Reporters Without Borders rapport 2015 !

Hej

Undrar om Turisten och hans 9 beundrare, kända förespråkare och försvarare av diktatur ens har läst rapporten?

Här följer några utdrag ur den.

The NCPO has imposed a reign of terror since seizing power on 22 May 2014. An unprecedented crackdown on the media that began in the first few days after the coup has included censorship orders, raids on news organizations, and interrogations and arrests of journalists and cyber-dissidents. The military have clamped down on the media and have tightened government control of the Internet.

After seizing power in May 2014, Thailand’s military effected the biggest clampdown on freedom of information since the dictatorship of the 1960s. Citizens were jailed for reading George Orwell’s 1984 in public or eating a McDonalds sandwich in protest against the coup. As a result of the censorship it has imposed, its threats and harassment of both local and foreign media, a surge in prosecutions, especially for lèse-majesté (criticizing the monarchy), and its increasing use of repressive laws, the junta is now seen as one of the region’s most authoritarian regimes as regards journalists and freedom of information.

Journalists have fled abroad to avoid being jailed on a charge of "insulting the monarchy." The staff of the news website Phuketwan has been prosecuted as a reprisal by the junta for their reporting. And the most critical journalists have been summoned by the military and sent to "behaviour readjustment" camps. The message is clear: either media outlets get used to censoring themselves carefully or they will be prosecuted on charges of threatening "national security" or disturbing "peace and order." Laws have reinforced online censorship and the junta is developing Internet surveillance tools that target bloggers, human rights defenders and students who voice opposition to the loss in fundamental freedoms.

http://fr.rsf.org/IMG/pdf/rapport_thailande_en.pdf

http://en.rsf.org/thailande-thai-junta-s-persecution-of-the-12-11-2015,48519.html

 

Med vänlig hälsning isan lover

Hej

Den text du bifogar och hänvisar till kommer ifrån 2012 och har inget med Reporters Without Borders rapport 2015 att göra alls.

Snyggt försök men du blev avslöjad.

http://en.rsf.org/Thailand-12-03-2012,42054.html

Med vänlig hälsning isan lover

Hej

Undrar om Turisten och hans 9 beundrare, kända förespråkare och försvarare av diktatur ens har läst rapporten?

Här följer några utdrag ur den.

The NCPO has imposed a reign of terror since seizing power on 22 May 2014. An unprecedented crackdown on the media that began in the first few days after the coup has included censorship orders, raids on news organizations, and interrogations and arrests of journalists and cyber-dissidents. The military have clamped down on the media and have tightened government control of the Internet.

After seizing power in May 2014, Thailand’s military effected the biggest clampdown on freedom of information since the dictatorship of the 1960s. Citizens were jailed for reading George Orwell’s 1984 in public or eating a McDonalds sandwich in protest against the coup. As a result of the censorship it has imposed, its threats and harassment of both local and foreign media, a surge in prosecutions, especially for lèse-majesté (criticizing the monarchy), and its increasing use of repressive laws, the junta is now seen as one of the region’s most authoritarian regimes as regards journalists and freedom of information.

Journalists have fled abroad to avoid being jailed on a charge of "insulting the monarchy." The staff of the news website Phuketwan has been prosecuted as a reprisal by the junta for their reporting. And the most critical journalists have been summoned by the military and sent to "behaviour readjustment" camps. The message is clear: either media outlets get used to censoring themselves carefully or they will be prosecuted on charges of threatening "national security" or disturbing "peace and order." Laws have reinforced online censorship and the junta is developing Internet surveillance tools that target bloggers, human rights defenders and students who voice opposition to the loss in fundamental freedoms.

http://fr.rsf.org/IMG/pdf/rapport_thailande_en.pdf

http://en.rsf.org/thailande-thai-junta-s-persecution-of-the-12-11-2015,48519.html

 

Med vänlig hälsning isan lover

År 2012 rankades Thailand på plats 137 vad gäller pressfrihet och 2015 på plats 134, så när det gäller rankingen av pressfriheten så ligger juntan bättre till än Yingluck någonsin gjorde under sin tid vid makten. Men eftersom juntan har tappat från plats 130 till 134 så får de snart skärpa sig om de inte skall rankas som lika dåliga på pressfrihet som Yingluck.

 

Snyggt försök av IL men han blev avslöjad.

Hej

Undrar om Turisten och hans 9 beundrare, kända förespråkare och försvarare av diktatur ens har läst rapporten?

 

 

Med vänlig hälsning isan lover

Startade du denna tråd för att diskutera innehållet i rapporten? Eller kände du dig bara på dåligt humör och ville ha en ursäkt för att häva ur dig diverse invektiv?

Det gjorde han i ett desperat försök att hålla byxorna uppe,men misslyckades kapitalt 

Snyggt försök av IL men han blev avslöjad.

År 2012 rankades Thailand på plats 137 vad gäller pressfrihet och 2015 på plats 134, så när det gäller rankingen av pressfriheten så ligger juntan bättre till än Yingluck någonsin gjorde under sin tid vid makten. Men eftersom juntan har tappat från plats 130 till 134 så får de snart skärpa sig om de inte skall rankas som lika dåliga på pressfrihet som Yingluck.

