ointresserad av ditt liv?

När jag läser Atoms inlägg så kommer jag på en annan grej som frugan är utomordentligt duktig på och som borde räknas på plussidan, hon köper nämligen presenter åt allt och alla hela tiden. Själv tycker jag det är ganska jobbigt både att få och ge presenter och är därför dålig på att handla sådant. Anser att det bara är barn som behöver få presenter, inte vuxna.

 

Men frugan köper till barnens alla lärare, sina egna lärare, sina klasskompisar, sina kompisar, sina svärföräldrar, sin thailändska familj och släkt, min släkt, sina thailändska vänner, barnens vänner med flera, med flera. Så fort vi åker någonstans så ska det handlas presenter till både fan och hans moster.  Är väl egentligen bara mig hon anser att det inte behöver köpas något åt.

Tycker själv det är onödigt, men jag har också uppmärksammat att många mottagare blir väldigt tacksamma av hennes omtanke, så egentligen är det nog kanske bara så att frugan har mycket mer EQ än vad jag har som butter och inbunden norrlänning. Hon vinner nog omtänksamhetspoäng med alla sina presenter trots allt.

 

Och för övrigt, vad gäller EQ (emotionell intelligens) så anser jag nog att det är en punkt där thailändare ligger hästlängder före svenskar generellt sett. Att det i Sverige finns rätt många människor som skulle kunna betecknas som "sociala missfoster" ser man inte minst på internetforum som det här. Det är nog rent krasst mycket lättare att bli social om man växer upp i en storfamilj på Thailands landsbygd, än som kanske bortskämt ensambarn med curlingföräldrar i någon svensk stad.

Jag har haft 2 stora milstolpar i mitt liv och inte f-n har Oa kommit ihåg mig då,trots att jag var förste farang i byn 

Då jag inte fick någon farsdagpresent varken på det svenska datumet eller det Thailändska så skiter jag numera att försöka vara farsa. Jag kommer när jag kommer helt enkelt.

C;D

Hej Neil ! Min uppfattning är att de frågor du beskriver utgår från ett västerländskt sätt att tänka och att Thai inte har den kulturen att engagera sig i / lägga sig i vårt arbete / konserter e.t.c., kanske p.g.a. att de ändå ofta har svårt att förstå metodiken / upplevelsen. Jag känner igen att mycket fokus läggs på Thailand, den egna familjen och att det referreas till " att jag kommer håg när jag var ung / barn i TH ". Samtidigt har min fru arbete i sverige och mer behov av att prata om det, jämfört med mitt behov av att prata om mitt. Det gäller att engagera sig efter ork, eller att se engagerad ut, alternativt lärt sig konsten att låda flödet av ord bara passera, hahaha.

Kulturskillnader har säkert sin betydelse. Tänker själv ofta i de banorna men samtidigt tror jag att man krånglar till det alltför mycket ibland. För hur jävla svårt kan det vara att visa lite intresse? Blir så förbannat trött ibland.

Har under alla år jag umgåtts med thai fascinerats av deras ointresse av mitt liv, detta gäller även flickvänner med tillhörande släkt. Som svensk så upplever jag att jag har frågor om det mesta som rör de människor jag träffar och lever med, t.e.x hur var det på jobbet idag? var konserten bra? hur mår dina kompisar? hur går det för barnen i skolan? var växte du upp någonstans? Sådan frågor ställer de thai som jag träffar mycket sällan och det gäller även min egen flickvän.

 

Har väl egentligen inte stört mig på detta tidigare men numera tycker jag att det blir rätt tråkigt och jag upplever det som att de flesta thai är mest intresserade av sig själva och att de konstant lever i nuet. Har under senare tid pratat med flera bekanta som lever med eller har levt med thaitjejer och de upplever ovanstående på samma vis som jag.

 

Känns det hela igen? Vore kul med lite reflektioner över ämnet.

 

Neil

Aldrig upplevt detta ett stort? Kan det ha o göra med vilken landsända , social status ens släkt vänner har???

Jag har haft 2 stora milstolpar i mitt liv och inte f-n har Oa kommit ihåg mig då,trots att jag var förste farang i byn 

Du tillhör nog, precis som jag, den lilla gruppen människor man inte behöver ge presenter till. Sådana som du och jag är bara värd skäll och pisk...

