med Träning i Fosterlandsförsvar. De grabbar som deltar i Ror Dor slipper delta i färglotteriet där risken är hög att man drar fel lott och blir inkallad. 

Skolan där vår utbytesstudent gick var inte någon skola för rikemansbarn utan hans skolkamrater utgjordes av söner och döttrar till vanligt folk och som sådana fanns det en inte obetydlig risk att bli inkallad. I princip alla grabbar, men även väldigt många av tjejerna i svenskens klass, valde därför att delta i Ror Dor en eftermiddag i veckan. 

Giv Akt..

Vår student hade ingen egen uniform utan delade den med sin jämnårige bror i värdfamiljen som gick i en annan skola och turligt nog hade sin militärträning en annan dag i veckan. 

De dagar det var undervisning i Ror Dor drog den unge svensken på sig sin minutiöst strukna thailändska militäruniform, stoppade in bamburingarna som spände ut byxbenen, snörde på sig marschkängorna och placerade baskern på huvudet. För en utomstående betraktare skulle man kunnat tro att han var på väg till maskerad, men så var inte fallet. De dagar det undervisades i Ror Dor kom hundratals elever i likadana uniformer till skolan. 

Lillgrabben med utbytesstudentens basker.

Studenten skrev hem och berättade följande om sin första dag i thailändsk militäruniform:

21 maj 1987

Militäruniformen var varm. Kände mig riktigt powerful där jag klampade omkring. Sådana kängor skulle jag vilja ta med hem till Sverige att ha när jag går i skogen. 

I början var det mest upprop och ofta långa föreläsningar för studenterna som fick sitta direkt på den brännheta betongen. Först efter ett par gånger fick dom börja marschera på skolgården och i en dagboksanteckning framgår att studenten tyckte det var kul att lära sig ”stå i givakt och skicka omkring geväret över axlarna osv”.

Tyvärr var det inte alltid så mycket action under Ror Dor passen och så här beskrevs ett av passen i ett brev hem till familjen.

11 augusti 1987

Idag har vi haft R.D till drottningens ära. Vi skulle plantera träd men det blev inget av eftersom det tog sådan tid att gallra ut folk. Varje gång gallras dom ut som inte är ordentligt klädda eller har för långt hår (över 1 cm). Det är inte kul att sitta på stekhet betong i två timmar och inte få röra på sig. Idag var inte marken (basketplan) så varm, men vanligtvis brukar 60 minuter sittandes på den brännande betongen kännas i häcken nästa dag. 

Mycket av tiden ägnades som synes till att sitta tyst i solskenet på het betong och lyssna på ändlösa föreläsningar. Vår svenske student tyckte detta var en plåga utan motstycke och föredrog de delar av träningen när man fick lära sig att marschera och hantera träbössan. 

En av skolans ”drill sergeants” hette Ajarn Jing Jå och vår student hade denne lärare i fler ämnen än Ror Dor och de blev med tiden goda vänner.

Om man studerar studentens dagbok finner vi dock att Ajarn Jå begåvats med ett högst privat smek- eller snarare öknamn. I ett brev till sin familj daterat den 18 juni 1987 beskriver han sin lärare på följande vis. 

Alla thailändare har smeknamn och man verkar kunna döpa folk till vad som helst. Djurnamn är vanligt och jag känner flera som heter Gris. En av mina lärare heter Ajarn Jing Jå vilket betyder ”känguru”. Ingen vet dock att jag själv kallar Ajarn Jing Jå för Ajan Khadaffi. 

Anledningen är att han är lång, stor och stark och liknar Moammar Kadaffi på pricken. När han dressat upp sig i sin militäruniform och står och blickar ut över studentsoldaterna och ryter ordrar undrar man om inte Khadaffi faktiskt har en thailändsk tvillingbrorsa. 

Ajarn Khadaffi är väl inte så galen som den riktige Khadaffi även om han ser väl så skräckinjagande ut. 

Vår svenske student följde inte sin klass helt och hållet. När de övriga t.ex. hade lektioner i thailändska språket gick han istället med andra klasser eller hade stödundervisning i thailändska. När klassen hade idrott var han dock alltid med och eftersom idrottslektionerna på denna skola var upplagda så att man hade en idrottsgren per termin så blev det väldigt intensiv träning i just den sporten.

