Min thailändska fru reflekterar

Sen måste man väl fråga sig, hur många i Thailand lever efter buddismens lära?

Sitta här och säga att man sitter inne med facit.. Blir bara matt att läsa sånt påstående.

Rock on!

Thailändaren ler eller inte! Och som TS undrade, varför man hjälper vissa och andra inte.

Tro inte att den gemene Bangkokanien är som vilken stureplansglidare som helst!

Tro mig, Sangwal, det fungerar annorlunda här oavsett om man är inbiten Bhuddist eller ej!

Jag tror att mängden empati som genomsnittsinvånaren har är densamma i alla världens länder. I ekonomiskt mindre utvecklade länder blir familjen alltid viktigare då samhället inte erbjuder något större stöd och dessutom är dessa länder också oftast socialt och rättsligt mindre utvecklade vilket gör att behovet att hålla sig väl med "viktiga personer" blir mycket viktigare än i mer utvecklade länder.

Om man då förbrukat all sin empati till släktingar och eventuellt hjälpande till närmaste "viktig person" så finns förmodligen inte så mycket mer kvar till andra än leenden med det är trots allt trevligare än en tom stirrande blick.

Jag tycker nog att fjäsket uppåt och föraktet neråt är betydligt mera markant i Thailand än i Sverige.

Håller med

Min fru är kritisk till anmärkningsvärt många företeelser i Thailand och igår framförde hon en.

Hon hävdar att thailändare, generellt, inte är särskilt benägna att, utan för den egna familjen, hjälpa varandra och visa sympati "neråt".

Skall det hjälpas, så skall det vara rakt eller snett uppåt och i värsta fall sidledes (med neråt och uppåt avses då ekonomisk status och position i samhället).

Enligt min fru, ser de eventuell hjälp som en investering och "hjälper" endast då de själva kan tänkas få omedelbar eller framtida avkastning på investeringen.

Att självuppoffrande och utan publicering med pukor och trumpeter hjälpa någon med lägre rang i en akut situation finns liksom inte på kartan i Thailand.

Min reflexion:

Är det rent av så, att det där med "ren" karma är något som vi faranger bara inbillar oss finns i den thailändska kulturen?

Är thailändaren i gemen egentligen en helt vanlig skitstövel som bara ler och är vänlig när det kan löna sej?

Jag jobbar på svaret.

Tja, Jive.

Skulle tro att många thailänd(are)(skor), i synnerhet (skor), inte gör någonting utan egen vinning i sikte. Om inte nu på direkten, så åtminstone inom en inte allt för lång framtid.

That,s the deal. Inget konstigt med det. Ta och ge, det är realitet.

MVH Nonki

Tja, Jive.

Skulle tro att många thailänd(are)(skor), i synnerhet (skor), inte gör någonting utan egen vinning i sikte. Om inte nu på direkten, så åtminstone inom en inte allt för lång framtid.

That,s the deal. Inget konstigt med det. Ta och ge, det är realitet.

MVH Nonki

Detta citat bekräftar väl ganska precis Vaxets tes om den negativa synen på thailändska kvinnor här på forumet. Tycker det är lite lustigt hur snabbt folk är villiga att generalisera. Det blir ändå lite mer tragi-komiskt när man försöker applicera walking street-cynism på resten av landet också. Människor är ofta ett resultat av sin miljö, det kan vara en poäng att försöka komma ihåg ibland.

Det verkar ha gått utför med thailändarnas intresse av att ställa upp för andra utan ekonomisk baktanke sedan tsunamin.

I alla fall om man ska tro på det som skrivs i denna tråd.

Fritz..

Hej

Jag tror inte att Thailändare har mindre empati än t.ex Svenskar, och den stora skillnaden är mellan landsbygd och stad precis som i Sverige.