Kulturskillnader har säkert sin betydelse. Tänker själv ofta i de banorna men samtidigt tror jag att man krånglar till det alltför mycket ibland. För hur jävla svårt kan det vara att visa lite intresse? Blir så förbannat trött ibland.

Har faktiskt lite svårt att relatera till det du skriver, kan du inte ge några små exempel för att förtydliga?

Har faktiskt lite svårt att relatera till det du skriver, kan du inte ge några små exempel för att förtydliga?

I denna fråga har vi samma uppfattning i frågan , annars e det lite si sådär--- norr söder ja du vet.

Köber bara presenter till folk jag haft eller har nån nytta av, resten skiter jag i

Allvarligt!!!Se er i spegeln och fråga er själva hur mycket ni bryr er (egentligen)Om er frus familj och dyl.Om det är något som är positivt för er så är det OK,om inte så gnäller ni.Läser tusentals inlägg om hur jävla slöa de är och hur alla vill ha era pengar.Det är vi själva som vill att de ska anpassa sig efter vår linje om inte så är det inte bra.Alla kanske inte vill släppa sina rötter för att ni ska må bra.Att de tänker på mat är väl naturligt,de ligger ju i deras överlevnadstänk.Inte alla kan planera långsiktigt men väldigt många kämpar och sliter med ett sparande för att få en trygg tid framöver.

Bra Måne.

Ord å inga visor

men det behövs ibland

Hennes tes var att vi i Sverige pratade väder när vi träffades men eftersom det inte är så stort topic i Thailand så frågade man saker som "vart har du varit, vart ska du, vad har du ätit".

Det är ju så att "vart har du varit, vart ska du, vad har du ätit" är helt enkelt Thailändarnas "hur är läget?"

De är inte egentligen intresserade av en utläggning vad du har ätit för smaskigt, eller vart du är på väg någonstans... De säger det för att vara trevliga och visa intresse. Och det är väl samma sak med oss, när någon frågar "hur är läget" så svarar man ju artigt "jo, det knallar" även om man är förkyld och precis blivit uppsagd.

Och precis som du säger så snackar vi lite väder och vind här. Inte för att den andra parten sitter inne med nån hemlig väderinformation som denne vill anförtro just dig med, utan det är bara lite trevligt kallprat.

För att fånga intresset hos en Thai så ska det antingen vara något som går att äta, gälla pengar, någon av dennes släkt alternativt skvaller om den som flashade med mest guld sist egentligen inte har så mycket pengar

Detta var väl ganska svepande och generellt men tyvärr vanligt, avsteg ifrån det generella finns också. Den bättre hälften hemma hör till undantagen, hade hon kunnat grupperas med ovanstående grupp så hade hon aldrig kvalificerat sig till platsen bättre hälft.

Tyvärr så är det inte kopplat till nationaliteten Thai utan finns även på närmare håll, titta er lite runt på de svenska klimakteriekossorna så kommer ni bli alldeles mörkrädda hur merparten tänker och prioriterar.

Konsten är väl att välja vad som passar en, är man själv rätt ytlig och inte har någon större mental kapacitet och liknande brist på intresse så känns det kanske ok. Har man ett större intresse och social kompetens (modeord just nu) så kanske man skulle ha valt någon som har lite djupare personlighet och andra värden i livet

 "svenska klimakteriekossorna"       använder du den benämningen också för din mor och syster

Neil, on 04 Jan 2014 - 05:50, said:

En del visa ord men nog tycker jag att svenska kvinnor är överlägsna thaitjejer när det gäller att visa intresse för sin partners arbete, hobbys, bakgrund osv. En gemensam bakgrund och språk underlättar förstås för helsvenska par.

Så vad var det som gjorde att du drogs till en thaitjej?    

Så vad var det som gjorde att du drogs till en thaitjej?    

Ville väl ha någon som inte snokade i arbete, hobby och bakgrund...,.,...

