FÄRGSPORTDAGARNA
Färgsportdagarna är ett årligt återkommande idrottsevenemang på thailändska skolor. Eleverna delas in i olika lag som representeras av olika färgar och tävlar mot varandra i diverse idrottsgrenar. I Banglen Witaya skolan skulle färgsportdagarna hållas den 15-16 juli och vår utbytesstudent blev informerad att han tillhörde det blå laget. Hur indelningen gick till vet han fortfarande inte men varje lag bestod av elever från samtliga klasser så antagligen gjordes indelningen av lärarna som utifrån klasslistorna körde ramsan blå, röd, gul, grön osv. tills alla hamnat i ett lag.
Man kan helt enkelt säga att färgsportdagarna helt enkelt var idrottsdagar där lagen tävlade mot varandra och fick poäng utifrån placering i de olika grenarna. De som inte tävlade fick utgöra färgglada hejarklackar och tränade in sånger och danser för att ingjuta styrka i lagets representanter. Hela tillställningen var som en Finnkamp fast utan finnar och mitt ute på den thailändska vischan.

Kom igen blåa laget och visa lite Sisu…
Förberedelserna var rigorösa, åtminstone på pappret. Under de två veckor som föregick idottsdagarna var varje lektion förkortad med 10 minuter för att frigöra tid att i slutet av dagen träna på idrottsgrenarna och hejarklacksramsorna.
Såväl hejarklackerna som de som skulle springa, hoppa och jaga boll uppmanades att under färgsportdagarna lämna sina skoluniformer hemma och istället komma klädda i sitt lags färg. Vår svenske student som ingick i det blå laget instruerades att bära den tröja med en svensk flagga han hade med sig. Svenska flaggan är ju faktiskt delvis blå även om själva tröjan mestadels var vit.
Att vara utbytesstudent i ett land med främmande språk och skoltraditioner innebär att ofta vara sämst i klassen på allt. Klasskompisarna gjorde alltid bättre ifrån sig i skolarbetet vilket kanske inte alltid berodde på att dom kunde mer fysik och biologi utan på att dom var thailändare som till fullo bemästrade sitt språk medan vår student åtminstone de första månaderna ofta fick gissa sig till detaljerna i undervisningen.

Banglen Arena
Vår student var dock bra på en sak och det var att springa. Hemma i Sverige tävlade han i terränglöpning och i Thailand sprang han också en del och blev därför uttagen att representera det blå laget i löpgrenarna 1500 m och stafett 4x400. Därutöver togs han ut till volleybollaget.
Förmodligen tyckte vår student att löptävlingen var en chans att glänsa lite och visa vad han egentligen gick för. Uppdraget att representera det blå laget i löptävlingarna tog han därför på största allvar och två veckor före tävlingen skriver han i dagboken:
Är nervös inför 1500-metersloppet. Skulle inte vara bra att komma sist, inte bra alls…
Volleybollturneringen tog den unge svensken inte på samma allvar trots att han en gång i tiden spelat seriespel i just volleyboll. I sin dagbok skrev han en dag om träningen
Min serve är kass och jag spelade värdelöst men dom andra var inte mycket bättre heller.

Ähh… detta laget köper bara sina segrar….
Efter att alla klasser sparat 10 minuter från varje lektion för daglig träning i slutet av dagen var det till slut dags för Banglens miniolympiad som år 1987 blev till en internationell tilldragelse där en ensam svensk fick representera inte bara det blå laget utan Sverige och faktiskt hela den värld som låg bortom dom omgivande risfälten.
För vår student var 1500-metersloppet långt mycket allvarligare än för övriga tävlanden. I studentens värld var det inte bara det blå lagets, utan även hans egen heder och resten av världens anseende, som stod på spel. Vår student tog därför god tid på sig att värma upp och koncentrera sig.

På edra platser..
När det var dags för start radade de olika lagens löpare upp sig och eftersom vår student var mer taggad än alla de andra löparna tillsammans intog han korrekt startposition. Flera av motståndarna tycktes inte förstå allvaret i situationen utan tycktes ha en betydligt mer lättsam inställning där dom hängde lojt på startlinjen. Men kanske var det bara taktiskt tjuv- och rackarspel från deras sida?
”Pang” hade det låtit om det funnits en startpistol. Istället lät det bara ”fladder” eftersom starten gick när startern sänkte startflaggan.
Med smattrande steg pinnade skaran av löpare iväg över den brunbrända löparbanan och svensken var med bra redan från början. Fältet hängde ihop nästan hela första varvet innan saker började hända….. De två blå löparna lämnade helt enkelt resten av fältet bakom sig.

Svensken hade mött betydligt hårdare motstånd på distriktmästerskapen över 1000 meter i Vänersborg och kände att han hade total kontroll på sin lagkamrat i det blå laget som han taktiskt nog lät dra under ett drygt varv.

I vinnarhålet...
Under det tredje och näst sista varvet började några andra löpare knappa in på den bekväma ledning den blå duon hade och vår svenske student bestämde sig för att det började bli dags att visa vem som var den rättmätige härskaren över Banglens dammiga löparbanor. Svensken lade in sin sparade växel och lämnade sin lagkamrat en bit bakom sig.

Ohotat kunde svensken löpa i mål i ensamt majestät.
Och medalj fick han också av självaste rektorn, fast Du gamla du fria spelades inte för honom. Och det var nog lika gott det med tanke på hur skolans jazzband dagligen hanterade den thailändska nationalsången...

Medaljen utbytesstudenten vann hänger på en framträdande plats bland övriga troféer från i sammanhanget mindre kända tävlingar såsom Göteborgsvarvet, Vansbrosimmet och Vätternrundan. Och svensken är omåttligt stolt över att ännu i denna dag vara den ende svensk som någonsin vunnit skolmästerskapet i 1500-meter i Banglen Witaya-skolan.

Skolans namn och visdomsord om konst, koncentration och kunskap syns ingraverade på medaljernas framsida medan medaljens baksida (!) har kloka ord om studier, sport och bra beteende. Vad hade det blivit av utbytesstudenten och hans kamrater utan medaljerna med dessa ingraverade klokskaper?
Tyvärr lyckades det blå laget inte lika väl i stafetten trots att dom satt in sin svenske hjälte från 1500-metersloppet på sista sträckan. När han gick i mål stod redan den gulklädde segraren och gav segerintervjuer. Är man konspiratoriskt lagd kan man ju alltid hävda att det gula laget använt sina kontakter på rektorsexpeditionen för att säkra sin seger. . .

Vår svensk tyckte färgsportdagen var ett trevligt avbrott från vardagen. Så här 27 år och tre militärkupper senare undrar han hur samma evenemang ser ut idag med tanke på att vissa färger kapats av politiska grupper. Kanske har man övergivit färgerna och istället kör med långrandiga, tvärrandiga och prickiga laget. För man kan ju lätt föreställa sig kaoset som skulle kunna uppstå om gula och röda laget skulle mötas i spjutfinalen.