Vi har för en vecka sedan givit upp försöket att adoptera en brorsdotter 7år i Korat.
När ampur luskade ut att frugan är bosatt i Sverige så hänvisades vi till Bkk som handlägger dessa ärenden.
I Bkk berättade dom att den enda vägen är att adoptera från Sverige.
Detta är uteslutet av många skäl. Dels skulle det ta runt två år. Dessutom skulle troligen åtminstone jag som är 50 år betraktas som för gammal.
Vi åkte tillbaks till Korat och kontaktade en advokat som forskade i möjligheterna.
Och det finns ett sätt.
Min fru kan göra en inhemsk adoption på ampur men hon måste då stanna i Thailand med barnet i minst 6 månader efter att adoptionen är genomförd.
Tyvärr är det uteslutet då det är omöjligt att få ihop det med jobb och barn som går i skola i Sverige.
Varför kräver dom då att hon skall stanna i sex månader?
Både Sverige och Thailand har ratificerat en Haagkonvention för att skydda barn mot köpas och säljas. I denna konvention som är lag i båda länderna regleras hur en adoption mellan länder går till.
Det går alltså att kringå den om frugan stannar i Thailand i sex månader.
Enligt en annan svensk lag är nämligen en adoption genomförd i utlandet giltig även i Sverige om adoptanten är bosatt eller är medborgare i landet där adoptionen beslutades.
Vad som har hänt i många fall är att man genomfört en inhemsk adoption i ampur och sedan direkt sökt uppehållstillstånd för barnet. Migrationsverket måste bevilja det därför att adoptionen ju gäller i Sverige. Samtidigt blir dom förbannade och skäller på Thailand för att Thailand inte följer Haagkonventionen.
Thailand har fått mycket kritik just därför och nu gör dom sitt bästa för att det skall gå rätt till.
Tyvärr för vår del så innebär det att en adoption som alla parter även ampur tycker skulle vara bästa lösningen går om intet