Mitt liv i Thailand( minnesberättelse

Så var man då på väg mot landet jag trott enbart bestod av farliga mygg och tät djungel. Minns att det var isande kallt på den lilla stationen i Helsingör så det värmde gott med den obligatoriska pölsen med bröd och hett kaffe.

Jag var som vanligt ute i mycket god tid innan flyget mot Moskva skulle lyfta. Åtta timmar hade jag på mig innan incheckning och hade inte sovit ett enda dugg den natten. Som vanligt på den tiden kunde jag inte sova om det var något särskilt spännande jag skulle åka till.

Dimman låg i drivor över öresund när skymningen sakta nalkades och 0800 tåget mot Köpenhavns hovedbanegard väntade.

Väl inne i tåget väntade en annan sorts dimma. Ett antal äldre danska kvinnor utrustade med cigarrer spred en rökdimma som fullständigt höll på att kväva mig.  Jag tvingades flytta tre vagnar framåt men sedan gick färden mot huvudbyn alldeles utmärkt.

Väl framme på centralstationen intog jag morgenmaden bestående av en ägg och sillmacka och en kopp rykande java.  Jag var några mil närmare Thailand.

Sedan äntrade jag pendeltåget mot Kastrup Lufthavn och anlände ca 6 timmar innan incheckningen öppnade. Som jag alltid brukar göra när jag ska fördriva tid började jag planlöst irra omkring med ett nyfiket uttryck i ansiktet och efter ca tre timmar hade jag lyckats med konststycket att i stort sett se hela Kastrups ankomsthall in i minsta detalj.  Dom danskar som satt och studerade min långsamma vandring genom olika hallar undrade nog om jag var ute på skovtur.

Men tiden gick och snart närmade sig incheckningen. Jag behöver väl inte tillägga att jag var först i kön?

Väl uppe i avgångshallen tvingades jag inse att jag på nytt skulle ut på skovtur. Aeroflots gate låg nämligen ca två kilometer på andra sidan av hallen men jag hade fortfarande ca två timmar på mig innan gaten öppnade så det fick bli en pölse till med bröd.

Så efter ett tag lyckades jag leta mig fram till gaten och bordade planet och väl där började min kärlek till ryska kvinnor eller snarare min kåthet, för dom flygvärdinnor som mötte mig var så välsvarvade med ganska korta kjolar så jag höll på att få kåtslag på ren svenska.

Jag lyckades dock behålla fattningen och letade mig fram till min stol.

Jag var fortfarande på den tiden en novis vad gällde flygning och var milt uttryckt egentligen väldigt rädd för att vara i luften. Starten var oändligt nervöst och för varje gupp planet tog steg min puls med åtskilliga slag så det var tur att man på den tiden var en vältränad ynglig i god kondition.

Det jag minns av resan från Kastrup till Moskva var att planet var väldigt litet och hettan var extrem och turbulensen alldeles förfärlig. Men som sagt på den tiden var vartenda liten skakning en mardröm.

Som tur var hade jag allt som oftast blicken konstant fäst vid dom ryska flygvärdinnornas stora och guppande häckar. Den synen plockade bort mycket av min flygångest.

Fortsättning följer

37 minuter sedan, skrev broder tuk tuk:

Så var man då på väg mot landet jag trott enbart bestod av farliga mygg och tät djungel. Minns att det var isande kallt på den lilla stationen i Helsingör så det värmde gott med den obligatoriska pölsen med bröd och hett kaffe.

Jag var som vanligt ute i mycket god tid innan flyget mot Moskva skulle lyfta. Åtta timmar hade jag på mig innan incheckning och hade inte sovit ett enda dugg den natten. Som vanligt på den tiden kunde jag inte sova om det var något särskilt spännande jag skulle åka till.

Dimman låg i drivor över öresund när skymningen sakta nalkades och 0800 tåget mot Köpenhavns hovedbanegard väntade.

Väl inne i tåget väntade en annan sorts dimma. Ett antal äldre danska kvinnor utrustade med cigarrer spred en rökdimma som fullständigt höll på att kväva mig.  Jag tvingades flytta tre vagnar framåt men sedan gick färden mot huvudbyn alldeles utmärkt.

Väl framme på centralstationen intog jag morgenmaden bestående av en ägg och sillmacka och en kopp rykande java.  Jag var några mil närmare Thailand.