På landet hjälps folk åt med t.ex husbygge, skörd, uppfostrar och tar hand om varandras barn, äter hos varandra, ger bort frukt och grönt gratis som man odlat, och umgås med varandra dagligen och har tid för detta.

Allt handlar inte om pengar och tid, och folk kan ge bort och hjälpa varandra utan att egentligen avstå eller förlora så mycket tid eller pengar själva.

Men i städerna är folk mer stressade, behöver mer pengar eftersom allt kostar, tider att passa, är utsatta för konkurens, mer misstänksamma eftersom dom inte känner varandra på samma sätt som i en liten by, och familjens (släktens) trygghet finns inte på samma sätt, och klimatet är hårdare och det finns fler människor som inte är ärliga och t.o.m kriminella, och man är tvungen att tänka mer på sig själv för att kunna leva där.

Detta leder nog till att människorna där kan upplevas som lite mindre empatiska. och att klimatet är hårdare.

Och ändå mer fokuserat på att tjäna pengar och att tid är dyrbart är det väl i turistorter, där folk enligt mig är ändå mer konkurensutsatta och desperata än i dom Thailändska städerna, och allt handlar verkligen om pengar, det är nog nästan ingenting som är gratis, och där är nog utrymmet för empati som minst.

Mvh Isan Lover

Det verkar ha gått utför med thailändarnas intresse av att ställa upp för andra utan ekonomisk baktanke sedan tsunamin.

I alla fall om man ska tro på det som skrivs i denna tråd.

Fritz..

Kan det möjligen ha ett samband med ju längre tid man vistas här, desto mer medveten blir man?

Kan det möjligen ha ett samband med ju längre tid man vistas här, desto mer medveten blir man?

Eller att vi tappar lite perspektiv efter fler och fler år i landet. Tror det kan vara en blandning av båda.

Eller att vi tappar lite perspektiv efter fler och fler år i landet. Tror det kan vara en blandning av båda.

Om du med "perspektiv" menar perspektivet utifrån uppdaterad erfarenhet från både öst och väst, så kan jag hålla med.

Å andra sidan tycker jag att fågelperspektivet har förbättrats i takt med lägre frekvens på "metronomen" - mer tid till betraktelser och eftertanke.

Jag tycker nog att fjäsket uppåt och föraktet neråt är betydligt mera markant i Thailand än i Sverige.

Självklart är det mycket viktigare att hålla sig väl med inflytelserika personer i Thailand än i Sverige, vad har jag för nytta av att vara polare med kommunchefen och polischefen i Sverige? I Thailand kan det i extremfallet vara en skillnad på liv och död och i många fall en gigantisk skillnad i pengar, service och bekvämlighet.

Så mycket förakt nedåt vet jag inte om det finns men det finns ett utbrett ointresse för alla som inte tillhör familjen och den närmaste bekantskapskretsen. Som jag skrev ovan så tror jag det beror att de flesta har förbrukat sin empati i att bry sig och hjälpa sina närmaste och det kan vara ganska krävande i ett land helt utan sociala skyddsnät.

Att klimatet är tämligen hårt i en turiststad är tämligen självklart och i ett fattigt land helt självklart. Vinsterna för småbluffande är enorma och förlusterna minimala; för varje kund, gäst eller besökare du lurar/retar upp finns det tusentals nya så det är närmast korkat, rent ekonomiskt, att inte vara lite om sig och kring sig. Det finns nog mycket sanning i det gamla uttrycket att turiststäder kallas så för att man ska turista i dem, inte bo där.

Är det inte bara så enkelt att problemen för folk i ett fattigt land ibland är så många att emptin man har måste få en gräns, inte då så att man inte bryr sig om andra, utanför familjen, fattigare än en själv och så vidare.

Men mentalt måste man dra gränsen, inte medvetet utan omedvetet, för vad man orkar bry sig om, annars blir hela ens eget liv allt för problemfyllt.

