Tack alla för den överväldigande respons jag har fått av alla. Än en gång TACK, TACK OCH TACK IGEN Så här känns det just nu, :Drogar-Shock(LBG): :Drogar-Oops(LBG): Det fanns inger smiley med ett nästan gråtfärdigt leénde så det fick bli den som ni ser upptill till höger.
Många kramar från en rörd alkoholist vid namn 
gubben
Du är härlig du Gubben, inget Maipenrai utan dig! 
Stor respekt för dig gubben
Jäkligt starkt att hamna på rätt köl igen
/Marsupilami
Hej, gubben alkoholist här igen,
Dags för lite Steginformation.
Steg 3
Vi beslöt att lägga vår vilja och våra liv i
Guds händer, sådan vi uppfattade honom
Jag hade väldigt svårt för detta steg, som jag även hade i steg 2. Jag är ju uppfostrad i ett arbetarhem och socialdemokraterna försökte avkristna Sverige på den tiden. För mig var det att börja ifrågasätta mina föräldrars inställning. Jag insåg att om jag skulle kunna bli nykter nångång så måste jag börja ta egna beslut. Men även att det kan bli svårt att leva efter min egen vilja. Det har jag ju sett hur det gick för mig i mitt missbruk. Jag var skådespelaren i min egen teater där alla lydde mig så fort jag knäppte med fingrarna, jag var självcentrerad, tänkte bara på mig själv, men, i den riktiga världen så insåg jag att så var det inte, utan tvärtom. Jag kunde be om hjälp och oftast fick jag det. Så för mig var beslutet att börja lita på en kraft större än jag och för att göra det enkelt för mig så blev den kraften Gud, SÅDAN JAG UPPFATTAR HONOM. Jag har gått ur Svenska Statskyrkan som jag skrev om i Steg 2 men jag är inte mindre troende för det. Att AA använder Gud som sitt rättesnöre beror på att alkoholism finns även utanför Farangvärlden, jag har träffat Asiater, från Kina, Japan och även Thailand, Afrikaner, allt från norra till sydligaste Afrika.
Jag kommer vänta med steg 4 eftersom det är så långt och kommer handla om mina fel & brister. Det är där jag kommer att berätta om Svartsjuka, Avundsjuka, Sexuallitet, Otrohet och även Falskspel mot mina vänner.
Nu lite om mig och min dotter igen.
1995 åkte jag och min dotter på 1 veckas charter till Loutraki i Grekland. Vi solade och hade det allmänt trevligt. Vi pratade lite om hur vi hade det och jag tog också upp hur jag hade levt i mitt missbruk utan att gå in på några detaljer så berättade jag för henne vilken skitstövel jag har varit, främst då mot kvinnor.
En liten rolig grej bara. När jag och min dotter åkte ner så kom det in en stor kille på planet, några år äldre än jag, och satte sig bredvid mig och började beställa in alkohol. Efter ett tag så berättade han att han var ordförande för Länkarna i en stad i Skåne!!! Jag bara nickade tillbaka som svar. När vi landade på Atens flygplats och skulle gå ombord på bussen till Loutraki så hängde LänkS kåningen med samma buss, kul, en full Skåning med i Länkarna till samma semestermål som jag och min Dotter. Efter några dagar så kommer LänkSkåningen in på ett Café som ägs av en dansk kvinna, han ser mig och går fram och frågar om jag kan bjuda honom på en öl? Jag säger nej men att jag kan bjuda på en kopp kaffe och en smörgås. Han tackade nej. Sen berättade han att han hade supit upp hela sin reskassa och skulle stanna i Grekland 14 dar, 10 dar kvar. Jag vet inte vad som hände med honom, vi såg honom inte mer under vår tid där nere. När vi var där nere så åkte vi en tur på Korintkanalen som var en underbar upplevelse. Vi reste igenom Kanalen som hade firat 100 år. När vi kom i slutet på kanalen, På Atensidan, så hade de en järnvägsbro som de sänkte ner under vattnet när båtar skulle passera, rätt häftigt att se faktiskt. På resan så besökte vi också öarna Egina och Agistri som låg utanför Aten eller Pireaus som Atens hamnstad heter.
Jag tror att det var under denna resa som jag och min dotter hittade varandra ordentligt, först genom att jag berätta vem jag egentligen var men också att hon berättade vem hon var. För mig var ju hon en främmande människa egentligen. Jag har i princip missat hela hennes uppväxt, var aldrig med på skolstarter eller skolavslutningar. I dag ringer min dotter och "kräver" att jag ska vara med på mitt barnbarns skolstarter och avslutningar, det gör jag gärna eftersom det jag missade med min dotter tar jag nu igen med mitt barnbarn. När jag tittade på min dotter i smyg nu senast på skolavslutningen så såg jag hur glad hon är som har fått tillbaks sin pappa. Jag är själv jätteglad att min dotter vill umgås med mig.
