Intressanta kommentarer kring ett komplicerat amne. I och med den hogst aktuella debatten kring den eventuella omskrivningen av nuvarande konstitution i Thailand sa undrar jag hur ni ser pa denna fraga? Fran mitt perspektiv sa ar det ju faktiskt borjan och slutet av den diskussions som har forts i denna trad. Fragorna som skall stallas och besvararas i en konstitution kan vid forsta anblick verka basala, men ar nog oandligt komplicerade och absolut fundamentala. Fragor som skall klargora om Thailand skall vara en liberal demokrati a’la vastvarlden (med eller utan kung), en patriarkal oligarki eller kanske till och med corpocracy (vad kallas det pa svenska?) osv. Vidare maste de tunga fragorna kring fordelning av makt mellan representativa politiska strukturer och rattsvasendet klargoras – dvs. klargora gor hur check and balances skall organiseras.
Thailand gav sig efter 92- pa att forsoka efterlikna vad som narmast kan beskrivas som traditionell vasterlandsk demokrati med konstitutionell monarki, politiska partier, parlamentarisk representation (proportionell sadan). Denna intention befastes sedan i 1997 ars konstitution. Som tidigare namnts sa valde Singapore, Viet Nam, Malaysia m.fl en alternativ vag genom vad som narmast kanske kan beskrivas som auktoritar demokrati dar demokrati i ordets ursprungliga bemarkelse inte existerar men ledarskiktet ser till att tillata visa demokratiska funktioner - om an i liten skala (tex. pressfrihet – inte statligt kontrollerad men hart reglerad och med censur).
Nu blev det ju inte riktigt som man hade tankt sig med konstitutionen 97- eftersom den hade dels sa manga hal och dels kunde modifieras och manipuleras att den till slut blev helt tandlos som styrdokument och hela det tilltankta systemets funktioner blev politiskt styrda redskap for makteliten. Efter annu en militarkupp och den efterfoljande tidens vilda demonstrationer ar det faktiskt relevant att fundera pa huruvida Thailand som land faktiskt ar 1, redo for demokrati eller 2, anser det vara onskvart overhuvudtaget, samt 3, den sociala och ekonomiska utvecklingen skulle ga snabbare med ett mer officiellt auktoritart styrelseskick.
Thailand ar inte langre ett utvecklingsland, utan snarare ett nyligen industrialiserat land utan utveckling – eftersom utveckligen minst sagt har stagnerat och landet gransar till regression samtidigt som grannlander borjar komma ikapp. Detta kan man tyda pa flera satt. En enkel slutsats ar att kika pa relativt stabila lander i grannskapet och dra slutsatsen att den senast tidens turbulens och politiska cirkus hade kunnat undvikas och att det i sin tur att gangnat befolkning mer. En annan tolkning ar att denna utveckling ar ett naturligt, om an jobbigt, steg i en demokratisk samhallsforvandling dar historiska kulturella varden och hierkier ifragsatts som ett led i demokratiseringen av hela samhallsstrukturen.
Tror Atom m.fl har helt ratt i att papeka att det orimligt att tillskriva over- och medelklass hela ansvaret och Phoo Yai syndromet agerar hinder for en demokratisk utveckling som de som faktiskt ar marginalisera inte ifragasatter men snarare stodjer.
Demokratisk reform ar aldrig smartfri da det handlar om att overge traditionella, och darmed trygga, varden som praglar precis alla delar av samhallet och relationen mellan dess medborgare. Att ifragasatta Phoo yai-kulturen ar inte begransat till politisk reform utan snarare en samhallsomvandlande process som ifragasatter en del av de mest grundlaggande normerna i Thailandsk kultur. Darmed sa maste processen, om den ar efterstravansvard dvs., fa vara smartsam. Nar det dessutom finns forvantningar fran alla hall och kanter att processen skall ga i ultrarapid sa handlar det snarare om en kulturell vardegrundsrevolution snarare an endast demokratisk reform. Om ett system som bygger pa en vardering om att var manniskas rost har lika varde skall kunna implementeras maste befolkningen faktiskt stalla upp pa principen – alla manniskor har lika varde, oavsett bakgrund, bildning, klass, osv.
Kanske kan vi enas om att en utveckling mot en vasterlansk demokrati i Thailand ar ideologiskt onskvard, iaf pa sikt. Vi kanske aven kan enas om att denna process maste fa vara komplicerad och ta tid. I praktiken ar det dock betydligt mkt svarare att vara normativ eftersom det rader delade meningar om huruvida denna modell av demokrati ar genomforbar i ett land sasom Thailand eller huruvida faktisk socio-ekonomiskutveckling maste komma forst. Blir lite av ett honan och agget resonemang.
For att aterknyta till den ursprungliga utgangspunkten – konstitutionen, sa tror jag att svaren pa alla fragor ovan maste definieras i denna om det skall finnas hopp om att demokratisera det thailandska samhallet i framtiden. Att som i dagslaget ha ett styrelseskick pa pappret och i praktiken ett annat ar om mojligt den varsta losningen dar korruption och godtycklighet satter spelreglerna. Viet Nam, Singapore, mfl. ar iaf tydligare i sin avsaknad av demokrati och forsoker inte halla upp en latsasdemokratisk fasad.
Konstitutionen satter inte bara spelreglerna for deokratiseringen av det politiska styrelseskicket utan av samhallet i stort vilket inkluderar att pa allvar utmana legitimiteten av Kwampenthai och andra patriarkala maktstrukturer som styr alla olika dimensioner av thailandsk kultur.
Oavsett vem som skall beskyllas for vad. Oavsett om ditt eller datt inte hade gjorts i det forflutna. Oavsett radande politiska polarisering. Ar Thailand redo for demokrati och ar det i landets basta intresse?
Sorry for lite osorterade tankar sa har kring lunchtid - far skylla pa blodsockerbrist eller liknande 
Är en fabriksarbetare från Tibro glad? hehe tror inte det.i varje fall inte de från Forbo Forshaga... 