Min thailändska fru reflekterar

Jive: Du har en klarsynt fru

Min uppfattning, och jag har hört samma från flera faranger är att sett med våra ögon och värderingar kan man lätt anse att Thai är ganska "egoisktiska"

Det gäller i allt från uppträdande i trafiken till arbete och inom familjen

Men när man lär sig mer och mer om kultur och förutsättningar får man mer förståelse varför Thai beter sig på annorlunda sätt

Och som många här skriver, måste en Thai tänka på vem den stöder eller vill vara vän med för man kan faktiskt vara väldigt beroende av detta i livet

Hmmm, väldans ofta så ger man helt osjälviskt både mat och pengar till de orangeklädda tiggarna som stryker förbi husknuten på morgonkvisten.

Baktänkaren Arne

Min fru har ett hjärta av guld, hon kan inte gå förbi en tiggare utan att ge en liten slant

Karma är påhittat trams, både på MPR och i Thailand!

Hej

Jag tror inte att Thailändare har mindre empati än t.ex Svenskar, och den stora skillnaden är mellan landsbygd och stad precis som i Sverige.

På landet hjälps folk åt med t.ex husbygge, skörd, uppfostrar och tar hand om varandras barn, äter hos varandra, ger bort frukt och grönt gratis som man odlat, och umgås med varandra dagligen och har tid för detta.

Allt handlar inte om pengar och tid, och folk kan ge bort och hjälpa varandra utan att egentligen avstå eller förlora så mycket tid eller pengar själva.

Men i städerna är folk mer stressade, behöver mer pengar eftersom allt kostar, tider att passa, är utsatta för konkurens, mer misstänksamma eftersom dom inte känner varandra på samma sätt som i en liten by, och familjens (släktens) trygghet finns inte på samma sätt, och klimatet är hårdare och det finns fler människor som inte är ärliga och t.o.m kriminella, och man är tvungen att tänka mer på sig själv för att kunna leva där.

Detta leder nog till att människorna där kan upplevas som lite mindre empatiska. och att klimatet är hårdare.

Och ändå mer fokuserat på att tjäna pengar och att tid är dyrbart är det väl i turistorter, där folk enligt mig är ändå mer konkurensutsatta och desperata än i dom Thailändska städerna, och allt handlar verkligen om pengar, det är nog nästan ingenting som är gratis, och där är nog utrymmet för empati som minst.

Mvh Isan Lover

Khrapom

Jag fick en lektion om Nam jai och Sam nuk boon koon (ursäkta stavningen) som om jag minns rätt handlar om tjänster och gentjänster. Rätta mig gärna om jag är ute och cyklar.

Att göra någon en tjänst p.g.a. nam jai(generositet) kräver man ingen återgäldning för.

Sam nuk boon koon är att frivilligt återgälda skulden när tillfälle och möjlighet finns.

Att bli återgäldad av någon i högre rank kan kanske betala sig bättre än av någon i lägre rank.

Min fru har ett hjärta av guld, hon kan inte gå förbi en tiggare utan att ge en liten slant

Ja, hon lider av någonting som heter medkänsla för andra, vilket inte alla har

Ja, hon lider av någonting som heter medkänsla för andra, vilket inte alla har

Det som är det sorgligast av allt är när det påstås att det är maffian som styr tiggeriet här i Pattaya.

Placerar ut ungar,handikappade, illegala invandrare på 2:nd road och lägger beslag på pengarna. dom får in

Fritz..

En sak är då säker och det är att folk i Sverige bryr och hjälper varandra betydligt mindre än i Thailand, både uppåt och neråt, detta fast att vi här verkligen skulle kunna göra så.

Det beror nog på hur man ser det.

De flesta svenskar har nog aktivt skänkt både en och annan krona till div fristående hjälporganisationer. Exempelvis Röda Korset, Unicef, Frälsningsarmen, mm, mm.

Sedan ställer ju människorna i Sverige upp på ett otroligt högt

Skattetryck (ganska lite gny över detta).

Vilket landar på drygt ca 65 % i skatt på bruttolönen för en industriarbetare

(A-skatt, Arb.avg, anställdas försäkringar).

När dessa skatter är dragna från vår lön så åker vi på + 25 % moms

på de varor som vi sedan handlar i butiken.

Vart går då tusentals av våra inbetalade skatteslantar varje månad?

- Jo, en hel del av dessa inbetalade skattepengar går till de människor i det svenska samhället

som av en eller annan anledning inte klarar sig själva ekonomiskt.

Så nog hjäper vi till alltid, även om det mestadels sker indirekt via skatten i Sverige.

SN

Efter den hemska Tsunamin så fick i alla fall jag se vilka hjärtan thailändare har när det kommer till att hjälpa medmänniskor i nöd.

Min fru är kritisk till anmärkningsvärt många företeelser i Thailand och igår framförde hon en.

Hon hävdar att thailändare, generellt, inte är särskilt benägna att, utan för den egna familjen, hjälpa varandra och visa sympati "neråt".

...

..

Min reflexion:

Är det rent av så, att det där med "ren" karma är något som vi faranger bara inbillar oss finns i den thailändska kulturen?

Är thailändaren i gemen egentligen en helt vanlig skitstövel som bara ler och är vänlig när det kan löna sej?

