Var i höstas uppe i Roi ett och hälsade på Magrood och Svarten.
Fru vax hade hört att det i denna stad finns en affär som säljer Thaisilke till både bra pris och med rätt kvalitet så nu skulle vi besöka denna affär och spendera lite baht.
Eftersom vi inte visste var den låg och värdparet var upptaget med annat så gick vi ner till centrum och frågade en tuktuk förare.
Och javisst, affären låg runt hörnet enligt honom, men han erbjöd sig dock att köra oss dit för en billig penning, sagt och gjort, vi tog tuktuken.
Denna tuktuk var antagligen tillverkad innan Jesus föddes och lamellerna var 100% slut.
Bara med full gas så rörde sig denna tuktuk framåt, i ca 10 km. per timma.
Förutom det öronbedövande ljudet så höll vi på att bli förgiftade av avgaserna från det hål i ljuddämparen som satt precis på rätt nivå för att se till att samtliga avgaser hamnade rakt på oss.
Efter 10 minuter var jag småirriterad och frågade om det var långt kvar, vi skulle ju bara runt hörnet, men hade åkt betydligt mer än så. Fick veta att det var närmare nu. 
Efter 20 minuter var jag småförbannad och undrade varför vi aldrig kom fram. Fick till svar att nu är vi strax framme. 
Efter 30 minuter brast det för mig och jag beordrade stopp. Tuktuken stannade, vi klev ur och frågade om han visste var affären låg, vi fick ett nej till svar!?!? 
Fru vax blev nu också lite småsur och påtalade detta för föraren, som då genast tyckte att han hade en bra grej till oss som plåster på såren.
Vi kunde få åka tillbaka till utgångsplatsen för bara halva priset av vad vi skulle betala för att komma till affären. Ja alltså först skulle vi ju betala de överenskomna 80 bahtingarna för att komma till affären, som vi dock aldrig kom till. Men sedan kunde vi alltså få åka tillbaka till utgångspunkten för bara ytterligare 40 baht, totalt alltså bara 120 baht för att bli döv, avgasförgiftad och genomsvettig genom att ha spenderat 1 timma i Thailands äldsta tuktuk, utan att ha kommit en meter.
Nu skedde det otroliga, vi hade utan att veta det stannat precis utanför den affär som Magroods mamma arbetar i, alltså vi visste inte att hon jobbade i affär och vi visste absolut inte var denna affär i så fall skulle ligga.
Men vår färd tog oss alltså till den enda person vi kände i Roi Ett, ja förutom Magrood då.
Magroods mamma visste var affären låg och berättade att denna låg ca 20 minuter med bil utanför staden, och då minsann fick vår tuktukman en briljant ide.
Eftersom affären låg så långt bort var ju priset 80 baht för lågt, han ville nu istället ha 150 baht, och detta fast att vi inte ens var nära att komma till denna affär. 
Magroods mamma blev arg, Fru Vax blev arg och jag blev vansinnig.
Tuktukmannen fick åka ensam tillbaka, Fru vax gav honom 50 baht totalt, Magroods mamma tog oss i familjens bil till affären och där fick jag förmånen att betala en massa baht för Thaisilke som enligt Fru Vax var bra och billigt, men som sagt, det är ju en helt annan historia, helt annan.