Sabba inte den här tråden med en massa tyckanden. Det är många som vill läsa den om bussen gick då eller då skit idet
Som han skrev från början lång tid sen kanske inte allt stämmer. Låt bli och sabba för böveln lek i nån annan tråd
39 minuter sedan, skrev Boa52:Sabba inte den här tråden med en massa tyckanden. Det är många som vill läsa den om bussen gick då eller då skit idet
Som han skrev från början lång tid sen kanske inte allt stämmer. Låt bli och sabba för böveln lek i nån annan tråd
Sluta spamma ner din fjant.
Mycket trevligt kåseri BTT, fortsätt så, jag ser fram emot fortsättningen. 👍
Två tips kanske? När du beskriver din första flygresa, så "studsar" jag till lite när du skriver: "Jag var som vanligt ute i mycket god tid". Det kunde ju inte varit en vana då?
Om du kunde dra isär texten mera, med flera styckeindelningar, så blir det mer lättläst tycker jag.
7 hours ago, Fritz said:Jag njuter av att lyssna på folk som kan konsten att berätta historier från "värkligheten". Om den sen inte är riktigt sann utan skarvad lite grann så gör det inget så länge man inte skryter över sig själv eller pratar skit om namngivna personer. Eller som Ronny Eriksson uttryckte det "för lögnaren är det ingen konst att ljuga men för ljugaren är ljugandet en konst". Kör på BTT.
Håller helt med; ett kåseri om ens första resa för 30 år sedan behöver givetvis inte vara helt sann angående detaljer, viktigare är att den är ärlig angående känslor, förväntningar etc. Jag tycker fortfarande berättelsen är lovande och ska jag ha någon kritik så är det väl att det går lite långsamt.
Det finns de som vill ha bilder men personligen tycker jag inte det är så viktigt; vill man se hur Pattaya såg ut för 30 år sedan så finns det ju miljoner bilder på nätet. BTT är ju stundtals en något annorlunda filur så jag är betydligt mer intresserad av vad han tyckte och tänkte än om han har någon bild från en bar på Soi 7 eller från en solstol.
Själv har jag få bilder från thailändskt 90-tal; det fanns inga kameror på telefonerna än och kamerorna var fortfarande ganska otympliga. Hittade några bilder från vår första semester efter frugans första flygresa; Samui 99.
2 timmar sedan, skrev Atom:Håller helt med; ett kåseri om ens första resa för 30 år sedan behöver givetvis inte vara helt sann angående detaljer, viktigare är att den är ärlig angående känslor, förväntningar etc. Jag tycker fortfarande berättelsen är lovande och ska jag ha någon kritik så är det väl att det går lite långsamt.
Det finns de som vill ha bilder men personligen tycker jag inte det är så viktigt; vill man se hur Pattaya såg ut för 30 år sedan så finns det ju miljoner bilder på nätet. BTT är ju stundtals en något annorlunda filur så jag är betydligt mer intresserad av vad han tyckte och tänkte än om han har någon bild från en bar på Soi 7 eller från en solstol.
Själv har jag få bilder från thailändskt 90-tal; det fanns inga kameror på telefonerna än och kamerorna var fortfarande ganska otympliga. Hittade några bilder från vår första semester efter frugans första flygresa; Samui 99.
Redan på 90-talet fanns det engångskameror Fuji för 75 spänn
De var bara något store än cigarettpaket.
Även digitalkameror fanns.
Bara ingen kommer på att berätta om hur det gick till på det glada 70 talet, tror att sådant t.o.m. bli censurerat även på Mpr.
Fortsätt broder, intressant att få läsa om hur "nykomlingen" uppfattade/upplevde sin första LOS sväng.
Stefan kan ibland vara rätt uppriktig men tror inte ens hann vill berätta alla påhitt
26 minuter sedan, skrev evert 1:Bara ingen kommer på att berätta om hur det gick till på det glada 70 talet, tror att sådant t.o.m. bli censurerat även på Mpr.
Fortsätt broder, intressant att få läsa om hur "nykomlingen" uppfattade/upplevde sin första LOS sväng.