Har under alla år jag umgåtts med thai fascinerats av deras ointresse av mitt liv, detta gäller även flickvänner med tillhörande släkt. Som svensk så upplever jag att jag har frågor om det mesta som rör de människor jag träffar och lever med, t.e.x hur var det på jobbet idag? var konserten bra? hur mår dina kompisar? hur går det för barnen i skolan? var växte du upp någonstans? Sådan frågor ställer de thai som jag träffar mycket sällan och det gäller även min egen flickvän.

 

Har väl egentligen inte stört mig på detta tidigare men numera tycker jag att det blir rätt tråkigt och jag upplever det som att de flesta thai är mest intresserade av sig själva och att de konstant lever i nuet. Har under senare tid pratat med flera bekanta som lever med eller har levt med thaitjejer och de upplever ovanstående på samma vis som jag.

 

Känns det hela igen? Vore kul med lite reflektioner över ämnet.

 

Neil

Så efteråt att ha läst all inlägg och funderat så kom jag fram till en (för mig) ny insikt om min sambo. Tog nästan vart enda inlägg och tänkte tyst för mig själv att "jo, precis så är hon oxå". Men efter noga övervägt bevisen så har jag hitintills inte kunnat styrka det på något sätt. I själva verket så motbevisar alla hennes handlingar min för tillfället ytliga känsla.

Exempel; Hon bryr sig into om mitt arbete, bara om pengar. Har precis bytt arbete och som konsekvens har jag valt att gå ner lite i lön för att få det jobbet jag vill ha. Efter många om och men så frågade jag henne vad hon egentligen tycker om det. Svaret från henne "jag tror du blir lyckligare så".

Exempel; Hon och hennes familj är ointresserade i mig, vad jag gör, min historia, etc. Upplevde detta väldigt frustrerande i början eftersom jag själv är nästan överintresserad i hennes familj, släkt, by, historia, kultur, religion. Vid nån tidpunkt så frågade jag om dom inte var nyfiken alls om vem jag var, eftersom de inte ställde några som helst frågor. Helt fel visar det sig. Dom frågade om allt som hade med mig, mitt och vårt liv i Sverige. Till och med på gränsen för vad min sambo var villig att acceptera (för mycket frågor helt enkelt). Senare, när jag lärde mig tillräckligt Thai för att prata flytande efter X antal LEO, så får jag många av frågorna ställt direkt till mig skälv i stället.

Exempel; Thai och min fru lever bara för dagen, och intresserar sig inte i vad som händer i den stora världen. Min sambo ser nyheterna varje morgon. Men hon diskuterar det aldrig med mig, om det inte rör Zlatans fotbollsliv. Jag var tvungen att fråga henne om varför, och om hon kanske diskuterade detta med sina Thai kompisar istället. "Nej" var svaret "det finns så mycket andra, viktigare, saker att diskutera och lösa i sitt eget liv innan man kan börja oroa sig över vad som sker på andra sidan jorden". Hon påpekade naturligtvis att vi Svenskar har en förkärlek att lösa andras problem istället för att reda ut sina egna först. Men hon är absolut inte ointresserad av vad som händer i världen.

Så, min enkla slutsats är att; Hon är inte alls ointresserad av mig och mitt liv. Inte heller är hennes familj det. Hon är inte heller ointresserad av sig själv och hennes liv. Och framförallt inte ointresserad av vår sons liv.

Hon framstår bara som fullständigt ointresserad av OSS som familj, och vårt framtida liv tillsammans. Men jag vill samtidigt trycka på "framstår" Indien meningen att vi faktiskt diskuterar även detta. Och här kanske det blir något av en pragmatiskt kultur-krock. Jag tror helt enkelt att hon inte orkar älta det hela, utan när man har diskuterat det, kommit överens om något, då skall det fanimig läggas allt fokus på resultat. Och tills dess att resultat har frambringats, varför diskutera mer om det... ?

I de värsta termer kan jag ibland likna min fru med en fotbolls fanatisks engelsk stålarbetare. Lat, ointresserad (av viktiga saker) och tänker vara på mat. Men i sanningens namn så visar bara djupare analyser av det hela att man förmodligen själv är den som är mest ointresserad cs sitt eget och våran familjs liv.

Så jag tänker absolut inte gräva djupare i det här och får kasta alla försommar åt sidan innan jag gör mig själv illa :-P

/Niclas

PS! Ursäkta iPad-auto-korrektur Svenskan. Horribelt.