Sedan äntrade jag pendeltåget mot Kastrup Lufthavn och anlände ca 6 timmar innan incheckningen öppnade. Som jag alltid brukar göra när jag ska fördriva tid började jag planlöst irra omkring med ett nyfiket uttryck i ansiktet och efter ca tre timmar hade jag lyckats med konststycket att i stort sett se hela Kastrups ankomsthall in i minsta detalj.  Dom danskar som satt och studerade min långsamma vandring genom olika hallar undrade nog om jag var ute på skovtur.

Men tiden gick och snart närmade sig incheckningen. Jag behöver väl inte tillägga att jag var först i kön?

Väl uppe i avgångshallen tvingades jag inse att jag på nytt skulle ut på skovtur. Aeroflots gate låg nämligen ca två kilometer på andra sidan av hallen men jag hade fortfarande ca två timmar på mig innan gaten öppnade så det fick bli en pölse till med bröd.

Så efter ett tag lyckades jag leta mig fram till gaten och bordade planet och väl där började min kärlek till ryska kvinnor eller snarare min kåthet, för dom flygvärdinnor som mötte mig var så välsvarvade med ganska korta kjolar så jag höll på att få kåtslag på ren svenska.

Jag lyckades dock behålla fattningen och letade mig fram till min stol.

 

Jag var fortfarande på den tiden en novis vad gällde flygning och var milt uttryckt egentligen väldigt rädd för att vara i luften. Starten var oändligt nervöst och för varje gupp planet tog steg min puls med åtskilliga slag så det var tur att man på den tiden var en vältränad ynglig i god kondition.

Det jag minns av resan från Kastrup till Moskva var att planet var väldigt litet och hettan var extrem och turbulensen alldeles förfärlig. Men som sagt på den tiden var vartenda liten skakning en mardröm.

Som tur var hade jag allt som oftast blicken konstant fäst vid dom ryska flygvärdinnornas stora och guppande häckar. Den synen plockade bort mycket av min flygångest.

 

Fortsättning följer

Fin/rolig berättelse, samtidigt undrar man vem det är som skriver den åt dig

Så när mörkret hade sänkt sig började man närma sig Sheremetyevo airport för första gången den vintern när allt fortfarande var nytt och spännande. Det jag bäst minns från den gången var den ryska kylan som bet i kinden direkt när man lämnade planet för bussen som skulle ta oss vidare till transferhallen. Jag hade några timmar på mig även i Moskva innan nästa flyg mot Bangkok skulle avgå så jag passade på att söka upp en toalett för jag var nämligen skitnödig och efter väl förrätat behov skulle jag ju torka mig när jag till min fasa upptäckte att alla pappersrullor var slut eller borta på toan så det blev att snabbt kila ut till det enda tvättstället som fanns på toaletten och med hjälp av handen och lite kallt vatten försöka torka sig så gott man kunde. Allt hade kunnat gå så bra om inte en städerska hade passat på att komma in genom toadörren just som min hand var halvägs uppe i skrevet.

Och hade hon inte börjat gapskratta och skrika något på ryska ut mot hennes arbetskamrater som väntade utanför så hade det kunnat gå ännu bättre. I alla fall så fick jag likt en skamsen strykarhund löpa gatlopp genom en rad av ryska leende flygplatsstäderskor.

Jag undvek mycket noga vidare kontakt med dessa damer under min väntan.

Timmarna gick och till sist ganska kraftigt försent öppnade gaten för bording till Thailand. Jag bordade planet, något lättad att ha kommit undan städerskornas vidare blickar.

Jag satte mig vid en fönsterplats i ett ganska tomt plan. Det var då han plötsligt dök upp. Jag har efter många års resor till Pattaya bildat mig en alldeles särskild uppfattning om hur en tvättäkta bar och snuskgubbe ska se ut men han stockholmaren och hans yngre polare var den första och den bilden levde kvar i många år och formade nog bilden eller bilderna även senare i livet. Är e ledigt här ropade han högt och ljudligt redan när han anlände till min stolsrad. Hade jag varit äldre och mer resvan och vetat mer om Pattaya och barerna så hade jag för mitt liv aldrig låtit honom med sällskap slå sig ner bredvid mig på en 10 timmars flygresa till Bangkok.

Men nu gjorde jag det och minnet av det sitter i resten av livet.

Han hade en plastpåse från Ica med sig som han genast öppnade och han drog upp två liter vodka. Jag fick honom bredvid mig i mitten av stolsraden. Längst ut satt polaren Per.

