ointresserad av ditt liv?

Allvarligt!!!Se er i spegeln och fråga er själva hur mycket ni bryr er (egentligen)Om er frus familj och dyl.Om det är något som är positivt för er så är det OK,om inte så gnäller ni.Läser tusentals inlägg om hur jävla slöa de är och hur alla vill ha era pengar.Det är vi själva som vill att de ska anpassa sig efter vår linje om inte så är det inte bra.Alla kanske inte vill släppa sina rötter för att ni ska må bra.Att de tänker på mat är väl naturligt,de ligger ju i deras överlevnadstänk.Inte alla kan planera långsiktigt men väldigt många kämpar och sliter med ett sparande för att få en trygg tid framöver.

Efter vad jag har förstått så har de inte riktigt den "lyxen" att kunna planera framåt på samma vis, "nu är jag hungrig så nu äter jag" är väl ett bra exempel på detta.

Att hennes familj skulle vara slöa har jag aldrig sagt, de jobbar ifrån klockan 5 på morgonen till 8 på kvällen då de går och lägger sig. De har aldrig begärt en krona av mig utan verkar mest nöjda över att deras dotter har fått en stor chans i livet att kunna vidareutvecklas.

Och vad det gäller min bättre hälft totala oförmåga att planera så jobbar vi på det varje dag. Nu kan hon glimmra till ibland när vi handlar och faktiskt själv komma på saker hon vill ha för att laga en viss maträtt 3-4 dagar senare. Men som någon alldeles sant sa tidigare i tråden så det där med att plocka upp kött ur frysen för att kunna äta senare ligger nog fortfarande en bit in i framtiden, dock är jag övertygad om att det kommer så småningom.

Det är ju bara att visa hänsyn till de brister som hon har på samma sätt som hon har överinseende med alla de brister jag har

Att leva för stunden/dagen kommer nog från Buddhismen, ibland är jag faktiskt lite avundsjuk på det.

Som jag upptäckt så har alla dagar sina bekymmer, så varför ska jag samla ihop dessa i förväg, likamed

välgång, morgondagen tar hand om sig ändå, och jag kan inte påverka det hur det ter sig.

Känner inte alls igen detta, tvärtom så kan jag tycka att  frugan ibland ställer för mycket frågor om mitt tidigare liv, och tidigare flickvänner. 

Känner inte alls igen detta, tvärtom så kan jag tycka att  frugan ibland ställer för mycket frågor om mitt tidigare liv, och tidigare flickvänner. 

Det är för att kunna möta kommande konkurrens  Själv har jag bara mig själv på mina tidigare bröllopskort och mina tidigare flickvänner 

Känner inte alls igen detta, tvärtom så kan jag tycka att frugan ibland ställer för mycket frågor om mitt tidigare liv, och tidigare flickvänner.

Jo, detta känns igen

Visst är det kul med alla rese-, nyhets-, politik och allmänna Hejåhå-trådar men för min del är det ändå den här typen av trådar som är intressantast och därför är det kul att se Neil igen då han är en av få som startar dessa mer djuplodande trådar. Som vanligt får jag dock konstatera att jag inte alls känner igen min fru i denna beskrivning heller; faktum är att frugan nog inte besitter någon av de nackdelar som ofta tillskrivs thailändska kvinnor här på MPR, dessvärre kan jag inte pricka av särskilt många av fördelarna heller

Att jag inte känner igen frugan i Neils beskrivning kan ju bero på att hon inte har några syskon, att hon har en ovanligt vidsynt mor, att hon från 9an gick på internatskola och därför kom bort från byn eller på någon annan anledning men största skälet är nog att vi träffades när vi båda var unga. Jag har själv märkt hur jag "stelnat" i någon form sedan jag var 30-35 och jag har hört många säga detsamma, nu var vi som sagt unga och kunde fortfarande påverka varandra och kanske skava bort en del av kantigheterna och kulturella skillnaderna, de som fortfarande finns kvar får vi nog dock leva med. Hade vi träffats nu är jag inte lika säker på att det fungerat så förhållandevis friktionsfritt som det gör.