Stefan kan ibland vara rätt uppriktig men tror inte ens hann vill berätta alla påhitt
Fattar inte att ni har sän lust att gnälla på alting, det är en rolig berättelse som BTT gör för oss. Varför förstöra den är
ni avundsjuka eller vad. Det är ju så om man vill beratta en resa eller nåt sånt så kommer vissa gubbar in och förstör
Därför blir det inget av min reseberättelse, Ni är inte justa
1 timme sedan, skrev Atom:Håller helt med; ett kåseri om ens första resa för 30 år sedan behöver givetvis inte vara helt sann angående detaljer, viktigare är att den är ärlig angående känslor, förväntningar etc. Jag tycker fortfarande berättelsen är lovande och ska jag ha någon kritik så är det väl att det går lite långsamt.
Det finns de som vill ha bilder men personligen tycker jag inte det är så viktigt; vill man se hur Pattaya såg ut för 30 år sedan så finns det ju miljoner bilder på nätet. BTT är ju stundtals en något annorlunda filur så jag är betydligt mer intresserad av vad han tyckte och tänkte än om han har någon bild från en bar på Soi 7 eller från en solstol.
Själv har jag få bilder från thailändskt 90-tal; det fanns inga kameror på telefonerna än och kamerorna var fortfarande ganska otympliga. Hittade några bilder från vår första semester efter frugans första flygresa; Samui 99.
Varför går du in och berättar om dina uppleverser i BTT s tråd, fixa en egen om du vill berätta om gamla upplevelser
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
6 minuter sedan, skrev Boa52:Fattar inte att ni har sän lust att gnälla på alting, det är en rolig berättelse som BTT gör för oss. Varför förstöra den är
ni avundsjuka eller vad. Det är ju så om man vill beratta en resa eller nåt sånt så kommer vissa gubbar in och förstör
Därför blir det inget av min reseberättelse, Ni är inte justa
Det är ju precis det du gör just nu 😀😀
14 minuter sedan, skrev Kenneth4618:Det är ju precis det du gör just nu 😀😀
Var jag först, idi*t
Så fortsatte flygresan mot Bangkok och Don Muang. Efter ca 5 timmars ihärdigt tjatande och babblande och supande slog plötsligt det dåliga spritsinnet till hos den märklige stockholmaren
och han började ösa okvädningsord över sin tyste polare vid sidan om. Han hade tydligen somnat och råkat slå till fetknoppen i mitten med armbågen.
Jag minns fortfarande orden som skreks i kabinen.
" Va fan gör u ditt jävla kräk" och sen kom bråket igång. Dessa båda herrar började slå på varandra med knytnävarna så ett antal flygvärdinnor fick gripa in för att stoppa det hela och längt in vid fönstret satt jag och mådde allt annat än bra. Det enda jag önskade var att landningen snart skulle närma sig så jag kunde undkomma denna plågoande och bargubbe.
Till sist i alla fall så närmade vi oss Don Muang när mörkret hade fallit och jag pep snabbt iväg så långt ifrån stockholmaren som möjligt.
Jag lyckades leta mig fram till passkontrollen och kom igenom utan några problem. Jag minns att det som vanligt tog en himla tid och att jag var tvungen att sätta mig ner för det snurrde i huvudet på mig efter den minst sagt plågsamma resan.
Så jag tog trapporna ner till bottenvåningen och sökte upp taxiavdelningen. När jag stod där hörde jag en alltför välbekant röst bakom mig,
" Va skaru åka? Fan häng med till Pattis vet ja.
Jag fick snabbt påpeka att jag var i Thailand för första gången och att Khao San Road var mitt första mål.
" Jävla tråkmåns kläckte då stormagen ur sig och grymtade och gick vidare.
Jag drog en suck av lättnad och lyckades få tag i en taxi.
Det jag minns av taxiresan mot Khao San var alla ljusen i natten och att det var väldigt mörkt utanför ljusets omfång och sen minns jag att träden var så annorlunda.
Det bör påpekas att jag var i stort sett utmattad efter den långa resan på närmare ett dygn så huvudmålet var en säng och en lång sömn.
Taxin tog mig upp till Banglampoo och new world apartment där strax intill Chao Phraya floden.
Cikadorna spelade i träden när jag lämnade taxin och på avstånd hörde jag ett antal hundars ylande och natten var tung av hetta och fukt.