Jag tror inte jag anade vad som skulle komma senare. Hade jag gjort det hade jag nog försökt flytta då genast till en annan plats väldigt långt ifrån honom.

I alla fall så tog det ca 2 minuter innan han började berätta, han var ganska berusad redan vid ankomsten, att han var på väg inte till Bangkok utan till Pattaya och sen skräddes inte orden. Han berättade att han brukade sätta på tre horor redan i taxin ut till Pattaya och att dom bästa skjuten fanns längs med stranden.

Jag minns att hans mage var så stor att den nästan slog i stolen framför honom och han hade illrött långt hår och kopparärrigt ansikte.

På den tiden hade jag ju noll erfarenhet av både Pattaya och bartjejer så hans vulgära fyllesnack gjorde mig både lite rädd och beklämd men nu satt jag där inklämd mellan honom och fönstret så jag minns att jag först försökte sluta ögonen och låtsas sova men då klappade han mig på axeln varenda gång och frågade hur jag kunde vara trött eftersom resan bara hade börjat. Så han bara fortsatte att mala på och berätta om sina eskapader bland barerna medan han bara blev fullare och fullare. Hans yngre polare sa knappt ett ord.

Fortsättning följer

3 timmar sedan, skrev broder tuk tuk:

 

Jag var fortfarande på den tiden en novis vad gällde flygning och var milt uttryckt egentligen väldigt rädd för att vara i luften. S

Nu förstår jag varför du tog båten hem 🤣

7 minuter sedan, skrev jlh66:

Nu förstår jag varför du tog båten hem 🤣

Dom enda båtresor jag gjorde på den tiden var båten mellan Helsingborg och Helsingör.

BTT

Är det fablernas värld 😂

1 timme sedan, skrev Mankan:

Är det fablernas värld 😂

Forumets muntergök nummer 1 har skrivit.Det vore en passande signatur som du kunde ha

 Om du nu inte gillar eller tror på vad BTT skriver ta det då för vad det är som något roande eller ge fan i och läs det han skriver muntergök.

BTT´s minnesbilder är fan så mycket roligare att läsa än mycket annat som skrivs här.

3 minuter sedan, skrev stefan5300:

Forumets muntergök nummer 1 har skrivit.Det vore en passande signatur som du kunde ha

 

 Om du nu inte gillar eller tror på vad BTT skriver ta det då för vad det är som något roande eller ge fan i och läs det han skriver muntergök.

BTT´s minnesbilder är fan så mycket roligare att läsa än mycket annat som skrivs här.

Du verkar mycket bitter Stefan. Är det nått som tynger dig? Forumets bitterfitta kanske skulle vara en passsade signatur för dig. Kul för dig ändå att du uppskattar fabler när tillvaron annars inte verkar vara så rolig. 

6 minuter sedan, skrev Mankan:

Du verkar mycket bitter Stefan. Är det nått som tynger dig? Forumets bitterfitta kanske skulle vara en passsade signatur för dig. Kul för dig ändå att du uppskattar fabler när tillvaron annars inte verkar vara så rolig. 

Fixat

BTT IDOL OCH BITTERFITTA.

33 minuter sedan, skrev stefan5300:

BTT´s minnesbilder är fan så mycket roligare att läsa än mycket annat som skrivs här.

Absolut, han skriver underhållande.

Men kanske mer fabler än minnen, hur som........rätt kul skrivet av han, lite bilder hade ju inte vart fel, men kanske lite svårt? 

Jag njuter av att lyssna på folk som kan konsten att berätta historier från "värkligheten". Om den sen inte är riktigt sann utan skarvad lite grann så gör det inget så länge man inte skryter över sig själv eller pratar skit om namngivna personer. Eller som Ronny Eriksson uttryckte det "för lögnaren är det ingen konst att ljuga men för ljugaren är ljugandet en konst". Kör på BTT.

