Har funderat en stund och kan inte komma på att svenskar eller andra skulle vara mer eller mindre intresserad än thailändare av vad jag eller andra gör, hur vi mår eller var vi kommer från. Frugan frågar visserligen aldrig vad jag gjort på jobbet, men det gör inga svenska bekanta heller så ärligt talat ser jag ingen större skillnad. Och om det nu finns några skillnader så är de nog mer individ- än kulturbaserade.
Tycker thailändare över lag är mycket mer beredd att rycka in och hjälpa till om man t ex är bortbjuden på middag hos någon än vad svenskar är. De hjälper oombedda till med disk, plocka fram och bort, intresserar sig för att hjälpa till att laga maten med mera med mera. Svenskar som är bortbjudna sitter mest still och tar för sig medan värdarna jobbar. Så inte vet jag om det är något fel på thailändarnas omtanke om andra, tycker de visar prov på stor omtänksamhet i praktiken.
Och då menar jag om man är bortbjuden till svenskar.
Jag har även erfarenhet av att hälsa på hos äldre släktingar då frugan omgående erbjuder hjälp med att städa osv. Och sådana EQ-förmågor tycker jag mig se genomgående hos thailändskor och jag har också märkt att de snabbt tenderar att bli omtyckta i sina nya svenska storfamiljer pga denna EQ och hjälpsamhet.
Däremot håller jag med om att thailändskor ofta, och i mycket större utsträckning än vi, lever i nuet. Något jag för övrigt anser vi svenskar gör alldeles på tok för sällan.
Har väl iofs både för- och nackdelar. Ofta kan man väl bli lyckligare av att försöka leva här och nu och ta tillvara på de små stunderna, å andra sidan så kan det ju hämma framtidsutsikterna till viss del. Svenskar å andra sidan lever alldeles för mycket i framtiden och unnar sig knappt något roligt i stunden. En dag ligger de sedan där med näsan i vädret eller kroniskt sjuka i sängen utan att ha hunnit göra allt det där vaga som skulle bli så bra i framtiden, bara man fick jobba bort lite först.
Men frun är i alla fall hopplös när det gäller att planera vardagen utan tar det mer som det kommer, vilket väl är ett utslag av att leva i nuet.. Inte ovanligt att hon börjar planera middagen först när magen kurrar framåt 4 på eftermiddagen, när alla köttbitar etc i frysen är omöjliga att använda till dagens måltid. Själv funderar jag i regel redan på morgonen vad som eventuellt kan ätas till middag och tar fram det så det hinner tina och handlar det jag eventuellt behöver till under dagen. Veckoplanerar gärna också så att matsedeln blir mer varierad och så att man klarar sig med ett färre antal besök på affären. Underlättar vardagen, gör den mycket effektivare och skapar tid till annat. Vardagsplanering är dock främmande för frugan, så där går mycket tid och pengar till spillo i onödan.
En annan sak är att hon är en, som det verkar, obotlig tidsoptimist och det draget tycker jag mig ha sett hos så många andra thailändskor att jag kan tänka mig att det är kulturellt betingat. Dvs, man tror alltid att något ska ta kortare tid än det egentligen gör vilket i slutändan gör att man ofta blir sen. För oss svenskar är ju punktlighet a och o, något som thailändskor tar betydligt lättare på. Och det är väl också ett utslag av livsfilosofin att "leva i nuet".
Men som med allt annat så är det bara att köpa skillnaderna när man valt att leva med en partner från en annan kultur. Finns så mycket annat i kulturskillnaderna som berikar förhållandet och jag anser nog Neil mfl i allt för stor utsträckning fokuserar på de negativa bitarna. I alla fall tyder det han skriver om på MPR om det.
Men även för mig, som för han, så blir det inget mer förhållande med en thai den dag det tar slut med frugan. Men så känner jag nog för förhållande överhuvudtaget. Den dagen har jag nog gjort mitt i förhållandesvängen, resten av livet tänker jag i så fall fortsätta ha kul som ungkarl.
Fast så kände jag ju för ett förhållande med en thailändska innan jag träffade frugan också, så man vet ju aldrig. Man är ju inte sämre karl än att man kan ändra sig.
klimakteriekossa 