Utbytesstudenten och Ajarn Khadaffi sittandes på bänkarna under skolbyggnaden

Under en av de båda terminerna utbytesåret varade hade svenskens klass M 6/1 judo på schemat och lärare var ingen mindre än Ajarn Khadaffi som var en vältränad och storvuxen karl. 

Den svenske studenten var och är en fredlig person och han fann det intressant att thailändarna gillar så våldsamma sporter. I ett annat brev hem till familjen skriver han:

Thailand är ett land där folk älskar att se på slagsmål och fighter men konstigt nog hör man inte talas om riktiga slagsmål. En enda gång har jag sett folk ryka ihop på skolgården och det var en rätt lam fight jämfört med vad dom egentligen kan.Varenda en vet hur man gör för att slåss effektivt. 

Studenten minns särskilt hur en, numera avliden, klasskamrat redan någon av de första dagarna i skolan hoppade upp i luften och på något akrobatiskt sätt lyckades sparka till skylten ovanför klassrumsdörren så att denna snurrade runt pinnen den hängde på. Sparken var någon slags egenkonstruerad kombination av takraw och thaiboxning. Imponerande, men samtidigt skrämmande inför kommande kampsportslektioner.

Inför lektionerna i judo brukade klassen samlas en stund innan Ajarn Khadaffi dök upp. Vår student beskrev hur dessa stunder brukade gå till i ett brev hem till Sverige. 

”Innan lektionen börjar har klasskompisarna låtsasfighter i boxning. Tjejerna är suveräna. Dom är så lätta att dom bara flyger genom luften och utan problem sparkar killarna i huvudhöjd. Dom håller på ungefär som tjuren Ferdinand på julafton gör när tjurfäktningsgubbarna kommer för att välja ut den största och starkaste tjuren. Dom dunkar varandra i golvet så det nästan sjunger om det medan jag bara sitter och luktar på svetten.” 

Att sitta där och lukta på svetten utan att dunkas i golvet var dock bara något som utbytesstudenten ägnade sig åt innan lektionerna började. Av någon fortfarande outgrundlig anledning hade Ajarn Khadaffi utsett den i judo helt oerfarne svensken till sin importerade uppvisningsdocka. Så snart ett nytt kast skulle tränas in kallades svensken in och otaliga är de gånger han fann sig flygandes upp och ned för att sen dunkas i golvet av Khadaffi ivrigt påhejad av tjutande klasskompisar.

Det kanske låter som om Ajarn Khadaffi var en råbarkad hårding, men under skalet dolde sig nog en mer ömsint människa vilket framgår av dagboksanteckningar från ett tillfälle när det var prov i Judo.

"15 augusti 1987

Judoprov kl 8.30.

En tjej i min klass var så bestämd så att hon började gråta när hon misslyckades med ett kast. Adjan Jå tog hand om henne och pratade med henne lite försiktigt. Han är nog människa han med, även om han är lik Khadaffi. Sedan kom hon tillbaks och i sin tredje försöksomgång klarade hon det och blev jätteglad."

Ajarn Khadaffi såg ut som en tuffing och lät som en när han röt ordrar, men inuti var han ändå en förstående och mjuk personlighet. Det gamla ordspråket om att inte döma hunden efter håren stämmer således även på thailändska skollärare i Ror Dor och Judo.

Härlig läsning   

Underbart att läsa, vilken erfarenhet för livet det måste vara för den svenske utbytesstudenten

Saknar lite nytt här..

http://youtu.be/joDf034YSmQ 

Sorry för det långa uppehållet och kul att ni längtat. De gångna veckorna har inneburit dubbla heltidsjobb och därmed inte många minuter på MPR. 

Jag har ett gäng artiklar kvar och hade tänkt att slänga in den om språkinlärningen här, men insåg nu att den behöver bearbetas lite till så den får komma senare.  Istället får ni hålla till godo med Prinsessa på vift..

PRINSESSA PÅ VIFT

Det tog inte lång tid för vår svenske student att lura ut att kungahuset är en viktig institution i Thailand. Förutom kungabilder på stora plakat inne i städerna fanns det bilder på kungafamiljen i varje hem. Varje familj där någon son eller dotter tagit universitetsexamen hade bilden på mottagandet av examensbrevet ur en kunglig hand på en framträdande plats i hemmet. I skolan där studenten tillbringade sina dagar fanns ett porträtt på kungaparet i varje klassrum och vid varje morgonsamling svors en trohetsed till kungen.