Tänk om vi vuxna kunde vara lika förlåtande som barn är, vad livet skulle vara skönt att leva då.
Jag har hur många berättelser som helst jag skulle kunna berätta från mina fylleslag men jag vet inte om det är så lämpligt i en tråd som ska handla om hur jag tillfrisknar från sjukdomen alkoholism, men, jag tror det kommer komma lite storys i delningen i Steg 4 där jag kommer förklara varför jag gjorde på det och det sättet.
Senare i dag eller i morgon efter mitt läkarbesök så blir det mer.
gubben
Kör på , gubben! Jag är övertygad om att detta är jävligt nyttig läsning. Inte minst för oss som tror att vi befinner oss långt utanför riskzonen.
Det kryper lite i skinnet.
Ja, det kan man väl öppet erkänna att de problem som man har ställt till med i livet har oavkortat berott på alkoholen. Jag är inte den som spottar i glaset direkt, så mycket skit har det tyvärr blivit! Huga, eftertanke, eftertanke...
Bra Gubben!
Hälsningar
Håkan
respekt 
jocke
Kul att höra att det har gått bra för dig.
Får man fråga vad du gjorde under tiden som du söp på daglig basis? Skötte du jobbet osv?
Starkt skrivet
Hej, jag heter gubben och jag är en alkoholist,
Till Packan,
i början av min suparkarriär så gick jag i skolan, gick i 6:an 1962 när jag söp mig full första gången. Började 7:an på hösten -62, 8:an hösten 63 och 9:an hösten 64 så på våren 1965 slutade jag skolan och mitt första jobb blev i en Mattaffär som hette Myrstedts Matthörna i korsningen Kungsgatan/Norrlandsgatan i Stockholm. Oktober 1965 så gick jag ut på sjön, som alkoholist söker du oftast arbeten där det är "legalt" att supa. Mina sista 10 år som aktiv alkoholist så var mitt heltidsarbete att jaga efter alkohol för att klara dygnens alla timmar.
Steg 4
Vi gjorde en grundlig och oförskräckt
moralisk självransakan.
Många verkar ha ett eget företag här på MPR så ni vet att ett företag som inte regelbundet företar en inventering gör vanligtvis konkurs. Att göra en inventering i näringslivet innebär att man undersöker och konfronteras med fakta. Det är ett försök att finna sanningen om varulager och andra tillgångar. Om en företagare vill bli framgångsrik får han inte lura sig själv i fråga om tillgångar.
Jag gjorde exakt som företagaren här i steg 4. Först försökte jag genom en inventering av mitt liv identifiera de brister i mig själv som var orsaken till mina misslyckanden i mitt liv. Här blev jag övertygad om att det var det egna jaget, mitt Ego i alla dess skepnader som fått mig på fall så var jag tvungen att fundera på dess vanliga yttringar. Eftersom jag är alkoholist så är några av mina känslomässiga fiender Harm och Förbittring. Det är oftast dessa två känslor som bryter ner de flesta alkoholister och leder till alla former av själsliga sjukdomar.
För mig ledde mina alkoholproblem till mycket avundsjuka, helst vänner det gick bra för. Jag såg aldrig det enorma arbete som låg bakom deras inkomster utan såg bara att de hade mycket pengar medan jag själv fick stå utanför bolaget och tigga ihop pengar till en flaska vin eller brännvin.
Det samma gällde i förhållanden, varför fick mina kompisar alltid de snygga tjejerna medans jag fick nöja mig med det som blev över var för mig oförståeligt, jag som var så charmig när jag drack tyckte jag själv. Den känslan var jag rätt ensam om.
Den person som för mig var viktigast att göra upp med var givetvis min dotter. Här i steg 4 så skrev jag upp alla mina fel och brister jag hade som far till henne, jag tog också upp saker som att jag var avundsjuk på henne för att jag inbillade mig att hon älskade sin plastpappa mer än mig och att jag i min tur hatade honom för det. Detta var saker som är typiskt för alkoholister; våra fantasier blir för oss verklighet. Jag måste säga här att jag hatade hennes mor för att hon, trodde jag, motarbetade mig i min kontakt med dottern fast det var tvärtom, hon gjorde allt för att jag inte skulle tappa kontakten med henne.