 

Ok, uppenbarligen har jag väl inte läst rapporten ordentligt. Jag hittar t.ex ingenting om att journalister skulle ha förts bort med huva över huvudet, blivit utsatta för kvävningar, skenavrättningar eller eltortyr i könsorganen. Du som har läst rapporten så duktigt kanske kan peka ut var man kan hitta detta?

Jag har heller inte lyckats hitta något om att några journalister skulle blivit dömda till fängelse, åtalats för förtal, torterats, fått sparken eller hotats om detta. 

Det är helt rätt att en del personer blev utsatta för övergrepp i samband med t.ex trefingershälsningen etc. och detta är givetvis rätt att man uppmärksammar. Men hur hårda blev straffen för dessa människor?

Återigen kan man ju fråga sig hur tufft mediaklimatet har blivit efter kuppen. Jag förnekar inte att det är illa ställt, men varför ger man exempel på saker som inträffat innan kuppen när man skall exemplifiera hur illa det står till? Ta exemplet som du citerar ovan om Phuketwanjournalisterna. Dessa blev åtalade i december 2013. Vem satt vid makten då? Jo, Yingluck. Dom frikändes 2015. Vem satt vid makten då? Jo, juntan.  Det skrivs att journalister flyr landet. Visst, men varför ger man som exempel en person som flyr landet pga en pågående konflikt med den undre världen som varat sedan 2004? Borde man inte ge massor av exempel baserat på övergrepp begångna av juntan?

Återigen är det LM-lagarna, Computer Information Act och förtalslagarna som kritiseras, vilket givetvis är helt korrekt. Vi vet alla att dessa inte på något sätt är några nyinstiftade lagar. Rapporten nämner, såvitt jag lagt märke till, inte några som helst nya lagar som stiftats som är riktade mot yttrande- eller pressfriheten.

 

Jag har noterat samma saker om det som skrivits i rapporten från Reporters Without Borders som turisten, MaiChai med flera har uppfattat, men som Isan Loser naturligtvis inte alls ser, eftersom han är Shinawatratroende. Exemplen på förtryck kommer från Yinglucks tid, det som är mest oroande är sådant som alltid funnits, LM lagar, osv.

I en tidigare diskussion om pressfriheten lade jag in detta:

http://www.maipenrai.se/forum/topic/34591-förklaring/?page=11#comment-1172110

IL "missförstod" på sitt vanliga fega sätt och påstod att vi nog var helt överens.

Jag har gjort en liten vidareutveckling av dom där siffrorna, så att kanske till och med IL kan förstå dom, eller åtminstone inte låtsas att han inte förstår. (Dessa data är alltså från Freedom House, inte Reporters Without Borders.)

Om man illustrerar talserien i det länkade inlägget grafiskt får man en kurva som ser ut så här:

Denna kurva visar pressfrihetsindex från 1993 till 2014. Gränserna för de olika klassificeringarna är markerade med grön och röd linje.

Höga värden är alltså tecken på ofrihet, så det är alltså önskvärt att kurvan är så låg som möjligt. Det vi ser är att det blev bättre och bättre tills Thaksin kom in i politiken och tog makten för första gången. När sedan juntan tar makten går kurvan uppåt igen, men det borde inte förvåna - diktatur är vad det är, inget att hymla om. Men med den där kurvan framför sig blir det svårt att hävda att Thaksin har förbättrat pressfriheten. Militärjuntan kanske kommer ikapp med tiden, som sagt, men i denna bild har Thaksin - under rådande "demokrati", märk väl! - lyckats försämra pressfriheten tre gånger mer än juntan gjort hittills under diktatur.

Skälet till att Thaksin var tvungen att förtrycka pressen var naturligtvis att slippa avslöjas inför sina kadrer som den skurk han är.

Atom skrev i ett inlägg att den politiska kampen i Thailand står mellan "old money" ("gula", "Bangkok elit") och "new money" ("röda", Thaksinklanen och den nya eliten). Detta instämmer jag i. Det rimmar med min uppfattning att Thaksin försöker bygga en ny, alternativ maktpyramid vid sidan av den gamla klassiska, för att ta över makten för egen räkning, men utan att förändra principerna - en ny feodalklan skall skapas, är hans mening.

Jag vill tillägga att INGEN sida i den politiska konflikten tar parti för "no money"!!! Kräket Thaksin är enbart i politiken för att gynna sig själv och sin klan och deras närstående. Några futtiga reformer, som faktiskt var bra, i början på hans välde imponerar inte på mig, det var bara nödvändigt för att komma till makten, sedan kunde det kvitta.

Det måste till ett parti i Thailand som i verkligheten står på folkets sida. Den röda rörelsen är dessvärre kidnappad av ärkekapitalisten Thaksin. Kunde dom släppa honom, skaffa sig ett partiprogram och intern demokrati i partiet (Kinas kommunistparti är en föregångare på det jämfört med Thaksins partier!) och ta in politiker med ideella värderingar i stället för egoister så skulle jag ge mitt helhjärtade stöd.