Jag jobbar på svaret.

Naturligtvis finns det skitstövlar, men jag vill nog påstå att de är betydligt färre än thailändaren i gemen.

Helt klart synns en skillnad i det thailändska samhället om man jämför nu och tillbaka i tiden.

Det Thailand jag förlorade min själ till hade t.ex en betydligt större respekt till äldre än vad samhället har nu. Man såg det så tydligt, kom en tant eller farbror upp på bussen eller tåget så blev dom direkt erbjudna sittplatser. Samma sak i väntsalar etc. Idag är det betydligt tveksammare om någon ska resa sig. Det synns att många yngre bryr sig inte överhuvudtaget. En del tittar runt för att se om det inte kan finnas någon annan som vore lämpligare för uppgiften att lämna ifrån sig sin sittplats.

Samma sak utspelar sig ofta om det kommer en höggravid kvinna. För länge sedan var det inget snack om saken, kom en höggravid kvinna reste sig massor med folk. Varsågod, sitt här! Nu är det tveksammare.

Man kunde också se hur de fattiga ofta betalade mycket mindre än de bättre beställda, på t.ex matställen. 50 satang för en lunch, 10 bath för jobbare, falanger (som ju är miljonärer) kan gott betala 40bath för samma lunch. Vad orättvist påstår många, javisst men de hjälpte de fattiga som aldrig skulle ta emot om de fick det gratis. Men de skor sig på falangen, det är falangen som får betala. Kanske! På många ställen på landsbyggden hade de aldrig sett en falang på den tiden. Om det då kom en falang ett par gånger om året och betalade dyrt. Hur stort var hans bidrag under hela året till de fattiga? Vem var snål i det fallet?

På turistorten fick/och får fortfarande falangen bidra betydligt mera, och kanske inte enbart till de fattiga. Men jämför man på landet och i städerna mera centralt så var det inte så stor skillnad förr i tiden i viljan att hjälpa varandra. Gradvis har det västerländska sättet att bete sig tagit över. Naturligtvis sprider sig sådana intryck, inte från en dag till en annan över landet. Det är hela tiden en gradvis påverkan som sker utdragen över flera års tid.

Hur stor påverkan är utifrån och hur stor påverkan är internt i landet är naturligtvis omöjligt att säga, personligen tror jag nog att det är utifrån den största påverkan kommer.

Det som är det sorgligast av allt är när det påstås att det är maffian som styr tiggeriet här i Pattaya.

Placerar ut ungar,handikappade, illegala invandrare på 2:nd road och lägger beslag på pengarna. dom får in

Fritz..

Detta har jag och gumman bevittnat flera gånger-

sitt å kika ett tag så ser man hur tiggarna kommer i omgångar

och tömmer kopparna till en -som vi sett iaf. fet och argsint

thaikärring med guldkedjor... aldrig i livet vi ger tiggare pengar

efter detta - bjuppar gärna på mat istället,efter gatan-PHA

ingen är intresserad då...

SLUTSATSEN - som vanligt - up to you-

Hej

Jag tror inte att Thailändare har mindre empati än t.ex Svenskar, och den stora skillnaden är mellan landsbygd och stad precis som i Sverige.

På landet hjälps folk åt med t.ex husbygge, skörd, uppfostrar och tar hand om varandras barn, äter hos varandra, ger bort frukt och grönt gratis som man odlat, och umgås med varandra dagligen och har tid för detta.

Allt handlar inte om pengar och tid, och folk kan ge bort och hjälpa varandra utan att egentligen avstå eller förlora så mycket tid eller pengar själva.

Men i städerna är folk mer stressade, behöver mer pengar eftersom allt kostar, tider att passa, är utsatta för konkurens, mer misstänksamma eftersom dom inte känner varandra på samma sätt som i en liten by, och familjens (släktens) trygghet finns inte på samma sätt, och klimatet är hårdare och det finns fler människor som inte är ärliga och t.o.m kriminella, och man är tvungen att tänka mer på sig själv för att kunna leva där.

Detta leder nog till att människorna där kan upplevas som lite mindre empatiska. och att klimatet är hårdare.

Och ändå mer fokuserat på att tjäna pengar och att tid är dyrbart är det väl i turistorter, där folk enligt mig är ändå mer konkurensutsatta och desperata än i dom Thailändska städerna, och allt handlar verkligen om pengar, det är nog nästan ingenting som är gratis, och där är nog utrymmet för empati som minst.

Mvh Isan Lover

..

Efter den hemska Tsunamin så fick i alla fall jag se vilka hjärtan thailändare har när det kommer till att hjälpa medmänniskor i nöd.

INTE ALLA KANSKE !!!! PRATA ME EN KILLE SOM VAR I PHUKET NÄR DE HÄNDE Å HAN STANNA NÅGRA EXTRA DAGAR FÖR ATT "HJÄLPA" TILL..SNÄLLT SA JA FICK DÅ TILL SVAR ATT HAN LETADE MEST EFTER PLÅNBÖCKER,GULD M.M M.M Å TYDLIGEN VA DE MÅÅÅÅÅÅÅÅNGA SOM INTRESERA SIG MER ATT HITTA SAKER ÄN MÄNNISKOR