Ett år tidigare hade utbytesorganisationen AFS lyckats ordna en audiens med Prathep, den välvuxna prinsessan, och det mötet talades det fortfarande om. När den audiensen ägde rum hade de utländska studenterna redan vistats i landet i 6-7 månader och började bli riktigt bra på thailändska, men självklart var deras kunskaper i kunglig thai begränsade. Detta hade prinsessan tydligen insett och istället bett studenterna att tala precis som vanligt och inte heller krypa på golvet för henne. Studenterna lär nog ha tyckt att det var OK, men man kan tänka sig kallsvetten i AFS-volontärernas pannor när de utländska studenterna började bre på med vanlig bonnthai färgad av allehanda brytningar, felsägningar och inblandning av utländska ord….

Att få en ny audiens med prinsessan är ju inget man kan räkna med varje år och vår svenske student kom därför ett år för sent för att kunna få sola sig lite i den kungliga glansen. 

Det fanns tre st. utbytesstudenter i Nakorn Pathom provinsen. En bodde i Amphur Sampran, en inne i stan och så vår svensk som bodde i Banglen 3 mil norr om provinshuvudstaden. 

Universitetet i Nakorn Pathom hade fått ett nytt laboratorium och när detta skulle invigas beviljades vår utbytesstudenter ledigt för att kunna åka in till stan och där ges möjlighet att få en skymt av kungligheten. Lokala AFS-volontärer hade dessutom lyckats ordna så att han och de övriga utbytesstudenterna hade fått en mycket bra plats där de garanterat skulle få en riktigt god skymt av prinsessan.

Med extra välstrukna skoluniformer intog dom sina platser i mycket god tid och vår student beskrev efteråt sina upplevelser i ett brev hem till sin svenska familj

BIB laddar upp

27 juli 1987

I fredags var jag i Nakorn Pathom för att se en av de thailändska prinsessorna när hon skulle inviga ett nytt laboratorium på ett universitet. Hon lär vara någon slags höjdare inom vetenskapen och delar någon slags einstein-ordern med två andra i världen, så tydligen är hon inte bara fjäskad för utan duktig på riktigt.

Vi väntade bra länge och så kom säkert en halv miljon poliser förutom den miljon som redan var på plats. Först i kortegen kom några volvolimousiner med några höga gubbar i och sen kom en mercedes med prinsessan. Vi stod precis bredvid platsen där bilen stannade så vi såg henne på fem meters avstånd

Prinsessan såg lustig ut, hon hade stora läppar och en ful mun och påminde lite om Kalle Anka. Sedan väntade vi i 50 minuter i solen tills hon kom tillbaks.

En och en halv timmes väntan i solen för att se en prinsessa med läppar som Kalle Ankas näbb i 90 sekunder.

Efter lång väntan och djup bugning

Vad som inte framgår av brevet men som finns bevarat i minnet är att det var tusentals skolelever och universitetsstudenter närvarande och när den kungliga bilen rullade in bugade sig alla mycket djupt. Thailändarna hade vett nog på att begripa detta av sig själva medan utlänningarna måste instrueras. Hur vår svenska student lyckades ta bilden på princessan medan han bugade sig djupt har dessvärre raderats ur samma minne. 

Vid genomläsning av det gamla brevet slås man av att prinsessan omtalas som ett stjärnskott inom den internationella vetenskapen. Idag är det lätt att le åt den beskrivningen, men man måste då tänka på att beskrivningen är gjord av en 17-åring som varit i landet knappt fyra månader och som hade långt mycket mer alldagliga utmaningar att brottas med än fundera kritiskt till kungahusets roll i samhället. 

Som också synes av beskrivningen föll inte vår svenske studenten pladask för prinsessans fysiska skönhet. När han följande dag var tillbaka i sin egen skolklass frågade kompisarna vad han tyckte och han svarade uppriktigt och samtidigt lite medvetet provocerande att han tyckte hon liknade Kalle Anka. Eftersom seriefiguren tydligen inte var känd i Banglen rättade sig vår student och sade att han tyckte att prinsessan hade läppar som en kökstratt..  

Alla som någon gång varit i Thailand eller haft med thailändare att göra inser att detta skapade viss upprördhet, men även också lite munterhet i kompisgänget. Kanske måste det till en outsider för att kunna säga saker som dessa.

Härligt

Mera mera!

Men ta det lugnt samtidigt.

gillar att vänta, men inte för länge.

and you are the best of the best.

Med vänlig hälsning

Sylvia