Det är det som oftast gör att Alkoholisten tappar sina vänner på grund av att de "uppfattar" saker anorlunda. Du sitter och pratar med alkoholistens fru, ni skrattar och har allmänt trevligt som man ska ha på fester men alkoholisten ser bara att du försöker ta frun från honom eftersom du får hans fru att skratta och vara glad, du är ett hot mot honom.
Det var dessa saker som jag bland annat tog upp här i Steg 4. Det gäller alltså alla mina "känslor" jag måste få rätsida på, eller, förstå vad känslor är.
Avundsjuka, Svartsjuka, Harm, Bitterhet, Falskhet ja, listan kan bli lång men när jag väl hade klarat av listan så insåg jag att det var alkoholen som var min stora fiende. Jag vet inte hur många gånger under mina sista år som jag hade sexuella relationer med "kompisarnas" fästmöer eller fruar. Det är där jag som alkoholist måste fundera på om det är lämpligt att konfontera det. Jag anser att det är bättre för alla parter om jag håller tyst om det. Mer om detta ilemma i steg 8-9.
Det här var bara en liten del av mitt arbete i Steg 4, skulle jag berätta allt så skulle jag antagligen få sitta vid datorn ända till jag åker ner om drygt 2 månader. :pleasantry:
En av mina bättre upplevelser som nykter, har kanske berättat detta tidigare.
År 2000 åkte jag med några vänner till Minneapolis i USA för att vara med på AA´s 65-års jubileum. Där hade jag förmånen att träffa en av grundarnas son, Bob jr. Han berättade om hur han hans far Bob Smith sr mötte börsmäklaren Bill Wilson för första gången. Han var 17 år då 1939. Efter mötet så gick jag fram och kramade honom. En annan gång på jubileét var när de på Bäseballstadion i Minneapolis hade öppningsceremonin och där var en liten dam som berättade om hur hon kom till AA, hon kom till AA 1944 och hon var fortfarande nykter när jag var där, 56 år senare. Mycket strongt tycker jag.
Min dotter och jag
Det jag skrev i föregående tråd om Loutraki var 1994, nu kommer resan med min dotter 1995.
1995 åkte jag och min dotter till Grekland igen, den här gången till Aten, hotell på Omoniatorget. När vi hade varit där i 2 dagar så blev min dotter lite krasslig så hon låg till sängs den dan. Jag gick iväg till ett AA-möte och träffade några svenska damer på mötet som jag gick och fikade med efter mötet, vi pratade lite struntprat tills jag frågade om min dotter kunde följa med på ett möte i morgon, OK sa de. När jag kom hem till hotellet så måde dottern rätt så dåligt så jag gick ner till apoteket som låg i samma hus som hotellet och förklarade hur min dotter mådde, deras läkare, ja, de har läkare på apotek i Grekland och andra länder i Medelhavet, följde med upp på rummet och undersökte henne och bad mig sen följa med ner för medicinhämtning. När jag kom upp på rummet så blandade jag iordninng häxbryggden som hon drack. På morgonen efter så vaknade hon fullt frisk. har ännu inte idag en susning vad on fick men frisk blev hon.
Jag skulle gärna vilja få lite respons på delningarna plus att ni gärna ställer lite frågor, det är alltid lättare för mig att ni ställer frågor. Vill ni vara anonyma så maila mig hem så kan jag svar på denna tråd som "anonyma frågar om alkoholism eller gubbens liv"
Hej, jag heter gubben och jag är en alkoholist,
Jag tänker idag med stegen 5 till 7 bara försöka förklara hur jag arbetade i dessa steg. Efter det kommer jag till stegen som är till för de personer jag skadad på den känslomässiga nivån.
Steg 5
Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska
den exakta innebörden av alla våra fel.
I detta steg tog jag hjälp av en präst, kvinnlig, hon var både Gud och min medmänniska. För att göra det enkelt för er så sätt in JAG i stället för VI.
Det var här jag satt och berättade för Gud och Prästen/Medmänniskan alla mina fel jag gjort. Ska inte gå in på dem här utan återkommer med dem lite senare här i tråden.
Steg 6
Vi var helt och hållet beredda att låta
Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.
I steg 6 så gjorde jag så att jag tog fram stegen 1 till 5 där jag skrivit ner allt om mig och gick igenom det för att se om det är något jag missat. Har jag inte det så kan jag gå vidare till steg 7. Men känner jag att det är någonting, det lilla minsta, så måste jag ta tag i det problemet innan jag kan gå vidare till steg 7.
Steg 7
Vi bad onom ödmjukt att
att avläsna våra brister.
