En gång var jag utanför Satuk som ligger några mil utanför Buriram. En dag skulle det vara någon stor show med olika artister som skulle uppträda. Det var någon jordbruksmässa där de visade upp olika maskiner. Utanför fanns det tält och en marknad för begagnade delar bl.a. Givetvis fanns det också mat i mängder utanför området och det fanns tält att sitta i om man inte ville sitta ute. Grillröken låg tät över området.
Till slut så började uppträdandena med olika artister och dansare. Det var massor av folk där och det fanns fläktar utställda på olika platser och då och då kom det en dusch av vattenånga från dem. Kanske var dessa fläktar nog för att ge lokalbefolkningen lite välbehövlig svalka men för en nordbo var det inte nog. Jag hade ett litet programblad som var stort som ett vykort och försökte fläkta mig med men gav upp eftersom viftandet gjorde mig om möjligt ännu varmare.
Några av de som stod vid sidan så hur jag led av värmen och riktade en av fläktarna åt mitt håll men jag satt lite för långt från den för att det skulle bli någon märkbar skillnad.
Det var ett par komiker som var konferencierer och roade publiken före och mellan uppträdandena. Jag förstod inte något men det hindrade ju inte de övriga att roas av dem och jag roades av deras mimik och drogs med av stämningen de drog upp och det var riktigt trevligt. Släktingarna som var med verkade oroliga för att jag skulle vara hungrig så de frågade hela tiden om de inte skulle ge mig något att äta vilket jag vänligt avböjde. Vi hade ju nyss ätit en rejäl middag till frukost och då står åtminstone jag mig i flera timmar efteråt.
Men ett nej från mig betyder inte så mycket så snart satt jag med vatten, kaffe, kakor och frukt som jag balanserade i knät. Då plötsligt medan jag har munnen full av kakor riktar de två på scenen sin uppmärksamhet mot mig. De hade fått syn på ett ljust hår bland de andra och frågade ut tjejen lite om var jag kom från m.m. De kunde inte särskilt bra engelska så hon svarade så gott hon kunde. Att de pratade om mig förstod jag av att de sa ordet "farang", (falang) flera gånger och även "Saweden".
Sedan vände han sig mot mig och sa "Welcome to Thailand". Jag hade svalt det jag hade i munnen och tackade honom för det och då vände han sig mot publiken och sa att de skulle välkomna mig med en applåd. Det gjorde de och sedan blev jag tillsagd att resa mig upp så att alla kunde se mig och trots att det inte var min högsta önskan just då, så gjorde jag det och vinkade lite tafatt till dem. Han frågade mig lite om vad jag tyckte om Thailand och jag svarade artigt så gott jag kunde och när han var nöjd så fick jag en applåd till när jag satte mig igen. Lite väl mycket uppmärksamhet tyckte jag nog att det var men samtidigt så var ju en farang som jag en ovanlig syn i de trakterna.
Det var bra artister och bra musik men det var lite långtråkigt eftersom det var så mycket prat mellan låtarna. De hade även utlottningar av olika priser på numret man fick på biljetten. Det var fritt inträde men man fick ändå en biljett för att ha möjligheten att kunna vinna något litet pris.
Efter en stund kom det in ett pojkband bestående av två grabbar och av reaktionerna att döma så var det en hel del av de yngre tjejerna som kommit för deras skull. Även de fick syn på ett ljust hår i publiken och hade några frågor de med. De använde sig också av ordet "farang" när de talade om mig, vilket inte är konstigt eftersom det var det jag var och är när jag är i Thailand. I de trakterna fick jag uppfattningen att de är nyfikna och hjälpsamma på ett annat sätt än på de vanliga turistställena. Det kan ju bero på att de som jobbar och bor på turistställena har sett en del sidor hos turister och besökare som inte alltid är så smickrande och därmed ha fått en annan bild än vad man har på ställen som inte besöks av faranger så frekvent.
I början när jag först kom till Thailand så reagerade jag över det och frågade någon vid tillfälle om det var ett "dåligt" ord eller inte. Till svar fick jag att det inte alls var det utan något man säger om västerländska turister eller besökare. Nu reagerar jag inte över det alls och enda gången jag inte gillade det är när jag blev omtalad som "farangen" om man sitter tillsammans med andra.
Jag tycker att det är oartigt att inte omtala någon med namn, särskilt efter att man blivit presenterade för varandra. Jag kallar ju inte folk för "norrmannen", "finnen", "kurden" osv. Men det kan ju bero på kulturella skillnader. Det är heller inget jag anser vara något att brusa upp för men är som sagt inte förtjust i det trots att jag fått förklarat för mig att det inte är något negativt ord eller har någon negativ betydelse i sig. Ska det bli till något negativt så får man lägga till ett adjektiv. Men ger man dem ingen anledning till att få en negativ bild av dig så säger de ju med största säkerhet inte något negativt om dig.
