Min fru är kritisk till anmärkningsvärt många företeelser i Thailand och igår framförde hon en.
Hon hävdar att thailändare, generellt, inte är särskilt benägna att, utan för den egna familjen, hjälpa varandra och visa sympati "neråt".
Skall det hjälpas, så skall det vara rakt eller snett uppåt och i värsta fall sidledes (med neråt och uppåt avses då ekonomisk status och position i samhället).
Enligt min fru, ser de eventuell hjälp som en investering och "hjälper" endast då de själva kan tänkas få omedelbar eller framtida avkastning på investeringen.
Att självuppoffrande och utan publicering med pukor och trumpeter hjälpa någon med lägre rang i en akut situation finns liksom inte på kartan i Thailand.
Min reflexion:
Är det rent av så, att det där med "ren" karma är något som vi faranger bara inbillar oss finns i den thailändska kulturen?
Är thailändaren i gemen egentligen en helt vanlig skitstövel som bara ler och är vänlig när det kan löna sej?
Jag jobbar på svaret.