Frugan är betydligt bättre än jag på att bry sig om familjemedlemmar och kompisar, även på min sida, och det är alltid hon som påpekar när det är dags för mig att ringa "hem" etc, jag är alldeles för disträ för så mundana tankar. För mig är det också helt ointressant med skinka, köttbullar, pepparkakor och andra svenska jultillbehör men för frugan är det otänkbart att missa det även om hon är relativt ointresserad av att äta det.

När det gäller en del av släktingarna och grannarna i byn så kan jag ibland tycka det är lite konstigt att de är så ointresserade av vad som händer i världen, eller ens utanför byn, men det är kanske inte så konstigt när man vet att man aldrig kommer kunna uppleva det ändå och dessutom har en ytterst begränsad allmänbildning i bagaget. De av släktingarna som har lite mer framåtanda är dock väl så intresserade av världen som många av mina släktingar så jag tror inte det bara är min fru som inte skiljer sig så mycket från de flesta svenskarna.

När jag läser Atoms inlägg så kommer jag på en annan grej som frugan är utomordentligt duktig på och som borde räknas på plussidan, hon köper nämligen presenter åt allt och alla hela tiden. Själv tycker jag det är ganska jobbigt både att få och ge presenter och är därför dålig på att handla sådant. Anser att det bara är barn som behöver få presenter, inte vuxna.

Men frugan köper till barnens alla lärare, sina egna lärare, sina klasskompisar, sina kompisar, sina svärföräldrar, sin thailändska familj och släkt, min släkt, sina thailändska vänner, barnens vänner med flera, med flera. Så fort vi åker någonstans så ska det handlas presenter till både fan och hans moster.  Är väl egentligen bara mig hon anser att det inte behöver köpas något åt.

Tycker själv det är onödigt, men jag har också uppmärksammat att många mottagare blir väldigt tacksamma av hennes omtanke, så egentligen är det nog kanske bara så att frugan har mycket mer EQ än vad jag har som butter och inbunden norrlänning. Hon vinner nog omtänksamhetspoäng med alla sina presenter trots allt.

Och för övrigt, vad gäller EQ (emotionell intelligens) så anser jag nog att det är en punkt där thailändare ligger hästlängder före svenskar generellt sett. Att det i Sverige finns rätt många människor som skulle kunna betecknas som "sociala missfoster" ser man inte minst på internetforum som det här. Det är nog rent krasst mycket lättare att bli social om man växer upp i en storfamilj på Thailands landsbygd, än som kanske bortskämt ensambarn med curlingföräldrar i någon svensk stad.

Jag tror inte att det är någon större skillnaden mellan faranger (europeer) och thailändare i det här sammanhanget heller.

Skillnaden är nog mellan människor med olika bakgrunder/eller levnandsmiljöer och livserfarenheter.

Oavsett om kvinnan, om vi nu pratar om kvinnor, kommer/jobbar i Pattaya eller på Malmskillnadsgatan, är de inte så öppna och glada att berätta ärligt om sina levnadshistorier eller om sina åsikter. Ännu mindre om partner är konstant alkopolpåverkad.

Mycket med förtroende att göra också... om man har blivit tillräcklig ofta sviken av sin "pojkvän", bli man en aning försiktig att berätta om sig själv eller om sina åsikter, eller hur...

Jag har själv haft ett par långa förhållander med kvinnor från olika kulturella bakgrund, de nuvarande fru, från Thailand över sju år. Hon med sin son bor sedan sex med mig i Stockholm. Jag kan påstår att jag vet lika mycket om hennes bakgrund och släkt i Thailand, och om hennes åsikter och värderingar, som jag visste om dotters mammans motsvarande (och vi var ihop över 10 år)

Men som sagt, min fru har inte varit tvungen att visstas/jobba i bar i Pattaya och jag själv är inte konstant fyll heller...

Jag vill inte heller riktigt hålla med ts i detta påstående. dom få riktiga thaivänner jag har är väldigt omtänksamma och bryr sig verkligen om sina medmänniskor. När det kommer till min bättre hälft så är hon verkligen mån om hur hennes nära och kära mår. Om jag är iväg på jobb så vill hon alltid försäkra sig om att allt är väl med mig. Och hon bryr sig även om dom övriga i min familj och hennes. Det tog inte lång stund för henne att lära känna och komma nära mina syskon mm.Nu har hon nästan mer koll på hur det är med dom än jag har. Givetvis är jag partisk i min bedömning men jag har aldrig träffat en mer omtänksam människa än hon.och jag är för evigt tacksam att jag fick möta henne och att hon valde att bli en del av mitt liv

Kan bara hålla med.Det som irriterar mig mest är att min sambo inte verkar bry sig det minsta om hur det går i skolan för sin (våran) dotter.Livet kretsar bara kring mat tydligen.Sedan vet hon inte hur gamla bröder,systrar,föräldrar är heller.Sedan undrar jag om det finns en Thailändare som har ett fritidsintresse överhuvudtaget??Förutom mat då.

