Mitt liv i Thailand( minnesberättelse

Tiden går på jorden och vi åldras. Våra minnen blir oxå äldre och grumligare, ofta förändras dom, görs om, blir ljusare och vänligare än dom var när dom upplevdes. Minnet duperar oss ofta. Kanske som en överlevnadsstrategi för att orka gå vidare. Kanske som ett ljus som ska lysa på äldre dagar.

Minnet, detta märkliga fenomen i den mänskliga hjärnan som låter oss återuppleva det förflutna i ljusare färger när mycket blivit grått och färglöst.

Engelskans ord för detta är relive. För övrigt ett av dom vackraste ord jag känner till.

Jag skulle vilja översätta detta ord till minnesresor eller minnets resor.

Denna historia, denna minnesresa kommer att handla om mina år i Thailand. Kanske kan man beskriva det som en thailandsresenärs memoarer.

Jag ska försöka gå in i minnet och framkalla den människa, den person jag var då med den människans tankar och känslor.

Åren har gått och perspektiv och seende har i mångt och mycket förändrats. Man har blivit äldre visare, klokare, förnuftigare. Eller kanske allt enbart är en mask, någon form av yttre fernissa. Kanske ingenting har förändrats. Kanske om man plockade bort den där yttre masken så skulle det visa sig att man fortfarande är den där kärlekskranke tjugosexåringen vid baren på second road i Pattaya mellan soierna sju och åtta det där året 1993..

Jag har ofta fått kritik på forumet för att vara en lögnare och mytoman. Kritiken får stå för dom som hävdat det.  Denna historia bygger helt och totalt på sanning så långt det är möjligt att gå mer än tjugofem år tillbaka i det förflutna och se sig själv i den tidens ljus som den människa och yngling man var då.

1992,  det är ganska många år som runnit bort sedan dess.  Man har blivit 27 år äldre.

Var någonstans dök tankarna på Thailand upp först och hur skapades dessa tankar?

Det hela började 1988.  Jag arbetade under den tiden som passkontrollant vid polisen i Helsingborg så en helg lyckades jag vinna 13000 kronor på oddset.  Bland annat hjälptes jag till vinsten av Rögle som efter mycket besvär lyckades betvinga favoriten på den tiden Troja på deras hemmaplan i Ljungby.

reslysten som man var redan på den tiden så började jag fundera på ett lämpligt och relativt billigt resmål utanför Europa.  Jag forskade lite omkring Thailand och läste diverse handböcker om landet, men kom efter ett tag på att det var alltför primitivt och för mycket djungel och mygg som spred farliga sjukdomar.

Det som det framförallt stupade på var nog myggen.  Så till sist valde jag Mexico city istället.

Thailand fick vänta några år till.  Men ett frö hade såtts.

9 minuter sedan, skrev broder tuk tuk:

Tiden går på jorden och vi åldras. Våra minnen blir oxå äldre och grumligare, ofta förändras dom, görs om, blir ljusare och vänligare än dom var när dom upplevdes. Minnet duperar oss ofta. Kanske som en överlevnadsstrategi för att orka gå vidare. Kanske som ett ljus som ska lysa på äldre dagar.

Minnet, detta märkliga fenomen i den mänskliga hjärnan som låter oss återuppleva det förflutna i ljusare färger när mycket blivit grått och färglöst.

Engelskans ord för detta är relive. För övrigt ett av dom vackraste ord jag känner till.

Jag skulle vilja översätta detta ord till minnesresor eller minnets resor.

 

Denna historia, denna minnesresa kommer att handla om mina år i Thailand. Kanske kan man beskriva det som en thailandsresenärs memoarer.

Jag ska försöka gå in i minnet och framkalla den människa, den person jag var då med den människans tankar och känslor.

Åren har gått och perspektiv och seende har i mångt och mycket förändrats. Man har blivit äldre visare, klokare, förnuftigare. Eller kanske allt enbart är en mask, någon form av yttre fernissa. Kanske ingenting har förändrats. Kanske om man plockade bort den där yttre masken så skulle det visa sig att man fortfarande är den där kärlekskranke tjugosexåringen vid baren på second road i Pattaya mellan soierna sju och åtta det där året 1993..

 

Jag har ofta fått kritik på forumet för att vara en lögnare och mytoman. Kritiken får stå för dom som hävdat det.  Denna historia bygger helt och totalt på sanning så långt det är möjligt att gå mer än tjugofem år tillbaka i det förflutna och se sig själv i den tidens ljus som den människa och yngling man var då.

 

1992,  det är ganska många år som runnit bort sedan dess.  Man har blivit 27 år äldre.

 

Var någonstans dök tankarna på Thailand upp först och hur skapades dessa tankar?