En något gammal tråd, min inte mindre intressant för det. Fann den för att jag googlade om ämnet, så uppenbarligen tycker jag det är ett problem på någon slags nivå.

Så efteråt att ha läst all inlägg och funderat så kom jag fram till en (för mig) ny insikt om min sambo. Tog nästan vart enda inlägg och tänkte tyst för mig själv att "jo, precis så är hon oxå". Men efter noga övervägt bevisen så har jag hitintills inte kunnat styrka det på något sätt. I själva verket så motbevisar alla hennes handlingar min för tillfället ytliga känsla.

Exempel; Hon bryr sig into om mitt arbete, bara om pengar. Har precis bytt arbete och som konsekvens har jag valt att gå ner lite i lön för att få det jobbet jag vill ha. Efter många om och men så frågade jag henne vad hon egentligen tycker om det. Svaret från henne "jag tror du blir lyckligare så".

Exempel; Hon och hennes familj är ointresserade i mig, vad jag gör, min historia, etc. Upplevde detta väldigt frustrerande i början eftersom jag själv är nästan överintresserad i hennes familj, släkt, by, historia, kultur, religion. Vid nån tidpunkt så frågade jag om dom inte var nyfiken alls om vem jag var, eftersom de inte ställde några som helst frågor. Helt fel visar det sig. Dom frågade om allt som hade med mig, mitt och vårt liv i Sverige. Till och med på gränsen för vad min sambo var villig att acceptera (för mycket frågor helt enkelt). Senare, när jag lärde mig tillräckligt Thai för att prata flytande efter X antal LEO, så får jag många av frågorna ställt direkt till mig skälv i stället.

Exempel; Thai och min fru lever bara för dagen, och intresserar sig inte i vad som händer i den stora världen. Min sambo ser nyheterna varje morgon. Men hon diskuterar det aldrig med mig, om det inte rör Zlatans fotbollsliv. Jag var tvungen att fråga henne om varför, och om hon kanske diskuterade detta med sina Thai kompisar istället. "Nej" var svaret "det finns så mycket andra, viktigare, saker att diskutera och lösa i sitt eget liv innan man kan börja oroa sig över vad som sker på andra sidan jorden". Hon påpekade naturligtvis att vi Svenskar har en förkärlek att lösa andras problem istället för att reda ut sina egna först. Men hon är absolut inte ointresserad av vad som händer i världen.

Så, min enkla slutsats är att; Hon är inte alls ointresserad av mig och mitt liv. Inte heller är hennes familj det. Hon är inte heller ointresserad av sig själv och hennes liv. Och framförallt inte ointresserad av vår sons liv.

Hon framstår bara som fullständigt ointresserad av OSS som familj, och vårt framtida liv tillsammans. Men jag vill samtidigt trycka på "framstår" Indien meningen att vi faktiskt diskuterar även detta. Och här kanske det blir något av en pragmatiskt kultur-krock. Jag tror helt enkelt att hon inte orkar älta det hela, utan när man har diskuterat det, kommit överens om något, då skall det fanimig läggas allt fokus på resultat. Och tills dess att resultat har frambringats, varför diskutera mer om det... ?

I de värsta termer kan jag ibland likna min fru med en fotbolls fanatisks engelsk stålarbetare. Lat, ointresserad (av viktiga saker) och tänker vara på mat. Men i sanningens namn så visar bara djupare analyser av det hela att man förmodligen själv är den som är mest ointresserad cs sitt eget och våran familjs liv.

Så jag tänker absolut inte gräva djupare i det här och får kasta alla försommar åt sidan innan jag gör mig själv illa :-P

/Niclas

PS! Ursäkta iPad-auto-korrektur Svenskan. Horribelt.

Många som är lite väl nyfikna på farangen ibland tycker jag själv. Och ibland är man total ignorerad.

Mitt liv kanske är så intressant för alla i byn eller i familjen samtidigt som en del gärna vill snoka reda på alla detaljer.

Upplever samma sak med svenskar. En del försöker hålla sig uppdaterade med vad ronoh ska göra och en del tycker bara att man är en köttklump i preferin. [emoji33] [emoji9]