Att en hel del thaitjejer är ointresserade hur det går för deras barn i skolan har jag stött på många gånger i Gbg. Tyvärr verkar en hel del av dem vara tämligen ointresserade rent generellt om hur det går för deras barn. De verkar inte ha förmåga klara av föräldraskapet utifrån de villkor som råder i Sverige. Att sätta sina egna behov före barnens fungerar inte så bra i ett samhälle där inte familjemedlemmar och vänner gemensamt tar hand om barnen. 

Kul att se att så många medlemmar inte upplever att thaiare är ointresserade men utifrån karmagivning och inlägg så tycker jag nog att det är tydligt att en hel del thaitjejer är tämligen ointresserade av att prata med sin partner om dennes liv och tankar.

Har funderat en hel del på varför det är så och det finns säkert många olika svar men jag tror att det egentligen mest handlar om kulturkrockar. Jag upplever det t.ex. som att många thaitjejer helt enkelt inte är tränade att ge uttryck och samtala om känslor och om saker som de inte kan och behärskar. Tyvärr har många thaiare begränsade kunskaper om företeelser utanför Thailand så när man tröttnat på att prata om Thailand så är det ibland svårt att hitta nya saker som intresserar båda parter i ett thai/farang förhållande.

Neil

Kanske ska man för att få en någorlunda uppfattning särskilja lite, personligen tror jag att det visst finns ett intresse för partnern och hans liv, men, jag tror också att detta avspeglas mångt o mycket i huruvida man bor kvar i Thailand eller aldrig varit eller träffat partnerns familj eller vänner i hans hemland.

Har man t.ex.flyttat till Sverige ter sig väl saken lite annorlunda då den egna familjen inte längre finns nära  utan den sociala kontakten blir mer på "svenskt" vis, där väder och hälsa går före huruvida man ätit eller ej!

Generellt så är det lätt att engagera sig i positiva saker, att lösa problem genom diskussion ligger inte på den starka sidan!

Har under alla år jag umgåtts med thai fascinerats av deras ointresse av mitt liv, detta gäller även flickvänner med tillhörande släkt. Som svensk så upplever jag att jag har frågor om det mesta som rör de människor jag träffar och lever med, t.e.x hur var det på jobbet idag? var konserten bra? hur mår dina kompisar? hur går det för barnen i skolan? var växte du upp någonstans? Sådan frågor ställer de thai som jag träffar mycket sällan och det gäller även min egen flickvän.

 

Har väl egentligen inte stört mig på detta tidigare men numera tycker jag att det blir rätt tråkigt och jag upplever det som att de flesta thai är mest intresserade av sig själva och att de konstant lever i nuet. Har under senare tid pratat med flera bekanta som lever med eller har levt med thaitjejer och de upplever ovanstående på samma vis som jag.

 

Känns det hela igen? Vore kul med lite reflektioner över ämnet.

 

Neil

Känner igen det helt o hållet,ju längre tid hon är i sverige ju mer sluten blir hon.Jag stör mig mycket på detta.

Hej Neil ! Min uppfattning är att de frågor du beskriver utgår från ett västerländskt sätt att tänka och att Thai inte har den kulturen att engagera sig i / lägga sig i vårt arbete / konserter e.t.c., kanske p.g.a. att de ändå ofta har svårt att förstå metodiken / upplevelsen. Jag känner igen att mycket fokus läggs på Thailand, den egna familjen och att det referreas till " att jag kommer håg när jag var ung / barn i TH ". Samtidigt har min fru arbete i sverige och mer behov av att prata om det, jämfört med mitt behov av att prata om mitt. Det gäller att engagera sig efter ork, eller att se engagerad ut, alternativt lärt sig konsten att låda flödet av ord bara passera, hahaha.