 

Det hela började 1988.  Jag arbetade under den tiden som passkontrollant vid polisen i Helsingborg så en helg lyckades jag vinna 13000 kronor på oddset.  Bland annat hjälptes jag till vinsten av Rögle som efter mycket besvär lyckades betvinga favoriten på den tiden Troja på deras hemmaplan i Ljungby.

reslysten som man var redan på den tiden så började jag fundera på ett lämpligt och relativt billigt resmål utanför Europa.  Jag forskade lite omkring Thailand och läste diverse handböcker om landet, men kom efter ett tag på att det var alltför primitivt och för mycket djungel och mygg som spred farliga sjukdomar.

Det som det framförallt stupade på var nog myggen.  Så till sist valde jag Mexico city istället.

 

Thailand fick vänta några år till.  Men ett frö hade såtts.

Nu jäklar blir det en fototråd av Guds nåde! 

Utan ett uns av ironi kan jag säga att det var en ytterst lovande inledning. Med eller utan bilder så kan det här bli väldigt intressant, om BTT’s vanliga belackare kan ge det en chans.

Också smart att redan i inledningen förtydliga att minnet kan svika, det ger ju ett visst utrymme för lite skarvningar, och inget fel i det.

4 minuter sedan, skrev Atom:

Utan ett uns av ironi kan jag säga att det var en ytterst lovande inledning. Med eller utan bilder så kan det här bli väldigt intressant, om BTT’s vanliga belackare kan ge det en chans.

 

Också smart att redan i inledningen förtydliga att minnet kan svika, det ger ju ett visst utrymme för lite skarvningar, och inget fel i det.

BTT kan skriva vältalig och berättande text. Inget fel i det. Och allt som skrivs behöver inte vara sant heller, finns ingen sådan regel vad jag vet.

Bra formulerat, men lär bli pankaka utan bilder.

Men noveller är trevliga

Värt att veta att minnet är som en oasis, suger lätt åt sig en massa information dock försvinner detta under en tid. när man försöker återskapa minnesbilder är de ALLTID något förvanskade och detta gäller alla.

Detta är ingen lögn eller fantasi utan bara så fungerar vi människor helt enkelt.

Men i alla fall, lycka till, kan bli en rogivande läsning.

9 minuter sedan, skrev evert 1:

Värt att veta att minnet är som en oasis, suger lätt åt sig en massa information dock försvinner detta under en tid. när man försöker återskapa minnesbilder är de ALLTID något förvanskade och detta gäller alla.

Detta är ingen lögn eller fantasi utan bara så fungerar vi människor helt enkelt.

Men i alla fall, lycka till, kan bli en rogivande läsning.

Och är man en glad skit och positivt lagd, så kommer man mest ihåg det trevliga, så jag ser fram emot fortsättningen.

Det här börjar bra och kommer att bli intressant att läsa[emoji106][emoji106][emoji106]

Skickat från min SM-N950F via Tapatalk

Kör på.👍

Jag ser fram emot din berättelse BTT!

MVH

Så gick det några år till och en dag ramlade mamma på toaletten och dog i en hjärnblödning och när begravningen var överstånden och sorgen någotsånär hade lagt sig så poppade tankarna återigen upp på en långresa. På något märkligt vis hade Bangkok legat och grott i det undermedvetna ett antal år och slutligen hade det mognat så pass mycket att resplanerna kommit upp även i det medvetna. Så jag travade iväg till en resebyrå som jag minns låg på Kullagatan i Helsingborg och som ägdes av en ungerskfödd kvinna. Om den resebyrån fortfarande finns kvar har jag ingen aning om men på den tiden var den en känd lågpris resebyrå för bolag som Aeroflot och Tarom bland annat.

Så jag gick dit och diskuterade med henne om Bangkok och Thailand i allmänhet. Minns att hon berättade att hon själv varit både i Hua Hin och på Phuket vid ett antal tilfällen och hon intygade att Thailand inte alls enbart bestod av djungel och mygg utan faktiskt var ett helt underbart paradis med behaglig tropisk värme och billig och god mat.  Så efter några dagars betänketid bokade jag en biljett på 10 dagar till Bangkok med Aeroflot via Moskva. Vill minnas att priset då låg på ca 3200 kr tur och retur, vilket ju passade min något snäva budget även om jag fått lite pengar i arv efter mammas död.

Resan skulle gå från Köpenhamn med ca 6 timmars väntetid på Sheremetyevo flygplatsen i Moskva och det var i mars månad så jag packade ner lite vantar och mössa ifall det av en händelse skulle vara iskallt på flygplatsen i Moskva.  Så lite om flygplatser visste jag då på den tiden.

Vad tänkte jag och vad kände jag när jag satt på knutpunkten i Helsingborg för att ta färjan över till Helsingör och sen vidare med tåget till Kastrup?