On 2019-04-28 at 07:00, skrev broder tuk tuk:

^{Tiden går på jorden och vi åldras. Våra minnen blir oxå äldre och grumligare, ofta förändras dom, görs om, blir ljusare och vänligare än dom var när dom upplevdes. Minnet duperar oss ofta. Kanske som en överlevnadsstrategi för att orka gå vidare. Kanske som ett ljus som ska lysa på äldre dagar.}

^{Minnet, detta märkliga fenomen i den mänskliga hjärnan som låter oss återuppleva det förflutna i ljusare färger när mycket blivit grått och färglöst.}

^{Engelskans ord för detta är relive. För övrigt ett av dom vackraste ord jag känner till.}

^{Jag skulle vilja översätta detta ord till minnesresor eller minnets resor.}

^{Denna historia, denna minnesresa kommer att handla om mina år i Thailand. Kanske kan man beskriva det som en thailandsresenärs memoarer.}

^{Jag ska försöka gå in i minnet och framkalla den människa, den person jag var då}

^{lämpligt och relativt billigt resmål utanför Europa.  Jag forskade lite omkring Thailand och läste diverse handböcker om landet, men kom efter ett tag på att det var alltför primitivt och för mycket djungel och mygg som spred farliga sjukdomar.}

Det som det framförallt stupade på var nog myggen.  Så till sist valde jag Mexico city istället.

 

Thailand fick vänta några år till.  Men ett frö hade såtts.

Trevligt och läsvärt! Bra förklaringar men ibland uppstår frågetecken. Åkte du t.ex båt till Mexico City? Även om denna berättelse handlar om Thailand vore det intressant att få lite intryck av din första resa till Mexico. 

On 2019-04-29 at 03:09, skrev broder tuk tuk:

Jag hann med att se dom flesta större städer i Europa under dom åren.  Så jag hade ju en viss resvana även innan jag började med dom längre flygresorna..

 

9 timmar sedan, skrev broder tuk tuk:

.......

Så efter ett tag lyckades jag leta mig fram till gaten och bordade planet och väl där började min kärlek till ryska kvinnor eller snarare min kåthet, för dom flygvärdinnor som mötte mig var så välsvarvade med ganska korta kjolar så jag höll på att få kåtslag på ren svenska.

Jag lyckades dock behålla fattningen och letade mig fram till min stol.

 

Jag var fortfarande på den tiden en novis vad gällde flygning och var milt uttryckt egentligen väldigt rädd för att vara i luften. Starten var oändligt nervöst och för varje gupp planet tog steg min puls med åtskilliga slag så det var tur att man på den tiden var en vältränad ynglig i god kondition.

Det jag minns av resan från Kastrup till Moskva var att planet var väldigt litet och hettan var extrem och turbulensen alldeles förfärlig. Men som sagt på den tiden var vartenda liten skakning en mardröm.

Som tur var hade jag allt som oftast blicken konstant fäst vid dom ryska flygvärdinnornas stora och guppande häckar. Den synen plockade bort mycket av min flygångest.

 

Fortsättning följer

Man kanske kan säga att man är novis på flygning om man bara gjort en båtresa till Mexico City.

Trevlig läsning ser fram mot fortsättningen nu när vi börjar närma oss huvudmålet......

Fan då är till och med jag en mer rutinerad räv en BTT, när jag började åka fanns det inget pendeltåg mellan Köpenhamns Hovedbangård och Kastrup utan det var att så snällt asa sina väskor till en HT buss efter ankomst från Helsingör och sedan baxa upp dem för tre trappsteg innan man kunde klämma in dem i en sorts bagageställ.

Kedjerökande danska kärringar kommer man ju ihåg, både på båten och tåget.

1 timme sedan, skrev MaiChai:

Fan då är till och med jag en mer rutinerad räv en BTT, när jag började åka fanns det inget pendeltåg mellan Köpenhamns Hovedbangård och Kastrup utan det var att så snällt asa sina väskor till en HT buss efter ankomst från Helsingör och sedan baxa upp dem för tre trappsteg innan man kunde klämma in dem i en sorts bagageställ.

 

Kedjerökande danska kärringar kommer man ju ihåg, både på både och tåget.

Jo jag minns oxå att jag tog bussen från hovedbanegåren ut till Kastrup.

Jag kanske förväxlat tiden lite här och att tågen kom in i bilden vid senare resor.

Minnet sviker lite när man ska gå tillbaka mer än 30 år i tiden.

BTT

38 minuter sedan, skrev broder tuk tuk:

 

Jo jag minns oxå att jag tog bussen från hovedbanegåren ut till Kastrup.

 

Jag kanske förväxlat tiden lite här och att tågen kom in i bilden vid senare resor.

 

Minnet sviker lite när man ska gå tillbaka mer än 30 år i tiden.

 

BTT

Stationen vid Kastrup öppnade 1998, innan dess fick man åka buss eller taxi dit.