Jag citerar AA´s "Stora Boken":
"När vi är färdiga, säger vi ungefär så här."
"Min Skapare, jag är nu villig att överlämna mig
helt till dig, både det dåliga och det goda i mig.
Jag ber dig att du nu avlägsnar alla brister i min
karaktär, de som hindrar mig från att vara till
nytta för dig och för mina medmänniskor. Ge mig
styrka att, när jag går ut härifrån, utföra dina
befallningar. AMEN"
Därmed har vi fullföljt Sjunde steget.
Så var jag klar med stegen som var till för mig, nu är det daga att ta tag i stegen som ska hjälpa mig att gottgöra de människor jag på något sätt skadat.
Steg 8
Vi gjorde upp en lista över alla de personer som vi
hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.
Steg 9
Vi gottgjorde personligen dessa människor så långt det var
oss möjligt utom då detta kunde skada dem eller andra.
Det första jag gör här är att göra upp en lista på de personer jag på något sätt skadat, fysiskt eller psykist, här har jag redan hjälp av listan jag gjorde i steg 4. För mig var det rätt så enkelt. Vilka var det jag behövde be om ursäkt. Jag ansåg rätt så snart att om jag skulle gottgöra alla personer som jag stulit en starköl från så skulle det för mig bli en heltidssysselsättning. Jag begränsade min "Gottgöringslista" till ett fåtal personer som jag under hela min aktiva tid hade skadat och fortfarande har kontakt med skulle gottgöras. För mig blev det:
1. Min dotter
2. Min dotters mor
3. Min äldsta syster
4. Min bäste vän
5. Mina föräldrar
Det blev en lista på 6 personer.
1 och 2 tog jag kontakt med dotterns mor och bjöd hem henne till oss på lunch där jag bad om ursäkt för allt jag ställt till med.
Min syster i punkt 3 tog jag telefonledes kontakt med och berättade varför jag ringde och sedan berättade jag min livestory för henne, den ärliga och inte förljugna livestorysen för henne.
Min bäste vän i 4 var mycket svårare men jag kände att jag var tvungen att berätta allt. Jag bad honom bara om ursäkt för alla gånger jag svikit honom i arbetet genom att inte komma till jobbet på grund av fyllsjuka. Han var också min arbetsgivare vid tillfället.
Mina föräldrar ja, de var ju båda döda så hur kan man gottgöra dessa? Jo, jag gjorde så att jag satte mig ner och skrev brev till mamma och pappa och berättade för dem min livestory. Sedan gick jag till Sandsborgkyrkogården, hade en campingstol med mig, satte mig vid graven och läste upp breven var för sig. Satt sedan en stund och grät eftersom jag var ledsen att de inte var i livet när jag blev nykter, ja, jag vet, men ibland är det skönt att självömka. Sedan tog jag och eldade upp breven så att de kunde komma upp till dem där de satt på molntappen och viftade med tårna. 
Ja, det var så jag gjorde min gottgörelse, tungt? Ja, men känslan efter det var klart går inte att beskriva, den måste upplevas. Det kändes ungefär som när du står bredvid din älskade kvinna och ni ska snart bli föräldrar. Det är nog den bästa förklaringen på känslan jag kände. En pånyttfödelse.
Jag återkommer senare med steg 10 till 12
gubben
Hej Gubben!
Jag tycker att det är fantastiskt att du skriver om dina erfarenheter. Du är en riktig bra tillgång på forumet! Det är bra att poängtera att du lämnade alkoholen inte enbart för din egen skull utan även för dem i närhet.
Det är intressant att höra om AA: s metoder. Jag har bekanta som har fått bra hjälp av AA och även av NA. Jag visste dock inte att de är så religiösa. Det är bra att höra hur du har lyckats komma förbi detta i detta så sekualiserat land. Inom detta område har du säkert mycket råd att dela med dig. Känner till du andra metoder och deras för- och nackdelar?
Jag undrar också över hur du lyckades med din umgängeskrets. Många säger att man måste byta ut kompisar. Det låter dock lättare sagt än gjort. Vad har du gjort?
Väntar med spänning på resten av AA: s 12-stegsprogram!
Trevlig semester!
Svarten som också är på semester
Tjena Gubben!
Tycker du berättar riktigt bra om dina erfarenheter av tillfrisknandet. Det är just det, tillfrisknandet som är det viktiga eftersom rövarhistorierna om tiden "på banan" följer i stort sett samma mönster för de flesta beroende. Missbrukets enkelriktad väg. Tillfrisknandet är ju en helt annan historia som i allra högsta grad är individuell.
Cred till Gubben!
Logga in för att svara.