Hej, jag heter gubben och jag är en alkoholist. Jag tänker berätta min livshistoria för Er.
Varför undrar säkert många?
Jag anser att om jag kan hjälpa endast en person att förändra sitt liv så är det min skyldighet att hjälpa. Jag hjälper bäst genom att berätta mitt liv ur mitt perspektiv. Jag kommer vara väldigt öppenhjärtlig och om det stör någon så behöver ni inte läsa längre än hit.
Ja föddes en sommardag några dagar efter midsommarhelgen 1949, jag kommer alltså fylla 60 i år.
Min familj, mamma, pappa och 2 storasystrar och jag bodde i en liten 1:a högst upp på Åsögatan 137 med toaletten nere på gården. På den tiden var blöjorna av tyg så på spisen, vedspis, stod det alltid en jättestor gryta med varmvatten och en mängd av tygblöjor i. När jag var drygt 5 månader gammal så flyttade jag ut med min familj till en närförort i södra Stockholm.
När jag började skolan 1956 så fanns fortfarande lagen om att barn fostrades bäst med stryk. Lagen mot Barnaga har jag för mig försvann 1958. Problemet var att lagen inte tog bort agan på lång tid eftersom problemet var inte lagen utan en mängd lärare som ”älskade” att aga försvarslösa barn. Den största åtgången i skolan var inte pennor, radergummi(suddgummi) eller skriv- räkneblock utan de breda 1-meterslinjalerna och Pekpinnen som lärarna skulle använda att peka med på kartor och tavlan. Vad dessa saker användes mest till behöver jag nog inte förklara, ni i min ålder vet kanske vad jag pratar om.
Jag blev mobbad i skolan, troligen berodde det på att jag var skelögd, liten och tanig. När jag var drygt 12 år så hade jag tröttnat på dessa mobbare, de hade mobbat mig i drygt 5 år, så jag drack mig full och kände hur mitt självförtroende växte, hur jag kände att jag ville hämnas på dessa idi*ter. Det gjorde jag, jag fick tag i mobbarna och slog dem sönder och samman. Efter det så var det dem som var rädda, de rörde aldrig mig igen. Jag sa också åt dem att om de mobbade andra så skulle de få med mig att göra.
En gång när jag var full så hamnade jag på en fest där jag somnade, jag var naken och bredvid mig låg en gammal gubbe när jag vaknade, jag hade ont i en viss kroppsdel. Jag var då lite drygt 12 år när jag första gången blev sexuellt utnyttjad. Jag blev våldtagen. Detta fortsatte under många år, jag fick sprit av dessa ”snälla” farbröder mot att de fick sexuella ”tjänster” av mig. Jag var en manlig "hora" redan i 12-årsåldern.
I skolan var jag en mönsterelev, hade toppbetyg. Tyvärr så orkade jag inte plugga vidare efter 9:an utan det var då som jag gick ut på sjön och arbetade under några år.
Under denna tid så märkte jag hur mitt liv som utnyttjad och utnyttjare hade förändrats känslomässigt. Jag blev känslomässigt avstängd. Jag bara köpte kvinnor och körde på, de var ju bara ”horor”. Jag som hora föraktade andra horor, typiskt försvar, att jag var en bättre hora än den horan jag köpte tjänster av.
Mitt supande ökade, jag var den där trevliga killen som alltid var rolig på festerna men aldrig fick tjejen. Känns det igen? Den första tjej som jag kände känslor för, min syn på känslor, var mamman till vårt blivande barn. Vi var ihop i knappt 4 år. Sen kastade hon ut mig eftersom alkoholen började bli viktigare i mitt liv än tjejen och min dotter. Denna dam var/är en underbar kvinna, hon gjorde det som alla kvinnor bör göra mot män som nyttjar alkohol för mycket eller knark, släng ut dem bara.
Mitt liv rullade på enligt den löjliga devisen ”Vin, Kvinnor och sång”. Som ni vet sedan tidigare så höll mitt missbruk på i 28 år, började 1962 och slutade 1990.
Hur jag blev nykter.
Den 7 mars 1990 låg jag hemma och mådde pyton, det var några timmar innan midnatt till den 8 mars. Jag kände att det får vara nog nu. Men, som den alkoholist jag är så är jag snål också när det gäller alkohol. Jag hade en liten byxljummen skvätt Marinella kvar på nattduksbordet och den skvätten svepte jag några minuter före 12-slaget till den 8 mars. Så jag har inte druckit en enda droppe alkohol sedan den 8 mars 1990. Men resan fram till idag har inte varit lätt.
På morgonen 8 mars så kontaktade jag socialtjänsten där jag bodde och sa att nu har jag fått nog av mitt drickande och behöver hjälp. Jag fick tid samma dag hos en socionom men först måste jag ta mig till en alkoholklinik för att kolla min fysiska och psykiska status. Plus förstås så var jag tvungen att äta Antabus. Ni som undrar vad antabus är så är det ett medel som enligt ”proffsen” ska få en alkoholist att inte dricka. En alkoholist dricker på Antabus eftersom han är alkoholist, en alkoholist skulle kunna gå genom eld och vatten för att få en sup, han skulle stjäla barnens spargrisar för en sup, han skulle kunna sälja sin hustru för en sup, det är den glamorösa bilden av en alkoholist, snygg va? När ska ”proffsen” inse det.
Klockan 13 kom jag till socionomens kontor där jag la upp alla korten, jag sa exakt hur jag mådde psykiskt. Jag ska inte bli långrandig med vad som sades där.
Under min väntan på att komma till Behandlingshemmet fick jag bo på ett ställe som låg i Fruängen. Efter ett tag så började min resa med att jag fick bileskort ner till Nynäshamn för vidare transport till Gotland för min behandling. Mitt behandlingshem låg i södra delen av Gotland, närmare bestämt i byn Burgsvik, stället hette Västerbyhemmet. Det var en så kallad 12-stegsbehandling. Mer om det senare. Jag var där i 6 månader, att jag var där så länge beror inte på att jag är trögtänkt utan för att jag var i väldigt dålig form fysiskt. Jag är 183 cm lång och vägde vid det tillfället knappt 62 kilo, såg ut som en vandrande flaggstång, kan ni tänka er en flaggstång med ben? Så, i kombination med behandlingen av min alkoholism så var de också tvungna att se till att jag blev fysiskt frisk också. Vad som gällde var att lära mig att äta riktigt igen, förr var det en mosbricka i veckan på korvmojjen vilket för mig innebar pappbricka med mycket färdigblandat pulvermos och mycket ketchup. Det var tufft. Jag fullföljde min behandling och kom hem till Stockholm igen den 8 oktober, min namnsdag.
OK, det får räcka för denna gången, nästa delning kommer handla om hur jag gick till väga i mitt arbete med de 12 stegen.
Ha en trevlig måndag, kanske återkommer i kväll men troligen i morgon
gubben
