En stor skillnad mellan Thailändare och svenskar är väl att de thailändska skolorna inte lär ut att ifrågasätta och reflektera på samma sätt som vi svenskar får lära oss. Därmed inte sagt att thailändare inte klarar av att göra detta, men vi svenskar har det mera inbyggt i kroppen ifrån tidiga år. Det är alltid farligt att generalisera, men lite kanske man får generalisera.
Det kanske förklarar att vi svenskar är mera intresserade av andra kulturer samt ser saker som thailändarna kanske inte ser. Men som Herr Chang sagt, visst är det enkelt att bli hemmablind och detta kan förklara en hel del. Jag har en thailändsk bekant som är professor och honom kan jag då inte säga att han inte klarar av att reflektera över saker och ting. Han brukar inte kalla individer för falang vid tilltal kan jag tala om, utan han brukar vara mera specifik. Man kan nog anse att det har med utbildningsnivå att göra.
Eftersom tråden har med missöden att göra så ska jag berätta en pinsam episod som kom till av att jag pratar thailändska hellre än bra. Många klassiska uttalsmissar har man ju gjort i sina dagar. Men denna är i en liten annan klass.
Jag satt och väntade på bussen i en väntsal. Jag var ute i god tid och det var inte mycket thailändare i farten. Bredvid mig satt två thailändskor i 30-35 årsåldern. De började fundera om mig, efter ett tag och undrade vad jag gjorde och var på väg bla. Jag kunde inte hålla mig utan började samtala med dom och rättade ut frågetecknen så gott jag kunde.
Efter en stund kom vi in på hettan. Detta var i slutet på april så en del regn hade börjat komma och temperaturen var på väg ner. Men jag var tvungen att berätta för dom, att när det var som varmast så hade vi byggt ett tak hemma i byn och jag hade varit med och jobbat med allt möjligt. De var tveksamma till hur jag klarade det under värmeböljan. Jag glömde bort det thailändska ordet för svett "hööa". Så när jag skulle förklara för dom att jag svettades väldigt mycket hela tiden, så gjorde jag det med en krånglig omskrivning på thailändska. De tyckte att det var enormt roligt, men kunde inte förklara för mig vad som var så enormt roligt. Jag hade väl mina aningar om hur det jag sagt hade tolkats, men det var slutdiskuterat om den saken.
När jag kom hem så berättade jag vad jag sagt till dom, för min fru. Hon skällde ut mig och sa att jag skulle inte prata thailändska med främmande personer, eftersom jag inte kunde prata begripligt. Efter en stund så sa hon att det jag sagt lät som att jag hade haft utlösning hela tiden vi byggde.
Jag började naturligtvis gapskratta, men frugan tyckte inte det var lika roligt!!! Sedan så berättade hon det för en kompis och då var det liksom hur kul som helst.