Var det oro, var det förväntan, var det glädje eller något annat?  Tiden och alla dom andra resorna senare till Thailand har suddat bort mycket av vad jag hade för tankar och känslor men jag tror det var en mix av allt.

Det enda man väl kan säga med säkerhet var att jag kände lycka över att återigen få resa långt bort.  Åren har gett mig så många resor men aldrig kunnat plocka bort två saker, lycka och förväntan över resandet i sig själv.

Mina resor började för övrigt tidigt tack vare att pappa, som för övrigt avled för några veckor sedan 82 år gammal. Han var lastbilschaufför på Europa under 35 år så jag var med honom runt om i Europa under många, många år i barndomen.  Troligen där min reslust skapades. Jag hann med att se dom flesta större städer i Europa under dom åren.  Så jag hade ju en viss resvana även innan jag började med dom längre flygresorna..

14 timmar sedan, skrev broder tuk tuk:

Så gick det några år till och en dag ramlade mamma på toaletten och dog i en hjärnblödning och när begravningen var överstånden och sorgen någotsånär hade lagt sig så poppade tankarna återigen upp på en långresa. På något märkligt vis hade Bangkok legat och grott i det undermedvetna ett antal år och slutligen hade det mognat så pass mycket att resplanerna kommit upp även i det medvetna. Så jag travade iväg till en resebyrå som jag minns låg på Kullagatan i Helsingborg och som ägdes av en ungerskfödd kvinna. Om den resebyrån fortfarande finns kvar har jag ingen aning om men på den tiden var den en känd lågpris resebyrå för bolag som Aeroflot och Tarom bland annat.

Så jag gick dit och diskuterade med henne om Bangkok och Thailand i allmänhet. Minns att hon berättade att hon själv varit både i Hua Hin och på Phuket vid ett antal tilfällen och hon intygade att Thailand inte alls enbart bestod av djungel och mygg utan faktiskt var ett helt underbart paradis med behaglig tropisk värme och billig och god mat.  Så efter några dagars betänketid bokade jag en biljett på 10 dagar till Bangkok med Aeroflot via Moskva. Vill minnas att priset då låg på ca 3200 kr tur och retur, vilket ju passade min något snäva budget även om jag fått lite pengar i arv efter mammas död.

Resan skulle gå från Köpenhamn med ca 6 timmars väntetid på Sheremetyevo flygplatsen i Moskva och det var i mars månad så jag packade ner lite vantar och mössa ifall det av en händelse skulle vara iskallt på flygplatsen i Moskva.  Så lite om flygplatser visste jag då på den tiden.

 

Vad tänkte jag och vad kände jag när jag satt på knutpunkten i Helsingborg för att ta färjan över till Helsingör och sen vidare med tåget till Kastrup?

Var det oro, var det förväntan, var det glädje eller något annat?  Tiden och alla dom andra resorna senare till Thailand har suddat bort mycket av vad jag hade för tankar och känslor men jag tror det var en mix av allt.

Det enda man väl kan säga med säkerhet var att jag kände lycka över att återigen få resa långt bort.  Åren har gett mig så många resor men aldrig kunnat plocka bort två saker, lycka och förväntan över resandet i sig själv.

Mina resor började för övrigt tidigt tack vare att pappa, som för övrigt avled för några veckor sedan 82 år gammal. Han var lastbilschaufför på Europa under 35 år så jag var med honom runt om i Europa under många, många år i barndomen.  Troligen där min reslust skapades. Jag hann med att se dom flesta större städer i Europa under dom åren.  Så jag hade ju en viss resvana även innan jag började med dom längre flygresorna..

 

Vill bara höra mera, kör på du är bäst

5 timmar sedan, skrev Boa52:

Vill bara höra mera, kör på du är bäst

Ja men då kommer väl Boas memoarer snart också då...

@broder tuk tuk keep upp the good Work

Enis som dock är lite fundersam då @Atom sade sig ha sagt upp sig och sedermera då måst få oändligt mycket fritid 

2 minuter sedan, skrev Enis:

Ja men då kommer väl Boas memoarer snart också då...

 

@broder tuk tuk keep upp the good Work

 

Enis som dock är lite fundersam då @Atom sade sig ha sagt upp sig och sedermera då måst få oändligt mycket fritid 

Har lagt ned tanken på en reseberättelse blir bara 10 sid såna här inlägg 

Precis nyss, skrev Enis:

Ja men då kommer väl Boas memoarer snart också då...

 

@broder tuk tuk keep upp the good Work

 

Enis som dock är lite fundersam då @Atom sade sig ha sagt upp sig och sedermera då måst få oändligt mycket fritid 

H C har väl åxå fått en massa tid över nu när han slipper modda dygnet runt. 🤪