Jag har funderat mycket på när jag blev förälskad i Thailand och på något omedvetet sätt tror jag att redan där när jag steg av taxin strömmade känslan av glädje in i mig och kanske förstod jag att nu äntligen hade jag kommit hem till den plats på jorden där jag hör hemma.
Jag har förälskat mig i många thailändska kvinnor efter den stunden där i natten och allt samverkar säkert men då visste jag att här vill jag vara och leva.
Fortsättning följer
Bra skrivet. Skulle nästan kunna tro att du är skolad av HC.
2 timmar sedan, skrev Boa52:Fattar inte att ni har sän lust att gnälla på alting, det är en rolig berättelse som BTT gör för oss. Varför förstöra den är
ni avundsjuka eller vad. Det är ju så om man vill beratta en resa eller nåt sånt så kommer vissa gubbar in och förstör
Därför blir det inget av min reseberättelse, Ni är inte justa
555, så det säger stollfan som blev avstängd en gång för att ha kladdat skit i min resetråd...
9 timmar sedan, skrev evert 1:Bara ingen kommer på att berätta om hur det gick till på det glada 70 talet, tror att sådant t.o.m. bli censurerat även på Mpr.
Fortsätt broder, intressant att få läsa om hur "nykomlingen" uppfattade/upplevde sin första LOS sväng.
Stefan kan ibland vara rätt uppriktig men tror inte ens hann vill berätta alla påhitt
Om det är mig du menar så finns det mer i bildarkivet men det lämpar sig inte i vare sig ord och bild på forumet, de där lite oskyldiga asiatiskorna kan verkligen släppa loss bakom lykta dörrar, sedan har det ju provats på både blad, jultomtar och banankakor i ungdomen.
Så fick man då sova en god natts sömn på hotellet där strax intill floden i Banglamphoo och jag vaknade relativt utvilad på förmiddagen.
Gick upp ur sängen och in på toan för att morgonpissa. Det var då jag såg den första. Den kröp snabbt som attans ner i avloppet som inte var övertäckt och sen gick jag ut och spanade runt på golvet i sovrummet och såg minst 10 stora kackerlakor liggandes under sängen.
Jag rusade ner till receptionen och berättade snabbt om det utsatta läget på mitt rum. Jag fick ett leende till svar och sen kom det en thailändare i 60 års åldern bärandes gummistövlar och vi gick upp på rummet.
Gubben visade sig vara en vig herre som snabbt jagade ifatt samtliga kryp och helt sonika trampade ihjäl dom med sina stövlar. Sen spärrade han avloppet och problemet var löst, åtminstone tills jag och min polare dök upp vid nästa resa. Men den historien kommer senare.
Efter en god frukost intill floden utrustade jag mig med Lonely Planets guidebok över Bangkok och tog mina första stapplande steg i den thailändska huvudstaden. Målet var Khao San Road och givetvis lyckades jag vända på fel håll på bron så jag började vandra i hettan mot Nonthaburi till men insåg efter ca 2 km att jag nog gått i fel riktning och valde att hoppa på en Tuk Tuk som smidigt tog mig ända till ingången av den välkända backpackergatan.
Jag minns att min första tanke var att jag hamnat i någon form av white trash område. Den ena typen såg mer lodisaktig ut än den andra. Jag gick gatan ner och valde sen att stega in på ett varuhus i tre våningar och till min förvåning dök det upp ett kaffefik redan på andra våningen.
Det bör påpekas att jag under mina första resor till Thailand var nykterist och min erfarenhet av det andra könet sträckte sig till några porrfilmer och lektyr så det blev varken supa eller k**lla under dessa första trevande resor.
Egentligen finns det inget av värde att berätta om under dessa första resor.
Jag gick mest runt på Bangkoks gator och svettade, slank in då och då på KFC eller fikade på nåt varuhus. Sanningen att säga var dessa första resor ganska trista. Häckade en del på biografer med som jag lyckades hitta till.
Vid min tredje resa som jag strax återkommer till följde pappa med och det var han som introducerade mig till barvärlden med allt vad det innebar av glädje och sorg.
Fortsättning följer
Logga in för att svara.