Glöm inte att många i Thailand inte vet hur de skall betala hyran nästa månad, betala för skolgången för barnen nästa termin, hjälpa sina föräldrar att få mat för dagen etc. Inte lätt att vara hjälpsam till allt och alla då.

Berättade för fru Vax om denna tråd och hon höll med dig Jive till viss del, men man skall nog hålla i huvudet att både Fru Vax och Fru Jive har råd med dessa reflektioner, de behöver inte direkt oroa sig för försörjningen i morgon.

Och precis som vi i Sverige med vårt "världssamvete" kan tala om för hela världen vad som är rätt eller fel då vi ser problemen på distans, kan våra fruar se problemen i det Thailändska samhället utan att själva behöva oroa sig allt för mycket.

En sak är då säker och det är att folk i Sverige bryr och hjälper varandra betydligt mindre än i Thailand, både uppåt och neråt, detta fast att vi här verkligen skulle kunna göra så.

Sedan underbara kommentarer i tråden av precis de skribenter man väntar sig, den förste påstår att faktum är att thailändare och framförallt thaitjejer ALDRIG gör något utan att vinna på det själv.

Och den andre påstår att man på landet i Thailand är snälla, i staden är man elaka, och på turistorten är man jättedumma.

Om inlägget mitt är konstigt eller oförståbart beror detta på en enastående jetlag som verkligen gjort mig medveten om att jag börjar bli gammal nu.

Är det inte bara så enkelt att problemen för folk i ett fattigt land ibland är så många att emptin man har måste få en gräns, inte då så att man inte bryr sig om andra, utanför familjen, fattigare än en själv och så vidare.

Men mentalt måste man dra gränsen, inte medvetet utan omedvetet, för vad man orkar bry sig om, annars blir hela ens eget liv allt för problemfyllt.

Glöm inte att många i Thailand inte vet hur de skall betala hyran nästa månad, betala för skolgången för barnen nästa termin, hjälpa sina föräldrar att få mat för dagen etc. Inte lätt att vara hjälpsam till allt och alla då.

Berättade för fru Vax om denna tråd och hon höll med dig Jive till viss del, men man skall nog hålla i huvudet att både Fru Vax och Fru Jive har råd med dessa reflektioner, de behöver inte direkt oroa sig för försörjningen i morgon.

Och precis som vi i Sverige med vårt "världssamvete" kan tala om för hela världen vad som är rätt eller fel då vi ser problemen på distans, kan våra fruar se problemen i det Thailändska samhället utan att själva behöva oroa sig allt för mycket.

En sak är då säker och det är att folk i Sverige bryr och hjälper varandra betydligt mindre än i Thailand, både uppåt och neråt, detta fast att vi här verkligen skulle kunna göra så.

Sedan underbara kommentarer i tråden av precis de skribenter man väntar sig, den förste påstår att faktum är att thailändare och framförallt thaitjejer ALDRIG gör något utan att vinna på det själv.

Och den andre påstår att man på landet i Thailand är snälla, i staden är man elaka, och på turistorten är man jättedumma.

Om inlägget mitt är konstigt eller oförståbart beror detta på en enastående jetlag som verkligen gjort mig medveten om att jag börjar bli gammal nu.

Inbilla dej inte att varken fru Vax eller MPR-medlemmarna går på den förklaringen.

Det var väl i Las Vegas du har varit?

Ser ut som det skulle kunna gälla inom familjen också, det där att hjälpa.

Jag och min fru har fått ganska bra kontakt med ett barnhem i vårt närområde.

I detta hem bor ett 70-tal barn i åldrarna 1 - 15 år.

Barnhemmet besöks tämligen regelbundet av farang/thaipar, som har med sej diverse förnödenheter vid varje besök.

En ( 1 ) singel thaidam, som har ett matstånd på den lokala marknaden, brukar också komma och överlämna dagens osålda mat.

Det finns många thai med olika affärsverksamhet i närområdet, men de syns aldrig på barnhemmet.